Gjorde jag verkligen allt?

Terminen är slut och en skön julledighet väntar. Men tankarna kommer upp i skallen. Gjorde jag verkligen allt som jag kunde göra. Det enkla svaret är kanske att säga javisst har jag gjort det. Men jag tror att om jag inte ställer mig frågan så kommer jag inte att utvecklas. Såg jag varje elev för det den är? Mötte jag varje individ likvärdigt? Fick alla samma möjligheter? Jag vet i alla fall att mina intentioner har varit att jobba för det (skulle det inte varit det så kanske jag borde söka nytt jobb). Men tänk om jag missat någon, tänk om jag borde gjort på något annat sätt?

Jag är mitt inne i en förändringsprocess och förhoppningsvis skall det leda till att mina elever kommer få ännu större chans att lyckas, att nå så långt som möjligt. Jag och min slöjdlärarkollega har jobbat hårt med att förtydliga läroplansmålen i slöjd så att våra elever förstår vad de innebär. Även om jag har tydliggjort dem förut så är det arbete vi gjort nu ännu mer tydligt. Att målen är tydliga är ju bland det viktigaste som finns för eleverna skall lyckas. För tänk om du skulle ut på en orienteringstävling. Du vet var starten är och du vet var målet är och du vet att mellan start och mål finns det tio kontroller som du måste passera. Men du vet eller förstår inte var kontrollerna är. Jag jämför här kontrollerna med läroplansmålen och start och mål med skolstart och skolslut (kan man säga skolslut?). Då blir det genast självklart att vi måste rita in kontrollerna på kartan och visa vilka vägar som är de bästa för att komma till nästa kontroll. Annars kommer ju eleverna vandra omkring i skogen och har de tur hittar de kontrollerna. Jag kommer förmodligen lägga ut lite av de arbete som jag och min kollega jobbat med så snart det går att presentera.

Igår hade Särlaskolan avslutning för terminen. Så duktiga elever vi har på skolan. Igår sjöng och spelade de för oss alla. Det var nästan så tårarna kom när man satt i stolen och tittade.

Efter avslutningen med eleverna var det dags för lärarna att ha avslutning. En riktigt rolig tillställning med många minnesvärda detaljer (Tack Lotta, Anna och Pierre). Bland annat våra rektorer som äntligen erkände att djupt inne i själen är de Elfsborgare oavsett vad de tidigare sagt.

Jag är så lyckligt lottad som har så fantastiska kollegor som bidrar till så mycket både i skolan och utanför. TACK till er alla!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s