Hur är det att vara elev på mina lektioner?

Frågan är svår att svara på för mig utan att fråga eleverna och inte ens då är det säkert att jag får ett bra svar eller ett svar som visar hela sanningen. Men trots detta är det en mycket viktig fråga att ställa. Oavsett om man får svar eller inte så är det mycket viktigt att ställa denna fråga. Hur vill jag att eleverna skall känna på mina lektioner? Hur vill jag att de skall känna när de går från lektionerna? Hur vill jag att de skall känna på väg till lektionerna? Vill jag att de skall känna hopplöshet och förtvivlan eller glädje och hopp. Naturligtvis är det ju de sistnämnda. Jag vill att eleverna skall känna glädje och viljan att utvecklas. Jag vill att eleverna skall våga ta steget ut i det ”okända” och utforska och lära sig mer. Jag vill att mitt klassrum skall vara så öppet att alla känner att de kan vara sig själva. Att jag vill ha det så i mitt klassrum är en sak men att lyckas med det är en annan sak. Det finns så mycket som kan få oss att tappa fokus från det positiva tänkandet men en grundfilosofi som jag har är att alltid bygga på det som eleverna lyckas med. Det kanske är det viktigaste av allt. För vem vill höra det som de är dåliga på. Förmodligen vet de redan sina svagheter ändå. Men vi är ganska dåliga på att verkligen lyfta våra styrkor. Det leder till utveckling.

Undrar egentligen hur det är att vara elev på mina lektioner?

Annonser

Nu är det fredag och allt är väl!

Nu är det fredag igen och veckorna börjar gå fortare och fortare. Jag evt inte om det beror på att jag blir äldre och att varje vecka är en mindre del av mitt liv ju äldre jag blir eller om det beror på att våren börjar närma sig och att det är så mycket att göra så tiden flyger fram (om nu tid kan flyga?????). Jag ser nöjt tillbaka på en bra vecka med många kloka tankar från elever. Det är nog det bästa som finns när man ser att en elev förstår. När de får den där ”aha”-upplevelsen. Det har varit många sådana den här veckan. Det har faktiskt varit ett par sådana för mig också och det kanske är ännu bättre. För visst är utveckling ett måste även för oss lärare. Tänk vad tråkigt att bara låta dagarna gå utan att få lära sig något nytt eller utan utmaningar. Men det kanske är därför man har valt att bli lärare, just för att dagarna alltid bjuder på nya utmaningar och upptäckter.

I eftermiddag skall min son på simskola. Jag hinner inte dit i tid eftersom den börjar samtidigt som jag slutar så ofta får morfar hänga med honom. Men min son vill att jag skall komma dit så fort jag kan. Jag ser ofta hur han kikar efter mig från bassängen och när han ser mig komma dit så vinkar han lätt och plaskar vidare. Jag har funderat på varför han verkligen vill att jag skall komma dit vilket jag tycker är jättekul. Jag tror att det har att göra med att vi oavsett vem vi är vill ha bekräftelse. Vi vill att människor skall se vad vi kan och vi vill visa oss duktiga. Vi vill ju inte att våra dåliga sidor skall synas utåt eller åtminstonde vill vi inte att andra skall fokusera på det. Det är väl en lärdom att ta med sig in i skolans värld. Vi vill ju att våra bra saker skall bli synliga. Vi vill utveckla det som vi är bra på. Då kanske vi lärare måste bygga på det positiva för att få eleverna att visa det bästa de kan och samtidigt utvecklas.

Livet är gott och jag är tillbaka på banan igen:-)

 

Göra OCH tänka!

Fick en tanke under en lektion för ett tag sen som började gnaga i mig. Hur kommer det sig att vi som lärare ofta fastnar i görandet? Denna tanke har levt kvar i mig och gnager hårdare för varje dag. Jag har försökt att göra något åt det men hamnar alltför ofta fortfarande i görandet. Kanske beror det på mitt ämne, slöjd som per definition är ett ämne där eleverna gör saker. Men tänkandet är en mycket central del av ämnet och det är just därför jag ställer mig denna fråga. Jag tycker i och för sig att jag redan idag hjälper eleverna till tänkandet men hur skall jag göra för att få eleverna att tänka mer? Med tänkande menar jag de förmågor vi skall träna eleverna i att använda som exempelvis analysförmåga eller metakognitiv förmåga som är ett par av ”The big five”. I dagsläget ställer jag frågor till eleverna som får dem att tänka, dels under lektionstid och dels som svar på de loggboksinlägg de gör i omedelbart samband med lektionerna. Naturligtvis sker ju elevernas tänkande under lektionerna med problemlösningar, reflektioner o.d. och det är ju bra. Men det som sker i loggboken blir inte på riktigt. Det blir ju bara en dialog mellan mig och eleven. I bästa fall mellan mig, eleven och några andra elever i klassen. Men tänk om vi kunde få omvärldens kommentarer på loggboksinläggen eller få igång en diskussion om lärande med elever från andra sidan jorden? Tänk att få reaktioner från ”den verkliga” världen utanför skolans fyra väggar?

Jag har funderat på att skapa denna diskussionsmöjligheten på min blogg ”särlaskolan slöjdar”. Där Skulle jag kunna ställa frågor som sätter igång tänkande och eleverna skulle kunna svara genom att kommentera mina frågor och påståenden och även andras kommentarer. Då finns ju också möjligheten att personer utanför skolans värld ser frågorna och kanske också kommenterar. Då skulle det vara på riktigt och görandet skulle också kompletteras med tänkandet och en del i att lära sig mer och nå längre.

Det kommer förmodligen bli nästa sak för att utveckla min slöjdsida mer men just nu har jag ju precis gjort en del förändringar och jag tror att eleverna behöver få vänja sig vid dessa förändringar först innan jag utmanar dem ännu mer, eller kanske borde jag sätt igång redan nu för att öka möjligheterna för eleverna.

Walk a mile in my shoes

Jag vill egentligen inte klaga och skriva om negativa saker här i denna bloggen. Men nu har jag en svacka som ni säkert har sett i en del av mina andra inlägg. Jag vill ju ha roligt på jobbet och det har jag. Men det är just nu så mycket att göra att det negativa tar överhanden. Det är så mycket att jag inte kommer vidare. Vet inte var jag skall börja men någonstans måste det bli. Och min början blir här. Jag vill uppmana alla som fortfarande tror att vi lärare har en enkel uppgift och att vi har så mycket ledigt att vi inte borde klaga att försöka sätta sig in i vår situation med ökad dokumentationspress, ökad undervisningstid och ökad press att alla elever skall nå så lång som möjligt. Det är visserligen det som är vårt jobb men det har gått till överdrift. Även om detta inlägg mest handlar om att skaka av mig mina bekymmer och släppa det negativa bakom mig så kvarstår min uppmaning.

Välkommen att ta plats i mina kläder!

Bedömning för lärande och flippat i slöjden

Nu är det fredag igen och vardagen har återkommit med vanliga lektioner. Igår och i förrgår hade vi på skolan utvecklingssamtal och jag var inget undantag utan hade mina samtal då med. Skönt att de flesta är över och att jag kan återgå till min dagliga feedback och utveckling under lektionerna tillsammans med eleverna. Igår eftermiddag var jag och en kollega på en föreläsning på Pulsen i Borås. Föreläsningen som hölls av Torulf Palm från Umeå universitet handlade om BFL (bedömning för lärande) eller formativ bedömning om man så vill och matematik. Det var en mycket givande eftermiddag som gav mig många reflektioner. Eftersom jag har skrivit mycket om hur jag flippar i mitt ämne och min undervisning så kanske det är på tiden att jag försöker koppla samman en annan sak som jag brinner för i min undervisning, nämligen formativ bedömning eller bedömning för lärande.

Jag är ju inte bara ”flipper” i slöjden utan även samtalsledare för BFL på Särlaskolan och vill utveckla min bedömning ännu mer och få bedömningen och undervisningen ännu mer formativ. Och det är kanske just formativ bedömning som har varit det centrala i min tanke även när jag började jobba med ”särlaskolan slöjdar”. Min undervisning har blivit ännu mer formativ då jag började med särlaskolan slöjdar. Varje elev har ju även en loggbok där de skriver kortfattat om vad de har gjort och hur de tänker gå vidare. De bifogar någon bild eller film från sitt arbete och sen kommer det finurliga. Jag kan ge varje elev feedback om hur det kan vara klokt att gå vidare, exempelvis genom att titta på en inspelad film där jag berättar om en teknik eller dylikt,  om det inte själva redan vet det. Då kan jag bara nickande bekräfta deras tankar eller ge dem utmanande frågor som får dem att tänka till ett varv extra. Just nu är det bara jag och eleven som kan se loggboksinläggen men jag hoppas att jag hittar ett sätt att få dem tillgängliga för alla i klassen. Jag vill ju att alla skall kunna hjälpa alla framåt och att eleverna skall kollaborera med varandra även utanför det praktiska arbetet i den fysiska slöjdsalen. Jag ser olika vägar att göra detta. Jag kan lägga upp större grupper i vår lärplattform där de kan beskriva sitt arbete och kommentera varandras arbete med exempelvis ”two stars and a wish” eller så kan jag lägga upp frågeställningar på ”särlaskolan slöjdar” och låta dem vara med och föra en diskussion om min fråga. Det sista kanske inte blir detsamma som loggböcker men det skapar ändå ett utrymme för att få testa sina kunskaper i ett forum som faktiskt är öppet för vem som helst att se. Kanske kan jag till och med få in kommentarer från andra runt om i världen. Oavsett hur jag jobbar vidare med att ge eleverna feedback så är det viktigt för deras utveckling. Torulf visade ett diagram där det blev helt synligt varför vi skall ha formativ undervisning och formativ bedömning. När man ser detta så kan man fundera över varför det ens finns lärare som inte använder bedömning för lärande. Sen är ju naturligtvis elevens kunskapsutveckling beroende av hur den feedback läraren ger är förskaffad. Feedbacken måste vara av den karaktär att den tydligt ger eleven möjlighet att gå vidare i sitt lärande. Är feedbacken av sådan art att den exempelvis bara talar om för eleven vad den kan eller kanske vad den gör fel eller i allra värsta fall om elevens uppförande men helt utelämnar hur elevens skall gå vidare med så kommer elevens utveckling inte komma vidare.

Bedömning för lärande En annan målande beskrivning som Torulf berättade om som också ger ytterligare förtydligar varför man skall använda bedömning för lärande. Han berättade om man tänker sig att man är ute och cyklar och läraren ser att eleven håller på att köra omkull. Då funkar det ju inte om läraren väntar till om tre veckor då provet är innan bedömningen sker. Då har eleven redan fallit och skadan är ett faktum. Nej istället gör läraren en bedömning och hjälper eleven vidare genom att kanske tipsa om att du behöver luta dig åt andra hållet så kommer det gå bättre. Till slut kanske eleven själv hittar vägar att förebygga fallet i fortsättningen. Vi får vara försiktiga bara så att vi inte ger eleverna dålig feedback (en kollega till mig, Camilla, jämförde det med att ge eleven stödhjul), vi kanske hjälper eleven för stunden men inte i längden. Vi måste ge eleven den feedback som krävs för att eleven skall få cykeln på rätt köl igen och kunna cykla vidare. Om sen inte eleverna använder feedbacken så är det inte formativ bedömning. Vi måste ge eleverna möjlighet att kunna använda våra eller sina kompisars kommentarer och bli bättre. Vi måste än en gång ge bra feedback och om man tänker på den grundläggande idén med bedömning för lärande så skall vi använda belägg för lärande för att justera undervisningen för att bättre möta elevernas behov.

Jag vet att jag är rätt ute när jag ger eleverna feedback hur de skall gå vidare, inte bara feedback en gång varje termin, utan feedback varje minut och varje tillfälle som ges.

Ha en trevlig helg!

Sönder

En av maskinerna i slöjden har börjat snurra på sista varvet. Det är skivputsmaskinen som inte vill snurra längre utan bara stå still och ”murra”. Förmodligen är det väl motorn som börjar ge upp men innan jag skickar in en förfrågan till den som håller i pengarna så får jag väl utesluta allt annat. Vet bara inte hur jag skall göra. Någon som har någon klok idé? Hör av er i så fall! Hittar jag inte något att göra så är det väl bara en sak som återstår, att byta ut den.

Nu börjar natten närma sig och det är dags att lägga ner arbetet för idag. Vi hörs snart igen.

Även en lång resa börjar alltid med ett steg

Imorgon skall lärarna på Särlaskolan iväg till en annan skola, Smedingeskolan, för att titta på deras IKT-arbete, eller deras arbete med 1 till 1. Syftet är att fundera över hur de jobbar och analysera det sen jämföra med hur jag själv jobbar med IKT. Sen är väl tanken att jag skall fundera över hur jag skall komma längre i SAMR-modellen. Jag har ju egentligen kommit en bit redan och är väl på modification eller redifinition-stegen i en del jag gör. Men det går ju alltid att utveckla sitt arbete. Ett sätt att klättra ytterligare ett steg upp i SAMR-modellen skulle kunna vara att låta eleverna göra redovisningar av sina projekt genom att spela in filmer om dem. Genom att sen dela dem på nätet kan man låta andra skolor vara med och ge feedback på arbetena. Egentligen tänkte jag få till detta arbetet redan nu till våren men det är mycket som skall klaffa och det blir förmodligen inte förrän till hösten. Det finns säkert andra saker som jag skulle kunna göra för att utveckla mitt arbete med IKT i slöjdundervisningen. Skall bli riktigt spännande att träffa lärarna på Smedingeskolan imorgon och kanske få inspiration för vidare utveckling.

Min resa har bara börjat. Det är en lång resa men även en lång resa börjar alltid med ett steg.