Varför skall jag möta eleverna där de befinner sig och inte tvärt om?

Det kan man ju fundera på men för mig är det ganska självklart. Jag tänker göra ett tankeexperiment och förenkla undervisning och målen i LGR 11 genom att jämföra dem med en orienteringsbana. Tänk er att eleverna är orienterare som skall ge sig ut på banan. De vet inte hur de skall ta sig vidare mot målet och just den här banan har de kanske inte tidigare prövat. Vem vet en del av dem kanske inte ens har varit ute i skogen förut eller ens varit i kontakt och vet vad orientering är. Tänk er att det är dessa elever vi skall ta hand om och hjälpa från start till mål via alla kontroller. IMG_1063

Hur skulle det fungera om jag som lärare då kommer till orienteringsbanan och vid starten förklarar jag målen för eleverna, dvs att de skall ta sig till kontroll 1, sen kontroll två osv till målet. Jag skickar sen iväg eleverna ut på banan och här kommer utmaningen. Nu börjar eleverna försvinna åt olika håll och då funkar det inte om jag som lärare sätter mig på en stubbe eller sten ute i skogen och väntar på att eleverna skall komma dit så jag kan hjälpa dem. Visst kommer säkert några elever förbi, kanske till och med de flesta, men min uppgift som lärare är ju att hjälpa och handleda alla elever till mål via alla kontroller i skogen. Det betyder att jag måste möta alla elever där de befinner sig för tillfället, det går inte att vänta till provet om två veckor för att se om de behöver hjälp. Då kanske eleverna är lång borta, kanske till och med utanför kartan. Hjälpen (feedbacken) måste vara omedelbar och direkt för att den skall hjälpa. Den måste också vara relevant och leda framåt mot målet annars är feedbacken onödig.

Den stora utmaningen för mig som lärare är att möta ”alla” elever. Jag har inte råd att låta någon springa fel på banan och komma ”bort”. Genom att jag använder BFL (bedömning för lärande eller formativ bedömning) och flippad undervisning för mina elever så ger jag dem medel för att lyckas hitta till målet och på vägen hitta till alla kontrollpunkter. Jag skulle vilja likna det vid en GPS-navigator.

Jag hoppas att ni har det bra därute och att ni tar hand om er!

Lev väl!

Annonser

Trygghet, samarbete, ansvar

En ny vecka och nya val att göra. Nya möjligheter och nya utmaningar. Har funderat lite på det där med TSA. Särlaskolans profil. TSA står för trygghet, samarbete, ansvar. Jag tänkte utveckla detta lite och koppla det mot mina tankar och min undervisning.

Trygghet – Känner sig eleverna trygga när de är på mina lektioner eller i min undervisning. Jag tror det och det beror på att jag försöker få alla att känna sig välkomna. Det senaste har jag börjat personligen hälsa på eleverna när de kommer till salen. Jag vill göra detta för att ingen skall känna att jag inte ser dem. Jag kan samtidigt få lite mer känn på hur eleverna mår för dagen även om det inte är helt säkert att jag märker allt. 

Genom att jag har flippat mitt klassrum så frigör jag mer tid under lektionerna som kommer eleverna till del. Det betyder att eleverna kan känna sig mer sedda och ha större möjlighet att nå målen vilket torde leda till trygghet. Men kanske är det viktigaste att jag ser mer under lektion än vad jag tidigare gjort och det leder till lugnare klassrumsklimat vilket i sin tur innebär trygghet.

Samarbete – på vilket sätt kollaborerar eleverna med varandra och mig? Leder detta samarbete till utveckling av kunskaper? Jag har märkt att eleverna sen jag började flippa mitt klassrum blivit mer benägna att hjälpa varandra. Jag har vid några tillfällen faktiskt blivit bortvald som alternativ till att få hjälp till förmån för klasskompis. Eleverna diskuterar och funderar tillsammans för att hitta lösningar på problem som de ställs inför.

Just det ovanstående kanske eleverna gjorde innan också men att jag har blivit bättre eller fått mer tid att upptäcka det. Jag känner själv att jag har gjort en förändring i mitt synsätt att se på undervisning. Kanske inte så stor men det har inneburit att jag som ni säkert sett i tidigare blogginlägg jag har börjat låta feedback vara en möjlighet för mig att förändra min undervisning för att möta eleverna där de befinner sig. Egentligen är det ju ganska självklart att jag skall möta eleverna med min undervisning och inte tvärt om.

Ansvar – Min första fundering när det kommer till ansvar är: eleven eller jag? Egentligen ganska konstig fundering eftersom det handlar om båda två. Men det måste vara jag som tar större ansvar eftersom det är jag, tillsammans med andra vuxna,  som måste ge eleven redskap för att kunna ta ansvar. Jag tycker att jag dels genom att använda formativa bedömningsmetoder i min undervisning som exempelvis feedbacken som jag ger till eleverna i syfte att leda dem vidare i sin process (egentligen kallar jag detta feedforward) men också genom att jag flippar min undervisning ger jag eleverna möjlighet att ta mer ansvar och sakta men säkert bli ägare av sitt egna lärande.

Det finns andra exempel där jag ser att eleverna tar ansvar och ett av dessa tillfällen har jag nämnt tidigare och det handlar om när en elev upptäcker en klasskompis som behöver hjälp så ger de hjälp till varandra. De blir resurser till varandra och det är verkligen att ta ansvar. Ytterligare ett exempel på hur min förändring av mitt synsätt har lett till ökat ansvarstagande hos eleven är att jag som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg börjat ha ”flextid” i början av lektionen vilket har minskat sena ankomster och faktiskt gjort att eleverna kommer innan lektionen börjar istället. Genom att eleverna kommer till lektionen och sätter igång med någon kort uppgift som jag förberett eller att de fortsätter på det som de gjort föregående lektion så slipper de sitta och vänta på de som kommer sent. Det finurliga i kråksången är att det numera inte är så många som kommer så sent. Genom att jag tog bort det arbetssättet att jag skulle vänta till alla var närvarande så har ett problem nästan försvunnit. Eleverna har genom att jag låter dem ta ansvar blivit bättre på att ta ansvar. Det låter ju ganska självklart, eller hur?

Detta var några exempel på hur Särlaskolans profil genomsyrar min slöjdundervisning och jag försöker hela tiden lyssna av hur eleverna tycker vi skall gå vidare eller hur de vill att vi skall förändra slöjdundervisningen. För till syvende och sist så är det ju för dem som undervisningen är och då är det väl de som skall vara med och forma den.

Lev väl!

Fritiden ger mig erfarenhet

Fredag igen, det känns som om fredagarna kommer tätare och tätare ju närmare sommaren vi kommer. Jag sitter just nu på tåget till Stockholm. Skall dit och träffa några vänner och kollegor inom Röda Korset. Vi skall arbeta fram ett bedömningsunderlag för första hjälpen-grupperna inom Röda Korset. Det är ett engagemang som är helt frivilligt och jag lägger en del tid på det under helger och kvällar. Varför kanske du frågar dig? Det ger mig en hel del. Jag får dels träffa massor med vänner men samtidigt får jag vara med och utveckla första hjälpen-verksamheten inom Röda Korset. Jag har varit verksam i Röda Korset under snart 15 år och det är fortfarande roligt. Så nu under helgen skall jag tillsammans med några andra fundera, samarbeta, reflektera och utveckla behörighetsbedömningen (som det kallas inom Röda Korset) så att vi kan säkra att kvaliteten på verksamheten fortfarande hålls på en hög nivå.

I Röda Korset kan jag ta med beprövad erfarenhet och vetenskapen när det gäller bedömning och lärande från mitt jobb. Jag är övertygad om vi skall kunna hålla en hög kvalitet på Röda Korsets verksamhet så måste vetenskapen och den beprövade erfarenheten vara med i arbetet med verksamheten.

Men det är inte bara åt det hållet som erfarenheten går. Jag tar med mig mycket från mitt arbete med första hjälpen-verksamheten till mitt arbete med undervisning. Det mest uppenbara är att när eleverna skadar sig i slöjden så vet jag direkt vad jag skall göra. Men den kanske viktigaste erfarenheten jag har tagit med mig till mitt yrke och till mitt liv är mötet med alla människor vilket har format mig till den jag är idag.

Till sist vill jag bara säga att jag har haft en underbar dag idag. Det beror inte på att min skivputsmaskin fungerar igen (även om det är en positiv händelse) utan det har varit en sån där underbart intensiv dag som har varit full med tillfällen och möten med underbara elever och kollegor som gjort mig glad och som har fått mig att inse att jag har världens bästa jobb.

Ha det gott och trevlig helg!

Reflektion

Idag vid ett gruppsamtal med några kollegor så dök en tanke upp i huvudet. Och eftersom bloggen heter i huvudet på en slöjdlärare så passar det ju ganska lämpligt att ta up det här. Egentligen är det en ganska självklar tanke men jag behöver få reflektera över den och dela med mig av de tankar som dök upp idag.

Min tanke handlar om reflektion och hur viktigt det är att stanna upp och reflektera. Reflektionen tillför så mycket. Jag funderar över vad som hänt och hur jag skulle vilja att det händer och förändrar mitt beteende så att det mer överensstämmer med min vilja av det som skall hända. Ganska torr beskrivning men egentligen helt sann. Sen sker det lite modifikationer beroende på situation. Men jag skriver ju inte detta för att beskriva ordet reflektion utan för att berätta om vikten av reflektion.

Jag har under några tillfällen de senaste månaderna suttit ner med några kollegor för att prata och reflektera om några texter och situationer. Och jag hade ju egentligen kunnat läsa texterna själv och reflekterat över dem. Men det mest fantastiska att sitta i grupp och reflektera är alla tankar som delas. I dessa tankar utmanas mina egna tankar och jag får utveckla mina egna tankar. För att fortsätta utvecklas måste vi lärare dela med oss och våga utmanas i våra tankar. Det finns lärare som, ursäkta uttrycket, kör sitt eget race. Det kommer aldrig leda till någon utveckling. Det är ju genom mötena som vi utvecklas. Och i ett komplext yrke som läraryrket finns det inga alternativ. Vi måste dela med oss. Vi måste reflektera tillsammans och vi måste våga gå ur vår egen bekvämlighetszon.

Jag känner själv att min egna reflektion dock ger mig nya tankar eller att jag modifierar mina idéer men jag kommer inte riktigt vidare utan input utifrån. Men sen jag fick chansen att vara med i den förut nämnda samtalsgrupp så har mitt synsätt på mig själv förändrats och på min undervisning förändrats. Det var bland annat genom samtalet i denna grupp som min tanke att ha en ”flytande start på lektionen” (vilket innebar att många elever kommer innan lektionen börjat och vill sätta igång och det får de om de vill för jag kan ha min genomgång, om jag har någon, senare under lektionen) kom till stånd. En idé som har gett mig mer harmoniska elever. Det var genom reflektion med andra lärare som jag började hälsa personligt på alla elever i början av lektionen. En idé som ledde till att eleverna känner sig sedda och som även gör att jag lättare upptäcker om någon elev inte mår bra. Den sista idén har jag inte testat fullt ut än men har för avsikt att försöka under alla mina lektioner framåt. Genom mötet med andra lärare och deras reflektioner kan jag lära mig och utvecklas.

Så till alla lärare: dela med er, reflektera tillsammans och erövra världen!

Beröm

Återkommer igen till en bok som jag tycker säger mycket om undervisningens kärna och mitt yrke. Jag fastnade för ett litet stycke som fick mig att fundera:

”Beröm används ofta för att trösta och stödja, är ständigt närvarande i många klassrum och välkomnas och förväntas av eleverna – men vänder uppmärksamheten från uppgiften, processen eller självregleringen. Det viktigaste budskapet är att ge beröm, men inte på ett sådant sätt att det försvagar kraften i återkoppling. Håll isär beröm och återkoppling om inlärningen.”

Citatet är hämtat ur John Hatties bok synligt lärande för lärare. 

Jag blev lite fundersam och började syna min egen undervisning mot denna del av boken. Faktum är att jag kom inte vidare utan fastnade i tanken om att jag kanske bara ger beröm utan att tänka på inlärningen. Vi måste ju alltid ha målet med inlärningen i fokus när vi ger återkoppling eller feedback om man nu vill kalla det så istället. Det är ju ganska självklart att man skall koppla berömmet mot inlärningsmålen. Då kommer eleverna förstå vad det är som är bra och varför de får beröm. Men allra effektivast är nog återkopplingen om den är saklig och konkret. VId närmare eftertanke så ger jag nog en del beröm under mina lektioner och under min feedback till eleverna men den är alltid kopplad till något innehåll eller något lärandemål. Men det är ju vad jag tycker om min egen undervisning och återkoppling, jag har ännu inte fått återkoppling på min återkoppling:-)

Men oavsett detta så mår alla bra av att få höra att de är bra och att man ser dem. Jag kan dra en liknelse till mina senaste upplevelser med all uppmärksamhet kring mitt arbete med ”Särlaskolan slöjdar” och livesändningar på nätet i fredagssoffan. Jag har fått mycket beröm från många ställen runt om i Sverige (och världen) och jag är jätteglad för det men den återkoppling som även har varit kopplad till innehåll är den som ger mig mest. Då vet jag vad jag har gjort bra.

Vill till sist bra framföra ett stort tack till all återkoppling (oavsett om den har varit kopplad till ett visst innehåll eller ej) och beröm. Jag är jätteglad för att ni uppskattar mitt arbete och jag hoppas att ni fortsätter följa mitt arbete med att föra slöjden in i nästa utvecklingssteg.

TACK!

Ringar på vattnet

Idag på morgonen blev jag intervjuad i fredagssoffan. En direktsändning via nätet som Borås stad ligger bakom. Nervös som få var jag när jag skulle dit men efter ett morgonpass på gymmet och ett varmt bemötande från ”programledaren” så var jag på plats och sändningen startade. Vi pratade om ”särlaskolan slöjdar” och mitt arbete med att flippa mitt klassrum. Efter en liten stund hade halva tiden gått och efter ytterligare en stund så kändees det som om inte tiden räckte till. Det var så mycket jag ville ha sagt. Men allt gick bra och så här blev det (följ nedanstående länk):

http://bambuser.com/v/3524204

Efter denna sändning så har mitt arbete omnämnts flera gånger och när telefonen ringde och Borås tidning ville ha en intervju och komma och kolla på undervisningen live så blev jag väldigt glad. Jag har fått nya kontakter över hela världen och jag har utvecklat mitt pedagogiska tankesätt och grundsyn på ett positivt sätt. Jag vill hela tiden lära mig mer och hela tiden utvecklas vidare. Jag som bara för ett par månader sen började smygtesta att flippa eller spela in instruktionsfilmer. Det har gått snabbt och det har blivit många ringar på vattnet.

Fredagssoffan

Sitter här i min egen soffa och funderar över morgondagen. Skall vara gäst i fredagssoffan på Borås stad. En livesändning på nätet där jag skall bli intervjuad och få berätta om mitt arbete och hur jag jobbar med mitt flippade klassrum. Förmodligen kommer allt gå bra men jag kan inte låta bli att fundera på, tänk om jag inte får fram det jag vill. Tänk om bilden av mig och min undervisning blir helknasig. Tänk om jag gör eller säger något icke genomtänkt. Jag vet ju att jag ibland säger saker som jag strax därefter funderar över om det verkligen kom ur min mun. Men jag antar att det är det som livesändningar handlar om.

Funderar lite om vad jag vill ha fram. Egentligen vill jag bara visa att det är möjligt att flippa i slöjden. Jag är inte den första som gör det och förhoppningsvis inte den sista. Jag ser redan nu efter 3 månader att jag har fått ett lugnare klassrumsklimat där eleverna börjar hitta in till sidan och faktiskt använda den som en extra resurs under lektionen. Men det viktigaste är nog att eleverna blir mer medvetna om hur de kan gå vidare, kunnigare och kan förbereda sig inför slöjdlektionen och när det kommer till lektionen kan de sätta igång direkt. Jag blir mer av en utmanare som ställer ”varför”-frågor som gör att eleverna utmanas i sitt tänkande. Det finns säkert massor som jag vill ha fram men jag tror att jag får lita samtalet leda vidare och se var vi hamnar.

Det skall i alla fall bli riktigt spännande och jag ser fram emot att ta plats i fredagssoffan. Hoppas ni hänger på!