Utställning

Imorgon är det dags för slöjdinriktningsklassens utställning. Det är ett resultat av flera veckors idogt arbete som började med en skulpturvandring där vi fick guidning bland Borås skulpturer. Eleverna fick sen göra egna skulpturer med inspiration från Borås stads skulpturer. En spännande resa som utvecklade kunskaper under processen. Många olika tekniker användes under arbetet.

imageimageimageimageimageimage

Det är okej att avbryta, det kan vara livsviktigt!

Jag kom och tänka på en sak som hände mig eller snarare en elev för ett tag sen. Jag stod och samtalade med en elev om hur eleven skulle komma vidare i sin process. Vi var nog båda djupt försjunkna i samtalet när jag i bakgrunden hör någon säga, Leif. Jag ber utan att titta upp, eleven som sagt mitt namn att vänta  lite eftersom jag och den andre eleven är mitt inne i samtalet och denne elevens kunskapsutveckling. Jag hör mitt namn ytterligare en gång och upprepar mitt svar. Efter detta säger den eleven jag pratar med att jag nog skall vända mig om. Då jag vänder mig om ser jag eleven som sagt mitt namn lugnt stå med ett djupt sår i fingret och blodet droppandes (såret hade orsakats av ett stämjärn som hamnat lite fel). Jag drar snabbt slutsatsen att jag nog borde ha tittat upp direkt. Nu har jag den fördelen att jag förutom mitt jobb som lärare också utbildar i första hjälpen för Röda Korset. Tack vare mina kunskaper i första hjälpen så kunde jag nu snabbt hjälpa eleven med förband och se till att eleven kom till vårdcentralen där det blev fyra stygn och någon vecka senare så var såret läkt och eleven återställd. Varför skriver jag nu detta då? Jag vill bara uppmana er alla att faktiskt titta upp och vara uppmärksam på vad som händer. Jag har lärt mig massor av händelsen och hädanefter sår tar jag mig alltid tid även om jag är mitt i ett samtal.

Det kan vara livsviktigt!

Lärandet skall in i eleven!

Jag fick en fundering när jag var ute på en promenad i helgen. Egentligen är det inte så märkvärdig tanke men jag vill ändå ta upp detta här och nu så att det inte skall ske några missförstånd om varför jag flippar min undervisning.

När en lärare flippar sin undervisning oavsett om det handlar om filmade instruktioner/genomgångar eller genom något annat sätt så kommer denna flipp med hjälp av tekniken för det mesta bli beskådad eller på något sätt använd av eleven utanför klassrummet. För den oinvigde kan det då tyckas att jag då flyttar lärandet utanför skolan och utanför klassrummet. Det kan ju till viss del stämma. Men jag flippar för att flytta själva nödvändiga informationen utanför klassrummet för att få mer tid till det viktiga under lektionen. Det finns så mycket positiva fördelar med att flippa undervisningen som kommer med som en bonus när jag flippar. Men mitt huvudsyfte med att flippa min undervisning är att lägga fokus på det viktiga.

Jag flippar för att flytta lärandet in i eleven.

Jag beskriver mitt förhållningssätt i en kort föreläsning som Susanne Nystedt filmat och lagt ut i två filmer. Ni kan läsa mer om Susannes idéer och tankar i hennes blogg, VallenSusanne. Tack Susanne!

 

Betygstider är utvärderingstider

Det är den tiden på året då det är dags att sätta betygen på pränt. Tycka vad man vill om betygen men egentligen är det inte så stor sak utan bara en bekräftelse på det som eleverna redan vet. Genom att eleverna har varit delaktiga i undervisningen och medvetna om målen och hur de skall ta vidare i sitt lärande så vet de redan var i betygsskalan deras kunskap motsvarar. Så borde det vara i alla fall. Och det är min målsättning. Men det blir inte alltid så. Eleverna hamnar fortfarande i frågan: ”Vad ligger jag på för betyg?”. Det i sig tyder på en osäkerhet av eleven om vad som förväntas av dem, alltså vad som är målen. Jag brukar kontra med frågan: ”Vad tycker du?” och då har eleverna oftast god koll på hur de ligger till i förhållande till målen och det är ju en bra återkoppling till mig. Jag vet att jag har hållit målen levande under undervisningen och gett eleverna bra feedback som gör att de är medvetna hur de skall gå vidare. Men trots det så kommer ibland frågan som jag nämnde förut. ”Vilket betyg ligger jag på?”

Jag kan inte vara nöjd med min undervisning förrän den frågan är borta och inte existerar längre, inte ens i elevens huvud. Viktigare är att där finns kunskap om hur eleven ligger till i förhållande till målet och hur eleven skall ta sig vidare till målet. 

När jag har det tankesättet kan jag också använda betygen som en utvärdering för min undervisning och hur väl jag har lyckats hjälpa eller handleda eleven vidare mot målen. Ju fler elever som når högre mål desto bättre har jag lyckats med min undervisning. En del skulle då direkt säga att hur väl undervisningen lyckats beror på vilka elever man ha i sin undervisningsgrupp. Men jag anser att det inte inte är ett framgångsreceptet att tänka så. Ni som följt min blogg vet att jag hela tiden försöker möta mina elever där de befinner sig och därför funkar det inte att säga att misslyckanden skulle bero på delar av undervisningsgruppen. Det är enligt mig mitt jobb att anpassa min undervisning så att den funkar för alla elever. Och det är väl självklart att om jag märker att en elev har svårt att följa med i min undervisning så måste jag ju förändra mitt sätt att undervisa. Därför kan jag säga att betygen blir som en utvärdering för min undervisning.

Jag vill avsluta med att faktiskt förstärka att det är jag som har framtiden i min hand. Hur det blir är det jag som kan påverka. Jag formar min verklighet och för att citera den  mentale tränaren Olof Röhlander: ”Det blir alltid som man tänkt sig”

Lev väl!

Videofilmning utvecklar tekniker!

Jag har inte varit en stor vurmade för att eleverna skall lära sig massa slöjdtekniker i slöjden på skolan. Det är sekundärt men oftast ett krav eller möjlighet för att komma vidare i sin process. Jag anser att det viktiga är tänkandet och hur eleven reflekterar över lärandet. Då är det viktigt att eleven får syn på utvecklingsmöjligheter för att komma vidare i sin process och därmed sitt tänkande om sitt lärande.

Jag fick inspiration efter gårdagens föreläsningar då jag, Henrik Almér och Emma Holström föreläste och berättade hur vi arbetade. När Emma berättade hur hon arbetade med videofilmning i sin undervisning och hur eleverna använde det för att utveckla sina tekniker och kunskap blev jag inspirerad. Jag testade detta med en elev som tyckte sågandet var svårt. Jag provade att filma eleven och sen visade jag hur jag gör. Vi satte oss ner och jämförde våra tekniker och eleven såg väldigt många saker som hon kunde förändra. Hon testade att förändra detta och sågade igen.

Det gick lättare och hon utbrister: -Vad lätt det gick nu!

Videofilmning är helt klart ett redskap för att eleverna skall lyckas bättre i slöjden. Filma med Ipad och diskutera lärandet är utvecklande för både lärare och elev. Det synliggör det svårupptäckta!. Det är riktig utveckling och det ger eleven möjlighet att nå längre i sitt lärande och tänkande. Det är framtiden för slöjden!

En skön och givande dag!

Känns som jag har flyt i min vardag nu. Idag var en dag att lägga till minnet och ta fram när vardagen känns tung. Hela förmiddagen på jobbet präglades av möten med goa elever. Dessa möten som varje dag fyller mit yrkesliv med innehåll. Samtalen präglades av förståelse och lärande från alla håll.

Sen åkte jag till Pulsen i Borås för att medverka vid en BFL-träff (bedömning för lärande) med massor andra lärare från hela Borås stad. Det var föreläsningar av en Henrik Almér, rektor vid Ekarängsskolan som lyckats väldigt bra med att få alla elever delaktiga i sitt lärande och medvetna om vad som krävs för att nå kunskapskraven. Det var Emma Holström, idrottslärare på Almåsskolan som använder IKT på ett kreativt sätt i sin undervisning. Sen var det ju också jag som berättade om min flippade slöjdsal. Jag är riktigt nöjd med mitt framförande och det kändes som om jag fick fram det jag ville ha fram. Själva kärnan i mitt förändringsarbete startade nog i mitt huvud och det kan inte framföras många gånger nog. Jag hävdar med bestämdhet att inte förrän läraren har insett att denne måste möta eleven där eleven befinner sig i sitt lärande och verkligen förändrar sin undervisning efter elevens kunskaper så kommer läraren lyckas att öka kunskapen bland sina elever.

Givande samtal präglade BFL-träffen och givande var också samtalen på den pedagogiska pub som jag var på senare under eftermiddagen/kvällen. Möten och samtal med andra pedagoger som precis som jag vill utveckla undervisningen. Alla möten idag har gett mig så många tankar och nya utvecklingsidéer.

Jag har haft en underbar dag och nu sitter jag här och tar det lugnt och förbereder morgondagen. En liten sak som skall fixas är en liten film som skall förberedas inför morgondagens slöjdinriktning. En film som beskriver elevernas arbete. Jag hoppas att jag kan återkomma till detta i ett senare inlägg. Till helgen blir det tåg till Malmö med min 6-åring för att titta på Eurovisionsschlagerfestivalen. Det skall bli riktigt spännande och både jag och min son ser fram emot detta. Det kommer att bli en fantastisk helg!

Ta hand om er och lev väl!

Hur ser min undervisning ut egentligen?

Hur var det för ett par år sen?

I min slöjdsal var eleverna nöjda med det som de gjorde. De hade kul. De gjorde saker. Jag visade hur och de gjorde på samma sätt som jag visade. Jag ville att de skulle testa saker och göra fel och därigenom lära sig. Problemet var bara att de inte visste hur. De vågade inte ta steget. När en grupp med upp till 20 elever (för det mesta bara 10-16) vill ha stöd för fortsatt arbete och inte har den blekaste aning hur de skall komma vidare ställs jag inför ett dilemma. Det skall tilläggas att dessa elever oftast i min sal jobbar med olika projekt som bygger på deras egna idéer inom av mig givna ramar vilket innebär att de befinner sig på olika platser i sitt lärande. Tänk er att lektionen är runt 80 minuter. Det blir 4 minuter per elev i bästa fall och då har jag inte räknat in att något annat händer alls under lektionen. I realiteten kan det ju bli kanske max 2 minuter per elev och lektion fördelat så att en lektion kanske hälften av eleverna han få min hjälp och resten fick ingen hjälp. Ibland blev det till och med så att det gick snabbare om jag löste problemet åt dem. Jag hade en hektisk situation där jag inte räckte till och eleverna hade en frustrerande situation där de inte blev sedda och jag inte mötte eleverna där de befann sig och de som inte var ”självgående” (ursäkta ordvalet, men jag tror ni förstår vad jag menar) lärde sig inget, snarare hamnade de i en situation där de tappade lusten för slöjden och kanske till och med lärandet och de nådde inte längre än var det var från början i förhållande till kursplanemålen. Vilket var lärandet då egentligen? Jag var tvungen att göra en radikal förändring. Det var mörkt och jag eller eleverna såg inte mycket av lärandet och det som var viktigt.

Bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Symbolisk bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Kanske ser det ut så här på en del skolor fortfarande, vi glömmer av att vi har elever som skall med eller elever som faktiskt skall vara delaktiga i lärandet och istället kör vi vårt eget ”race” som lärare. Vi måste som Kiirkegaard säger möta eleverna där de befinner sig annars sitter vi helt plötsligt ensamma i skogen och tror att eleverna skall hitta oss och inte tvärt om. Den bästa feedback jag kan göra för att föra lärandet framåt är att förändra min undervisning så att den möter eleven där den befinner sig. Jag skulle vilja att lärandet som på bilden blev mer synligt. Alla kvaliteter skall vara synliga.

Det är en utmaning i slöjden där vi har 20 olika individuella projekt i en grupp och vi skall handleda dem vidare så att de hittar till nästa kontroll eller vägval om man så vill. Och jag funderade och i mötet med kollegor och forskning samt elever vände jag min syn på lärande och insåg att jag måste möta eleverna där de befinner sig. Jag kan inte sitta och vänta på att eleverna skall hitta till mig utan jag måste hitta eleverna där de befinner sig för tillfället.

Hur ser det ut nu?

Jag har förändrat mitt synsätt under det senaste året och det blev nästan en naturlig del att börja flippa min slöjdsal. Jag visar helt enkelt hur en process kan se ut genom mina filmer. En del använder dem som inspiration och en del använder dem som instruktioner. Huvudsaken är att de utmanas och får testa nya hantverksmetoder och tekniker som gör att de kan utveckla sitt lärande. Jag menar inte att jag kommer med exakta metoder eller modeller för eleverna men det är en ingång i en process och en möjlig väg att komma vidare på

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Jag visar och de gör på samma sätt, ibland. För det mesta har de egna lösningar och får inspiration av det som jag lagt ut i form av filmer, dokument m.m. Skillnaden är att nu kan de om de så vill och behöver kolla en film eller instruktion i förväg innan lektionen och när de kommer till lektionen så kan jag och eleven lägga våra två minuter på att prata lärande, bedömning, feedforward och hur de tänker gå vidare. Jag springer inte längre omkring i salen stressad och undrar vem det är som är på tur, utan eleverna har oftast god koll på hur de skall göra och vad de skall lära sig.

Eleverna & jag använder vår lärplattforms loggbok för att göra anteckningar om dels vad de gjort men också problemlösningar och reflektioner som de gjort under lektionen. De tar också upp hur de tänker gå vidare och de bifogar även bilder/filmer på det som passar till texten. 

Här kommer det finurliga i kråksången: När jag läser loggböckerna kan jag nickande bekräfta att de förstått, jag kan berätta att det som de gör visar på dessa kunskaper bland målen och jag kan också lägga till länkar som kan hjälpa eleven inför nästa lektion. Många av dessa länkar om inte alla är något som jag lagt ut på min blogg Särlaskolan slöjdar. De får alltså något som kan liknas vid en en läxa i förväg. Jag flippar mitt klassrum för då behöver jag inte ta dyrbar lektionstid till att förklara vad & hur utan vi (jag & eleven) kan ta lektionstiden till att analysera varför det blir som det blir. 

En annan bonuseffekt som jag sett som växt fram spontant, tack vare att jag flippar min undervisning, är att de blir resurser för varandra. Jag har sett ett nytt mönster bland eleverna där en elev spontant kan säga till en annan elev när denne märker att det håller på att gå galet, säga till eller tipsa om vägar att lösa problemet. Det blir ett lärande samtal mellan eleverna och att se dessa samtal och kollaborationer är ett underbart sätt att tillbringa sin arbetsdag på.

 Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Jag har samtidigt gjort några förändringar. Egentligen tror jag den största förändringen har skett inom mig. Jag har alltid haft ett väldigt kontrollbehov och det har jag under den senaste terminen försökt att jobba bort. Som ett led i detta har jag kastat ut min arbetsbänk, eller kateder om man vill kalla det så, ur klassrummet. Egentligen inte någon stor förändring men det leder till att jag bjuder in till samtal med eleverna på ett annat sätt. Min bänk blir inte längre ett hinder som jag gömmer mig bakom. 

En annan sak som går hand i hand med detta är att jag förut alltid hade en gemensam samling för eleverna i början av lektionerna. Ganska onödigt egentligen eftersom alla elever befann sig på olika ställen i sin lärandeprocess. Det ledde till att de som kom i tid alltid fick vänta på de som trillade in några minuter sent. Och det var alltid sena ankomster. Det blev ett problem. Jag valde att släppa min kontroll på detta också och har något av flextid kan man väl säga. Eleverna börjar direkt när de kommer dit (jag är ju ändå oftast där för att förbereda och fixa i ordning) och slipper vänta på de som kommer för sent. Men faktum är att sen jag började med detta så är det väldigt ovanligt att eleverna kommer sent. Det är istället så att de kommer för tidigt och sätter igång. Det blir eleven som äger klassrummet och lärandet. Är det så att jag vill gå igenom något gemensamt så kan jag ju lika gärna göra det en bit in på lektionen.

Har jag märkt någon förändring i min undervisning sen jag började flippa min undervisning. Jag har fått mer medvetna elever som ni säkert har förstått. Samtalet i klassrummet har fokuserats på lärandet och hur eleverna lär sig. Tydlighet i goda exempel, självbedömning, Eleverna blir resurser för varandra. Min arbetsbelastning har minskat vilket medfört att jag får mer tid över till att handleda eleverna. Fokus på det viktiga. Mer tid under lektion för eleverna, ingen onödig väntan. Det viktigaste kanske är att jag faktiskt har fått mer respons från andra om min undervisning genom att jag lägger ut mycket på nätet. Det gör att utvecklingen ständigt går åt rätt håll. Tillsammans med andra kollegor som finns på nätet kan vi utveckla undervisningen och samtala om framtiden.

Hur skall utvecklingen gå vidare 

Textilslöjden skall vara med i flippandet eftersom slöjd är ett ämne och inte någon företeelse som är beroende av vilket material man råkar ha i händerna. Eleverna kommer att dokumentera sina processer genom att filma det som de gör och redigera filmerna och kan ju samtidigt med redigeringen lägga till sådant som missats och därmed bli ännu mer medvetna om sin egna lärprocess. Eleverna blir resurser för sitt eget lärande. Samtidigt kan de genom kamratrespons bli resurser för varandra. De viktiga delarna i lärandet måste fortsättningsvis vara centrala i undervisningen.

Ha det så gott och lev väl!

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.