Hur ser min undervisning ut egentligen?

Hur var det för ett par år sen?

I min slöjdsal var eleverna nöjda med det som de gjorde. De hade kul. De gjorde saker. Jag visade hur och de gjorde på samma sätt som jag visade. Jag ville att de skulle testa saker och göra fel och därigenom lära sig. Problemet var bara att de inte visste hur. De vågade inte ta steget. När en grupp med upp till 20 elever (för det mesta bara 10-16) vill ha stöd för fortsatt arbete och inte har den blekaste aning hur de skall komma vidare ställs jag inför ett dilemma. Det skall tilläggas att dessa elever oftast i min sal jobbar med olika projekt som bygger på deras egna idéer inom av mig givna ramar vilket innebär att de befinner sig på olika platser i sitt lärande. Tänk er att lektionen är runt 80 minuter. Det blir 4 minuter per elev i bästa fall och då har jag inte räknat in att något annat händer alls under lektionen. I realiteten kan det ju bli kanske max 2 minuter per elev och lektion fördelat så att en lektion kanske hälften av eleverna han få min hjälp och resten fick ingen hjälp. Ibland blev det till och med så att det gick snabbare om jag löste problemet åt dem. Jag hade en hektisk situation där jag inte räckte till och eleverna hade en frustrerande situation där de inte blev sedda och jag inte mötte eleverna där de befann sig och de som inte var ”självgående” (ursäkta ordvalet, men jag tror ni förstår vad jag menar) lärde sig inget, snarare hamnade de i en situation där de tappade lusten för slöjden och kanske till och med lärandet och de nådde inte längre än var det var från början i förhållande till kursplanemålen. Vilket var lärandet då egentligen? Jag var tvungen att göra en radikal förändring. Det var mörkt och jag eller eleverna såg inte mycket av lärandet och det som var viktigt.

Bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Symbolisk bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Kanske ser det ut så här på en del skolor fortfarande, vi glömmer av att vi har elever som skall med eller elever som faktiskt skall vara delaktiga i lärandet och istället kör vi vårt eget ”race” som lärare. Vi måste som Kiirkegaard säger möta eleverna där de befinner sig annars sitter vi helt plötsligt ensamma i skogen och tror att eleverna skall hitta oss och inte tvärt om. Den bästa feedback jag kan göra för att föra lärandet framåt är att förändra min undervisning så att den möter eleven där den befinner sig. Jag skulle vilja att lärandet som på bilden blev mer synligt. Alla kvaliteter skall vara synliga.

Det är en utmaning i slöjden där vi har 20 olika individuella projekt i en grupp och vi skall handleda dem vidare så att de hittar till nästa kontroll eller vägval om man så vill. Och jag funderade och i mötet med kollegor och forskning samt elever vände jag min syn på lärande och insåg att jag måste möta eleverna där de befinner sig. Jag kan inte sitta och vänta på att eleverna skall hitta till mig utan jag måste hitta eleverna där de befinner sig för tillfället.

Hur ser det ut nu?

Jag har förändrat mitt synsätt under det senaste året och det blev nästan en naturlig del att börja flippa min slöjdsal. Jag visar helt enkelt hur en process kan se ut genom mina filmer. En del använder dem som inspiration och en del använder dem som instruktioner. Huvudsaken är att de utmanas och får testa nya hantverksmetoder och tekniker som gör att de kan utveckla sitt lärande. Jag menar inte att jag kommer med exakta metoder eller modeller för eleverna men det är en ingång i en process och en möjlig väg att komma vidare på

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Jag visar och de gör på samma sätt, ibland. För det mesta har de egna lösningar och får inspiration av det som jag lagt ut i form av filmer, dokument m.m. Skillnaden är att nu kan de om de så vill och behöver kolla en film eller instruktion i förväg innan lektionen och när de kommer till lektionen så kan jag och eleven lägga våra två minuter på att prata lärande, bedömning, feedforward och hur de tänker gå vidare. Jag springer inte längre omkring i salen stressad och undrar vem det är som är på tur, utan eleverna har oftast god koll på hur de skall göra och vad de skall lära sig.

Eleverna & jag använder vår lärplattforms loggbok för att göra anteckningar om dels vad de gjort men också problemlösningar och reflektioner som de gjort under lektionen. De tar också upp hur de tänker gå vidare och de bifogar även bilder/filmer på det som passar till texten. 

Här kommer det finurliga i kråksången: När jag läser loggböckerna kan jag nickande bekräfta att de förstått, jag kan berätta att det som de gör visar på dessa kunskaper bland målen och jag kan också lägga till länkar som kan hjälpa eleven inför nästa lektion. Många av dessa länkar om inte alla är något som jag lagt ut på min blogg Särlaskolan slöjdar. De får alltså något som kan liknas vid en en läxa i förväg. Jag flippar mitt klassrum för då behöver jag inte ta dyrbar lektionstid till att förklara vad & hur utan vi (jag & eleven) kan ta lektionstiden till att analysera varför det blir som det blir. 

En annan bonuseffekt som jag sett som växt fram spontant, tack vare att jag flippar min undervisning, är att de blir resurser för varandra. Jag har sett ett nytt mönster bland eleverna där en elev spontant kan säga till en annan elev när denne märker att det håller på att gå galet, säga till eller tipsa om vägar att lösa problemet. Det blir ett lärande samtal mellan eleverna och att se dessa samtal och kollaborationer är ett underbart sätt att tillbringa sin arbetsdag på.

 Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Jag har samtidigt gjort några förändringar. Egentligen tror jag den största förändringen har skett inom mig. Jag har alltid haft ett väldigt kontrollbehov och det har jag under den senaste terminen försökt att jobba bort. Som ett led i detta har jag kastat ut min arbetsbänk, eller kateder om man vill kalla det så, ur klassrummet. Egentligen inte någon stor förändring men det leder till att jag bjuder in till samtal med eleverna på ett annat sätt. Min bänk blir inte längre ett hinder som jag gömmer mig bakom. 

En annan sak som går hand i hand med detta är att jag förut alltid hade en gemensam samling för eleverna i början av lektionerna. Ganska onödigt egentligen eftersom alla elever befann sig på olika ställen i sin lärandeprocess. Det ledde till att de som kom i tid alltid fick vänta på de som trillade in några minuter sent. Och det var alltid sena ankomster. Det blev ett problem. Jag valde att släppa min kontroll på detta också och har något av flextid kan man väl säga. Eleverna börjar direkt när de kommer dit (jag är ju ändå oftast där för att förbereda och fixa i ordning) och slipper vänta på de som kommer för sent. Men faktum är att sen jag började med detta så är det väldigt ovanligt att eleverna kommer sent. Det är istället så att de kommer för tidigt och sätter igång. Det blir eleven som äger klassrummet och lärandet. Är det så att jag vill gå igenom något gemensamt så kan jag ju lika gärna göra det en bit in på lektionen.

Har jag märkt någon förändring i min undervisning sen jag började flippa min undervisning. Jag har fått mer medvetna elever som ni säkert har förstått. Samtalet i klassrummet har fokuserats på lärandet och hur eleverna lär sig. Tydlighet i goda exempel, självbedömning, Eleverna blir resurser för varandra. Min arbetsbelastning har minskat vilket medfört att jag får mer tid över till att handleda eleverna. Fokus på det viktiga. Mer tid under lektion för eleverna, ingen onödig väntan. Det viktigaste kanske är att jag faktiskt har fått mer respons från andra om min undervisning genom att jag lägger ut mycket på nätet. Det gör att utvecklingen ständigt går åt rätt håll. Tillsammans med andra kollegor som finns på nätet kan vi utveckla undervisningen och samtala om framtiden.

Hur skall utvecklingen gå vidare 

Textilslöjden skall vara med i flippandet eftersom slöjd är ett ämne och inte någon företeelse som är beroende av vilket material man råkar ha i händerna. Eleverna kommer att dokumentera sina processer genom att filma det som de gör och redigera filmerna och kan ju samtidigt med redigeringen lägga till sådant som missats och därmed bli ännu mer medvetna om sin egna lärprocess. Eleverna blir resurser för sitt eget lärande. Samtidigt kan de genom kamratrespons bli resurser för varandra. De viktiga delarna i lärandet måste fortsättningsvis vara centrala i undervisningen.

Ha det så gott och lev väl!

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Annonser

6 thoughts on “Hur ser min undervisning ut egentligen?

  1. Det här är jätteintressant, Leif! Om jag läser ditt inlägg som att ett flippat slöjdklassrum startas i en uppsättning instruktionsfilmer och ett nytt synsätt på samtalets innehåll, förstår jag dig rätt då?

    Hälsningar slöjdlärarstudenten Kristin

    • Hej Kristin!
      Jag tror du har förstått mina tankar helt rätt men jag vill inte säga att det är så för alla flippade klassrum, men min flippade slöjdundervisning innefattar just det men kanske inte bara det utan hela mitt tankesätt har nog förändrats under de senaste åren till att låta eleverna vara ännu mer delaktiga och få redskap för att komma vidare med. Det behöver ju egentligen inte vara instruktionsfilmer utan det kan vara andra former av förberedelser inför lektionen. Men huvudtanken är ändå att jag flyttar min del till en form där eleverna kan ta emot den vid den tidpunkt de behöver. Det blir ju någon form av individanpassning. Sen att jag kallar det att flippa undervisningen har nog mer med att flippa sin undervisning just nu är i ropet och det ordet man använder. Jag är ju egentligen bara en lärare som försöker göra mitt jobb och möta eleverna där de befinner sig. Just nu känns detta helt rätt och jag har fått en undervisning som känns helt rätt med tanke på mina iakttagelser och elevernas responser. Men vem vet om jag till hösten gör någon annan förändring som leder till ännu mer interaktion och medvetenhet hos eleverna.

  2. Ping: En skön och givande dag! | I huvudet på en slöjdlärare

  3. Ping: En liten betraktelse efter ett år med flippad slöjdsal | I huvudet på en slöjdlärare

  4. Ping: Återkoppling till analysflippen | I huvudet på en slöjdlärare

  5. Ping: I morgon! | I huvudet på en slöjdlärare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s