Ledighet med prövning, kommunikologi och hemligt projekt

Höstlov, det är underbart att få den möjligheten att ta igen sig under ledigheten. Slappna av och riktigt hänge sig åt familjen. Men nu blev det inte riktigt så. Jag tackade ja till att genomföra en prövning i slöjd för en elev så idag fick grabbarna hänga med till slöjdsalen. De är ju inte ledsna att få vara där och spika, tälja och testa slöjdens alla möjligheter.

Anledningen till att jag tackade ja till att genomföra prövningen var i stort sett bara för att det är en ny upplevelse för mig och jag tror att jag kommer lära mig mycket av detta. Bara att förbereda denna uppgift tog ett antal timmar i anspråk och sen att genomföra den har tagit runt 10 timmar totalt sett hittills. Det verkar som om eleven börjar bli klar och nu handlar det bara om att väga alla delar eleven visat upp praktiskt och de samtal vi har haft under processen samt den skriftliga dokumentationen han fört under processens gång mot kunskapskraven i kursplanen för slöjd i LGR11.

Hela situationen är spännande, det är första gången jag gör en prövning för en elev och det är mycket som jag skall ta hänsyn till. Alla delar av kunskapskraven skall kunna uppnås under en begränsad tid. Jag förstår att det inte är en ultimat situation och önskvärt är att processen skall pågå. Delar av det centrala innehållet kommer inte beröras under detta arbete men med tanke på situationen så tror jag att jag kan bortse från en del centralt innehåll. Det är ju ”bara” kunskapskraven jag skall kontrollera. Jag antar att det hela blir en otroligt lärande situation för mig och jag hoppas att jag får möjlighet att dela med mig till er om mina upplevelser i samband med prövningen. Håll utkik om ni är intresserade, det kommer mera jag vill bara strukturera upp mina tankar lite mer först.

Resten av veckan kommer tillbringas med jobbaktiviteter på ett eller annat sätt. I morgon skall jag ner till Göteborgs universitet för arbete i en referensgrupp som arbetar med kompetensutvecklingsmaterial för slöjdlärare. Ett riktigt spännande arbete som ger otroligt mycket för mig. Jag får tänka till och utveckla mina tankar när det gäller arbetet med bedömning och LGR11. Sen på fredagen så skall jag testa något helt nytt för mig privat och i yrket. Jag skall gå på en introduktion i kommunikologi, en tvärvetenskaplig meta-disiplin. Jag vet egentligen inte så mycket om det men hoppas att få reda på mer under fredagen. Jag återkommer om detta i ett senare inlägg.

Jag håller också på med ett par andra projekt som tar lite tid men som kommer ge mycket tillbaka till mig personligen. Jag kan tyvärr inte berätta mer om det just nu mer än att det handlar om slöjd, jag kommer dock återkomma till det snart oavsett om det lyckas eller ej.

Även om jag faktiskt tagit en hel del av min ledighet till att utveckla mitt arbete, yrke eller mig som person så tycker jag att jag får ut så mycket av det. Jag får nya infallsvinklar som gör att jag kan ta det lugnare under dagarna och jag blir mer medveten om hur eleverna lyckas och vad som är gott lärande. Jag trivs verkligen med min vardag just nu.

Lev väl och ta hand om er där ute!

Nya perspektiv

Jag måste berätta om en sak som hände i slöjdsalen förra veckan. Eleverna håller på med ett återbruksprojekt där de tar något gammalt och gör om till något nytt. En del hittar på helt egna saker och en del gör sina saker efetr exempel som redan finns eller som de har hittat på nätet. En av eleverna hade titta på en film som jag gjort där jag tar en bok och gör om till en låda. 

Eleven gjorde som jag men när han skulle sätta fast själva lådan i boken så satte han fast den på främre pärmsidan istället för bakre pärmsidan. Det blev alltså så att när man öppnade boken var man tvungen att öppna den bakifrån. Jag undrade hur eleven tänkte när han gjorde så och fick till svar att det skall vara så. Jag tyckte nog att eleven gjort fel men ville ändå att han skulle få fortsätta som han gjorde eftersom han kanske ändå lär sig något. Istället blev det jag som lärde mig. Jag antar att ni redan funderat ut hur eleven tänkte men jag var nog för trångsynt för att uppfatta hur eleven tänkte eller vad som låg bakom hans beslut att använda främre pärmen istället för bakre. 

Till slut insåg jag vad som låg bakom elevens val att göra som han gjorde. Nämligen att eleven har sitt ursprung i ett land där språket läser bakifrån (ur min synvinkel) och då blev det ganska självklart att göra som han gjorde. Detta visste jag ju egentligen om men det var eleven som hade sett min film och lärt sig av den samt anpassat idén till att motsvara hans förväntningar.

Idag var det jag som lärde mig och jag som fick nya perspektiv!

 

Tänk om…

Idag har jag suttit och skrivit omdömen. Den tiden på året då jag vill förmedla samma tankar som jag försöker förmedla varje lektion och varje tillfälle då jag möter eleven. Hur gör jag det på ett kort och och berättande sätt som får med allt. Det går inte, eller hur? Men varför sitter jag då och gör detta arbete som kanske eleverna läser eller som kanske leder vidare. Är det för att ha ryggen fri? Är det för att någon säger till mig att göra det? Är det för att eleverna skall utvecklas? Är det för…

Jag har funderat över detta. Jag vet att eleverna läser det jag skriver men jag är övertygad om att det jag ger eleverna varje dag, varje minut och varje sekund i form av feedback, feedforward ger så mycket mer. Så även om dessa skriftliga omdömen tar tid och ibland känns schablonartade så ger det mig en hel del. Jag får testa mig själv. Jag får utveckla mitt skrivna ord och jag får bedöma min egna undervisning. För visst är det väl så att min bedömning av eleverna är till sist en bedömning av min egna undervisning. Och tänk om vi inser detta och faktiskt ser varje tillfälle när bedömning sker som ett tillfälle att utvärdera vår undervisning. Tänk om…

Foto: Leif Blomqvist

Nytt utseende för slöjdbloggen

Hej på er!

Just nu kommer slöjdbloggen på Särlaskolan att ändra utseende. Jag ville att den skulle ha kvar menyerna i överkant när man scrollar ner för att lätt kunna hitta vidare. Jag hoppas att Särlaskolan slöjdar skall bli enklare att hitta på efter detta. Kommentera gärna om vad ni tycker!

http://sarlaslojd.wordpress.com/

/Leif

På väg hem igen

Mitt motto

Mitt motto

Nu lämnar jag Stockholm för den här gången och hoppas på fler möten med andra flippare. Har varit på en konferens om det flippade klassrummet, eller varit, jag har ju faktiskt också delat med mig av mina erfarenheter. Jag tyckte det gick bra och den respons jag fick efter mitt framförande var fantastisk att höra och det var till och med några som ville att jag skulle komma och berätta mer på deras skola eller kommun. Det är väl bara att slänga iväg Jante-ryggsäcken och ta åt sig. Jag formligen älskar tanken att få dela med mig till fler i framtiden. Det är ju genom att dela och ta del som jag utvecklar mitt tänkande. Andra flippare som också delade med sig var Karin Brånebäck och David Andersson som även de berättade om sina erfarenheter med det flippade klassrummet.

Jag och Jon Bergmann

Huvudtalare var Jon Bergmann och han berättade om hans erfarenheter med det flippade klassrummet. Det han berättade var så inspirerande och så innehållsrikt att jag inte kan återberätta allt men ett par saker skall jag ändå ta upp(jag vet att det blir fragmentariskt men jag har nog inte själv bearbetat allt som jag fick ta del av än. En fråga som Jon började med var: ”What is the best use of your face-to-face class time?”. Det är nog en av de viktigaste frågorna en lärare skall ställa sig. Jag hoppas att kunna återkomma till andra saker Jon tog upp men nu tänker jag precis som Jon utmanade oss deltagare utmana er läsare. Det handlar om 5-5-5. Gör en förändring för att skapa det flippade klassrummet (exempelvis flippa en eller tre lektioner) och aktivera eleverna inom 5 dagar, en förändring inom 5 veckor och en förändring inom 5 månader. Jag tänker ta mig an utmaningen 5-5-5. Tänker du? 

Lev väl och ta hand om er!

 

 

På tåget till Stockholm

Särlaskolan i Borås

Särlaskolan i Borås

Sitter på tåget mot Stockholm och förbereder mig inför mötet med de stora namnen när det gäller flippad undervisning. Det var inte länge sen jag lämnade Särlaskolan i Borås och redan imorgon är det dags för konferens om det flippade klassrummet med föreläsare som Jon Bergman, Karin Brånebäck, David Andersson och jag. Det skall bli riktigt givande att få ta del av all denna kunskap och utveckling som ligger bakom dessa namn. Just mötet mellan alla dessa människor är det som lockar mig mest. Att få träffas och utbyta erfarenheter, att få dela med sig och att få ta del av andras tankar och funderingar. Det är i morgon som konferensen äger rum. Men redan i kväll skall ovanstående personer träffas för en middag för att samtal, äta och dela erfarenheter. Kul initiativ!

Just nu börjar tankarna vandra om jag kommer ta upp viktiga saker i min presentation till morgondagen. Men när jag tänker efter så kan jag bara berätta om mina erfarenheter och vad det lett till för lärandet och utvecklingen. Jag kommer ta upp: Hur var min undervisning förut (hur var det att vara elev hos mig), hur ville jag att det skulle vara, Hur gör jag rent tekniskt, vilka andra förändringar har jag genomfört för att öka interaktionen mellan elever och med elever samt vilka fördelar ser jag med mitt arbetssätt. Förmodligen visar jag ett par smakprov på mina instruktionsfilmer eller flippar och naturligtvis även min lärblogg: Särlaskolan slöjdar. Jag hoppas att deltagarna blir nöjda. Och som en väldigt klok människa, tillika min fru, sa till mig. Du är bra och du kan bara vara dig själv. Och visst har hon rätt. Om jag är mig själv och berättar om mina erfarenheter så kommer det bli bra, mer kan jag inte göra.

Hoppas att jag får träffa några av er därute och tills dess: Lev väl!

Att plocka isär drömmar!

Överskriften låter hårdare än vad det är, eller kanske inte. Idag har jag tagit tag i de halvfärdiga saker från elever som inte längre går på skolan. Elever som inte riktigt hann klart med sina saker och som lämnade sina slöjdalster i salen för att söka sig vidare mot livet. Dessa saker berättar saker för mig. De berättar om de drömmar eleverna hade när de startade med sitt projekt. De berättar om hur de gjort i sina processer från idé till färdig produkt (eller nästan färdig). Jag skrattar till lite för mig själv när jag ser en halvfärdig bricka som jag tar isär och minns hur eleven slet för att få bort märkena efter sågen men inte riktigt lyckades. Jag skrattar inte åt eleven men åt situationen. Eleven som kämpade så men inte riktigt fick till det. Trots allt är jag säker på att eleven fick med sig ganska mycket kunskap i sin strävan att nå ett resultat som denne skulle vara nöjd med. Lite senare hittar jag en pall som ser riktigt fin ut, men av någon anledning står den kvar. Varför gjorde eleven denna? Varför står den kvar? Är det jag som kanske borde ha styrt in uppgiften på något annat (nu har jag ingen bestämd uppgift som handlar om att göra en pall, men jag kanske borde ha styrt in eleven på något annat). Vilken betydelse har egentligen uppgiften på hur väl eleven lyckas med att nå de kunskapskvaliteter den vill? Jag tror den är viktig och måste vara välgenomtänkt, men det är en annan fråga som jag får beröra i ett annat inlägg.

Tankarna svävar genom mitt medvetande och jag kommer på mig själv med att tänka att genom att jag tar isär halvfärdiga saker och återvinner materialet så räcker ju budgeten längre. Jag skakar av mig tanken ganska så direkt och återgår till att fundera över de saker som fortfarande inte är isärplockade. På ett sätt är det skönt att bli av med dem men på ett sätt är det med sorg jag tar isär sakerna. Saker som någon skapat med en idé eller en dröm i fokus. Saker som inte blev klara eller som inte blev som de tänkt sig och jag antar i det stora hela är det kanske inte det viktigaste. Jag har alltid hävdat att det viktigaste en elev kan få med sig från slöjden är inte produkterna utan den kunskap och de förmågor som arbetet med produkterna har varit med att utveckla.

Ha det bra där ute och lev väl!