Att plocka isär drömmar!

Överskriften låter hårdare än vad det är, eller kanske inte. Idag har jag tagit tag i de halvfärdiga saker från elever som inte längre går på skolan. Elever som inte riktigt hann klart med sina saker och som lämnade sina slöjdalster i salen för att söka sig vidare mot livet. Dessa saker berättar saker för mig. De berättar om de drömmar eleverna hade när de startade med sitt projekt. De berättar om hur de gjort i sina processer från idé till färdig produkt (eller nästan färdig). Jag skrattar till lite för mig själv när jag ser en halvfärdig bricka som jag tar isär och minns hur eleven slet för att få bort märkena efter sågen men inte riktigt lyckades. Jag skrattar inte åt eleven men åt situationen. Eleven som kämpade så men inte riktigt fick till det. Trots allt är jag säker på att eleven fick med sig ganska mycket kunskap i sin strävan att nå ett resultat som denne skulle vara nöjd med. Lite senare hittar jag en pall som ser riktigt fin ut, men av någon anledning står den kvar. Varför gjorde eleven denna? Varför står den kvar? Är det jag som kanske borde ha styrt in uppgiften på något annat (nu har jag ingen bestämd uppgift som handlar om att göra en pall, men jag kanske borde ha styrt in eleven på något annat). Vilken betydelse har egentligen uppgiften på hur väl eleven lyckas med att nå de kunskapskvaliteter den vill? Jag tror den är viktig och måste vara välgenomtänkt, men det är en annan fråga som jag får beröra i ett annat inlägg.

Tankarna svävar genom mitt medvetande och jag kommer på mig själv med att tänka att genom att jag tar isär halvfärdiga saker och återvinner materialet så räcker ju budgeten längre. Jag skakar av mig tanken ganska så direkt och återgår till att fundera över de saker som fortfarande inte är isärplockade. På ett sätt är det skönt att bli av med dem men på ett sätt är det med sorg jag tar isär sakerna. Saker som någon skapat med en idé eller en dröm i fokus. Saker som inte blev klara eller som inte blev som de tänkt sig och jag antar i det stora hela är det kanske inte det viktigaste. Jag har alltid hävdat att det viktigaste en elev kan få med sig från slöjden är inte produkterna utan den kunskap och de förmågor som arbetet med produkterna har varit med att utveckla.

Ha det bra där ute och lev väl!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s