Snapguide som allmän stödåtgärd

DSC_0476När jag har funderat kring stödåtgärder och vad jag kan göra i min slöjdsal för att hjälpa elever som behöver lite extra stöd vidare. Kanske tänker jag fel men jag är villig att testa allt en gång i alla fall och utvärdera hur det fungerar och om det är värt att fortsätta med det. När jag för ett tag sen (kanske var det något år sen) stötte på Snapguide hade jag inte en tanke på att jag skulle kunna använda det i min slöjdundervisning men just idag har jag gjort en guide som jag kan använda som ett stöd för elever som behöver det. Om eleven behöver struktur och tydliga instruktioner för hur denna skall göra så borde detta vara rätt väg att gå. Det blir ju det samma som om jag hade gjort en lista på ett papper med steg att följa men med denna guide kan eleven koncentrera sig på ett moment i taget. Jag vet faktiskt inte hur det kommer fungera eller hur guiden kommer tas emot av de som kommer använda den. Hur som helst följ länken så kan du kolla själv.

http://snapguide.com/guides/tillverka-en-hylla/

När jag suttit med detta arbetet för denna guide slog mig tanken att det borde gå att använda guiden som ett redskap för elever att dokumentera sitt arbete i slöjden. Kanske en idé att testa till nästa gång.

Kanske kan passa med att avsluta med ett citat av Samuel Beckett: ”Ever tried. Ever failed. No matter. Try Again. Fail again. Fail better.”

En stunds analys under lektionen – BFL i slöjden!

IMG_0274

Problemformulering

I slöjden handlar lektionsarbetet bland annat om att utveckla idéer, hantera redskap, analysera problem och lösa dem. Naturligtvis finns det mycket mer som utvecklas i slöjdarbetet men jag tänker berätta om en del av en lektion där jag tog upp ett problem som ibland uppstår för elever. Jag tänkte dock att det blir ju inte så bra om jag bara står där och pratar utan jag ville få eleverna engagerade och delaktiga i samtalet kring problemet. Jag ville samtidigt utveckla fler metoder för att arbeta med bedömning för lärande i slöjden.

Problemet som en del elever ställs inför är just att när eleven skall göra en låda, skåp eller liknande så händer det att när de kommer till sista fogen så stämmer inte bitarna ihop med varandra. Det kan finnas många orsaker till detta och av orsakerna kan vara att bitarna inte är vinkelräta. Att bitarna inte är vinkelräta kan också bero på en del olika orsaker som exempelvis att eleverna inte har använt lämpliga verktyg och redskap men det kan också bero på ett handhavande av verktygen och redskapen som gör att det inte blir den vinkel som var tänkt från början.

Hur genomförde jag då lektionspasset?

Kaplåda

Jag hade sågat till bitarna i en kaplåda i förväg. Motstående bitar hade samma storlek och var exakt likadana. Dock hade jag låtit lite sågspån ligga mellan anhållet på såglådan och biten som skulle sågas till så att biten inte blev riktigt vinkelrät utan lite ”sned”. När jag spikade ihop lådan var jag extra noggrann så att bitarna vara sitta ihop så det blev jämt i kanterna. Jag spikade ihop lådan (jag kallar den det under detta inlägg) inför eleverna och när jag kom till sista fogen blev en aha-upplevelse för eleverna då de märkte att bitarna inte passade ihop. Då stannade vi upp och jag ställde frågan varför blev det så här.

IMG_0276

Motstående bitar hade samma storlek

När vi nu gick igenom detta använda jag någon form av EPA-metod (enskilt-par-alla). Eleverna fick fundera för sig själva under en stund utan att prata med någon annan. Efter en stund var det dags att berätta för den som stod närmast om vad man själv hade funderat över och enas om en orsak till att det blivit så här. Sen var det dags att berätta i gruppen om vad paren hade kommit fram till och försöka enas i gruppen om vad det skulle kunna bero på. Förslagen som framkom var allt mellan att jag inte hade spikat bra till att det inte gör något för det brukar gå att vrida till ändå, men även om det i diskussionerna kom upp några olika alternativ till att lådan inte passade ihop så blev svaret för de flesta att bitarna kanske var sneda och det var det alternativet som de enades om.

Leder detta arbetssätt till någon utveckling för eleverna?

Varför stämmer inte bitarna med varandra?

Varför stämmer inte bitarna med varandra?

Detta kan vara ett bra sätt att få eleverna engagerade i i sitt lärande och låta dem bli resurser för varandra. Här får de fundera över ett problem och försöka hitta en lösning. När de sen får diskutera med sina kompisar värderar de olika alternativ och försöker hitta den bästa lösningen. Tillsammans i helgrupp får de sen ytterligare en gång fundera och reflektera över den lösning som de tycker är bäst. Hela stunden mynnar ut i att eleverna utvecklar varandra och tar del av varandras erfarenheter och det är ju en fantastiskt. Att hjälpa varandra att bli bättre!

Min flippade slöjdsal handlar inte om instruktionsfilmer

DSC_0239 Ibland hör jag att personer pratar om flippad undervisning som att det handlar om att göra lite instruktionsfilmer och lägga ut dem nätet. Jag kan ju egentligen bara prata om mina tankar nu och jag säger att det handlar ju egentligen inte om instruktionsfilmer utan om mitt tankesätt i min undervisning. Jag kanske har mig själv att skylla för jag säger ofta att jag har instruktionsfilmer som eleverna kollar på inför och/eller under lektionstid. Och visst, det är det jag har, bland mycket annat. En del av min flippade undervisning är instruktionsfilmer, en annan del, kanske den huvudsakliga delen är klassrumsarbetet, eller i mitt fall slöjdsalsarbetet. Det finns andra delar också som jag inte tänker gå in på i detta inlägg men en del kan du läsa om här och här.

Varför är inte mina filmer där jag faktiskt ger eleverna instruktioner bara instruktionsfilmer och inte flippad undervisning. Utifrån vad jag skriv tidigare så är mina flippade filmer (får väl kalla dem det hädanefter) en del av undervisningen. Jag kan ju genom att jag har dem överlåta det enkla (nu får jag väl delar av lärarkåren på mig;-) ) som att ge instruktioner till de möjligheter vi numera har genom tekniska lösningar som exempelvis mina flippade filmer.

Sen kan vi använda den så viktiga lektionstiden att pröva det man få ta del av i en flippad film genom att testa, pröva och ompröva och dra slutsatser av sina egna erfarenheter ihop med innehållet i filmen och det man nyss testat. Där finns samtidigt jag med eleven. Även om jag inte är den centrala så finns jag där för att stödja, för att leda vidare, för att ställa frågor som får eleven att tänka och ibland även för att svara på frågor eller bolla frågor vidare ut i klassen så att alla får hjälpas åt att lösa eventuella problem. Om min undervisning skulle handla om instruktionsfilmer så är frågan om jag överhuvudtaget behöver finnas i lokalen. Men i min flippade undervisning blir jag (läraren) ännu viktigare för att hjälpa eleven vidare i sin utveckling även om jag inte är central i undervisningen. I den flippade undervisningen blir samtidigt eleverna viktiga för varandra genom att de får tillgång till information på ett mer lättillgängligt sätt så kan de bli resurser för varandra och sig själva. De kan se om kamrater hamnar i problem med ett projekt och vara ett bollplank med mer kunskaper än vad de annars skulle haft.

En del kanske kanske säger (eller tänker tyst för sig själva) att en lärare som flippar kan ta det lugnt under lektionen och bara ”softa” runt mellan bänkarna och klappa eleverna uppmuntrande på axlarna och säga ”bra gjort”. Det är ju faktiskt helt tvärt om. I en flippad undervisning, nu har jag bara erfarenhet av flippad slöjdundervisning, är läraren mer aktiv men det viktigaste av allt så är också eleverna mer delaktiga och aktiva. Läraren (i detta fall slöjdläraren) flyttar sitt fokus från att bara visa hur, till att diskutera varför med eleverna. Eleverna utvecklar genom detta hela tiden metakognitiva förmågor och analysförmågor något som jag tillsammans med läroplaner och stora delar av samhället anser vara mycket viktiga förmågor för framtiden.

Jag skulle vilja uppmana de som fortfarande säger eller tyst tänker, att lärare som bedriver flippad undervisning gör det för att kunna ta det lugnt under lektionerna, komma och besöka en lärare som bedriver flippad undervisning och se själva. För den som vill så står min dörr alltid öppen. Hör av er först bara så att det inte krockar med något annat. Välkomna!

Kluring:-)

Kluring:-)

Just det ja, även om min undervisning inte bara handlar om att visa flippade filmer så kanske du vill se vad mina elever ser: Här är min slöjdblogg, Särlaskolan slöjdar och här är en länk till min Youtube-kanal 😉

En liten betraktelse efter ett år med flippad slöjdsal

Foto: Leif BlomqvistSportlov och ett litet andningshål med tid för eftertanke. Jag väljer att lägga den tiden på att fundera över vad året med flippad slöjdsal har gett eleverna och mig. Jag har ju gjort en del inlägg i min blogg om detta såsom Lärandet skall in i eleven, Videofilmning utvecklar tekniker, Hur ser min undervisning ut egentligen eller QR-koder öppnar fönster och många många fler. Det har varit ett omvälvande år för mig och ett nytt sätt att se på innehållet i lektionen för mig och eleverna. En del elever har faktiskt inte utnyttjat denna resurs och en del elever har fullständigt anammat tankesättet. Och det kanske inte spelar så stor roll eftersom jag inte använder den flippade slöjdsalen anpassad för varje elevs behov. Mina elever arbetar inte med samma saker med undantag av mina sjuor som nu jobbar med samma teknik men inte med samma saker, då blir min flippade undervisning en resurs som att jag skulle finnas i klassrummet på flera ställen samtidigt. Även om min tanke från början var att eleverna skall vara förberedda och komma till klassrummet och ha arbetat den resurs (jag väljer att kalla det resurs eller flip för att det inte bara handlar om filmklipp för mig) som jag genom deras loggbok gett dem inför lektionen så handlar det om elevens behov. Känner eleven att den behöver ha hjälpen så finns jag där både genom Slöjdbloggen "Särlaskolan slöjdar"Särlaskolan slöjdar och genom att jag är där i verkligheten. Oavsett vilket så har jag fått mer tid för eleverna. Jag hinner se mer, jag hinner utveckla undervisningen mer och jag hinnar framför allt se alla elever. Jag hinner hjälpa dem som inte hittar vidare själva. De elever som behöver extra stöd. Jag hinner också vara där för de elever som oftast klarar sig själva. Jag hinner mer och jag kan ge eleverna mer.

Inledningen på denna termin har dock varit tung, det har inte riktigt funkat och det beror nog främst på att jag har varit ur fas (inte känt mig helt hundra frisk). Det mynnade ut i att jag blev sängliggande en vecka i influensa och efter denna influensa har jag inte riktigt kommit igång. Det borde inte göra någon skillnad för det flippade klassrummet men trots allt så innebär det att jag inte kan handleda eleverna vidare i deras arbetsprocesser och då blir det skillnad på undervisningen. Jag trodde ju att det flippade klassrummet eller min flippade slöjdsal var oberoende av mig. Dock tycker jag det är skönt att man inte är oumbärligt.

Vid sidan av allt detta så har många olika saker dragit min uppmärksamhet till sig och det har inneburit att jag faktiskt inte riktigt kommit igång denna terminen. Kanske borde jag sålla lite i allt jag gör, för att få ytterligare tid att fokusera på min flippade undervisning.

Jag vill fortsätta att utveckla min undervisning och det innebär att jag skall bli tydligare under mina lektioner. Jag vill samtidigt att eleverna skall känna större trygghet att hitta vidare på egen hand. Det innebär att jag måste vara tydlig i alla delar av undervisningen, slöjdbloggen, samtalen med eleven under lektionen, feedforward i loggboken, de resurser som jag skapar för att hjälpa eleven vidare men även hur det ser ut i slöjdsalen. En del saker som finns i slöjdsalen finns där sen tidigare slöjdlärare och det är inget fel i det men en del av dessa saker har ingen funktion och då skapar det onödig fokus både i slöjdsalen och i elevernas medvetande.

Jag har skapat en hel bank med olika filmer under året som varit och när jag tänker efter så är det närmare hundra klipp under ett år och det innebär ju att jag har lyckats skapa ett nytt klipp var tredje eller fjärde dag. Inte illa tycker jag. Min youtube-kanal har också dragit till sig en del uppmärksamhet genom i dagsläget 123 prenumeranter som följer vad som händer. Det är spännande och riktigt roligt att så många tycker att jag gör intressanta klipp och vill följa mitt arbete. 

Ibland känns det som att slöjdbloggen som jag använder blir rörig för eleverna att hitta på och jag får väl ta mig en funderare på om jag skall skaffa mig en egen hemsida där jag kan styra mer över utseendet. är det kanske någon av er läsare som har erfarenheter som ni kan dela med er av gällande detta.

Till sist vill jag bara pusha för ett evenemang som jag verkligen älskar, nämligen O-ringen. Det är en 5-dagars tävling i orientering för er som kanske har missat detta. Nu i år går tävlingen i Skåne och nästa år så går den i min hemstad Borås. Så om du är orienterare eller kanske vill testa på en riktigt härlig sport så är O-ringen i Borås 18-24 juli 2015 ett tillfälle du inte vill missa. Då kan du samtidigt passa på att träffa mig irl. Jag vet dock inte exakt vad min uppgift kommer att vara men något kommer det säkert att bli. Välkommen!

Jag hoppas att jag får uppleva många nya möten under 2014. Det jag vet är att 2013 var ett helt fantastisk år med nya vänner, intressant möten och så många nya erfarenheter.

Lev väl och ta hand om varandra! /Leif

Är det något du vet eller är det något du tror?

I detta inlägg tänker jag backa tillbaka till för drygt 30 år sen då jag var med och spelade fotboll i en helt vanlig klubb. Jag tror bestämt att det var miniputte eller något liknande ålderskategorin jag spelade i hette och vad jag minns var att vi sprang för glatta livet och försökte sparka till den där bollen och kanske till och med få in den i målet. Jag hade aldrig en tanke att bli något fotbollsproffs eller inte ens någon fotbollsspelare. Jag ville bara vara med och spela och ha roligt. Men det blev inte riktigt så. Jag var med på alla ”träningar” och kämpade efter bästa förmåga.  Mitt minne av det hela är att jag när det var dags för match satt på bänken och aldrig fick aldrig spela. Jag kanske blev inpetat i på plan de sista minuterna i matchen och detta tror jag var för att jag inte riktigt levde upp till standarden för vad en fotbollsspelare skall kunna. Vem vet vad som hade hänt om jag hade fått rätt uppmuntran, fått vara med på matcherna och utvecklas i min takt. En ny Zlatan kanske…

Denna historien är kanske överspelad för mig men blev väldigt levande då min son, 6 år gammal,  skulle börja spela fotboll i samma klubb. Jag blev genast tveksam för jag mindes hur det var att bli satt på bänken utan att få spela. Jag ville inte att han skulle få uppleva samma sak som jag hade gjort. Men eftersom jag har en väldigt klok fru som påpekade att tiden har förändrat hur klubbar förhåller sig till vilka som får spela och hur hela tankesättet är kring deltagande i fotbollsträningar så tänkte jag att vi gör ett försök. Och tur var väl det. Träningarna byggde på samarbete, lekfullhet och att alla skulle få vara med. Det skulle inte finnas någon som skulle känna sig utanför och hela verksamheten byggde på gemenskap. Kvar fanns inte utanförskapet och uteslutandet som jag kände när jag var med. Kvar fanns inte den mentalitet som hade funnits då för drygt 30 år sen. Det hade blivit ett nytt och modernt synsätt på fotbollsspel som gjorde att jag genast ändrade min åsikt. Och att min son älskar att spela fotboll och ser fram emot varje träning är ju helt underbart. Men hade jag inte varit med och upplevt detta så hade jag ju fortfarande trott att fotboll är ett spel som handlar om uteslutning.

Tänk så skönt att människor och även saker och ting kan förändras och jag vill uppmana er alla att innan du sprider vidare något så fundera om det är något du vet eller om det bara är något du tror.

Svepskäl till lärande

Har satt igång ett nytt arbete eller projekt med mina sjuor. Jag har egentligen inte jobbat så förut men var helt enkelt tvungen att göra ett försök. Jag vill att alla skall få testa på en teknik som handlar om att böja trä, alltså svepteknik. Det kan handla om att göra några traditionella saker som svepfat, eller en ask. Men även att använda sveptekniken till sidorna på en hylla, ett skåp eller något annat som eleverna kanske vill göra. Men det är sveptekniken som skall vara del av projektet. Jag gjorde för några dagar sen ett antal filmer som eleverna skall ha som stöd. Här kan du se några av filmerna.

 

 

Filmerna har varit en resurs för både eleverna och mig. Men det var något jag inte riktigt räknade med. Visserligen visste jag om det men hamnade ändå i dilemma då antalet mallar som eleverna skall använda för att böja sina svepfanér runt inte räckte. En mall blir ju upptagen under tiden svepfanéret torkar och det kan man räkna med tar resten av lektionen.

Något som jag egentligen alltid har haft i tankarna sen jag började flippa min undervisning är att om alla elever jobbar med samma sak räcker inte antalet verktyg. Nu har jag hamnat i detta dilemma att eleverna får vänta. Men jag tänkte inför detta att jag har ju resurser på min slöjdblogg särlaskolan slöjdar. En av dessa resurser är några slöjdquiz som ger eleverna möjlighet att utveckla sin begreppsliga förmåga.
Men under en lektion hände något som jag egentligen alltid haft som målsättning och som jag uppmuntrat. När några av eleverna hade basat (ångkokat) sina svepfaner för att kunna böja dem blev det en allmän händelse i klassrummet. Alla blev engagerade i detta arbete och de blev en samling som inte var initierad av mig. Eleverna blev intresserade över det som hände och blandade sig i processen. När de som böjde sina träbitar runt mallarna var klara med böjningen av fanéret fortsatte de att hjälpa andra elever och tipsa om hur de hade gjort. De blev lärare åt sina kamrater. Riktigt roligt att se hur eleverna blev engagerade men ännu roligare var att något som jag oroade mig för och inte riktigt trodde skulle bli bra blev riktigt bra. Nu hade jag kanske något i bakhuvudet när jag började med detta men jag blev trots det överraskad på ett positivt sätt.

Min tanke med hela projektet var att eleverna skulle få testa på en teknik som använts väldigt länge och är något jag skulle vilja kalla en traditionell slöjdteknik. Samtidigt blev projektet med svepteknik ett svepskäl för eleverna att lära sig bli resurser för varandra. Jag hoppas att kunna återkomma till detta projektet i ett senare inlägg.

Lev väl och ta hand om varandra!