Återkoppling till analysflippen

SNickarhammare Igår filmade jag en flipp som handlade om en fråga som eleverna skulle fundera över. Eftersom jag förut inte använt flippandet till hela grupper utan använt det mer som individuell feedforward (se tidigare blogginlägg) och hjälp för att eleverna skall kunna förbereda sig inför nästa lektion då eleven skall jobba vidare med sin egna process och därmed har det sällan varit behov av flippar som riktar sig till grupper med elever, även om tillfällena har funnits. Eftersom detta var ett ganska nytt tillfälle för mig så tänkte jag att jag testar en grupp först och sen får vi se hur vi går vidare. Jag har ju ganska många klasser och en del saker som man gör hamnar lätt i alla klasser som en uppgift eller en flip.

MinisågIdag hade jag som vanlig grupper med elever i slöjden och jag fick en chans att testa med en grupp och se hur det skulle gå. Frågan som ställdes var: Vilket av följande verktyg skulle du välja att ha med dig till en öde ö och varför väljer du det verktyget. Verktygen som visas upp i filmen (utan inbördes ordning) är: en fogsvans, en rasp, ett stämjärn, en batteriborrmaskin och en hammare. Du kan se flippen här:


Det jag tänkte göra med detta arbete var att använda EPA-modellen där de först inför lektionen har funderat själva. När det kom till lektionen fick de först en stund att fundera igen för sig själva och sen prata om sina tankar om frågan med en klasskamrat. När sen de hade delat med sig och kanske ändrat sig i samtalet med kamraten så var det dags att samla ihop oss i gruppen. Det viktiga i detta läge är nog att alla får dela med sig av sina tankar och det är inte viktigt att alla tänker på samma sätt. Jag är ganska förundrad över hur olika eleverna tänkte och de fick även chans att kommentera varandra och ställa fördjupande frågor om hur kompisarna tänkt. När jag gjorde filmen och la ut den på YT så måste jag medge att jag skulle nog ha tagit med sågen för att det funkar att såga ned träd med men eleverna hade många andra förslag. Stämjärn

De verktyg som eleverna såg användning av var hammaren, sågen och stämjärnet. De par som hade hammaren som sitt förslag tyckte att den var bra för att den gick att använda för byggen och för att slå saker med. De par som pratade om att ta med sågen hade lite olika motiveringar för varför, bland annat att kunna bygga hyddor för att bo i men även för att bygga flotte för att kunna ta sig iväg samt att bygga fällor för att fånga djur. Men det fanns även förslag som sa att sågen är bäst för den har en blank yta och den kan man använda för att signalera till förbipasserande skepp med hjälp av solen och genom att skicka solkatter. Stämjärnet fanns som favorit hos ett par elever och motiveringen var att har man stämjärnet kan man använda det för att skära ut nya verktyg som exempelvis hammare. Förslagen som eleverna kom med var ju alla bra förslag som visar på hur man kan använda verktyg och hur man kan lösa problem. Eleverna fick en uppgift och fick analysera sina möjligheter och tillsammans med sina kompisar utveckla tankarna vidare.

Rasp1En liten fundering. I morse innan jag åkte till jobbet så visade jag flippen med frågan för min son som är 6,5 år och bad honom fundera på frågan. Han funderade länge sen sa han att om det är på en ö så måste ju verktyget kunna flyta eftersom det är vatten runt omkring men sen ändrade han sig ganska snart och tyckte att batteriborrmaskinen skulle vara det bästa för då kunde man ju använda den genom att sätta dit en propeller och köra den för att ta sig hem. Men efter att han funderat en stund till (utan att jag egentligen hunnit säga något under alla hans fundeBatteriborrmaskinringar) så säger han att sågen nog ändå var det bästa men innan han beslutade sig frågade han mig: ”Pappa träd kan väl flyta?”, ”Ja det är nog så att de flesta träd flyter”, svarade jag. ”Då är sågen det bästa att ha med för då kan man bygga en flotte och ta sig hem igen”,svarade min son bestämt. Det som jag tycker är mest fascinerande är barns fria tankar. De tänker ofta utanför ramarna (åtminstone vuxenvärldens ramar) och det blir så befriande på något sätt.

Och ja, jag kommer fortsätta att då och då slänga ut frågor som denna till mina elever. Den får eleverna att tänka och fundera på varför och det tycker jag är bra!

Inspirerad till analysflip

Bild 2014-03-27 kl. 12.52 #3Idag läste jag ett fantastiskt blogginlägg av @FrokenFlipp som beskriver hur hon en kväll la ut en bild med några frågor till sina elever. Ni får läsa själva i inlägget här. Inlägget satte genast tankar i mitt huvud och en idé dök upp om hur jag kunde göra något liknande i min slöjdundervisning. Kanske inte helt liknande men det var i alla fall inlägget som inspirerade mig och jag ville genast slänga ihop en liten film med en enkel fråga till mina elever. Nu hade jag ju inte kameran med mig till jobbet så jag gjorde som vilken slöjdlärare som helst skulle ha gjort och fixade till en hållare till min Iphone och satte igång. Det gick filma på det sättet också:-)

 

Frågan jag ställer kanske inte riktigt har med slöjden att göra men den knyter an till vad ett verktyg kan användas till och vad som är möjligt. Och i samtalet som följer kommer eleverna kunna öva på analysförmågan och att tänka utanför de givna ramarna även om det innebär att de måste använda ett verktyg på ett sätt som kanske inte var tänkt från början. Ni kan ju kolla själva och se vad ni tycker?

 

Några veckor sen sist men nu gjorde jag det igen!

IMG_0343Idag fick jag lite tid över till att göra ett par enkla flippar. Det var ett tag sen jag gjorde några filmade flippar och det är riktigt skönt att börja filma och fundera över hur jag skall lägga upp filmen och hur den skall redigeras. Har visserligen bara filmat dem än men kommer förmodligen redigera dem redan i kväll. Två korta flippar av mer instruerande karraktär. En om strykmåttet och en om vinkelhaken. Det har helt enkelt visat sig att finnas ett behov för dessa och då får jag anpassa mig därefter. Det känns skönt idag och jag har mycket kraft även om huvudet börjar värka lite. Kanske är det bara så att utvecklingssamtalen med omdömen och IUP:er närmar sig. Eller så är det väderomslaget som har gjort det. Oavsett vilket så är jag på topppenhumör och det är skönt att hinna med att göra ett par flippar. Lev väl alla där ute och ta hand om er!

Tillagt efteråt: Här kan du se en av de flippar jag gjorde för att förenkla mina elevers kunskapsutveckling i slöjden.

Beröm gör underverk!

Hörde ett samtal för ett tag sen men kom av någon anledning att tänka på detta idag. Samtalet handlade om beröm och huruvida man skulle ge eleven beröm och hur mycket. Samtalet gav uttryck i att man inte skulle ge eleverna för mycket beröm för då skulle de minsann bli lata och inte göra så mycket. De måste ju ha något att fortsätta kämpa för. Kanske skulle de få falska förhoppningar om goda betyg även om de i själva verket låg på gränsen till att nå kunskapskraven.

Jag vill inte hålla mig fast vid betygsdiskussionen utan detta inlägget kommer att handla om hur vi kan få eleven att orka mer och lyckas bättre. Jag är fast övertygad om att ett barn eller elev aldrig kan få för mycket beröm eller positiv feedback. Kanske bör man tänka på att det ligger något i det också men jag kan inte komma på någon elev som inte har något denna är duktig på (kanske är det just detta som gör att det faktiskt funkar att säga att ”tillsammans gör vi varandra bättre”).

Alla har något den är bra på och den personen förtjänar att höra det. Även om det ibland kan tyckas att personen bara hittar på dumheter så behövs beröm och klappar på axeln. Ofta och gärna upprepande (även om man inte skall uppmuntra negativt beteende så finns det positiva delar som behövs uppmärksammas). Tänk bara på dig själv. Har det någon gång hänt att när du fått positiv feedback där du fått höra hur bra du är på just det du gör att du tänkt: Vad skönt, då kan jag lägga det åt sidan och ta det lugnt. Det händer inte, eller hur? Nej snarare blir det tvärtom att om får du höra hur bra du är på något så vill du genast försöka utveckla dig själv och bli bättre.

Kan det bli för mycket av det goda? När det gäller beröm tror jag inte det. Det kan inte finnas någon gräns för hur mycket beröm en människa klarar av. Jag tror att om du bara är konkret när du ger den positiva feedbacken eller berömmet så kommer det inverka positivt på elevens motivation. Så fortsätt att överösa de runtomkring dig med positiv feedback. Det ger ringar på vattnet. Och det göra att alla utvecklas mer och nåt längre. När vi är glada sprider vi glädje och då kan vi samtidigt glädja andra och då blir de glada och då glädjer de andra och så fortsätter det.

…och då kom de hem med en herrcykel!

Jag satt häromdagen och rotade bland lite papper från min lärarutbildning och hittade en lite bok som vi gjorde. Här har jag sammanfattat en av berättelserna som jag skrev till boken:

”När Britta fyllde 14 år 1933 hade hon gått 7 år i skolan. Men bara varannan dag då hon de andra dagarna hjälpte till på gården. Hon hennes bror och hennes 5 systrar var numera på grund av moderns död tvungna att hjälpa till mer i gårdsarbetet. Gården låg i en by utanför Borås. 

På kvällarna samlades hon tillsammans med sina kompisar hos någon av familjerna i närheten. Där satt de och broderade och pratade om allt möjligt, kanske om pojkar. Att handarbeta var kul och Britta berättade att i stan kunde man köpa en hel bunt med tyg för 1 krona och detta räckte till fyra eller fem dukar. 

Arbetet på gården var inget som var onaturligt utan det var ganska vanligt att barnen hjälpte till mycket och detta kändes helt naturligt för Britta och hennes syskon. Om hon och hennes systrar mjölkade så kunde hennes bror ta långbrädan och köra mjölken in till stan. På långbrädan, som var någon form av vagn till hästen, hade han lastat mjölkkannorna. 

En gång berättade Britta, då alla syskon hade arbetat på potatisåkern under några dagar, hade de alla kommit överens om att pengarna de fick för detta skulle gå till en cykel. Dom hade verkligen sett fram emot att få en cykel och ni kan tänka er entusiasmen bland syskonen när deras far och deras bror gav sig av mot stan för att sälja mjölk och samtidigt köpa cykeln som de så länge väntat på. Flickorna gick länge och väntade hemma på gården och till slut hörde de hästens hovar mot vägen utanför gården. De sprang och mötte ekipaget och såg cykeln som låg på vagnen. Men inte vilken cykel som helst utan en herrcykel.”

Så kunde det gå till i en by utanför Borås för cirka 80 år sen.

Farfar satte spår

När jag var liten och fick komma till farfar var jag överlycklig. Att få komma dit var det jag såg fram emot och upplevde som mest spännande. Det var inte berättelserna han berättade och inte att det var just farfar som var grejen utan det som var det bästa var att han tog med mig till snickeboa. Att få gå upp till huset där det luktade så gott av allt träspån, att få tälja med en kniv för första gången, att få såga i brädorna, att få spika, skruva och måla, att få delarna att passa samman, att bara få vara där processen är i fokus, att just få göra saker och få fundera, få lösa problem, det mina vänner tror jag är det som ligger till grund för att jag valde att bli slöjdlärare. 

IMG_0319

Men trots att jag från högstadiet bar med mig en vilja att bli slöjdlärare så blev det en helt annorlunda väg jag tog. Jag läste träteknisk linje på gymnasiet, jag läste ytterligare ett år inom möbelsnickeri där jag gjorde ett gesällprov

IMG_0321

Jag verkligen älskade denna tiden och då fick jag reda på en linje som handlade om produktutveckling för möbelindustrin. Jag packade mina saker och flyttade till Tibro och tänkte att nu skall jag minsann bli något stort, lite naivt så som man kan vara när man söker nya utmaningar som tonåring. Ett år pågick utbildningen i Tibro sen tog jag vägarna hemåt igen för att gå tillbaka till byggvaruhandeln där jag tillbringat några somrar. Arbetsbrist gjorde att jag letade mig vidare och till slut hittade jag ett jobb som serviceman på en bensinstation. Samtidigt började jag köra taxi och gjorde detta ett tag. Jag kände mig aldrig riktigt tillfreds med mig själv under denna tiden utan jag kände att nu kanske det är dags att gå vidare till min grundtanke, att bli slöjdlärare. Sagt och gjort, jag fick tillbringa ett år på komvux för att det jag hade med mig räckte inte till. Där läste jag in de ämnen som behövdes och gjorde en ansats att komma in på slöjdlärarutbildningen. Sökte samtidigt några andra program, såsom stadsvetenskap, arkeologi och något mer (kommer tyvärr inte ihåg vilket nu) och kom in på alla. Det alternativ jag valde har jag hittills inte ångrat för varje dag är en ny dag med nya utmaningar.

Även om jag hade en helt annan bild av vad en lärare gör och hur en lärare arbetar när jag gick min utbildning och innan den, så är det sätt jag jobbar på nu ett underbart sätt. Jag har möjlighet att möta varje individ med respekt och öppenhet. Jag kan hjälpa eleven vidare från den plats de befinner sig och från den kunskap de har. Jag är glad att mitt liv tog en annan väg efter gymnasiet för mina erfarenheter som jag har samlat på mig, och som ni fått se en liten del av, har format mig till den lärare jag är idag. Jag skänker samtidigt en tanke till min farfar Lars som sådde fröet och inspirerade till mitt yrkesval. 

Vad inspirerade dig till ditt yrkesval?

Omtyckt av alla!

432px-Ericofon_1956_2

Jag blev uppringd av en lokal idrottsförening och tillfrågad om jag ville hjälpa dem med en sak (vad det var är oviktigt för detta inlägget) och då kom det helt självklart ett ja från mina läppar trots att jag kanske egentligen inte har tid för att hjälpa till. Mitt svar var med reservation för om min fru var hemma med tanke på att barnen är för små för att lämnas själva. Direkt efter samtalet kände jag att jag hade tagit på mig lite för mycket och att jag inte kommer hinna men tänkte samtidigt att det är kul att hjälpa till. Jag slängde iväg ett sms till min fru för att kolla om hon var hemma den aktuella kvällen och samtidigt lade jag till frågan: ”Varför kan jag inte säga nej!”. Alldeles för snabbt kom svaret: ”För att du vill vara omtyckt av alla…”

IMG_2307

Min fru är en klok kvinna som känner mig alltför väl. Hon har ju helt rätt. Visst vill jag bli omtyckt av alla, vem vill inte det. Men samtidigt ger det mycket att hjälpa till. För om jag kan hjälpa någon så kan ju kanske den personen fortsätta att hjälpa någon annan. Och den personen hjälper en tredje och så vidare. Och för att upprepa ett känt ”mantra”, tillsammans gör vi varandra bättre. Om vi hjälps åt kan vi uträtta storverk.

 

Telefonbild: CC:BY, SA http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ericofon_1956_2.jpg