Farfar satte spår

När jag var liten och fick komma till farfar var jag överlycklig. Att få komma dit var det jag såg fram emot och upplevde som mest spännande. Det var inte berättelserna han berättade och inte att det var just farfar som var grejen utan det som var det bästa var att han tog med mig till snickeboa. Att få gå upp till huset där det luktade så gott av allt träspån, att få tälja med en kniv för första gången, att få såga i brädorna, att få spika, skruva och måla, att få delarna att passa samman, att bara få vara där processen är i fokus, att just få göra saker och få fundera, få lösa problem, det mina vänner tror jag är det som ligger till grund för att jag valde att bli slöjdlärare. 

IMG_0319

Men trots att jag från högstadiet bar med mig en vilja att bli slöjdlärare så blev det en helt annorlunda väg jag tog. Jag läste träteknisk linje på gymnasiet, jag läste ytterligare ett år inom möbelsnickeri där jag gjorde ett gesällprov

IMG_0321

Jag verkligen älskade denna tiden och då fick jag reda på en linje som handlade om produktutveckling för möbelindustrin. Jag packade mina saker och flyttade till Tibro och tänkte att nu skall jag minsann bli något stort, lite naivt så som man kan vara när man söker nya utmaningar som tonåring. Ett år pågick utbildningen i Tibro sen tog jag vägarna hemåt igen för att gå tillbaka till byggvaruhandeln där jag tillbringat några somrar. Arbetsbrist gjorde att jag letade mig vidare och till slut hittade jag ett jobb som serviceman på en bensinstation. Samtidigt började jag köra taxi och gjorde detta ett tag. Jag kände mig aldrig riktigt tillfreds med mig själv under denna tiden utan jag kände att nu kanske det är dags att gå vidare till min grundtanke, att bli slöjdlärare. Sagt och gjort, jag fick tillbringa ett år på komvux för att det jag hade med mig räckte inte till. Där läste jag in de ämnen som behövdes och gjorde en ansats att komma in på slöjdlärarutbildningen. Sökte samtidigt några andra program, såsom stadsvetenskap, arkeologi och något mer (kommer tyvärr inte ihåg vilket nu) och kom in på alla. Det alternativ jag valde har jag hittills inte ångrat för varje dag är en ny dag med nya utmaningar.

Även om jag hade en helt annan bild av vad en lärare gör och hur en lärare arbetar när jag gick min utbildning och innan den, så är det sätt jag jobbar på nu ett underbart sätt. Jag har möjlighet att möta varje individ med respekt och öppenhet. Jag kan hjälpa eleven vidare från den plats de befinner sig och från den kunskap de har. Jag är glad att mitt liv tog en annan väg efter gymnasiet för mina erfarenheter som jag har samlat på mig, och som ni fått se en liten del av, har format mig till den lärare jag är idag. Jag skänker samtidigt en tanke till min farfar Lars som sådde fröet och inspirerade till mitt yrkesval. 

Vad inspirerade dig till ditt yrkesval?

Annonser

2 thoughts on “Farfar satte spår

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s