Allting blir, ingenting är!

För många år sen kom jag under studier i filosofi i kontakt med en av de gamla filosoferna Platon. Detta inlägg kommer inte handla Platon eller dennes grottliknelse även om det är intressanta tankar som väcker en filosof inom mig. Nej, jag tänker hålla mig vid skolans värld eller vid utvecklingens värld och till den rubrik jag har valt att sätta på detta inlägg.

Jag såg i något sammanhang uttrycket ”Growth mindset” och blev lite nyfiken om detta. Hittade en bok av Dr. Carol Dweck där hon beskriver uttrycken ”fixed mindset” och ”growth mindset”. Jag har nu börjat läsa boken och inser att hon beskriver mitt tankesätt. Att ha ett ”growth mindset” är att alltid se utvecklingsmöjligheterna. Kanske förstår jag inte allt som Carol Dweck skriver om i sin bok, eller kanske tolkar jag det fel. Men det är väl det som är det fantastiska i alla idéer. Det är jag som mottagare som har tolkningsföreträdet. Jag kommer beröra en liten del av allt det hon skriver om i boken Mindset.

Att ha growth mindset är att du hela tiden ser utvecklingen. Motsatsen att tro att intelligens är något man har från början och det går inte utveckla kallas fixed mindset. Nu är detta en väldigt schablonartad bild men jag vill ändå ta avstamp i det när jag beskriver hur jag tänker.

Det finns människor som säger att man föds med talang och hur många gånger har vi inte tittat beundrande på en idrottare i världsklass, låt oss säga Zlatan, och sagt att han är så talangfull. Eller vi tittar på en konstnär och tycker att jag kan aldrig bli så bra för jag har ingen talang för det kreativa. Carol Dweck hävdar det motsatta. Alla kan träna sig till att bli bättre oavsett om det gäller idrott, konst eller matematik. Det handlar bara om hur mycket man tränar, hur mycket insats man lägger själv. Ingemar Stenmark lär ha svarat på en reporters fråga, om hur mycket tur han hade haft under slalomåket då han klarat alla portar och kommit ner på en bästa tid, att ”ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Jag vet inte hur sann den berättelsen är men den tar upp vikten av att ansträngningen är viktig. Kunskap, estetik, teknik o.s.v. kommer inte och hoppar på oss utan ansträngning. Kanske finns det undantag men jag tror fortfarande att om vi har fallenhet (ursäkta att jag pratar mot mig själv) för något så måste vi hela tiden underhålla kunskapen för att vi skall hålla oss på toppen.

Mitt tankesätt i slöjden och i skolan för den delen är att eleverna kan alltid utvecklas. Om jag lär eleverna att ett fel är en utvecklingmöjlighet och att ansträngningen för att söka kunskapen är en nyckel som öppnar dörren mot framgång så får jag elever som strävar efter att nå längre. Jag vill att alla skall känna att de har möjlighet att nå hur långt som helst. Men jag vill samtidigt att eleverna skall veta att det kommer inte av sig själv utan de måste anstränga sig och arbeta för det. Jag menar inte att det bara är praktiskt arbete som är nyckeln men i en del fall kanske det är så och i en del fall är det andra saker som krävs. Men det viktiga är att förhållningssättet ”Allting blir ingenting är” ligger i fokus. Det är inget som är färdigt. Varken jag, elever, arbeten, relationer, känslor eller vad du nu vill lägga in i detta. Allt går att utveckla och alla kan utvecklas. Allting blir ingenting är.

Jag tänker tillbaka på en dag när jag i 18-årsåldern skulle göra det som många på den tiden gjorde. Köra upp för att få körkort för bil. Denna berättelse speglar det som jag har tagit upp. Kontrollanten från vägverket à hälsade på mig och vi körde runt till olika ställen och turen slutade inne på en parkering där jag skulle backa in på en parkering. Jag kör fram till parkeringsfickan och börjar ratta in bilen med blickar i alla speglar och bakåt. Frågan är om jag inte slängde ett par blickar i ögonen på kontrollanten från vägverket (som höll i körkortsproven på den tiden). När jag hade backat in så kände jag att det inte blev alls bra och jag säger det högt också. Kontrollanten tittar knappt upp utan säger bara lugnt: ”Vi får väl se hur det blir när du är klar”. Det gör att min nervositet släpper och jag fixar till bilen och gör efter att jag snabbt i huvudet utvärderat situationen en i närmast perfekt parkering. Jag stänger av bilen och kontrollanten ger mig mitt körkort. Just den meningen som han sa till mig under den korta stund vi satt i bilen är en tanke som jag tycker säger mycket om mitt förhållningssätt. ”Vi får se hur det blir när det blir klart”.

 

Annonser

Slöjd 2.0

För ett par veckor sen var jag med på radio sjuhärads morgonprogram för att berätta om en uppgift som jag gav eleverna. Det handlade om att jag ställde en fråga till eleverna. Du kan ju kolla själv på filmen.

Eleverna kollade på filmen inför lektionen och funderar på den frågeställning som finns i filmen och på lektionen kan vi, jag och eleverna, samtala om vad de tycker och de kan dela med sig av sina tankar. Det finns ju naturligt inget rätt svar utan det viktiga är just samtalet och reflektionen. Men detta har jag ju berört i ett tidigare inlägg men det som jag tyckte var mest intressant var att Jon Koldenius benämnde min undervisning som slöjd 2.0
Kul att få dela med sig tycker jag. Vill du höra inslaget så kan du hitta det här och jag är med 49:55 in i programmet

 

Tankar från en slöjdkonferens!

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001Skolporten bjöd in till en konferens för oss som utbildar i slöjd och det märktes att det var stort intresse för denna konferens. Cirka 250 deltagare i en fullbokad konferens som var så fullbokad att skolporten var tvungen att göra en kopia på konferensen om en månad. Jag var en av talarna och jag kommer vara en av talarna under nästa konferens som går av stapeln 12-13 maj 2014.

Jag tänkte sammanfatta lite tankar från slöjdkonferensen. Det kanske blir en del tokiga tankar men en konferens handlar alltid om vad det du får ta del av gör med dig. Vilka tankar du får hur du anknyter dessa tankar till din roll i ditt yrke eller privatliv. Så det jag skriver här är helt och hållet mina tolkningar på en lysande konferens med många goda människor som delade med sig.

Vi började med Esko Mäkelä som pratade om Slöjdens estetiska uttrycksformer. Han visade lite bilder och hur man rent praktiskt kan tänka kring estetiska uttrycksformer. Han berättade hur läroplanerna har förändrats genom tiderna när det gällde det estetiska. Men jag funderar på om vi håller på att teoretisera slöjdämnet. Men genast när jag tänker det så är det nog en tolkningsfråga som handlar om erfarenheter och utgångspunkter. Jag kan nog förstå varför det finns de tankarna hos en del men jag ser samtidigt att vi behöver teoretisera och fundera över ”varför det blir som det blir när man gör som man gör”. Att skapa förståelse varför saker och ting händer och hänger ihop är en viktig sak för att skapa förståelse. Jag ser hela ämnet mer som teopraktik. En blandning där vi inte får glömma av att fråga oss frågan varför?

Efter det fick vi höra Barbro Sköldenberg från Sofielundsskolan prata om hennes arbete med att blogga med elever. Hon berättade om nalleresan. Ett riktigt inspirerande arbetssätt där många ämnen var innefattade och hur en nalle reste genom sverige och till slut hittade hem. Det kanske inte var det som var det centrala utan det faktum att eleverna utvecklade ett språk genom att öppet skriva om sitt arbete i en blogg. Som jag förstod det innebar arbetet att eleverna utvecklade mycket kunskaper i arbetet. Jag tyckte det verkade vara ett spännande arbete och funderar på om vi kanske skall göra något liknande. 

Peter Hasselskog tog med oss in på djupet i LGR 11 och berättade hur vi skulle tänka när det handlar om bedömning och betyg. Jag kände igen mig ganska mycket i det han pratade om. Ett av det viktigaste budskapen som jag tror är ett stort problem på många skolor är det faktum att vi ser slöjd som två ämnen. Vill knappt säga det, men det många tänker är trä & metallslöjd respektive textilslöjd. Jag känner att på Särlaskolan har vi kommet en bit åt att tänka ämnet som ett ämne men vi har en bit kvar. Vi samtalar om bedömning och om uppgifter för att klara av att ge eleverna det centrala innehåll som är obligatoriskt. Men jag kommer så fort jag kommer hem väcka frågan med min kollega för att vi skall bli ännu bättre på att möta eleverna i slöjden.

Annika Lundin, Mårten Hansen och Stefan Karlsson från Ålstensskolan berättade om ett ämnesövergripande arbete där många av skolans ämnen kom in. Det handlade om äventyrspedagogik och ett tematiskt arbete som avslutades i en äventyrsdag som kallades för vikingaäventyret med massor av olika äventyr och problemlösningar som gjorde eleverna engagerade och intresserade. Å den som hade gått i fyran på Ålstensskolan. Jag blev helt såld på idén och det faktum att eleverna kunde lära sig så mycket på ett sådant arbete.

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.005Sista passet den första dagen var det jag skulle hålla i. Jag berättade om min flippade slöjdsal och hur jag genom att flippa undervisningen kan möta alla elever och anpassa undervisningen. Jag missade en del men försökte ändå att få fram de viktigaste budskapen. Vill ni se min presentation kan ni se den här även om det bara är de bilder jag pratade till. Eller så får ni helt enkelt boka mig så kommer jag till er skola eller enhet och berättar mer.

Det första passet den andra dagen berättade Frida Arnqvist Engsström som skapat bloggen kurbits.se om DIY (do it yourself), craftivism och gerillaslöjd. Det jag funderar över är om stickgrafitti är snyggt eller fult? Men det vikigaste från Frida eller det som jag tog med mig är att vi kan påverka genom slöjd. Att använda slöjd som ett sätt att skapa opinion eller väcka politiska frågor är en cool tanke och väl värd att tänka på.

Emma Gyllerfelt berättade om hennes arbete med att skapa en slöjdsal för hela slöjdämnet. Jag blev inspirerad och kända att det hade varit bra att kunna göra det även på Särlaskolan. Tänk om eleverna kunde få möta ett helt ämne och inte två halva. Det kanske får bli nästa utvecklingsmål för slöjden på Särlaskolan. Emma visade även lite exempel från hennes fantastiska undervisning i slöjd som ett sammanhållet ämne. Några idéer tar jag med mig hem för att använda vidare i undervisningen.

Jenny Frohagen berättade om hur hon och kollegor använt learning study och lesson study för att utveckla undervisningen. Hon tog upp många saker men den tanke som väcktes i mig med hjälp av min slöjdkollega Mattias var att genomföra just lessonstudy eller learningstudy i slöjdlärargruppen i Borås. Jag slängde iväg en fråga direkt till utvecklingsenheten i Borås för att väcka tanken. Kanske blir detta nästa projektplans innehåll för mitt uppdrag som slöjdlärare. Kul tanke men frågan är hur det skall genomföras och om alla skall göra det samtidigt. Det får funderas på….

PLING….en rutan dyker upp på skärmen med ett mail från skolan till all personal på skolan(nackdelen med att vara ständigt uppkopplad)….”kopieringsapparaten är sönder… Panik!” Frågan är om det inte är en möjlighet att utveckla och närma sig en undervisning där pappret inte behövs och där vi använder mer digitala hjälpmedel eller kanske en praktisk undervisning med andra sinnen inblandade. Tänk ALLTID på möjligheterna först och sen på eventuella svårigheter….

Sista punkten på agendan var Inger Möller Degerfält som berättade om slöjdportfolio som finns på hemsidan slojd.nu som har det välbekanta hjärtat med ”slöjd.nu” skrift i sig som logotyp. Inger visade hur man kan använda slöjdportfolio för dokumentation och bedömning. Inger skapat ett läromedel som gör lärares arbete lättare och i allt administrativt arbete som vi lärare har har alla lättnader välkomna. Hos oss har vi ungefär samma möjligheter i vår lärplattform som hela Borås stad använder. Och jag förstår förträffligheten med att kunna ge eleverna feedback under hela processen från idén till den färdiga produkten. Det är ju under processen eleverna behöver feedback för att kunna utveckla sina tankar i sann formativ anda.

Jag tyckte att denna konferens var ett riktigt bra initiativ från skolporten och jag hoppas att det blir fler tillfällen. Det kanske viktigaste med hela konferensen var alla de möten som inträffade. Flera ansikten som man tidigare bara sett på skärmen fick jag nu se i verkligheten. Idéer utbyttes, samtal blev av, kontakter skapades och nya krafter växte. Ett lysande exempel på att tillsammans blir vi bättre. En stor tummen upp från mig!Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.020

På väg…

Rubriken kan syfta till att jag är på väg till Stockholm för att föreläsa om min undervisning med den flippade slöjdsalen. Det kan också syfta till mitt förhållningssätt vilket jag kommer till längre fram i inlägget. Konferensen jag är på väg till är ett arrangemang som blev så fulltecknat att Skolporten gjorde en kopia på konferensen om en månad. Det är kanske inte så konstigt att det blir så mycket intresse för innehållet är riktigt spännade. Se bara själva

– Slöjdens estetiska uttrycksformer – olika sätt att arbeta in mening och uttryck i material
– Att blogga med elever i slöjden
– Bedömning och betygsättning utifrån Lgr11
– Ämnesöverskridande temaarbete
– Flippad slöjdundervisning i praktiken
– DIY, craftivism och gerillaslöjd – inspiration i vardagen
– Integrerad slöjdsal – möjligheter och utmaningar
– Learning study i slöjd -hur går det till?
– Hur arbetar du med slöjdportfolio och slöjdlexikon?

Den delen som handlar om flippad undervisning i praktiken är den del jag kommer hålla i och jag kommer självklart utgå från min undervisning och som rubriken lyder så berättar jag i min föreläsning om hur jag praktiskt arbetar med det flippade klassrummet. Men jag kommer även visa hur jag använder digitala resurser som ett medel för att få eleverna att nå längre och att öka sin medvetenhet och kunskap.

Men rubriken på inlägget kan också syfta till mitt förhållningssätt som lärare. Ett förhållningssätt som riktar sig till mig själv och min vilja att utveckla mig själv. Men bara för att jag är på väg och utveckla mig så innebär det inte att jag slutar titta bakåt. En blick bakåt kan hjälpa mig att styra mig rätt mot mina mål.

  • Jag är på väg mot en roll som lärare där jag möter ALLA elever på deras villkor.
  • Jag är på väg att att hitta nya vägar att utveckla mig själv.
  • Jag är på väg att hitta nya digitala resurser till min undervisning.
  • Jag är på väg mot nya mål.
  • Jag är på väg men glömmer inte av att kolla vartåt.
  • Jag är på väg att utveckla min undervisning.
  • Jag är på väg att lösa problem.
  • Jag är på väg att utveckla min flippade slöjdsal
  • Jag är ALLTID på väg….

och jag vill vara på väg för den dag jag stannar av i min utveckling så kanske jag inte kan vara lärare längre. Det kanske är därför jobbet är så givande och aldrig tråkigt. Så för att avsluta detta inlägg men absolut inte sökandet så säger jag som Lotta Karlsson. Jag heter Leif. Jag är lärare och jag älskar mitt jobb!

I morgon!

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001I morgon skall jag åka upp till Stockholm och berätta om hur jag jobba i slöjden med min undervisning. Det flippade klassrummet kommer ligga i fokus men även hur jag med hjälp av digitala hjälpmedel kan möta eleverna där de befinner sig. Men bara för att göra detta klart en gång för alla. Det är inte tekniken som är det centrala, det är inte heller att jag jobbar med modellen det flippade klassrummet som är det som bär upp min undervisning. Det som bär upp min undervisning är det som händer i huvudet på eleven under undervisningen och kanske är det också det som händer i huvudet på mig som är det mest intressanta med undervisningen. Det är inte hur snabbt en elev kan slå i en spik eller hur rakt eleven slår i spiken utan att eleven vet varför den skall slå i spiken eller vad som påverkar kvaliteten i just det eleven håller på med. Därför är det inte heller vilken teknik jag använder i min flippade undervisning som är det viktiga för eleven måluppfyllelse utan det som händer på lektionen och i huvudet på eleven.

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.006Jag kommer trots det prata om hur jag använder tekniken som en resurs i min undervisning. Min föreläsning kommer handla om min förändringsresa från att jag ville att eleverna skulle komma till mig till att jag möter eleverna där de befinner sig. Det kommer handla en del om de förändringar jag gjorde i realiteten i min undervisning och i mitt tankesätt. Jag kommer utgå från hur det var i min undervisning förut och hur jag ville att det skulle vara. Jag skall också berätta hur jag flippar min undervisning och låter eleverna förbereda sig inför lektionen genom olika digitala resurser, där ibland filmer från min youtubekanal som jag länkar till genom slöjdbloggen Särlaskolan slöjdar. Det finns också andra digitala hjälpmedel som jag under min föreläsning kommer lyfta upp och berätta om. Jag hoppas och tror att jag kanske kommer väcka en eller annan tanke bland de drygt 200 deltagarna och kanske blir det någon av dem som påbörjar samma resa som jag gjorde för drygt ett år sen. Hur som helst kommer det bli riktigt spännande och roligt att dela med sig. Jag hoppas att vi ses där

Tvivel leder till utveckling!

Idag tänker jag beröra ett område som nog de flesta som prövar flippad undervisning kommer in på någon gång. För mig tog det nästan 1,5 år innan jag började tvivla. Inte på förträffligheten med det flippade klassrummet men på min förmåga att vara flippad slöjdlärare. Jag har hela tiden hävdat att det funkar i ur och skur. Men så för en vecka sen funderade jag över varför jag gör som som gör och då växte det fram tankar om jag verkligen är på rätt spår. Detta gjorde att jag testade ett nytt sätt att bemöta mina elever. Förut har mina flippar till mesta del handlat om tekniker, inspiration och processer. Ämnet slöjd har varit i fokus och det kanske egentligen är tanken med undervisningen också. Men jag såg också att elever, som förut har förstått det flippade klassrummet och dess innebörd och även visat det, som har tappat fokus och blivit elever som bara gör för görandets skull. Nu skulle jag testa att göra en flip som uttalat får eleverna att tänka, analysera sina funderingar och tänka utanför ramarna.

Jag har hittills tyckt att min undervisning flutit på bra sen jag började flippa. En del elever tittar på flipparna inför lektionen med hjälp av min feedforward i loggboken, en del elever förbereder sig utan min hjälp, en del elever använder flipparna under lektionerna och en del elever passar inte arbetssättet för alls och därmed finns jag också tillgänglig. Jon Bergmann och Aron Sams benämner mitt sätt att flippa som ”flipped classroom 101” om jag nu inte har helt fel. Ni får gärna rätta mig om ni vill. Jag bemöter varje individ efter dennes förutsättningar och jag vill inte se det flippade klassrummet som en universallösning. Jag vill ge mina elever de förutsättningar som alla har rätt till för att nå så långt de vill och har möjlighet till. Jag skall inte vara en stoppklots utan snarare en påhejare och en coach som hjälper eleven vidare genom att ställa de frågor som gör att eleven måste tänka. Jag vill inte att mina elever bara gör saker för att jag säger att de skall göra detta. Jag vill inte att mina elever frågar mig: ”vad skall jag göra nu?” Jag vill att mina elever skall ifrågasätta mig, de skall ställa kloka frågor och de skall analysera sina möjligheter. Det kanske var därför jag gjorde min senaste flipp ”vilket verktyg skulle du ta med dig till en öde ö”. Denna typen av flippar kommer jag utveckla och använda för att skapa undervisningssituationer där eleverna kan samarbeta och utveckla förmågor exempelvis genom att lösa problem som kräver att de använder hittills vunna insikter och tillsammans kommer de utveckla fantastiska lösningar. Men mer om detta i senare inlägg.

Jag hade mina tvivel i början av detta inlägg om huruvida jag verkligen klarar av att möta mina elever och huruvida jag kan hjälpa mina elever att komma vidare i sin utveckling. Men under tiden jag reflekterar och skriver om det så kommer jag vidare i mitt tänkande. Bara för att jag tvivlade började jag tänka. Ifrågasättande leder till vidare utveckling, och egentligen spelar det ingen roll om det är jag själv som ifrågasätter eller om det är någon annan. Precis som jag vill få eleverna att tänka så vill jag också få mig själv att tänka. För då utvecklas jag.