Tvivel leder till utveckling!

Idag tänker jag beröra ett område som nog de flesta som prövar flippad undervisning kommer in på någon gång. För mig tog det nästan 1,5 år innan jag började tvivla. Inte på förträffligheten med det flippade klassrummet men på min förmåga att vara flippad slöjdlärare. Jag har hela tiden hävdat att det funkar i ur och skur. Men så för en vecka sen funderade jag över varför jag gör som som gör och då växte det fram tankar om jag verkligen är på rätt spår. Detta gjorde att jag testade ett nytt sätt att bemöta mina elever. Förut har mina flippar till mesta del handlat om tekniker, inspiration och processer. Ämnet slöjd har varit i fokus och det kanske egentligen är tanken med undervisningen också. Men jag såg också att elever, som förut har förstått det flippade klassrummet och dess innebörd och även visat det, som har tappat fokus och blivit elever som bara gör för görandets skull. Nu skulle jag testa att göra en flip som uttalat får eleverna att tänka, analysera sina funderingar och tänka utanför ramarna.

Jag har hittills tyckt att min undervisning flutit på bra sen jag började flippa. En del elever tittar på flipparna inför lektionen med hjälp av min feedforward i loggboken, en del elever förbereder sig utan min hjälp, en del elever använder flipparna under lektionerna och en del elever passar inte arbetssättet för alls och därmed finns jag också tillgänglig. Jon Bergmann och Aron Sams benämner mitt sätt att flippa som ”flipped classroom 101” om jag nu inte har helt fel. Ni får gärna rätta mig om ni vill. Jag bemöter varje individ efter dennes förutsättningar och jag vill inte se det flippade klassrummet som en universallösning. Jag vill ge mina elever de förutsättningar som alla har rätt till för att nå så långt de vill och har möjlighet till. Jag skall inte vara en stoppklots utan snarare en påhejare och en coach som hjälper eleven vidare genom att ställa de frågor som gör att eleven måste tänka. Jag vill inte att mina elever bara gör saker för att jag säger att de skall göra detta. Jag vill inte att mina elever frågar mig: ”vad skall jag göra nu?” Jag vill att mina elever skall ifrågasätta mig, de skall ställa kloka frågor och de skall analysera sina möjligheter. Det kanske var därför jag gjorde min senaste flipp ”vilket verktyg skulle du ta med dig till en öde ö”. Denna typen av flippar kommer jag utveckla och använda för att skapa undervisningssituationer där eleverna kan samarbeta och utveckla förmågor exempelvis genom att lösa problem som kräver att de använder hittills vunna insikter och tillsammans kommer de utveckla fantastiska lösningar. Men mer om detta i senare inlägg.

Jag hade mina tvivel i början av detta inlägg om huruvida jag verkligen klarar av att möta mina elever och huruvida jag kan hjälpa mina elever att komma vidare i sin utveckling. Men under tiden jag reflekterar och skriver om det så kommer jag vidare i mitt tänkande. Bara för att jag tvivlade började jag tänka. Ifrågasättande leder till vidare utveckling, och egentligen spelar det ingen roll om det är jag själv som ifrågasätter eller om det är någon annan. Precis som jag vill få eleverna att tänka så vill jag också få mig själv att tänka. För då utvecklas jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s