To boldly go…

Jag gillar att kolla på Star Trek, inte på det sättet att jag går på konvent och star trek-träffar. Men jag gillar att titta på det och jag gillar grundtanken med idén att tillsammans blir världen en bättre plats. Nu kanske jag får hela star trek-världen på mig men det är min tolkning och den rätten är förbehållen betraktaren, alltså mig.

I en av seriernas inledning nämns ”to boldly go where no one has gone before” och detta tänker jag hålla mig kvar vid ett tag. När jag hör detta känner jag direkt att det är precis så jag vill känna. Jag vill hitta nya vägar att utveckla min undervisning. Jag vill testa saker som ingen annan har gjort förut. Jag vill utveckla mig. Nu är jag inte så naiv så jag tror att det jag gör är det ingen som gjort förut. Jag vet att det är andra som gör precis samma saker som jag gör men jag vill ändå testa nya saker för mig, saker som jag inte mött förut. Saker som kan göra att min slöjdundervisning blir den bästa slöjdundervisningen i hela världen. Och skulle det inte bli den bästa undervisningen i hela världen så skall den åtminstone möta eleverna och framtiden.

IMG_0576

Reflektion i denna änden av terminen

Under våren har jag varit ute och föreläst om mina tankar som jag har nämnt i ett annat Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001inlägg. Nu när terminen börjar närma sig sitt slut har jag funderat lite över vad som hänt under våren. Det kostar på att vara ute och föreläsa. Dels för mig själv som kanske tappar fokus från undervisningen men utan att tappa fokus från utvecklingen.

Men det ger nästan mer och jag utvecklar mina tankar när jag träffar andra lärare. Jag kan testa mina tankar och få feedback tillbaka. Den finaste feedback jag har fått är att andra lärare arbetar på samma sätt och det är riktigt roligt att vara en inspirationskälla för andra. En del tar ett helt koncept och en del tar vissa delar och oavsett vilket de gör eller om de kanske inte har fått inspirationen från mig så vet jag att tillsammans kan vi göra stordåd. En annan form av feedback är den jag dagligen får av elever som tycker det är roligt och givande att ha möjlighet att få reda på mer om slöjdarbete och om hur de skall klara sina projekt. När eleverna uttrycker att de tycker att mitt undervisningsätt är bra spontant utan att jag bett om det så vet jag att jag är på rätt spår. Finare feedback kan man inte få:-)

Att förstå varför du skall ta stegen men också hur är vikitgt

Att förstå hur du skall ta stegen är viktigt men viktigare för att klara nästa hinder är att förstå varför.

Jag har ju låtit en del av mina instruktionsfilmer eller flippar växa fram ur behovet som eleverna har och under terminen har jag tagit ett steg vidare genom att reflektionsfilmer skall växa fram ur de frågor som eleverna har. Om flera elever har samma funderingar eller tankar så kan det vara lämpligt att ta upp det till en allmän reflektion. Men det kan även vara saker som jag vill ta upp som jag vill väcka reflektion kring. Men själva grundtanken är fortfarande att jag skall flippa min undervisning. Jag skall inte göra instruktionsfilmer som jag har sett att en del benämner det. Visserligen går mina flipfilmer att använda som instruktionsfilmer men då missar ju eleven hela tanken med att kunna reflektera kring varför under lektionen och då fastnar vi ju i ”hur-frågan” som jag ville lämna för att satsa på att eleverna skall förstå varför. Missförstå mig inte nu, ”hur-frågan” är inte oviktigt men den får inte vara det vi fokuserar på i undervisningen. Jag vet att jag kommer fortsätta under hösten med att göra nya spännande flippar som skall leda eleverna vidare mot en djupare kunskap.

Jag ser fram emot en givande höst med en del föreläsningar men även rolig undervisning där eleverna ges möjlighet att utvecklas i sin egen takt och efter egna förutsättningar. Jag vet att jag skall göra allt jag kan och har möjlighet till för att alla elever skall vara den de har möjlighet till. Tänker du också fortsätta att möta eleverna på deras villkor?

DSC_0219

 

 

Att uppleva nya saker

Vill berätta om en händelse som utspelar sig under en slöjdlektion. Eleven skulle fästa ihop en metallstång med en metallplåt. Tekniken som han tänkte använda var hårdlödning. En metod där man använder ett silverlod (en stång av ett material som skall smälta och därigenom fästa samman delarna), flussmedel (för att förhindra oxidation under lödningen) och värma genom en gasollåga. När detta skall göras så måste man värma upp metallen för att den skall bli så varm så att silverlodet smälter. Det är en ganska häftig upplevelse för det tar ganska lång tid men när silverlodet plötsligt smälter så flyter det snabbt ut och fäster samman ytorna.

Eleven står då där i metallrummet och värmer metallbitarna som blivit riggade med hjälp av klämmor o.d. Vi har tillsammans strukit på flussmedlet och klippt av korta bitar av silverlodet som strategiskt lagt ut runt silverstången så att när det smälter flyter det ut. Men tillbaka till eleven som står där och värmer bitarna med hjälp av den varma gasollågan. Rätt som det är smälter lodet och flyter precis som det skall ut och fäster samman bitarna. Då hör jag eleven säga: – Det här var det mest spännande jag varit med om i skolan. Han säger det med sådan inlevelse och jag ser glädjen i hans ansikte.

Och det kanske är det som är det viktigaste för oss lärare att ta med oss. Att låta eleverna få uppleva nya saker och att vi skapar lärande situationer som är intressanta. Jag hoppas att jag alltid får höra av eleverna hur roligt och spännande min undervisning är. Att de känner glädje och inspiration och att de möts av en undervisning som också utmanar och skapar en wow-känsla.