Senaste projektet med år 9

Ni vet den där känslan när alla, och då menar jag alla, elever i klassen kommer igång och jobbar frenetiskt för att nå ett mål eller komma till en viss punkt i ett projekt. Jag vill berätta om ett sådant projekt eller om en sådan stund.

Under veckan har vi, min kollega i de mjukare delarna av slöjden, satt igång nya projekt i alla klasser vi haft och ett av dessa är år nio som kommer jobba med ett projekt i slöjd som vi kallar ”popkonst” men som kanske skulle kunna kallas ”sitta med Andy Warhol” Projektet går i korta drag ut på att eleverna skall göra en modell av en stol med inspiration från Andy Warhols konst.

Skärmavbild 2014-08-22 kl. 22.29.27

Projektet är ett slöjdprojekt där hårda och mjuka material ingår! Denna bild visar bara en liten del av planeringen av projektet.

Jag vet inte exakt vad det var som gjorde det, men eleverna satte verkligen igång och jobbade med att utveckla sina idéer till sina stolar. Kanske var det den fina inspirationen som min kollega, Anna-Sofia hade ordnat som beskrev Andy Warhol och hans konst som de skulle utgå ifrån eller kanske var det just det att de jobbade med varandra och gav varandra tankar och tips om hur de kan utveckla sina idéer vidare som gjorde dem så inspirerade. Jag vet faktiskt inte men nu har de kommit så långt att en del av eleverna skall börja ta fram material till sina stolsmodeller. De kommer ta hjälp av filmer, av handledning under lektionen och av varandra. Vi kommer avsluta allt med en utställning mitt i skolan, i biblioteket då det också kommer finnas redovisningsfilmer som beskriver deras processer från idé till färdig produkt. Jag hoppas att få återkomma till detta senare under terminen då projektet kommit längre och jag har mer att berätta.

En av de stora vinningarna med detta projektet är att eleverna jobbar tillsammans med en kamrat (jag vet att vi i planeringen skrivit ensam eller tillsammans med en kamrat och detta har vi gjort för att ge de som hellre vill jobba ensamma möjligheten till det) vilket innebär att de alltid har någon att diskutera sitt arbete med. Med tanke på att det är ett projekt som handlar om hårda och mjuka material så innebär det också att vi är två lärare som samarbetar om projektet. Vi är två som planerar, vi är två som ger eleverna feedback, vi är två som delar på våra tankar och det gör att vi utvecklas med hjälp av varandra. Tillsammans blir bi bättre. Än så länge har jag inte hittat några negativa aspekter med detta projektet. Om jag hittar några så lovar jag att återkomma till det längre fram och kanske kan jag visa en eller flera av de filmer eleverna skall göra som redovisning av sitt projekt.

Det var ett kort nedslag i undervisningen i slöjd med år 9 på Särlaskolan. Vad gör ni hos er?

Annonser

Falla omkull och resa sig igen!

Jag tittar gärna på film och en del repliker sätter sig fast i hjärnan. En del bara för att de är lite lustiga, en del för att de låter bra och andra för att de säger något till mig. En sådan replik är när en pappa säger till sin son: -Vet du varför vi faller omkull? Sonen svarar smått förvirrat: -Nej! Pappan svarar då: -Det är för att du skall lära dig att ta dig upp på fötter igen.
Detta replikskifte har etsat sig fast i mitt medvetande och jag ser tydliga likheter till mitt förhållningssätt till lärande och hur jag och andra lär oss. Kanske är det inte så att jag varje dag faller omkull men jag gör misstag och dessa ger mig erfarenheter. Erfarenheter som gör att jag lättare klarar nästa situation. Genom att jag låter mina elever lösa problem och att jag tillåter dem att göra fel så ger jag dem erfarenheter som gör dem rustade för framtiden. Jag låter mina elever, precis som jag själv, helt enkelt samla på misstag (läs erfarenheter) och jag kommer förmodligen inte någonsin hinna få en komplett samling. Men jag tänker aldrig sluta att samla på dem.

Från denna plats, från denna stund

Jag kan bli vad jag vill. Jag kan uppnå vad jag vill. Begränsningarna finns inom mig i mitt medvetande. Eftersom jag inte vet något om framtiden, vet inte vad som skall hända så är det upp till mig att forma min framtid. Jag kan påverka, jag kan forma, jag kan skapa min framtid. Framtiden är ett oskrivet blad och jag måste förändra för att uppnå förändring.
En sak är helt säker att om jag inte gör något så kan jag heller inte veta vad som händer. Kanske blir det som jag vill och kanske inte. Tänker du vänta för att se vad som händer eller tänker du göra något? Har du bestämt dig för att följa strömmen oavsett vart den går eller tänker du skapa förändring?

Jag som liten kopia

Undrar vad jag tänkte när jag var cirka 4-5 år gammal?

 

Utvärdera för att utveckla

Jag beskriver här delar av två olika dagar ur mitt liv dels o-ringen, en orienteringstävling i fem etapper som går av stapeln varje år i juli månad,  och dels mitt jobb som lärare.

En dag på semestern

05:30, fredag morgon mitt i semestern och telefonen surrar till, familjen Blomqvist vaknar sakta till liv i husvagnen som står uppställd på ett fält utanför Kristianstad tillsammans med nästan 3000 andra vagnar. Det är dags att gå upp och förbereda det sista för femte etappen av årets O-ringen. I husvagnen är det så där lite fuktigt som det brukar vara på morgonen särskilt när det varit varmt på dagen innan. Det senaste dagarna har termometern snuddat vid 30-gradersstrecket och det gäller att vara förberedd för att orka springa i den stekheta skånesolen. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten i stora mängder. Dessa förberedelser IMG_1442tillsammans med att ta på sig rätta kläderna, nummerlappen, skorna och packa ner ombyte, kompass, sportident-pinne (stämpingspinne) och mer vatten är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Vi tar bussen ut mot arenan och går några hundra meter den sista biten. Väl på plats trängs vi med flera tusen andra orienterare och åskådare som också skall springa sin sista etapp i årets o-ringen. Jag gör mig klar, snörar på mig orienteringsskorna och beger mig till starten som ligger cirka 2000 meter från arenan. Kompass, angivelsehållare och stämplingspinnen tas med. Väl vid start går jag in i min fålla och tar angivelse och karta sen startstämplarjag och ger mig av. På väg mot startpunkten tittar jag på kartan för att läsa in min väg till första kontrollen.

IMG_1443Vägen till första kontrollen går smärtfritt precis som jag i min tänkt mig och efter stämpling vid kontrollen ser jag en tydlig väg mot andra kontrollen. Jag skall gå uppför höjden och ut på den vänstra åsen för att hitta den lilla stenen på åsens kant. När jag kommer upp på kanten av höjden och skall vidare ut på åsen ser jag direkt att jag behöver korrigera min planerade rutt. Jag ser att den vägen mot stenen på åsens kant inte är gynnsam utan jag ser direkt att jag kommer lättare mot kontrollen om jag tar mig ner en bit i sänkan och sen springer på skrå utmed åsen. Jag gör ett snabb korrigering och känner mig nöjd med mitt val. Väl framme vi kontrollen känns det som jag gjort ett klokt val. Så fortsätter jag under banan att korrigera och förändra mina vägval utifrån de förutsättningar som terrängen och min kondition ger mig. Jag tar hela tiden nya beslut som gör att jag kommer fram dit jag skall snabbt, rätt och enkelt. Väl i mål denna sista etapp känner jag att jag tagit rätt beslut och med tanken på att jag är godkänd och tagit mig runt på en för mig mycket snabb tid så får jag mina val bekräftade.

En dag under terminen

05:30 på morgonen en arbetdag under terminen och väckarklockan startar radion. Jag vaknar sakta till en ny arbetsdag. Jag tar mig upp samtidigt som de andra i familjen vaknar. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten. Jag packar ihop min väska med dator, ipad, jobbsaker från kvällens hemmaarbete och lunchlådan tillsammans med lite frukt och en vattenflaska. Dessa förberedelser tillsammans med att ha en planering för dagens arbete är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Jag sätter mig i bilen och tar mig mot jobbet. Börjar med en kopp kaffe och lite snack med några kollegor. När detta är gjort går jag iväg till min sal, slöjdsalen, där jag börjar fundera över de lektioner jag skall ha under dagen. på den första lektionen har jag 15 elever med olika förutsättningar och behov (precis som vilken grupp som helst). Jag vet att jag bland andra har två elever som behöver öva på processförmåga lära in ett nytt moment och detta har jag förberett genom att spela in momenten på film och publicerat på Youtube och slöjdbloggen. Jag vet att under en lektion kommer det en elev som behöver utveckla DSC_0235begreppslig fömåga och det har jag förberett genom att skicka över ett dokument till eleven där hen kan plugga hemma på material, verktyg och tekniker. Detta är en liten del av de anpassningar och förberedelser jag har gjort inför arbetsdagen.

Lektionen startar och jag går efter det till de två elever som skulle kollat på filmen inför lektionen. Det visar sig att bara en av eleverna har förberett sig inför lektionen. Jag frågar eleven som missat förberedelserna inför lektionen om hen vill titta på filmen nu. Det visar sig att eleven har kollat men förstår inte vad jag menar. Jag fortsätter att prata med eleven och kommer fram till att jag behöver göra en korrigering på min planering för lektionen. Jag talar om för eleven vad hen skall ta fram och sen gör jag en snabb överblick i salen. Det är två andra som behöver lite tips. Jag löser det innan jag är tillbaka hos den första eleven. Vi sätter oss ner och tillsammans går vi igenom det eleven behöver ha reda på. Genom hela lektionen gör jag små korrigeringar och anpassningar utifrån vad jag ser och upplever i KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAförhållande till de mål som finns. Lektionen närmar sig sitt slut och jag känner mig nöjd. Jag ser på eleverna att de upplever detsamma som mig. Genom att jag upplever och ser saker så kan jag utifrån det mål jag och eleverna har göra anpassningar och förändringar som gör att eleven hamnar på rätt spår mot målet.

Formativt

Att bedöma situationer formativt varje ögonblick, varje tillfälle och varje dag är ganska självklart i de flesta, eller kanske alla, situationer. Exempelvis om du kör bil och håller på att krocka så är det väl ganska självklart att du korrigerar din rutt eller hur du kör. Om du springer en orienteringsbana och märker att du håller på att hamna fel så är det också ganska självklart att korrigera och förändra hur du springer. Jag upplever att jag hittar fler och fler likheter i mitt privata liv och mitt yrkesliv. Saker och erfarenheter som jag kan dra nytta av både som orienterare, lärare och som människa.

Vad har du för intressen eller fritidssysselsättningar som ger dig erfarenheter?

En liten Leif mellan sin pappa och sin mamma på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

En liten Leif mellan sin pappa och mamma samt syster på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen