En liten tanke från den här sidan av hyvelbänken

Den senaste tiden har vissa politiker pratat eller vurmat för att eleverna skall ha betyg redan år 4. Jag har egentligen inte velat säga för mycket om detta i min blogg för att undvika att hamna i politiska debatter men eftersom jag upplever att de utelämnar en stor och viktig del i sitt resonemang vill jag utveckla det här. Motivet till att de tycker att vi lärare skall betygsätta elevernas kunskaper i dessa låga åldrar verkar vara att vi inte har en chans att veta hur de ligger till annars. Betygen tycks i deras ögon vara till för att lärarna skall kunna utvärdera sin undervisning och elevernas kunskaper. Jag kan hålla med till viss del att betyg kan vara ett sätt att utvärdera kunskaper och undervisning men jag tycker att det är ett ganska trubbigt verktyg. Och med trubbigt menar jag att det inte ger så mycket. Att utvärdera kunskaper och undervisning i slutet av en undervisningsperiod ger inte de redskap vi lärare behöver för att utveckla undervisningen på det sätt som behövs. Om jag som lärare får reda på hur mina elever har lärt sig och skall förändra min undervisning eller sätta in extra resurser (som vissa politiker vill hävda att betygen från år fyra skall bidraga till) ger det inte så mycket om jag förändrar eller förnyar undervisningen efter att eleverna är klara med undervisningsperioden. Jag måste ju göra förändringen i realtid och då måste jag också utvärdera i realtid och inte i efterhand. Inte heller eleven har så stor användning för betygen under den pågående undervisningen om det inte återföljs av vad som behöver utvecklas och hur eleven skall göra. Detta brukar benämnas med formativ bedömning eller bedömning för lärande och när vi pratar om bedömning för lärande så är det alltid målen, nuläget i lärandet och hur eleven skall gå vidare som är i fokus och då går det inte vänta på betygen utan bedömningen måste ske ”minute by minute” och ”day by day”. Du kan läsa mer om bedömning för lärande här.

Det finns massor av sätt att utvärdera utan betyg om hur elevernas kunskaper är i förhållande till målen och hur undervisningen behöver förändras. Man kan göra prov inför ett område och se vad du behöver lägga fokus på i undervisningen, man kan låta eleverna fylla i enkäter, man kan vara en närvarande lärare under lektioner och se hur eleverna utvecklas. Man kan naturligtvis göra vanliga prov men jag tycker att prov är ganska meningslösa om de inte används för att föra eleverna vidare i sin utveckling. Man kan låta eleverna göra undervisningssituationer för varandra och därigenom se hur eleverna ligger till. Du kan låta eleverna själva bedöma hur de ligger till genom olika aktiviteter kopplade till målen och undervisningen. Det finns så många olika arbetssätt när det gäller detta så jag skulle vilja säga att det finns lika många sätt att arbeta med att synliggöra lärande och kunskap som det finns lärare.

Jag som lärare vet att jag ständigt uppdaterar den information jag har om eleverna och gör justeringar i min undervisning. För det behöver jag inte betyg men jag behöver ständig utvärdering av undervisningen och lärandet och jag måste låta min undervisning vila på beprövad erfarenhet och forskning. Så snälla politiker tänk er för innan ni tar ert beslut. Det finns andra sätt att utvärdera undervisning än betyg.

Det kom ett mail…

Har ni tänkt på hur mycket lite positiv feedback betyder för mottagaren. Jag har fått mycket återkoppling för mitt arbete med att utveckla min undervisning och det har betytt väldigt mycket för min utveckling. Att få en positiv tanke eller någon som talar om hur bra du jobbat med en viss sak kan ge ny energi för att fortsätta utvecklingen. Jag vill berätta om ett mail till mig från en förälder till en elev som inte går på Särlaskolan och det återger jag nu här. Jag har dock ändrat eller tagit bort namn och platser.

När min son började med slöjd i skolan så visade jag honom några av dina filmer. Han var väl måttligt intresserad. Det gick en tid och och han hade både trä- och textilslöjd. Sen exploderade det! Han önskar sig verktyg mest hela tiden och hans rum börjar mer och mer se ut som en slöjdsal! I höst har han haft träslöjd och med stor iver väntat på slöjddagarna. Titt som tätt har han också visat oss dina filmer och berättar att Leif gör si eller så. Igår kom han på att han nu skulle börja göra filmer, precis som du. Han berättade hur han skulle klippa i filmen så att det går snabbare och kanske också lägga på musik för det gör du ibland. I dag har han filmat och har nu sin första film på 18 minuter färdig! Nu ska han bara lära sig hur man lägger ut den på youtube 🙂

Jag vill bara med detta mail tacka för den inspiration du och dina filmer ger och berätta att de inte bara finns inom Särlaskolans väggar! TACK!

När jag läste mailet blev jag sprudlande glad och kände genast att jag ville sätta igång och göra ett par nya filmer. Att bara några ord och en tanke från någon annan kan betyda så mycket och ge så mycket energi är ganska fantastiskt. Jag hoppas att kunna fortsätta sprida inspiration och idéer till människor i alla åldrar.

När gav du någon positiv feedback senast?

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 18.04.34

Den senaste tiden

Den senaste tiden har varit fylld av olika uppdrag för mig. Jag har föreläst, jag har haft uppdrag på min skola, och jag har utvecklat en del nya filmer till min flippade eller digitala slöjdsal. Jag har samtidigt byggt på min lista med idéer och tankar som jag vill genomföra i slöjden och den börjar bli lång nu. Den innehåller allt från idéer på filmer och flippar till idéer på hur jag kan göra elever mer delaktiga eller medvetna om målen med undervisningen. Några av dem kommer du säkert få ta del av här på min blogg i framtiden. En del tankar och idéer är riktigt bra och en del kanske behöver vändas på ett par gånger till innan det blir ganska bra och ytterligare ett par tankevändor för att bli riktigt bra. En del idéer blir aldrig något mer än idéer men gemensamt för alla idéer och tankar är att de är min drivkraft. Att få en idé och göra något av den är nog en av de saker som verkligen får mig att tända till och inspireras. Känslan av att se en elev lyckas för att jag har anpassat min undervisning till elevens behov är häftigt.

Att inspireras och utvecklas är det som jag har upplevt vara det viktigaste för mig och jag tror att jag hela tiden måste söka mig mot nya utmaningar och hitta fler saker som låter mig växa och utvecklas. Som låter mig inspireras och inspirera. Vet du vad som inspirerar dig och får dig att göra det där extra?

IMG_2500

Vilka misstag har du gjort?

Fick en fråga om vilka misstag jag har gjort som lärare som gjorde att jag började fundera Jag vet att det finns en del men när jag tänker efter så är jag inte helt säker på att jag kommer ihåg alla. Dock vet jag att misstagen har gett mig mycket i form av nya insikter och lärande som har lett till utveckling. Men när jag tänker tillbaka på livet så kommer jag ändå ihåg en del saker som har betytt en vändpunkt för mig både innan jag utbildade mig till lärare och efter. Jag kommer hålla mig till ett exempel som har hänt mig under min lärarkarriär som pågått sen 2006 då jag var klar med min lärarutbildning.

En sak som faktiskt förändrade mitt synsätt till min roll som lärare var en sak som hände mig ganska tidigt i min lärarkarriär. En elev och jag diskuterade hur eleven skulle komma vidare med sitt projekt. Eleven hade en tydlig bild på hur han ville att det skulle bli när det var klart. Jag har för mig att det var ett skåp eller något liknande eleven ville göra. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa eleven vidare och kom med förslag på hur eleven skulle göra. Eleven förstod inte riktigt hur jag tänkte (observera ”hur jag tänkte”) men till slut lyckades jag få eleven att förstå hur han skulle gå vidare. När eleven hade gjort klart det såg jag på eleven att han var missnöjd. Eleven tog med sitt arbete, som för övrigt var mycket välgjort, från slöjdsalen och jag tänkte inte så mycket mer på det. När jag senare under dagen gick från salen såg jag något bekant sticka upp ur en papperskorg på skolgården och där var elevens skåp.

Jag frågade eleven vid nästa tillfälle varför han hade slängt det och han sa att det var ju inte alls så han hade tänkt att det skulle vara. Jag kände direkt att det var delvis mitt fel som faktiskt inte lyssnat på det han hade tänkt. Det visade sig att det han hade velat ha hjälp med var en konstruktionslösning och inte en designlösning som jag antagligen hade gett honom ofrivilligt. Jag hade helt enkelt inte lyssnat på eleven och jag tänker fortfarande på det varje gång jag går förbi papperskorgen där på skolgården. Även om jag inte berättade det för eleven där och då så var denna händelse en sak som ledde till att mitt förhållningssätt förändrades och blev mer elevcentrerat. Jag vill inte att detta skall hända igen och jag vill att det skall vara elevens behov som formar min undervisning och det är min uppgift att förändra och utveckla så att den möter eleven där den befinner sig.

Även om det inte är jag som står bakom nästa misstag så måste jag ändå även berätta om en kurs jag läste på universitetet under min lärarutbildning. Det var en allmänt utbildningsområde som alla som gick lärarutbildningen skulle gå och handlade om matematik och något mer. Vi var ett 60-tal studenter med olika inriktningar på sin lärarutbildning, allt från förskolelärare till gymnasielärare. Jag minns fortfarande den första föreläsningen i kursen och jag satt spänd med pennan i högsta hugg för att anteckna vad som kunde tänkas komma från föreläsaren. Föreläsaren började att berätta om ett matematiskt problem och vände sig sedan för att skriva problemet på whiteboarden. Han började i övre vänstra hörnet på tavlan och fortsatte att skriva ner formler, siffror och konstiga tecken, hela tiden vänd mot tavlan, tills han till slut var i nedre högre hörnet av tavlan. Då och först då vänder han sig om och tittar på oss studenter. Jag kan inte svara för alla men det var många som såg ut som levande frågetecken, jag inkluderad, och följande 5 veckor fortsatte med träffar med samme lärare (jag vet att det benämns på annat sätt i universitetsvärlden men för enkelhetens skull använder jag lärare). Men det skedde en skillnad. Han gjorde små förändringar i sina föreläsningar så att de skulle möta oss studenter på ett bättre sätt. På samma gång minskade antalet studenter i gruppen och det sista tillfället var vi runt 15 stycken kvar och vi satt och hade matematiska samtal runt ett bord där alla studenter var delaktiga. Han gjorde en utvecklingsresa, och jag gjorde en utvecklingsresa som satt spår. Jag minns fortfarande att han, som visade sig vara en doktorand i matematik, sa som avslutande ord: ”Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, Tack!”

Misstag är lärande oavsett var, vem eller hur de görs.

Hur många misstag har jag gjort!

Undrar hur många misstag har jag gjort sen den här bilden togs? Oavsett vilket så har jag antagligen lärt mig något vid varje tillfälle!

Etthundratusentjugoen stycken!

Sitter just nu och fixar det sista inför en workshop som jag skall hålla i på Häggetorpsskolan i Tibro. Riktigt roligt och spännande att få börja terminen genom att träffa runt 20 slöjdlärare från Skaraborg. Tänker berätta om mina erfarenheter när det gäller digitala resurser och hur jag har gjort. Sen blir det deltagarna själva som får testa och pröva de olika sakerna jag berättat om. Jag hoppas att hinna med att hjälpa till efter förmåga.

Ser det som en ynnest att faktiskt får träffa andra slöjdlärare, få berätta om mina tankar men det viktigaste att få ta del av andras tankar. För jag har inte kunnat utveckla mig själv och min undervisning utan de runt omkring mig, de i min omedelbara närhet och de som kanske finns på lite avstånd men som finns nära med hjälp av facebook, twitter och andra sociala medier. Skärmavbild 2015-01-03 kl. 08.40.01Jag är helt förundrad över hur många som faktiskt följer mig och tittar på mina klipp på min youtube-kanal. Just nu är det uppe i 317 prenumeranter och jag har haft 100 021 visningar på min kanal. Visst det kanske inte är så mycket om man jämför med andra youtube-kanaler men för mig är det megastort. Jag vill tacka er alla för ert stöd och hoppas att ni fortsätter följa mig och ge mig nya tankar och funderingar som gör att vi blir bättre tillsammans.