Vilka misstag har du gjort?

Fick en fråga om vilka misstag jag har gjort som lärare som gjorde att jag började fundera Jag vet att det finns en del men när jag tänker efter så är jag inte helt säker på att jag kommer ihåg alla. Dock vet jag att misstagen har gett mig mycket i form av nya insikter och lärande som har lett till utveckling. Men när jag tänker tillbaka på livet så kommer jag ändå ihåg en del saker som har betytt en vändpunkt för mig både innan jag utbildade mig till lärare och efter. Jag kommer hålla mig till ett exempel som har hänt mig under min lärarkarriär som pågått sen 2006 då jag var klar med min lärarutbildning.

En sak som faktiskt förändrade mitt synsätt till min roll som lärare var en sak som hände mig ganska tidigt i min lärarkarriär. En elev och jag diskuterade hur eleven skulle komma vidare med sitt projekt. Eleven hade en tydlig bild på hur han ville att det skulle bli när det var klart. Jag har för mig att det var ett skåp eller något liknande eleven ville göra. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa eleven vidare och kom med förslag på hur eleven skulle göra. Eleven förstod inte riktigt hur jag tänkte (observera ”hur jag tänkte”) men till slut lyckades jag få eleven att förstå hur han skulle gå vidare. När eleven hade gjort klart det såg jag på eleven att han var missnöjd. Eleven tog med sitt arbete, som för övrigt var mycket välgjort, från slöjdsalen och jag tänkte inte så mycket mer på det. När jag senare under dagen gick från salen såg jag något bekant sticka upp ur en papperskorg på skolgården och där var elevens skåp.

Jag frågade eleven vid nästa tillfälle varför han hade slängt det och han sa att det var ju inte alls så han hade tänkt att det skulle vara. Jag kände direkt att det var delvis mitt fel som faktiskt inte lyssnat på det han hade tänkt. Det visade sig att det han hade velat ha hjälp med var en konstruktionslösning och inte en designlösning som jag antagligen hade gett honom ofrivilligt. Jag hade helt enkelt inte lyssnat på eleven och jag tänker fortfarande på det varje gång jag går förbi papperskorgen där på skolgården. Även om jag inte berättade det för eleven där och då så var denna händelse en sak som ledde till att mitt förhållningssätt förändrades och blev mer elevcentrerat. Jag vill inte att detta skall hända igen och jag vill att det skall vara elevens behov som formar min undervisning och det är min uppgift att förändra och utveckla så att den möter eleven där den befinner sig.

Även om det inte är jag som står bakom nästa misstag så måste jag ändå även berätta om en kurs jag läste på universitetet under min lärarutbildning. Det var en allmänt utbildningsområde som alla som gick lärarutbildningen skulle gå och handlade om matematik och något mer. Vi var ett 60-tal studenter med olika inriktningar på sin lärarutbildning, allt från förskolelärare till gymnasielärare. Jag minns fortfarande den första föreläsningen i kursen och jag satt spänd med pennan i högsta hugg för att anteckna vad som kunde tänkas komma från föreläsaren. Föreläsaren började att berätta om ett matematiskt problem och vände sig sedan för att skriva problemet på whiteboarden. Han började i övre vänstra hörnet på tavlan och fortsatte att skriva ner formler, siffror och konstiga tecken, hela tiden vänd mot tavlan, tills han till slut var i nedre högre hörnet av tavlan. Då och först då vänder han sig om och tittar på oss studenter. Jag kan inte svara för alla men det var många som såg ut som levande frågetecken, jag inkluderad, och följande 5 veckor fortsatte med träffar med samme lärare (jag vet att det benämns på annat sätt i universitetsvärlden men för enkelhetens skull använder jag lärare). Men det skedde en skillnad. Han gjorde små förändringar i sina föreläsningar så att de skulle möta oss studenter på ett bättre sätt. På samma gång minskade antalet studenter i gruppen och det sista tillfället var vi runt 15 stycken kvar och vi satt och hade matematiska samtal runt ett bord där alla studenter var delaktiga. Han gjorde en utvecklingsresa, och jag gjorde en utvecklingsresa som satt spår. Jag minns fortfarande att han, som visade sig vara en doktorand i matematik, sa som avslutande ord: ”Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, Tack!”

Misstag är lärande oavsett var, vem eller hur de görs.

Hur många misstag har jag gjort!

Undrar hur många misstag har jag gjort sen den här bilden togs? Oavsett vilket så har jag antagligen lärt mig något vid varje tillfälle!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s