Jag är där.

Den senaste tiden har det förekommit diskussioner i sociala medier om ordning och reda och komma till rätta med ordningen i klassrummet. Det har varit öppna brev från lärare som säger att från och med måndag kommer jag förändra min undervisning och inte tolerera ursäkter för sena inlämningar och annat och repliker i olika forum och medior. Det kanske skulle gå att raljera och övertolka detta öppna brev men jag tror att läraren vill att eleverna skall få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt och det är väl vår uppgift som lärare.

Jag har sen jag började med min lärarkarriär varit ganska säker på hur jag vill vara som lärare. För mig är svaret självklart och det är att det finns inget givet svar, det är inte svart eller vitt, hårt eller mjukt. Eftersom alla elever är olika så måste jag också anpassa mig till detta. Nu vill jag inte att ni misstokar mig och säger ”flum” för det är det inte. Det är anpassningar efter omgivning och de personer som finns där. Jag tycker det är är viktigt att inte glömma av att det är eleverna vi är där för. Och om det är mer disciplin som krävs för att eleverna skall fungera i klassrummet och lära sig mer så är det det som är ”rätt” eller om eleverna behöver mer frihet för att utvecklas och lära sig mer så är det ”rätt” väg att gå. Jag kan inte svara för hur andra lärare gör och tänker när det gäller deras undervisning men jag vet i alla fall att jag vill, för att citera Sten, en av mina utbildare på lärarutbildningen, vara en vuxen med förmåga till närhet och distans. Och jag hoppas att det är det som eleverna i mitt klassrum möter. En lärare som ser dem och möter dem där de befinner sig.