Eleverna skall få gnistra!

Denna termin är den första för mig på Sandgärdskolan. Åtminstonde den första som jag inleder. Förra terminen kom jag in i slutet på terminen och kunde inte riktigt undervisa som jag ville. Men denna terminen är jag med från början och i början av terminen brukar det bli en del snack om tankar för terminen, mål och de kommande projekten och annat som eleverna behöver veta. Det blev det också idag.

När jag för en av grupperna har gått igenom det viktigaste (tänker att allt annat kan vänta till senare för det tenderar att bli mycket prat från mig annars), sätter eleverna igång och börjar fundera över hur de skall jobba vidare med den bit trä de fått för projektet. Nästan alla elever är igång och jag närmar mig en elev som inte riktigt fått fram en idé att jobba vidare med trots att eleven verkligen försökt. Eleven tittar på mig och säger: ”Jag är så dålig på slöjd”. Jag kontrar med att säga till honom att han inte alls är dålig. Sen kommer jag på mig själv med att fundera över mitt svar och undrar samtidigt vad eleven varit med om tidigare i slöjden eftersom han tänker så. Sen tänker jag på ett citat som jag sett någonstans som säger: ”alla kan inte vara stjärnor, men alla kan gnistra”. Just så vill jag att eleverna skall känna hos mig. Även om de själva känner sig ”dåliga” på slöjd så skall de få lyckas. Eleverna skall känna att de kan och vågar testa för att lära sig nya saker. I det läget ger jag eleven och alla andra elever i salen ett löfte om att han och de skall få lyckas. Jag kommer inte ge mig förrän han och de andra lyckas. Jag skall de dem möjlighet få gnistra som en stjärna och kunna säga att ”jag kan slöjda”