Höjda bänkar, mer fokus!

När jag började jobba på Sandgärdskolan blev jag förundrad över att eleverna satt ner när de skulle jobba i slöjdsalen. Det väckte tankar i mig och jag tänkte att detta måste jag ändra på. För genom att de satt ner och jobbade så fick de i många fall en dålig arbetsställning och vad jag tror ett sämre resultat på sina arbeten. Vad var det som ledde fram till att dessa låga pallar köptes in och varför är hyvelbänkarna/arbetsbänkarna så låga. Mer förundrad blev jag att jag inte gjorde något åt det direkt. Jag lät det vara och sen blev det en sak som skjutits på framtiden. Lustigt egentligen hur snabbt man vänjer sig vid sin egna omgivning. Eleverna får definitivt ingen bra arbetsställning när det sitter ner och skall försöka jobba med handverktyg. Sen kan de också lätt bli sittande en stund extra istället för att att  vara aktiva och jobba på med att lära sig nya saker och tekniker, lösa problem och reflektera.

Så en dag för ett par veckor sen berättade våra idrottslärare om en konferens de varit på och de pratade bland annat om hur mycket eleverna sitter ner under en skoldag, och det är mycket. Det blev en väckarklocka för mig. Jag gick direkt över till slöjdsalen och lossade på skruvarna och höjde bänkarna så att det skulle bli bättre ståhöjd. Sen var ju frågan hur hög en ståhöjd för ungdomar som växer så det knakar är, men jag gjorde en klok avvägning, nja…jag chansade och hoppades på det bästa. Min tanke är ju att eleverna skall få en bättre arbetsställning. Jag samlade även ihop pallarna och ställde dem på hög. Jag tog däremot inte bort dem för det finns ju fortfarande tillfällen då det är bättre att sitta ner för att jobba. 

Sen började jag fundera över vad eleverna skulle tycka om detta. Tänk om de skulle bli arga, ledsna eller rent av omotiverade av att jag tar bort pallarna och höjer bänkarna. Men det blev faktiskt helt tvärt om. Nästan alla och då menar jag alla utom möjligtvis en eller två elever under en hel dag blev hur glada som helst av att jag hade höjt bänkarna. Och jag är helt säker på att eleverna blev mer aktiva och fokuserade på lektionen vilket förhoppningsvis kommer leda till att de blir mer motiverade och lär sig mer. Jag kommer säkert återkomma i detta ämne längre fram.

Annonser

Nu förstår jag

Den andra dagen på #SETT2016 blev för mig en aha-dag. Det kanske inte var något revolutionerande som presenterades men för mig blev jag påminns om en del saker och jag fick nya perspektiv på andra saker. Det blir ganska tydligt att vi behöver varandra även om jag tycker att jag försöker byta perspektiv och se saker och ting från många håll.

Den första föreläsningen jag var på var en som skulle handla om framtidens slöjd. Jag hade en föreställning om CNC-fräsar, laserskärmaskiner, 3D-printers, arduino, lilypads och mycket mer som jag ännu inte har jobbat med i min undervisning. Men när jag kom dit så fick jag höra om tre riktigt engagerade slöjdlärare, Annika Lorensson, Jennie Haraldsson och Fredrik Lindgren på Nordlyckeskolan utanför Göteborg, berätta om hur de förändrat sin undervisning från att vara en delad undervisning med tre individuella lärare som gjorde sina saker enskilt till att vara ett gemensamt ämne där två lärare samarbetade med planering, undervisning och bedömning.

Eftersom de ville jobba med slöjden som ett ämne, som det varit i läroplanen i många år, så valde de att kalla sig team slöjd.IMG_5519

En av de nyckelfaktorer som jag upplevde att de hade för att lyckas var att de hade en samsyn men kanske det viktigaste av allt var att de förändrade sakerna de jobbade med. Det var inte längre tillverkning av kläder och möbler (eller det kanske var lite åt det hållet också) men deras startuppgifter för terminen var alltid ett område som var något som inte var beroende av strukturen textilslöjd och trä/metallslöjd. Detta tror jag var det som efter samsynen och samarbetet var det viktigaste för att det skall lyckas. Sen att de jobbade med kamratbedömning, självbedömning och mycket mer som jag upplever som mycket vanligt i skolan idag var ju bara en bonus som gjorde att undervisningen blev ännu bättre.

Ytterligare en sak som jag gillade var att de, eller snarare eleverna, förde sina loggböcker i google apps for education, gafe, något som jag uppfattade gjorde att eleverna såg en helhet i sina projekt. Det blir något att ta efter tror jag. Måste dock kolla upp om jag som lärare får meddelande varje gång det har lagts till något i en elevs loggbok. Det behövs nästan eftersom det är svårt att hålla koll på drygt 200 loggböcker.

De avslutade att säga att man måste våga släppa sina favoritområden och testa att förändra. Skulle det inte bli bra så finns ju det andra kvar att ta upp igen och om man misslyckas så lär man sig. Att jobba som en grupp ger så mycket och man lär sig av varandra. Ett plus ett är inte två utan så mycket mycket mer. 

Föreläsningen var inspirerande att lyssna på och jag längtar till en slöjdsal som är gemensam. Där eleverna kan utvecklas utan att tänka på material utan genom att tänka på förmågor och mål och nå en högre måluppfyllelse. Så det kanske är nästa steg att ta för att utveckla slöjden till ett ämne på Sandgärdskolan.

Sen var det till att bli upplyft och ta till sig en heldel aha-upplevelser. Micke Gunnarsson stod på agendan och jag hade verkligen sett fram emot denna föreläsning. Hela hans IMG_5560föreläsning byggde på att vi måste göra något meningsfullt. VI har 80 år på en liten boll ute i rymden, snurrisnurr, som han sa. Och visst har han en poäng i det. Vi är här och vi skall leva när vi är här. Ett litet tepops som jag tar med mig är att göra lite vardagsbus. Tillexempel stoppa i en krona i en tuggummiautomat och vrid till hälften. Tänk känslan och glädjen på det barnet som kommer sen och med en önskan i huvudet går och vrider på vreden och märker att hen får ut ett tuggummi. Glädje.

Det gick undan och det var nästa omöjligt att få ner allt han sa men jag vet att jag gick därifrån med en skön känsla i kroppen. Och får du någon gång chansen att lyssna till Micke Gunnarsson så gör det.

IMG_5572Direkt efter lunch hittade jag in till Tomas Kroksmark som under 45 minuter vred och vände på begreppet beprövad erfarenhet. Det var ingen direkt hit att gå på denna föreläsning direkt efter lunch då fokus inte riktigt var på topp men det mynnade ut i skolverkets texter.

I slutet av dagen var det dags för den stora händelsen för dagen. #SETTkodar där Karin Nygårds berättade om varför vi skall ha programmering i skolan. Nästan allt vi har runt omkring oss styrs av algoritmer. Hon berättade om vad programmering är eller vad det handlar om: Skriva kod, Bryta ner i delar, Använda logiskt tänkande, Debugging (försöka hitta felen), Problemlösning, Samarbete, Se mönster, Abstraktion var några av de saker hon nämnde.

Sen fick vi testa att koda enkelt på code.org där vi skulle få Steve eller Alex att utföra olika handlingar. Kul! Jag hade innan denna föreläsning trott att det skulle handla om mer och tyckte kanske att scratch är för enkelt. Men jag inser nu att som Karin sa att skall man lära sig läsa så börjar man inte med Strindberg utan kanske rim och ramsor. Och samma är det med kodning. Någonstans måste man lära sig grunderna och då kan det vara bra att börja med Scratch och jobba sig vidare sen.

En skön och mycket lärorik dag var till ända och jag åkte mot gamla stan och vandrarhemmet med en schysst känsla i kroppen.

IMG_5561Just det ja, ett litet vid sidan-uppdrag som jag hade fått hemifrån. Kolla hur vanligt det var med stora touch-skärmar. Och även om det fortfarande fanns projektorer och dukar så upplevde jag det som att de fanns en hel del stora skärmar med touch-funktion (kanske benämns dessa skärmar på något annat sätt men ni förstår säkert vad jag menar). Blir detta det som kommer byta ut projektorer med smartboards i framtiden? Vem vet, vi får väl se!

Reflektion från en dag på SETT

Första dagen är avverkad på SETT2016 och jag är full av intryck och avtryck. Även om dagen avslutades med att mitt SL-kort försvann från den plats jag lagt det på från början så har jag en positiv bild av alla de intryck som dagen gav mig. Jag gillar verkligen det myller av lärare, skolutvecklare, rektorer m.fl. som samlas på ett ställe för att träffa andra, lära sig nya saker och få nya idéer till sin undervisning. I detta myller fanns jag och jag hade i programmet letat fram spännande föreläsningar som jag ville gå på. Det är lite synd att man inte kan gå på alla föreläsningar men visst är det en styrka att vi är flera stycken från Sandgärdskolan som kan dela med sig av sina intryck under dagen. Även om jag vid vissa av föreläsningarna fick sällskap av andra från skolan så är det mina tankar som jag berättar om.

IMG_5511Jag började med att lyssna på Sofia Kruth från Sandhultskolan som berättade om sitt arbete med 3D-classroom. Eleverna blev mer engagerade och lärandet stärktes genom att använda denna digitala resurs. Och jag måste medge att det blir en lite wow-effekt när men med 3D-glasögon får följa med rakt in i örat och se hur örat arbetar när ljudvågorna kommer in i hörselgången eller när man får åka med in nära ett löv och in i det och ser hur fotosyntesen går till.

Min nästa föreläsning var det Anna Josefsson och Johan Klavins från Hultsfreds kommun som höll i. De berättade om vad som hände när 3D-printern kom in i klassrummet. Jag vet egentligen inte riktigt om det var något av de som de sa som var viktigt för mig men de som hände i mitt huvud under tiden var än viktigare. Jag ser stora möjligheter att jobba med 3D-skrivare i slöjden. Kanske som en designuppgift eller kanske mer riktigt när eleverna jobbar med estetiska uttryck. Kanske få programmera fram en modell av en stol. Varför riste sen när de skrivit ut den så bygga den i naturlig storlek i slöjden. Eller använda utskrivna delar som delar i ett projekt som de jobbar med i slöjden. Kanske är det ett sätt att föra slöjden vidare och utveckla undervisningen och redskapen. Hoppas att det någonting kommer finnas möjlighet att låna en 3D-skrivare och få testa den med eleverna för att se hur och vad den kan tillföra. Men jag tror att det finns många fler saker som den skulle kunna tillföra till min undervisning.

Efter lunchen var det dags för Elisabeth Jagell Växthusets slöjdsalar att berätta om hur hon jobbar med digitala hjälpmedel i sin slöjdundervisning. Hon använder bloggen mycket i sin undervisning och det är ofta eleverna som gör att bloggen utvecklas. I sin föreläsning berättade Elisabeth om många appar och nätbaserade digitala resurser som tinytap (bygga frågespel till begrepp), chatterpix (gör att verktygen kan tala), Lexin (översätter ord) och conqr (för att göra flash-kort för att koppla begrepp med bild) men det är ändå hennes arbete med eleverna som jag blir imponerad av. Det känns som att Elisabeth är mycket bra på att fånga elevernas intressen och möta dem precis där de är. Kanske är jag där också men det har fått mig att verkligen fundera över det jag gör och på vilket sätt jag kan bli bättre.

Under dagen träffade jag många personer och som alltid är det jättetrevligt att träffa dem som man annars bara ser på nätet. Det blir liksom något annat att prata ”in real life”. Jag hade bland annat ett långt samtal med ett ”stort” utbildningsföretag om läromedel i slöjd. Och framför allt digitala läromedel. Jag vet att jag blev mycket klokare under samtalet och jag hoppas att jag tillförde en del tankar till företagets framtida arbete. Och vem vet, kanske har jag sått ett frö till ett nytt digitalt läromedel och kanske är jag i framtiden en del av ett sådant läromedel. Men till dess kommer jag ta med mig alla mina lärdomar och tankar från dagen till min egna undervisning och min egna digitala undervisning.

Ha det så gott. Vi ses snart igen!

Denna text är även publicerad på http://skolutveckling.sandgardskolan.se/#post16