Nu förstår jag

Den andra dagen på #SETT2016 blev för mig en aha-dag. Det kanske inte var något revolutionerande som presenterades men för mig blev jag påminns om en del saker och jag fick nya perspektiv på andra saker. Det blir ganska tydligt att vi behöver varandra även om jag tycker att jag försöker byta perspektiv och se saker och ting från många håll.

Den första föreläsningen jag var på var en som skulle handla om framtidens slöjd. Jag hade en föreställning om CNC-fräsar, laserskärmaskiner, 3D-printers, arduino, lilypads och mycket mer som jag ännu inte har jobbat med i min undervisning. Men när jag kom dit så fick jag höra om tre riktigt engagerade slöjdlärare, Annika Lorensson, Jennie Haraldsson och Fredrik Lindgren på Nordlyckeskolan utanför Göteborg, berätta om hur de förändrat sin undervisning från att vara en delad undervisning med tre individuella lärare som gjorde sina saker enskilt till att vara ett gemensamt ämne där två lärare samarbetade med planering, undervisning och bedömning.

Eftersom de ville jobba med slöjden som ett ämne, som det varit i läroplanen i många år, så valde de att kalla sig team slöjd.IMG_5519

En av de nyckelfaktorer som jag upplevde att de hade för att lyckas var att de hade en samsyn men kanske det viktigaste av allt var att de förändrade sakerna de jobbade med. Det var inte längre tillverkning av kläder och möbler (eller det kanske var lite åt det hållet också) men deras startuppgifter för terminen var alltid ett område som var något som inte var beroende av strukturen textilslöjd och trä/metallslöjd. Detta tror jag var det som efter samsynen och samarbetet var det viktigaste för att det skall lyckas. Sen att de jobbade med kamratbedömning, självbedömning och mycket mer som jag upplever som mycket vanligt i skolan idag var ju bara en bonus som gjorde att undervisningen blev ännu bättre.

Ytterligare en sak som jag gillade var att de, eller snarare eleverna, förde sina loggböcker i google apps for education, gafe, något som jag uppfattade gjorde att eleverna såg en helhet i sina projekt. Det blir något att ta efter tror jag. Måste dock kolla upp om jag som lärare får meddelande varje gång det har lagts till något i en elevs loggbok. Det behövs nästan eftersom det är svårt att hålla koll på drygt 200 loggböcker.

De avslutade att säga att man måste våga släppa sina favoritområden och testa att förändra. Skulle det inte bli bra så finns ju det andra kvar att ta upp igen och om man misslyckas så lär man sig. Att jobba som en grupp ger så mycket och man lär sig av varandra. Ett plus ett är inte två utan så mycket mycket mer. 

Föreläsningen var inspirerande att lyssna på och jag längtar till en slöjdsal som är gemensam. Där eleverna kan utvecklas utan att tänka på material utan genom att tänka på förmågor och mål och nå en högre måluppfyllelse. Så det kanske är nästa steg att ta för att utveckla slöjden till ett ämne på Sandgärdskolan.

Sen var det till att bli upplyft och ta till sig en heldel aha-upplevelser. Micke Gunnarsson stod på agendan och jag hade verkligen sett fram emot denna föreläsning. Hela hans IMG_5560föreläsning byggde på att vi måste göra något meningsfullt. VI har 80 år på en liten boll ute i rymden, snurrisnurr, som han sa. Och visst har han en poäng i det. Vi är här och vi skall leva när vi är här. Ett litet tepops som jag tar med mig är att göra lite vardagsbus. Tillexempel stoppa i en krona i en tuggummiautomat och vrid till hälften. Tänk känslan och glädjen på det barnet som kommer sen och med en önskan i huvudet går och vrider på vreden och märker att hen får ut ett tuggummi. Glädje.

Det gick undan och det var nästa omöjligt att få ner allt han sa men jag vet att jag gick därifrån med en skön känsla i kroppen. Och får du någon gång chansen att lyssna till Micke Gunnarsson så gör det.

IMG_5572Direkt efter lunch hittade jag in till Tomas Kroksmark som under 45 minuter vred och vände på begreppet beprövad erfarenhet. Det var ingen direkt hit att gå på denna föreläsning direkt efter lunch då fokus inte riktigt var på topp men det mynnade ut i skolverkets texter.

I slutet av dagen var det dags för den stora händelsen för dagen. #SETTkodar där Karin Nygårds berättade om varför vi skall ha programmering i skolan. Nästan allt vi har runt omkring oss styrs av algoritmer. Hon berättade om vad programmering är eller vad det handlar om: Skriva kod, Bryta ner i delar, Använda logiskt tänkande, Debugging (försöka hitta felen), Problemlösning, Samarbete, Se mönster, Abstraktion var några av de saker hon nämnde.

Sen fick vi testa att koda enkelt på code.org där vi skulle få Steve eller Alex att utföra olika handlingar. Kul! Jag hade innan denna föreläsning trott att det skulle handla om mer och tyckte kanske att scratch är för enkelt. Men jag inser nu att som Karin sa att skall man lära sig läsa så börjar man inte med Strindberg utan kanske rim och ramsor. Och samma är det med kodning. Någonstans måste man lära sig grunderna och då kan det vara bra att börja med Scratch och jobba sig vidare sen.

En skön och mycket lärorik dag var till ända och jag åkte mot gamla stan och vandrarhemmet med en schysst känsla i kroppen.

IMG_5561Just det ja, ett litet vid sidan-uppdrag som jag hade fått hemifrån. Kolla hur vanligt det var med stora touch-skärmar. Och även om det fortfarande fanns projektorer och dukar så upplevde jag det som att de fanns en hel del stora skärmar med touch-funktion (kanske benämns dessa skärmar på något annat sätt men ni förstår säkert vad jag menar). Blir detta det som kommer byta ut projektorer med smartboards i framtiden? Vem vet, vi får väl se!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s