Höjda bänkar, mer fokus!

När jag började jobba på Sandgärdskolan blev jag förundrad över att eleverna satt ner när de skulle jobba i slöjdsalen. Det väckte tankar i mig och jag tänkte att detta måste jag ändra på. För genom att de satt ner och jobbade så fick de i många fall en dålig arbetsställning och vad jag tror ett sämre resultat på sina arbeten. Vad var det som ledde fram till att dessa låga pallar köptes in och varför är hyvelbänkarna/arbetsbänkarna så låga. Mer förundrad blev jag att jag inte gjorde något åt det direkt. Jag lät det vara och sen blev det en sak som skjutits på framtiden. Lustigt egentligen hur snabbt man vänjer sig vid sin egna omgivning. Eleverna får definitivt ingen bra arbetsställning när det sitter ner och skall försöka jobba med handverktyg. Sen kan de också lätt bli sittande en stund extra istället för att att  vara aktiva och jobba på med att lära sig nya saker och tekniker, lösa problem och reflektera.

Så en dag för ett par veckor sen berättade våra idrottslärare om en konferens de varit på och de pratade bland annat om hur mycket eleverna sitter ner under en skoldag, och det är mycket. Det blev en väckarklocka för mig. Jag gick direkt över till slöjdsalen och lossade på skruvarna och höjde bänkarna så att det skulle bli bättre ståhöjd. Sen var ju frågan hur hög en ståhöjd för ungdomar som växer så det knakar är, men jag gjorde en klok avvägning, nja…jag chansade och hoppades på det bästa. Min tanke är ju att eleverna skall få en bättre arbetsställning. Jag samlade även ihop pallarna och ställde dem på hög. Jag tog däremot inte bort dem för det finns ju fortfarande tillfällen då det är bättre att sitta ner för att jobba. 

Sen började jag fundera över vad eleverna skulle tycka om detta. Tänk om de skulle bli arga, ledsna eller rent av omotiverade av att jag tar bort pallarna och höjer bänkarna. Men det blev faktiskt helt tvärt om. Nästan alla och då menar jag alla utom möjligtvis en eller två elever under en hel dag blev hur glada som helst av att jag hade höjt bänkarna. Och jag är helt säker på att eleverna blev mer aktiva och fokuserade på lektionen vilket förhoppningsvis kommer leda till att de blir mer motiverade och lär sig mer. Jag kommer säkert återkomma i detta ämne längre fram.

Nu förstår jag

Den andra dagen på #SETT2016 blev för mig en aha-dag. Det kanske inte var något revolutionerande som presenterades men för mig blev jag påminns om en del saker och jag fick nya perspektiv på andra saker. Det blir ganska tydligt att vi behöver varandra även om jag tycker att jag försöker byta perspektiv och se saker och ting från många håll.

Den första föreläsningen jag var på var en som skulle handla om framtidens slöjd. Jag hade en föreställning om CNC-fräsar, laserskärmaskiner, 3D-printers, arduino, lilypads och mycket mer som jag ännu inte har jobbat med i min undervisning. Men när jag kom dit så fick jag höra om tre riktigt engagerade slöjdlärare, Annika Lorensson, Jennie Haraldsson och Fredrik Lindgren på Nordlyckeskolan utanför Göteborg, berätta om hur de förändrat sin undervisning från att vara en delad undervisning med tre individuella lärare som gjorde sina saker enskilt till att vara ett gemensamt ämne där två lärare samarbetade med planering, undervisning och bedömning.

Eftersom de ville jobba med slöjden som ett ämne, som det varit i läroplanen i många år, så valde de att kalla sig team slöjd.IMG_5519

En av de nyckelfaktorer som jag upplevde att de hade för att lyckas var att de hade en samsyn men kanske det viktigaste av allt var att de förändrade sakerna de jobbade med. Det var inte längre tillverkning av kläder och möbler (eller det kanske var lite åt det hållet också) men deras startuppgifter för terminen var alltid ett område som var något som inte var beroende av strukturen textilslöjd och trä/metallslöjd. Detta tror jag var det som efter samsynen och samarbetet var det viktigaste för att det skall lyckas. Sen att de jobbade med kamratbedömning, självbedömning och mycket mer som jag upplever som mycket vanligt i skolan idag var ju bara en bonus som gjorde att undervisningen blev ännu bättre.

Ytterligare en sak som jag gillade var att de, eller snarare eleverna, förde sina loggböcker i google apps for education, gafe, något som jag uppfattade gjorde att eleverna såg en helhet i sina projekt. Det blir något att ta efter tror jag. Måste dock kolla upp om jag som lärare får meddelande varje gång det har lagts till något i en elevs loggbok. Det behövs nästan eftersom det är svårt att hålla koll på drygt 200 loggböcker.

De avslutade att säga att man måste våga släppa sina favoritområden och testa att förändra. Skulle det inte bli bra så finns ju det andra kvar att ta upp igen och om man misslyckas så lär man sig. Att jobba som en grupp ger så mycket och man lär sig av varandra. Ett plus ett är inte två utan så mycket mycket mer. 

Föreläsningen var inspirerande att lyssna på och jag längtar till en slöjdsal som är gemensam. Där eleverna kan utvecklas utan att tänka på material utan genom att tänka på förmågor och mål och nå en högre måluppfyllelse. Så det kanske är nästa steg att ta för att utveckla slöjden till ett ämne på Sandgärdskolan.

Sen var det till att bli upplyft och ta till sig en heldel aha-upplevelser. Micke Gunnarsson stod på agendan och jag hade verkligen sett fram emot denna föreläsning. Hela hans IMG_5560föreläsning byggde på att vi måste göra något meningsfullt. VI har 80 år på en liten boll ute i rymden, snurrisnurr, som han sa. Och visst har han en poäng i det. Vi är här och vi skall leva när vi är här. Ett litet tepops som jag tar med mig är att göra lite vardagsbus. Tillexempel stoppa i en krona i en tuggummiautomat och vrid till hälften. Tänk känslan och glädjen på det barnet som kommer sen och med en önskan i huvudet går och vrider på vreden och märker att hen får ut ett tuggummi. Glädje.

Det gick undan och det var nästa omöjligt att få ner allt han sa men jag vet att jag gick därifrån med en skön känsla i kroppen. Och får du någon gång chansen att lyssna till Micke Gunnarsson så gör det.

IMG_5572Direkt efter lunch hittade jag in till Tomas Kroksmark som under 45 minuter vred och vände på begreppet beprövad erfarenhet. Det var ingen direkt hit att gå på denna föreläsning direkt efter lunch då fokus inte riktigt var på topp men det mynnade ut i skolverkets texter.

I slutet av dagen var det dags för den stora händelsen för dagen. #SETTkodar där Karin Nygårds berättade om varför vi skall ha programmering i skolan. Nästan allt vi har runt omkring oss styrs av algoritmer. Hon berättade om vad programmering är eller vad det handlar om: Skriva kod, Bryta ner i delar, Använda logiskt tänkande, Debugging (försöka hitta felen), Problemlösning, Samarbete, Se mönster, Abstraktion var några av de saker hon nämnde.

Sen fick vi testa att koda enkelt på code.org där vi skulle få Steve eller Alex att utföra olika handlingar. Kul! Jag hade innan denna föreläsning trott att det skulle handla om mer och tyckte kanske att scratch är för enkelt. Men jag inser nu att som Karin sa att skall man lära sig läsa så börjar man inte med Strindberg utan kanske rim och ramsor. Och samma är det med kodning. Någonstans måste man lära sig grunderna och då kan det vara bra att börja med Scratch och jobba sig vidare sen.

En skön och mycket lärorik dag var till ända och jag åkte mot gamla stan och vandrarhemmet med en schysst känsla i kroppen.

IMG_5561Just det ja, ett litet vid sidan-uppdrag som jag hade fått hemifrån. Kolla hur vanligt det var med stora touch-skärmar. Och även om det fortfarande fanns projektorer och dukar så upplevde jag det som att de fanns en hel del stora skärmar med touch-funktion (kanske benämns dessa skärmar på något annat sätt men ni förstår säkert vad jag menar). Blir detta det som kommer byta ut projektorer med smartboards i framtiden? Vem vet, vi får väl se!

…och till slut lyckades jag!

Sen en tid tillbaka har jag inte gjort några filmer eller andra resurser för mina elever i slöjdsalen. Jag har inte riktigt haft tid. Förut trodde jag att jag hade tappat inspirationen men jag tror snarare att det beror på att jag bytte arbetsplats och att jag jobbat på att hitta min plats där. Bitarna börjar falla på plats och jag känner att jag får mer tid till att utveckla undervisningen och planera för framtiden på Sandgärdskolan. En skön känsla börjar infinna sig.

En sak som jag har brottats med är en film om sammansättningsmetoden ”laxskjärtsinkning”. Den har jag gjort fyra inspelningsförsök med som jag kommer berätta om här. om du inte vill läsa om alla mina försök så kan du scrolla ner så hittar du hur filmen blev det senaste försöket.

IMG_5173Mitt första försök var bra. Det blev ett bra resultat och sammansättningen blev snygg. Jag var helt enkelt nöjd men insåg när jag redigerade att något inte stämde. Jag hittade det ganska snabbt och det var att jag hade gjort delarna i fel ordning. Egentligen kanske inte det spelar någon roll men jag kollade i min gamla skolbok och hittade att jag skulle göra tappstycket först och sen sinkstycket. Det hade jag inte gjort. Så även om jag fick ett perfekt resultat så var min arbetsprocess inte riktigt i enlighet med hur jag ville att den skulle vara. Det var bara att tänka: gör om, gör rätt!

Den andra filmen eller inspelningen som jag var helt nöjd med, var när jag kom hem och skulle redigera på fredagskvällen, helt tyst. En snabb återblick i tankarna och jag kom på att jag glömde slå på mikrofonen. En ganska viktig detalj när jag har extern mikrofon. Funderade först på om jag skulle lägga på ljud efteråt men det blir så konstigt, enligt mig, om jag använder exempelvis en hammare och det inte låter något. En person som jag berättade detta för föreslog att jag skulle lägga på ljud och effekter a la ”Batman och Robin” där det dök upp tecknade effektstjärnor eller rutor där det stod ”pow” och ”bang” osv. varje gång de slog till någon. Jag kan se det framför mig och det kanske inte är en dum idé men kanske tar fokus från det som filmen handlar om. Men jag sparar på den idén och vem vet om jag kanske använder det i en framtida film.

Mitt tredje försök att spela in filmen som jag gjorde direkt efter på helgen, blev konstigt. Kanske för att det var för nära inpå mitt första försök. Men det var något som inte stämde. Jag sa fel saker, jag gjorde fel saker o.s.v. så det hamnade in papperskorgen eller åtminstone använde jag inte råmaterialet även om jag har det kvar.

Och mitt fjärde försök gjorde jag igår, ett par veckor efter det andra och tredje försöket. Resultatet blev helt ok, kanske inte helt perfekt i alla delar i processen men det viktiga är att jag fick till filmen och jag är nöjd. Det blev en film som ganska tydligt beskriver hur man kan göra om man skall göra en laxskjärtsinkning. Den kommer att hjälpa elever (och kanske andra också) vidare i sina arbetsprocesser.

Jag har lärt mig en del under framtagandet av min film om laxskjärtsinkning. Dels att man tjänar på att inte ge sig utan försöka om och om igen. Fel kan alla göra och säkerligen kommer jag göra fel igen. Men det viktiga är att lära sig under tiden och att göra fel på nya sätt. Så nu sitter jag här med ett par timmars råfilm som jag inte kan använda och många erfarenheter rikare. Jag kommer säkerligen göra misstag igen och jag kommer säkerligen bli frustrerad igen men jag vet att varje situation kommer leda mig vidare i min utveckling.

ever tried ever failed

Finn fem ”fel”

Ibland kommer elever som på något sätt inte kan arbeta med sina händer i slöjden, kanske har de brutit armen eller något liknande. Jag har då ibland gett dem någon teoretisk uppgift som kan handla om att lära sig begrepp. Kanske ett självrättande quiz e.d. men om eleven har gjort detta förut kan det bli tråkigt eller för en del elever inte alls så utvecklande som jag vill så jag tänkte så här. Ni vet de där bilderna i tidningarna där man skall hitta fem fel eller avvikelser från den ena bilden till den andra. Jag funderade på om jag skulle kunna använda det i min undervisning. Jag gjorde helt enkelt så här.

Jag filmade mig i en process där jag gjorde ett enkelt skåp med en sammansättning. I denna arbetsprocess gjorde jag ett antal fel eller saker som man skulle kunna förbättra eller utveckla. Eleven kan testa sina kunskaper och se hur denne skulle gjort. Eleverna får öva sig att analysera och fundera på hur man kan göra och jämföra med sina kunskaper med filmens. Ni kan se filmen nedan.

Dock sitter jag fortfarande och funderar. Jag kallar filmen finn fem fel och det är inte ofta jag tvekar när det gäller mina filmer men skall jag kalla den finn fem förbättringsmöjligheter istället? Vad tycker du? Jag tänker mig att det skall finnas ett samband med de bilder som man kan hitta i tidningar och där känner eleverna förhoppningsvis igen sig eftersom det fortfarande används i barntidningar och då kanske eleverna kommer ihåg detta. Men så tänker jag att en elev som ser detta och kanske känner igen sig att denne brukar göra så och blir nedtryckt av att jag säger att det är fel, även om jag inte menar det så. Det kan ju faktiskt vara så att en del av dessa s.k. fel inte behöver vara fel. Det kan mycket väl fungera att göra så som jag gör i filmen och uppenbarligen fungerar det ju eftersom jag gör så. Men samtidigt så kompletterar jag ju mitt ”fel” med att nämna förbättringsmöjligheter. Så jag är rådvill och vet inte hur jag skall göra. Kanske skall jag redigera om den och ta bort allt som jag säger och skriver om fel och bara nämna det som förbättringsmöjligheter. Vad tycker du? Jag vore tacksam om just du ville komma med din åsikt och gärna kommentera här på bloggen.

Avlutningsvis så håller jag på med en kompletterande film till denna ”finn fem fel”-filmen där jag berättar om några av de förbättringar som jag tycker att man borde göra i arbetsprocessen.

Efter att ha fått många varierande kommentarer på facebook, twitter och blogg så gjorde jag lite förändringar som jag känner mig nöjd med. Kolla gärna hur den blev nu.

Föra vidare…

Idag är första dagen på höstlovet och jag har egentligen ledigt. Men jag har valt att istället för att vara ledig ge mig ut i landet för att föra mina tankar vidare genom ett par föreläsningar. Mina funderingar och idéer skall föras vidare ut till andra men det är också så att mina tankar skall utvecklas. Jag tycker det är viktigt att träffa andra slöjdlärare som genom att jag berättar om hur jag tänker ger mig feedback. Då kan jag tänka om och fundera över hur jag skall utveckla min undervisning ännu mer.

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001En utmaning under de två föreläsningar som jag skall genomföra, en i Huddinge och en i Skellefteå, är att den ena är hälften så lång som den andra. Jag vill ju få med så mycket som möjligt och helst inte utelämna något. Det blir till att komprimera och kanske ta bort en del av det som jag kanske inte gör så mycket av. Men vad? Jag antar att jag kommer sitta en stund under helgen och fundera över detta och någonstans vet jag att det kommer att bli bra oavsett. Jag berättar ju bara hur det är, vad jag gör och hur jag tänker. Min utveckling av min undervisning handlar i grund och botten bara om att möta eleverna i deras utveckling och även om jag har bytt skola och jag och mina elever fortfarande håller på att lära känna varandra så är de digitala arbetssätt, det flippade förhållningssätt bara olika anpassningar av min undervisning och vem vet var jag befinner mig i min undervisning om ett år. Jag vet bara att jag skall möta eleverna och jag skall utveckla min undervisning vidare och jag avslutar genom ett i dagarna aktuellt filmcitat från rollfiguren Doc Emmet Brown:

”Din framtid är inte skriven än. Ingens är. Framtiden blir vad du gör den till!”

Sjukt jobbigt att vara sjuk!

Idag tänkte jag avsluta jobbveckan med att skriva om hur jag faktiskt lät jobbet ligga medan jag var sjuk under veckans fyra dagar. Men när jag skrev insåg jag ganska snart att så inte var fallet:

Jag har varit hemma fyra dagar från jobbet. Feber och förkylning som behövde försvinna ut från kroppen. Tyvärr brukar det inte bli riktigt jobbfritt även om jag är hemma och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Jag kan ju låta jobbet ligga och bara ta hand om mig själv. Det finns visserligen nackdelar med att låta jobbet vara och det är att det blir mer när man kommer tillbaka, för det är ju ingen som gör jobbet åt mig när jag är borta. Men denna gången tänkte jag låta jobbet ligga ändå. När jag idag efter att ha varit tillbaka på jobbet funderade på om jag verkligen låtit jobbet vara under mina fyra dagar hemma blev resultatet detta:

  • Bedömningsmatriser uppdaterade
  • Flera loggboksinlägg besvarade
  • Pedagogisk planering för ett nytt arbetsområde uppdaterad
  • Flertalet mail besvarade och kontakter tagna angående jobb
  • Jobbmöten inbokade
  • Ett par nya filmprojekt planerade
  • Uppdatering av föreläsningsmaterial inför de kommande föreläsningarna

Det skumma i detta är att när jag första funderade så tänkte jag knappt på att jag jobbat något men vid närmare eftertanke så blev det en del. Jag säger inte att det är fel eller oönskat men hur kommer det sig att jag inte ens tänkte på att jag hade jobbat trots att jag gjort det. Det är egentligen sjukt jobbigt att vara sjuk!

Jag är en slöjdsal…

Dörren öppnas och eleverna kommer in. Det blir fullt av liv och eleverna rör sig mot slöjdbänkarna som är utplacerade runt om i salen. Ljuset tänds och strax därefter lyfts några pallar ner och ställs på golvet. Några av eleverna sätter sig ner en kort stund för att strax därefter resa sig upp igen och gå och hämta metall, plast eller något annat material. En elev hämtar en bit trä som jag har i en öppen angränsande del. Jag ser hur eleven målinriktat tar träbiten och lägger den på bänken för att sen fortsätta mot verktygstavlan för att hämta en fogsvans. Snart kommer spånet yra. Vid en annan bänk har en annan elev börjat dra raspen över kanten på en bräda. Det verkar som hörnet på brädan skall bli runt. Vad det skall bli vet inte jag men det syns att eleven vet vad denne gör och fortsätter frenetiskt dra raspen över träbiten igen och igen. Vid den vita tavlan i ena kanten av mig ser jag två elever rita med pennorna på tavlan. De verkar försöka komma överens om bästa sättet att sätta samman två träbitar för tavlan är full med olika teckningar på hörnen där två träbitar möts. Jag tror de har valt ut två olika sätt som de jämför med varandra och funderar över fördelar och nackdelar. En elev har stannat upp med sitt arbete och tar en bild för att en stund senare knappa på datorn en kort stund.

Jag ser hur han som är här varje dag går genom salen mellan bänkarna och han tycks stanna till vid varje bänk och ibland ställer han en fråga och andra gånger visar han eleverna hur de kan göra. Jag har sett hur han ibland ger eleverna en extra fråga eller ett problem att fundera över och jag har sett hur eleverna tillsammans löser frågan eller problemet och blir klokare. Jag har också sett att han som är här varje dag lär sig nya saker varje dag.IMG_2886 I den andra änden står en elev och sågar av en liten metallstång. Det ligger fler bitar av metallstången där på bänken. Kanske skall de också böjas till krokar likt en av de tidigare stängerna blivit. I ett rum med glasfönster som också finns hos mig ser jag en elev stryka på vacker röd färg över sitt nästan färdiga arbete. Strykningarna är långa och lagret med färg täcker fint över träbitarna.

Eleverna stannar upp och lägger tillbaka verktygen på sina platser. De dammsuger snabbt upp skräpet som tillkommit under lektionen och jag ser att de samtidigt har fått nya intryck och lärdomar när de sakta lämnar salen och det blir tyst och stilla igen. Kvar är bara han som är här varje dag som sitter och knappar lite på datorn. Han sitter där vid en bänk med ett nöjt leende. Vad han tänker på vet jag inte men jag är övertygad om att han tänker på alla elever som kommer hit för att lösa problem och lära sig nya saker varje vecka hos mig.

Jag är en slöjdsal…