Fyra dagar senare

Om det är så att du sitter och väntar på ett härligt inlägg som handlar om slöjd eller om utveckling inom skola eller lärarroll så kan du sluta läsa nu för jag tänker bara dela med mig om lite saker som jag var med om förra veckan. Sitter och tänker tillbaka på fredagen som inte bara innehöll en del fina och utvecklande föreläsningar på SETT-mässans sista dag. Ett tips är att åka till SETT-mässan. Det är utvecklande och skapar många nya kontakter som gör att man blir bättre. Men det är inte därför jag skriver detta inlägg utan för en helt annan sak som visserligen snuddar vid det jag gör för att hjälpa mina elever vidare. Nämligen filmerna. Tidigare i vår fick jag en inbjudan till ett Youtube-event i Stockholm som skulle äga rum i fredags. Och jag var först lite tveksam men bestämde mig ändå för att boka ett senare tåg hem och anmäla mig till eventet.IMG_1236.jpg Visste nog egentligen inte vad som väntade mig på Googles Stockholmskontor men jag kom dit och det ångrar jag inte. Helt fantastiska människor som alla hade en gemensam beröringspunkt, nämligen Youtube. Jag hittade in på kontoret lite försiktig med tanke på att jag inte visste vad som väntade men blev väldigt väl välkomnad av Axel Palm, en youtube-ambassadör (hoppas att det är rätt benämning). Kolla gärna hans kanal Oklart .

På plats minglade jag med olika ”youtubers” som gav tips och råd hur man skulle göra för att nå fler tittare eller för att skapa filmer som återkommande tittare känner igen. Ganska häftigt att jag, som egentligen började filma mig i slöjdsituationer för att hjälpa mina elever, inte för att öka antalet prenumeranter eller få många wiews, kan få ta del av det som Gustav gör i sina filmer där han tillverkar rekvisita till cosplay eller varför inte Olle Öberg som delar med sig av sin vardag eller Svensk frukostpoesi och många fler. Det fantastiska är att alla dessa människor är egentligen inte några som jag skulle ha träffat om det inte vore för just Youtube. Vem kunde tro det när jag la upp mitt första klipp för några år sen?

Jag är så himla tacksam för att jag fick chansen att träffa alla dessa människor och jag är också tacksam för att varje möte ger mig nya insikter och erfarenheter. Jag är också glad att jag påhejad av min fru tog steget och anmälde mig till eventet. Och det kan väl vara en påminnelse att våga testa nya saker och öppna okända dörrar. Du vet aldrig vart de leder.

IMG_1233.jpg

 

 

Tälja småfigurer

Påsklovet blev en stund för avkoppling. Jag prövade en sak som jag länge velat testa men inte riktigt haft tid att göra på riktigt. Jag testade att tälja småfigurer i lind. Dessa småfigurer kanske inte är något som jag kommer göra med mina elever men jag kan definitivt ta delar av teknikerna och använda i undervisningen. De figurer jag har gjort är runt 6-7 cm höga och relativt detaljerade. Eftersom det är de första figurerna jag gör så håller jag fortfarande på att lära mig och när jag la ut dem på facebook så fick jag genast förslag om att sälja dem. Vad det blir av den saken vet jag inte men jag vet att det är väldigt avkopplande att tälja och jag upplever att jag får energi av det. Än så länga har jag täljt runt tio figurer och så fort jag gör en ny kommer jag lägga ut den på en facebooksida som jag har skapat för just dessa. Jag tror nämligen mina vänner på facebook skulle tröttna om jag la ut varenda figur i mitt vanliga fb-flöde. Sidan hittar du under Leifs täljda figurer.

När jag har täljt en figur målar jag den med starkt utspädd akrylfärg, så utspädd att det nästan blir ett betsat uttryck och sen stryker jag på ett lager med linolja.

IMG_0906.jpg

Några av de figurer jag har täljt hittills.

IMG_0931.jpg

De verktyg jag använder och ett par materialbitar av träslaget lind. Figuren intill är 6 cm hög.

Bara en vecka kvar

IMG_1442Under sommaren har jag detta år valt att inte lägga så mycket kraft på min undervisning och inte heller förbereda massor av undervisning till hösten. Ganska skönt vill jag säga men samtidigt vet jag att när terminen närmar sig till hösten så kommer jag ändå sitta och planera och förbereda undervisningen. Jag vill nämligen vara förberedd och veta att jag har gjort allt för att eleverna och deras olika behov skall ha all möjlighet att tillgodogöra sig min undervisning. Att vara förberedd och ha planerat undervisningen betyder dock inte att jag måste följa planeringen till punkt och pricka. Att jag är förberedd betyder samtidigt att jag kan vara flexibel och göra anpassningar i stunden.

Men som överskriften säger så förstår ni ju själva att jag inte avser terminstart med de orden utan det är o-ringen som är i antågande och i år genomförs den i Borås. Kanske är det där att jag har valt att inte lägga massa tid på undervisningen inte så självvalt utan jag har faktiskt varit tvungen att lägga mer kraft på att förbereda mig och den personal som jag skall jobba med inför den dryga vecka med orientering som är i antågande. Jag är chef för en av starterna, den som är sponsrad av SIA-glass, och det har inneburit att jag lagt åtskilliga timmar på att fundera hur starten skall gå till? Hur eventuella problem skall åtgärdas? Hur skall vi få schemat att hänga ihop under dagen så att all personal hinner få lite rast? De flesta av frågorna får jag färdiga svar på från de som är övergripande ansvariga (det är ju inte första gången tävlingen genomförs och mycket erfarenhet finns sen tidigare) men en del får jag fundera över själv. Oavsett vilket så är det mycket att sätta sig in i och det har tagit mycket av min tid de senaste veckorna. Hur skall startmodulerna sitta ihop? Vilka klasser skall jag ha vid min start? Var ligger startplatserna och hur skall vi bugga upp startplatserna så att några tusen löpare kan passera smidigt? Hur skall egentligen ställningen som håller den så viktiga klockan se ut? Hur skall vi spärra av på starten för att flödet skall fungera bra. Avprickning, check och annat måste flyta på smidigt? Vägen till start, kommer vi verkligen dit med allt material eller behöver vi ha hjälp med terränggående transport? Var parkerar vi våra bilar så att de inte står i vägen?

leif keps oringenNu vet jag att pusselbitarna har fallit på plats eller rättare sagt så börjar pusslet bli klart och jag kan ladda för att genomföra min del av o-ringen 2015. Jag känner mig färdigplanerad och taggad till tusen. Jag kommer säkert, om jag hinner,  skriva mer om denna fantastiska tävling och mina upplevelser under tävlingsveckan i min blogg men i första hand så skall jag genomföra min uppgift och den innefattar tidiga morgonar, kanske så tidiga som klockan fyra, till sena eftermiddagar och jag hoppas att jag får se just dig där ute i skogen under O-ringen 2015 i Borås om ungefär en vecka.

Det där skall bli fina blommor!

  Det där skall bli fina blommor. Med olika färger, säger min son till mig när vi försöker fånga lite av vårsolen med ett mellanmål på altanen.

Jaha säger jag. Hur skall vi göra för att det skall bli fina blommor då? 
Min son säger utan att tveka: Vi måste ge dem vatten. Och ställa dem i solen. Och ta hand om dem. 
Jaha, ungefär som med människor överlag tänker jag tyst för mig själv. Men jag hinner inte säga det högt innan min son är borta och på nästa tanke. Självklarheter från min 7-åring
Och visst är det fantastiskt hur naturen är beskaffad. Väldigt mycket är detsamma fast i olika kostymer. Fröet i krukan är inte helt olikt en människa. De måste ha omtanke för att kunna växa och utvecklas. Omtanken kan vara olika beroende på behoven. 
Även elever behöver omtanke, närhet och ett sammanhang för att kunna växa. I min slöjdsal kan eleverna få det sammanhang som ger dem möjlighet att växa och utvecklas.
Jag är inte så duktig på att ta hand om växter, eller som jag ibland säger, det finns utvecklingspotential i mitt sätt att ta hand om växter, men jag tror att jag kompenserar det genom att ta hand om mina elever. Trots det tror jag att jag skall göra ett försök att hjälpa dessa plantor så att det blir smultron. Det vore gott, och somrigt! 

 

Ta hand om er och se till att ge era plantor, elever eller vad det är ni vill skall växa den omtanken de behöver.

…och då kom de hem med en herrcykel!

Jag satt häromdagen och rotade bland lite papper från min lärarutbildning och hittade en lite bok som vi gjorde. Här har jag sammanfattat en av berättelserna som jag skrev till boken:

”När Britta fyllde 14 år 1933 hade hon gått 7 år i skolan. Men bara varannan dag då hon de andra dagarna hjälpte till på gården. Hon hennes bror och hennes 5 systrar var numera på grund av moderns död tvungna att hjälpa till mer i gårdsarbetet. Gården låg i en by utanför Borås. 

På kvällarna samlades hon tillsammans med sina kompisar hos någon av familjerna i närheten. Där satt de och broderade och pratade om allt möjligt, kanske om pojkar. Att handarbeta var kul och Britta berättade att i stan kunde man köpa en hel bunt med tyg för 1 krona och detta räckte till fyra eller fem dukar. 

Arbetet på gården var inget som var onaturligt utan det var ganska vanligt att barnen hjälpte till mycket och detta kändes helt naturligt för Britta och hennes syskon. Om hon och hennes systrar mjölkade så kunde hennes bror ta långbrädan och köra mjölken in till stan. På långbrädan, som var någon form av vagn till hästen, hade han lastat mjölkkannorna. 

En gång berättade Britta, då alla syskon hade arbetat på potatisåkern under några dagar, hade de alla kommit överens om att pengarna de fick för detta skulle gå till en cykel. Dom hade verkligen sett fram emot att få en cykel och ni kan tänka er entusiasmen bland syskonen när deras far och deras bror gav sig av mot stan för att sälja mjölk och samtidigt köpa cykeln som de så länge väntat på. Flickorna gick länge och väntade hemma på gården och till slut hörde de hästens hovar mot vägen utanför gården. De sprang och mötte ekipaget och såg cykeln som låg på vagnen. Men inte vilken cykel som helst utan en herrcykel.”

Så kunde det gå till i en by utanför Borås för cirka 80 år sen.