…och till slut lyckades jag!

Sen en tid tillbaka har jag inte gjort några filmer eller andra resurser för mina elever i slöjdsalen. Jag har inte riktigt haft tid. Förut trodde jag att jag hade tappat inspirationen men jag tror snarare att det beror på att jag bytte arbetsplats och att jag jobbat på att hitta min plats där. Bitarna börjar falla på plats och jag känner att jag får mer tid till att utveckla undervisningen och planera för framtiden på Sandgärdskolan. En skön känsla börjar infinna sig.

En sak som jag har brottats med är en film om sammansättningsmetoden ”laxskjärtsinkning”. Den har jag gjort fyra inspelningsförsök med som jag kommer berätta om här. om du inte vill läsa om alla mina försök så kan du scrolla ner så hittar du hur filmen blev det senaste försöket.

IMG_5173Mitt första försök var bra. Det blev ett bra resultat och sammansättningen blev snygg. Jag var helt enkelt nöjd men insåg när jag redigerade att något inte stämde. Jag hittade det ganska snabbt och det var att jag hade gjort delarna i fel ordning. Egentligen kanske inte det spelar någon roll men jag kollade i min gamla skolbok och hittade att jag skulle göra tappstycket först och sen sinkstycket. Det hade jag inte gjort. Så även om jag fick ett perfekt resultat så var min arbetsprocess inte riktigt i enlighet med hur jag ville att den skulle vara. Det var bara att tänka: gör om, gör rätt!

Den andra filmen eller inspelningen som jag var helt nöjd med, var när jag kom hem och skulle redigera på fredagskvällen, helt tyst. En snabb återblick i tankarna och jag kom på att jag glömde slå på mikrofonen. En ganska viktig detalj när jag har extern mikrofon. Funderade först på om jag skulle lägga på ljud efteråt men det blir så konstigt, enligt mig, om jag använder exempelvis en hammare och det inte låter något. En person som jag berättade detta för föreslog att jag skulle lägga på ljud och effekter a la ”Batman och Robin” där det dök upp tecknade effektstjärnor eller rutor där det stod ”pow” och ”bang” osv. varje gång de slog till någon. Jag kan se det framför mig och det kanske inte är en dum idé men kanske tar fokus från det som filmen handlar om. Men jag sparar på den idén och vem vet om jag kanske använder det i en framtida film.

Mitt tredje försök att spela in filmen som jag gjorde direkt efter på helgen, blev konstigt. Kanske för att det var för nära inpå mitt första försök. Men det var något som inte stämde. Jag sa fel saker, jag gjorde fel saker o.s.v. så det hamnade in papperskorgen eller åtminstone använde jag inte råmaterialet även om jag har det kvar.

Och mitt fjärde försök gjorde jag igår, ett par veckor efter det andra och tredje försöket. Resultatet blev helt ok, kanske inte helt perfekt i alla delar i processen men det viktiga är att jag fick till filmen och jag är nöjd. Det blev en film som ganska tydligt beskriver hur man kan göra om man skall göra en laxskjärtsinkning. Den kommer att hjälpa elever (och kanske andra också) vidare i sina arbetsprocesser.

Jag har lärt mig en del under framtagandet av min film om laxskjärtsinkning. Dels att man tjänar på att inte ge sig utan försöka om och om igen. Fel kan alla göra och säkerligen kommer jag göra fel igen. Men det viktiga är att lära sig under tiden och att göra fel på nya sätt. Så nu sitter jag här med ett par timmars råfilm som jag inte kan använda och många erfarenheter rikare. Jag kommer säkerligen göra misstag igen och jag kommer säkerligen bli frustrerad igen men jag vet att varje situation kommer leda mig vidare i min utveckling.

ever tried ever failed

Föra vidare…

Idag är första dagen på höstlovet och jag har egentligen ledigt. Men jag har valt att istället för att vara ledig ge mig ut i landet för att föra mina tankar vidare genom ett par föreläsningar. Mina funderingar och idéer skall föras vidare ut till andra men det är också så att mina tankar skall utvecklas. Jag tycker det är viktigt att träffa andra slöjdlärare som genom att jag berättar om hur jag tänker ger mig feedback. Då kan jag tänka om och fundera över hur jag skall utveckla min undervisning ännu mer.

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001En utmaning under de två föreläsningar som jag skall genomföra, en i Huddinge och en i Skellefteå, är att den ena är hälften så lång som den andra. Jag vill ju få med så mycket som möjligt och helst inte utelämna något. Det blir till att komprimera och kanske ta bort en del av det som jag kanske inte gör så mycket av. Men vad? Jag antar att jag kommer sitta en stund under helgen och fundera över detta och någonstans vet jag att det kommer att bli bra oavsett. Jag berättar ju bara hur det är, vad jag gör och hur jag tänker. Min utveckling av min undervisning handlar i grund och botten bara om att möta eleverna i deras utveckling och även om jag har bytt skola och jag och mina elever fortfarande håller på att lära känna varandra så är de digitala arbetssätt, det flippade förhållningssätt bara olika anpassningar av min undervisning och vem vet var jag befinner mig i min undervisning om ett år. Jag vet bara att jag skall möta eleverna och jag skall utveckla min undervisning vidare och jag avslutar genom ett i dagarna aktuellt filmcitat från rollfiguren Doc Emmet Brown:

”Din framtid är inte skriven än. Ingens är. Framtiden blir vad du gör den till!”

Hitta en paus

Att arbeta med händerna kan vara riktigt avslappnande och inspirerande. Det ger en frihetskänsla som ger en känsla av att vilja ha mer och testa nya saker. Att arbeta med slöjd i skolan kan vara den andningspaus som en del elever behöver i skolan. Lika gärna som att matematikundervisningen är en skön inspirerande lucka i skolvardagen eller något annat ämne kan vara inspirerande för någon annan elev. Att hitta den paus som ger ett mervärde är viktigt för alla människor.

Men bara för att jag säger paus så menar jag inte att det är en stund utan utveckling. Det är tvärtom en stund som sker med mycket utveckling. Jag menar att om du trivs med något så vill du veta mer. Du lägger omedvetet ner mer arbete för att lära dig mer. Du gör det för att du tycker det är roligt och du vill lära dig mer. Att hitta denna stund för paus är viktig. Du behöver ha roligt och känna dig inspirerad för att komma vidare i ditt lärande.

Jag försöker få fler elever även de som inte känner sig inspirerade att känna glädje och lycka när de är i slöjden. Detta försöker jag göra genom att vara närvarande med eleverna i slöjdsalen, vara närvarande i deras utveckling och lärande. Jag försöker också möta eleverna i deras utveckling genom att skapa resurser i undervisningen. Många av dessa resurser är digitala resurser som exempelvis, dokument med verktygsnamn, memory, quiz, filmer, qr-koder, steg-för-steg instruktioner m.m. Det finns ju ingen universallösning utan jag söker hela tiden efter nya verktyg som kan hjälpa eleverna vidare.

Jag tror att eleverna upplever att jag är närvarande hela tiden och att de kan komma vidare i sin utveckling. Jag märkte det häromdagen då ett antal elever, som nyligen fått reda på att jag skall flytta till en annan skola (jag berättar mer om det i ett senare inlägg), kom och kramade om mig och tyckte att jag inte får sluta på skolan. De skulle hålla fast mig tills jag stannade. Det värmer att få höra en sådan sak och jag tror att jag har min paus när jag får arbeta tillsamman med eleverna i undervisningen på skolan. Det är eleverna som gör att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden. Det är med eleverna i undervisningen som jag har som roligast och det är tillsammans med dem som jag hittar min inspiration.

Vilka misstag har du gjort?

Fick en fråga om vilka misstag jag har gjort som lärare som gjorde att jag började fundera Jag vet att det finns en del men när jag tänker efter så är jag inte helt säker på att jag kommer ihåg alla. Dock vet jag att misstagen har gett mig mycket i form av nya insikter och lärande som har lett till utveckling. Men när jag tänker tillbaka på livet så kommer jag ändå ihåg en del saker som har betytt en vändpunkt för mig både innan jag utbildade mig till lärare och efter. Jag kommer hålla mig till ett exempel som har hänt mig under min lärarkarriär som pågått sen 2006 då jag var klar med min lärarutbildning.

En sak som faktiskt förändrade mitt synsätt till min roll som lärare var en sak som hände mig ganska tidigt i min lärarkarriär. En elev och jag diskuterade hur eleven skulle komma vidare med sitt projekt. Eleven hade en tydlig bild på hur han ville att det skulle bli när det var klart. Jag har för mig att det var ett skåp eller något liknande eleven ville göra. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa eleven vidare och kom med förslag på hur eleven skulle göra. Eleven förstod inte riktigt hur jag tänkte (observera ”hur jag tänkte”) men till slut lyckades jag få eleven att förstå hur han skulle gå vidare. När eleven hade gjort klart det såg jag på eleven att han var missnöjd. Eleven tog med sitt arbete, som för övrigt var mycket välgjort, från slöjdsalen och jag tänkte inte så mycket mer på det. När jag senare under dagen gick från salen såg jag något bekant sticka upp ur en papperskorg på skolgården och där var elevens skåp.

Jag frågade eleven vid nästa tillfälle varför han hade slängt det och han sa att det var ju inte alls så han hade tänkt att det skulle vara. Jag kände direkt att det var delvis mitt fel som faktiskt inte lyssnat på det han hade tänkt. Det visade sig att det han hade velat ha hjälp med var en konstruktionslösning och inte en designlösning som jag antagligen hade gett honom ofrivilligt. Jag hade helt enkelt inte lyssnat på eleven och jag tänker fortfarande på det varje gång jag går förbi papperskorgen där på skolgården. Även om jag inte berättade det för eleven där och då så var denna händelse en sak som ledde till att mitt förhållningssätt förändrades och blev mer elevcentrerat. Jag vill inte att detta skall hända igen och jag vill att det skall vara elevens behov som formar min undervisning och det är min uppgift att förändra och utveckla så att den möter eleven där den befinner sig.

Även om det inte är jag som står bakom nästa misstag så måste jag ändå även berätta om en kurs jag läste på universitetet under min lärarutbildning. Det var en allmänt utbildningsområde som alla som gick lärarutbildningen skulle gå och handlade om matematik och något mer. Vi var ett 60-tal studenter med olika inriktningar på sin lärarutbildning, allt från förskolelärare till gymnasielärare. Jag minns fortfarande den första föreläsningen i kursen och jag satt spänd med pennan i högsta hugg för att anteckna vad som kunde tänkas komma från föreläsaren. Föreläsaren började att berätta om ett matematiskt problem och vände sig sedan för att skriva problemet på whiteboarden. Han började i övre vänstra hörnet på tavlan och fortsatte att skriva ner formler, siffror och konstiga tecken, hela tiden vänd mot tavlan, tills han till slut var i nedre högre hörnet av tavlan. Då och först då vänder han sig om och tittar på oss studenter. Jag kan inte svara för alla men det var många som såg ut som levande frågetecken, jag inkluderad, och följande 5 veckor fortsatte med träffar med samme lärare (jag vet att det benämns på annat sätt i universitetsvärlden men för enkelhetens skull använder jag lärare). Men det skedde en skillnad. Han gjorde små förändringar i sina föreläsningar så att de skulle möta oss studenter på ett bättre sätt. På samma gång minskade antalet studenter i gruppen och det sista tillfället var vi runt 15 stycken kvar och vi satt och hade matematiska samtal runt ett bord där alla studenter var delaktiga. Han gjorde en utvecklingsresa, och jag gjorde en utvecklingsresa som satt spår. Jag minns fortfarande att han, som visade sig vara en doktorand i matematik, sa som avslutande ord: ”Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, Tack!”

Misstag är lärande oavsett var, vem eller hur de görs.

Hur många misstag har jag gjort!

Undrar hur många misstag har jag gjort sen den här bilden togs? Oavsett vilket så har jag antagligen lärt mig något vid varje tillfälle!

Hur tänker du?

Tänk dig att du genom en utvärdering fått höra att några av alla dina elever är missnöjda med din undervisning. Hur väljer du att ta emot den informationen?

Du kanske tänker: Det är nog något fel på undersökningen. Eleverna har haft fel förutsättningar inför enkäten. De kanske inte har fattat frågorna eller de kanske har fel. Lektionen då du har eleverna har ju väldigt lite tid för förberedelser eller det är väldigt många i den gruppen. Det är elevernas fel att det blir så här. Du har försökt att lösa det men eftersom det inte finns några extra pengar så finns det ingen möjlighet att lösa det. Salen som du har undervisningen i är gammal och funkar inte.

IMG_1887Eller så kanske du tänker: Det skulle vara intressant att få reda på mer av eleverna och deras tankar så att jag kan göra förändringar i min undervisning så att fler elever känner sig nöjda med undervisningen. Skulle jag inte få reda på vad det beror på så måste jag ändå fortsätta min utveckling för att skapa fler möjligheter för eleverna att lyckas.

Hur tänker du?

Falla omkull och resa sig igen!

Jag tittar gärna på film och en del repliker sätter sig fast i hjärnan. En del bara för att de är lite lustiga, en del för att de låter bra och andra för att de säger något till mig. En sådan replik är när en pappa säger till sin son: -Vet du varför vi faller omkull? Sonen svarar smått förvirrat: -Nej! Pappan svarar då: -Det är för att du skall lära dig att ta dig upp på fötter igen.
Detta replikskifte har etsat sig fast i mitt medvetande och jag ser tydliga likheter till mitt förhållningssätt till lärande och hur jag och andra lär oss. Kanske är det inte så att jag varje dag faller omkull men jag gör misstag och dessa ger mig erfarenheter. Erfarenheter som gör att jag lättare klarar nästa situation. Genom att jag låter mina elever lösa problem och att jag tillåter dem att göra fel så ger jag dem erfarenheter som gör dem rustade för framtiden. Jag låter mina elever, precis som jag själv, helt enkelt samla på misstag (läs erfarenheter) och jag kommer förmodligen inte någonsin hinna få en komplett samling. Men jag tänker aldrig sluta att samla på dem.

Reflektion i denna änden av terminen

Under våren har jag varit ute och föreläst om mina tankar som jag har nämnt i ett annat Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001inlägg. Nu när terminen börjar närma sig sitt slut har jag funderat lite över vad som hänt under våren. Det kostar på att vara ute och föreläsa. Dels för mig själv som kanske tappar fokus från undervisningen men utan att tappa fokus från utvecklingen.

Men det ger nästan mer och jag utvecklar mina tankar när jag träffar andra lärare. Jag kan testa mina tankar och få feedback tillbaka. Den finaste feedback jag har fått är att andra lärare arbetar på samma sätt och det är riktigt roligt att vara en inspirationskälla för andra. En del tar ett helt koncept och en del tar vissa delar och oavsett vilket de gör eller om de kanske inte har fått inspirationen från mig så vet jag att tillsammans kan vi göra stordåd. En annan form av feedback är den jag dagligen får av elever som tycker det är roligt och givande att ha möjlighet att få reda på mer om slöjdarbete och om hur de skall klara sina projekt. När eleverna uttrycker att de tycker att mitt undervisningsätt är bra spontant utan att jag bett om det så vet jag att jag är på rätt spår. Finare feedback kan man inte få:-)

Att förstå varför du skall ta stegen men också hur är vikitgt

Att förstå hur du skall ta stegen är viktigt men viktigare för att klara nästa hinder är att förstå varför.

Jag har ju låtit en del av mina instruktionsfilmer eller flippar växa fram ur behovet som eleverna har och under terminen har jag tagit ett steg vidare genom att reflektionsfilmer skall växa fram ur de frågor som eleverna har. Om flera elever har samma funderingar eller tankar så kan det vara lämpligt att ta upp det till en allmän reflektion. Men det kan även vara saker som jag vill ta upp som jag vill väcka reflektion kring. Men själva grundtanken är fortfarande att jag skall flippa min undervisning. Jag skall inte göra instruktionsfilmer som jag har sett att en del benämner det. Visserligen går mina flipfilmer att använda som instruktionsfilmer men då missar ju eleven hela tanken med att kunna reflektera kring varför under lektionen och då fastnar vi ju i ”hur-frågan” som jag ville lämna för att satsa på att eleverna skall förstå varför. Missförstå mig inte nu, ”hur-frågan” är inte oviktigt men den får inte vara det vi fokuserar på i undervisningen. Jag vet att jag kommer fortsätta under hösten med att göra nya spännande flippar som skall leda eleverna vidare mot en djupare kunskap.

Jag ser fram emot en givande höst med en del föreläsningar men även rolig undervisning där eleverna ges möjlighet att utvecklas i sin egen takt och efter egna förutsättningar. Jag vet att jag skall göra allt jag kan och har möjlighet till för att alla elever skall vara den de har möjlighet till. Tänker du också fortsätta att möta eleverna på deras villkor?

DSC_0219