Kommentera gärna

Jag har under några år varit aktiv på youtube och där har jag gjort filmer om slöjd i syfte att lyfta mina elever. Det har varit filmer som jag till en början främst använde för att flippa min slöjdundervisning. Under senare tid har jag dock använt dem som en resurs för eleverna att hitta själva i. Det har blivit några filmer under dessa åren och besökarna har ökat och jag har fått fler och fler kommentarer. Till en början var det väldigt mycket positivt och detta har fortsatt. Jag har fått kommentarer från elever och lärare och även ibland från föräldrar som har påpekat att jag genom mina filmer hjälpt dem vidare. Visst är det roligt och lyftande att höra detta. Ibland har jag även fått någon kommentar med önskemål om något som behöver förbättras. Dessa kommentarer är oerhört värdefulla för mig. De ger mig mycket, om, och då säger jag detta med ett stort OM, kommentarerna är konstruktiva. Då kan jag förhålla mig till dem och ta till mig saker som kan utvecklas, och kanske göra något åt dem.

Men då och då dyker det upp kränkande eller otrevliga kommentarer i flödet på min kanal på youtube. Ibland kan det handla om två personer som har ett utbyte av olika kraftuttryck i kommentarsfältet under en film och andra gånger har det varit någon som skrivit massor av riktigt fula ord som inte lämpar sig att nämna här.Jag brukar ofta bara ta bort kommentaren/kommentarerna utan att tänka så mycket på det. Då pratar jag om ovan nämnda kommentarer där det innehåller fula och/eller meningslösa ord och/eller kränkande innehåll. När det är bra frågor eller andra kommentarer svarar jag alltid utan undantag. Men som sagt när det är kränkande innehåll eller meningslöst innehåll så händer det att jag svarar och jag tänker visa ett exempel på detta här nedan. Jag har suddat ut namnet på den som har kommenterat för att det är inte viktigt i sammanhanget.

ska%cc%88rmklipp_2017-01-20_08_43_00

Som ni ser inriktar sig denna eleven (jag tror i alla fall att det är en elev från en annan skola) på att kommentera min vikt och storlek. Jag vet att jag har ett antal kilo för mycket men det är inte det som är det centrala här. Jag tycker mig se att det har ökat något det senaste året men det kan också ha med att jag har fått fler prenumeranter på min yuotube-kanal. Jag tycker ju samtidigt om att få glada kommentarer och konstruktiv kritik så jag vill ju inte ta bort kommentarsfunktionen även om det skulle vara ett alternativ. Men då får jag ju inte tillfället att besvara en tokig kommentar eller kränkande behandling.

Och vem vet kanske funderar killen som skrivit kommentaren en gång extra nästa gång på hur han kan framföra sin åsikt utan att vara elak och istället vara konstruktiv.

Jag vill till sist uppmana er alla att gärna kommentera det som jag gör och naturligtvis gillar jag om även era elever kommer med funderingar och tankar kring det som tas upp i mina filmer. Jag försöker som sagt att besvara allt.

Och för er som undrar så lägger jag filmen här nedanför så att ni själva kan se och höra om ljudet verkligen är så lågt som påstås. Ha en trevlig helg och ta hand om varandra därute.

Kom ihåg att tillsammans blir vi så mycket bättre!

 

Utveckla noggrannhet

Härom dagen var det en elev som jag tipsade om att hen skulle använda kontursågen till en detalj på ett projekt och eleven svarade då att hen tyckte det var så svårt att såga på den. Det var svårt att följa linjen och sågbladet brukade ofta inte såga dit man ville. Det fick mig att börja fundera över hur det skulle gå att utveckla förmågan att såga på kontursåg, och även om det kanske inte finns direkt utskrivet i centralt innehåll eller kunskapskrav så kan det ändå vara en förmåga som kan leda eleverna närmare sina mål i slöjden. Och visst måste det vara roligt att såga på kontursågen om man blir duktig på det. Skulle det kanske gå att göra en enkel övning för att utveckla noggrannhet på maskinkontursågen.

unspecified-3

Kontursågsövning

 

Jag började fundera och kom tillslut fram till en sågövning där jag har en enkel figur som eleverna kan öva på. Denna övning bygger en del på några övningar jag har sett att någon lärare använder då eleverna för första gången kommer i kotakt med symaskinen och skall lära sig den. I det fall jag tänker på så skall eleven, med eller utan tråd (det jag har sett har varit utan tråd), sy mellan två linjer på ett papper. Svårighetsgraden ökar successivt och tillslut är det riktigt tätt mellan linjerna som slingrar sig fram över pappret.

Figuren som du ser exempel på härintill består
av en linje som är sluten och de olika figurerna har olika tjocka linjer. Eleven skriver ut pappret klipper ut den figur hen vill använda och limmar fast på en tunn plywood eller något annat material som är lämpligt. Målet med övningen är sen att såga så att man håller sig med sågbladet i det svarta på linjen hela tiden. Ju säkrare man känner sig på kontursågen desto tunnare linje kan man välja på sin figur. Och ju tunnare linje man använder desto svårare är det att såga i linjen. Jag har ännu inte testat att använda detta med eleverna men när jag ser ett problem eller utvecklingsområde så måste jag bara börja utveckla och förändra  för att långsamt närma mig en lösning på det. Jag gjorde en liten film till mina tankar. Vad tror du? Kan det fungera? Hör gärna av dig om du har några funderingar kring detta eller om du kanske prövat något liknande.

Kolla gärna slöjdbloggen för fler sågexempel

Att hinna med

Jag började en vecka för ett tag sen att anteckna allt jag gjorde under en dag. Tanken var att det skulle göra detta under en vecka. Inte för att jag behövde men för att jag ville. Jag ville se var min tid tog vägen och vad jag gjorde under dagarna. Jag insåg ganska snart att hela min första dag var väldigt splittrad och jag rörde mig väldigt mycket över skolområdet för att lösa småsaker som kanske inte jag skulle behöva göra. Jag såg också att själva undervisningen var en liten del av min arbetsdag och belastningen under min arbetsdag låg inte så mycket under lektionen utan mellan lektionerna. Det var då jag hade som mesta att göra. Det var då jag skulle hinna med allt det där som uppkommer under lektionen, dokumentera iakttagelser under lektionen, underhålla salen, slipa verktyg, städa, kontakta andra lärare om elever, prata bedömning med kollegor, hitta nya spännande arbetsområden, Sitta med på konferenser av olika slag, planera undervisning, fylla i bedömningsmatriser, förbereda elevens val, sätta betyg, förbereda material och massor med andra saker att göra och tankar att tänka. Jag fortsatte aldrig att anteckna eftersom det blev ytterligare en sak som tog tid även om det var marginellt. Syftet var ju från början att bli medveten om hur min dag såg ut och det syftet nådde jag till viss del.

Då förra veckan hade våra nior prao och jag hade 5 lektioner färre. Det var då jag insåg att jag hann med min arbetsvecka. Jag hann att göra allt det där som jag skulle hinna med. Jag kända att jag inte behövde jobba mer än de 10 timmar hemma som jag skall göra. När dessa timmar var gjorda kunde jag slappna av och ägna mig åt min familj och mina fritidsintressen.

Och nu direkt på den veckan kom det så kallade läslovet (namnet kan ju diskuteras) och då hann jag till och med en bit ner i högen av det som skall göras. Nu sitter jag här och jag har uppdaterat alla elevernas bedömningsmatriser och jag inser att den stora bristvaran i skolan är tid. Vi skall utvärdera vår undervisning och hela tiden göra den bättre men det finns inte tid till detta. Vi skall göra kartläggningar av elever på en tid som är orimlig. Vi skall hinna göra bra, rolig och intressant undervisning genom att uttnyttja tiden mellan lektionerna och vi skall hinna så mycket mer. Det finns så mycket forskning och annat som skulle utveckla min undervisning men tid till detta är svår att hitta. Tänk om man hade lika mycket planeringstid som under en ”praovecka” vad skulle vi då inte kunna uträtta.

Men nu är situationen som den är och även om jag hoppas på förändring så måste jag leva och arbeta i den vardag jag har. Jag tjänar inget på att ge upp, jag kan istället lära mig och bli starkare av detta och hela tiden försöker jag ha strofen från Emil Jensens visa i huvudet: ”En mur är bara en bro på högkant”.

/Leif

Elevens val

Det är långt kvar till det är dags för elevens val på min skola.  Två dagar med någon form av fördjupning i ämnet eller skulle också kunna vara breddning eller kanske något helt annat. Förra året vid denna tiden gjorde jag fågelholkar tillsammans med eleverna. Kanske inte så mycket fördjupning i ämnet men ett ack så viktigt arbete för våra småfåglar. Känns skönt att några småfåglar nu kan hitta ett härligt ställe att föda upp sina ungar på och möta våren i.

I träslöjden denna terminen kommer eleverna jobba med automator. En liten mojäng som rör sig när man vevar på en vev. Det går egentligen utveckla detta område hur mycket som helst men jag har valt att lägga ribban ganska lågt för att kunna möte alla och sen kan de som vill utveckla sin automata vidare. Kanske blir det någon form av omröstning på den sinnrikaste eller häftigaste automatan där övrig personal får rösta på anonymiserade automator. Men det får jag fundera vidare på, vet inte om det är så bra och det kan blir ledsamt för en del elever.

Jag har förberett några varianter på automator för att visa för eleverna men jag har ännu inte bestämt vilka jag skall använda som exempel. Jag vill visa vilka möjligheter som finns men jag vill samtidigt inte visa för mycket för att de skall känna att de kan klura lite själva. Men jag antar att de som behöver exempel behöver det och de andra kommer trots många exempel klura ut egna varianter ändå. Det viktiga är ju att jag visa på en del olika sätt att få figurer att röra sig. Och visst kanske det kan vara kul att ta ett ord, mening, citat eller uttryck  och synliggöra det genom automatan. Kolla själva på mina exempel och se vad du tycker.

 

I morgon skall jag ner till slöjdlärarutbildningen (lärarlyftet) på Göteborgs universitet och prata om slöjden och digitala redskap i slöjdunderviusningen. Det skall bli roligt att träffa fler slöjdlärare som vill utveckla sig och nå nya kunskaper och nu till helgen skall jag utveckla mer kunskap om automata eller täljda mekaniska makapärer. Jag skall delta i en täljkurs som Per Helldorff leder och där skall jag få lära mig att tälja en applådmaskin. Skall bli riktigt roligt. Har sett några av han makapärer i verkligheten och de är riktigt coola. Jag antar att jag får anledning till att återkomma till kursen senare.

Sjukt jobbigt att vara sjuk!

Idag tänkte jag avsluta jobbveckan med att skriva om hur jag faktiskt lät jobbet ligga medan jag var sjuk under veckans fyra dagar. Men när jag skrev insåg jag ganska snart att så inte var fallet:

Jag har varit hemma fyra dagar från jobbet. Feber och förkylning som behövde försvinna ut från kroppen. Tyvärr brukar det inte bli riktigt jobbfritt även om jag är hemma och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Jag kan ju låta jobbet ligga och bara ta hand om mig själv. Det finns visserligen nackdelar med att låta jobbet vara och det är att det blir mer när man kommer tillbaka, för det är ju ingen som gör jobbet åt mig när jag är borta. Men denna gången tänkte jag låta jobbet ligga ändå. När jag idag efter att ha varit tillbaka på jobbet funderade på om jag verkligen låtit jobbet vara under mina fyra dagar hemma blev resultatet detta:

  • Bedömningsmatriser uppdaterade
  • Flera loggboksinlägg besvarade
  • Pedagogisk planering för ett nytt arbetsområde uppdaterad
  • Flertalet mail besvarade och kontakter tagna angående jobb
  • Jobbmöten inbokade
  • Ett par nya filmprojekt planerade
  • Uppdatering av föreläsningsmaterial inför de kommande föreläsningarna

Det skumma i detta är att när jag första funderade så tänkte jag knappt på att jag jobbat något men vid närmare eftertanke så blev det en del. Jag säger inte att det är fel eller oönskat men hur kommer det sig att jag inte ens tänkte på att jag hade jobbat trots att jag gjort det. Det är egentligen sjukt jobbigt att vara sjuk!

Slöjd

När jag för ett tag sen skulle börja på en ny skola mitt i en termin kände jag att det skall ju inte vara några problem. Och problem har det ju faktiskt inte varit, men det har heller inte varit lätt. Ett ämne som slöjd präglas ganska mycket av slöjdläraren som håller i undervisningen och det medför att det tar ett tag innan man har förändrat salen till det skick man vill ha den. Jag har samtidigt med undervisning, dokumentation, bedömning, planering jobbat mycket med att förändra salen som jag kom till. Salen börjar kännas som den sal jag vill ha för att bedriva min undervisning i. Jag har dock några stora saker kvar och ett av dessa är ytbehandlingsrummet. Ni som läser detta och är slöjdlärare vet vad jag pratar om. Det blir alltid kladd i ett ytbehandlingsrum, men det jag vill göra är att minimera detta och jag har en ganska klar bild över hur jag vill ha det. Tack vare allt jobba med min ”nya” slöjdsal så har jag inte hunnit göra så mycket ”flippar” men några har det blivit. En av dem har faktiskt vuxit fram i mina tankar när jag kom till min nya slöjdsal. Jag vill genom denna film förtydliga att vi huvudsakligen inte gör saker i slöjden utan vi lär oss förmågor. Det är detta förmågor och lärandet som jag tycker skall vara i fokus för slöjdundervisningen. Det skall inte vara en tillverkningsverkstad. Sen att det blir saker som ett resultat av arbetsprocessen och lärandet är ju bra men vi får nog inte glömma av syftet med slöjden.

Jag är där.

Den senaste tiden har det förekommit diskussioner i sociala medier om ordning och reda och komma till rätta med ordningen i klassrummet. Det har varit öppna brev från lärare som säger att från och med måndag kommer jag förändra min undervisning och inte tolerera ursäkter för sena inlämningar och annat och repliker i olika forum och medior. Det kanske skulle gå att raljera och övertolka detta öppna brev men jag tror att läraren vill att eleverna skall få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt och det är väl vår uppgift som lärare.

Jag har sen jag började med min lärarkarriär varit ganska säker på hur jag vill vara som lärare. För mig är svaret självklart och det är att det finns inget givet svar, det är inte svart eller vitt, hårt eller mjukt. Eftersom alla elever är olika så måste jag också anpassa mig till detta. Nu vill jag inte att ni misstokar mig och säger ”flum” för det är det inte. Det är anpassningar efter omgivning och de personer som finns där. Jag tycker det är är viktigt att inte glömma av att det är eleverna vi är där för. Och om det är mer disciplin som krävs för att eleverna skall fungera i klassrummet och lära sig mer så är det det som är ”rätt” eller om eleverna behöver mer frihet för att utvecklas och lära sig mer så är det ”rätt” väg att gå. Jag kan inte svara för hur andra lärare gör och tänker när det gäller deras undervisning men jag vet i alla fall att jag vill, för att citera Sten, en av mina utbildare på lärarutbildningen, vara en vuxen med förmåga till närhet och distans. Och jag hoppas att det är det som eleverna i mitt klassrum möter. En lärare som ser dem och möter dem där de befinner sig.