Utställning

Imorgon är det dags för slöjdinriktningsklassens utställning. Det är ett resultat av flera veckors idogt arbete som började med en skulpturvandring där vi fick guidning bland Borås skulpturer. Eleverna fick sen göra egna skulpturer med inspiration från Borås stads skulpturer. En spännande resa som utvecklade kunskaper under processen. Många olika tekniker användes under arbetet.

imageimageimageimageimageimage

Trygghet, samarbete, ansvar

En ny vecka och nya val att göra. Nya möjligheter och nya utmaningar. Har funderat lite på det där med TSA. Särlaskolans profil. TSA står för trygghet, samarbete, ansvar. Jag tänkte utveckla detta lite och koppla det mot mina tankar och min undervisning.

Trygghet – Känner sig eleverna trygga när de är på mina lektioner eller i min undervisning. Jag tror det och det beror på att jag försöker få alla att känna sig välkomna. Det senaste har jag börjat personligen hälsa på eleverna när de kommer till salen. Jag vill göra detta för att ingen skall känna att jag inte ser dem. Jag kan samtidigt få lite mer känn på hur eleverna mår för dagen även om det inte är helt säkert att jag märker allt. 

Genom att jag har flippat mitt klassrum så frigör jag mer tid under lektionerna som kommer eleverna till del. Det betyder att eleverna kan känna sig mer sedda och ha större möjlighet att nå målen vilket torde leda till trygghet. Men kanske är det viktigaste att jag ser mer under lektion än vad jag tidigare gjort och det leder till lugnare klassrumsklimat vilket i sin tur innebär trygghet.

Samarbete – på vilket sätt kollaborerar eleverna med varandra och mig? Leder detta samarbete till utveckling av kunskaper? Jag har märkt att eleverna sen jag började flippa mitt klassrum blivit mer benägna att hjälpa varandra. Jag har vid några tillfällen faktiskt blivit bortvald som alternativ till att få hjälp till förmån för klasskompis. Eleverna diskuterar och funderar tillsammans för att hitta lösningar på problem som de ställs inför.

Just det ovanstående kanske eleverna gjorde innan också men att jag har blivit bättre eller fått mer tid att upptäcka det. Jag känner själv att jag har gjort en förändring i mitt synsätt att se på undervisning. Kanske inte så stor men det har inneburit att jag som ni säkert sett i tidigare blogginlägg jag har börjat låta feedback vara en möjlighet för mig att förändra min undervisning för att möta eleverna där de befinner sig. Egentligen är det ju ganska självklart att jag skall möta eleverna med min undervisning och inte tvärt om.

Ansvar – Min första fundering när det kommer till ansvar är: eleven eller jag? Egentligen ganska konstig fundering eftersom det handlar om båda två. Men det måste vara jag som tar större ansvar eftersom det är jag, tillsammans med andra vuxna,  som måste ge eleven redskap för att kunna ta ansvar. Jag tycker att jag dels genom att använda formativa bedömningsmetoder i min undervisning som exempelvis feedbacken som jag ger till eleverna i syfte att leda dem vidare i sin process (egentligen kallar jag detta feedforward) men också genom att jag flippar min undervisning ger jag eleverna möjlighet att ta mer ansvar och sakta men säkert bli ägare av sitt egna lärande.

Det finns andra exempel där jag ser att eleverna tar ansvar och ett av dessa tillfällen har jag nämnt tidigare och det handlar om när en elev upptäcker en klasskompis som behöver hjälp så ger de hjälp till varandra. De blir resurser till varandra och det är verkligen att ta ansvar. Ytterligare ett exempel på hur min förändring av mitt synsätt har lett till ökat ansvarstagande hos eleven är att jag som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg börjat ha ”flextid” i början av lektionen vilket har minskat sena ankomster och faktiskt gjort att eleverna kommer innan lektionen börjar istället. Genom att eleverna kommer till lektionen och sätter igång med någon kort uppgift som jag förberett eller att de fortsätter på det som de gjort föregående lektion så slipper de sitta och vänta på de som kommer sent. Det finurliga i kråksången är att det numera inte är så många som kommer så sent. Genom att jag tog bort det arbetssättet att jag skulle vänta till alla var närvarande så har ett problem nästan försvunnit. Eleverna har genom att jag låter dem ta ansvar blivit bättre på att ta ansvar. Det låter ju ganska självklart, eller hur?

Detta var några exempel på hur Särlaskolans profil genomsyrar min slöjdundervisning och jag försöker hela tiden lyssna av hur eleverna tycker vi skall gå vidare eller hur de vill att vi skall förändra slöjdundervisningen. För till syvende och sist så är det ju för dem som undervisningen är och då är det väl de som skall vara med och forma den.

Lev väl!

Hur är det att vara elev på mina lektioner?

Frågan är svår att svara på för mig utan att fråga eleverna och inte ens då är det säkert att jag får ett bra svar eller ett svar som visar hela sanningen. Men trots detta är det en mycket viktig fråga att ställa. Oavsett om man får svar eller inte så är det mycket viktigt att ställa denna fråga. Hur vill jag att eleverna skall känna på mina lektioner? Hur vill jag att de skall känna när de går från lektionerna? Hur vill jag att de skall känna på väg till lektionerna? Vill jag att de skall känna hopplöshet och förtvivlan eller glädje och hopp. Naturligtvis är det ju de sistnämnda. Jag vill att eleverna skall känna glädje och viljan att utvecklas. Jag vill att eleverna skall våga ta steget ut i det ”okända” och utforska och lära sig mer. Jag vill att mitt klassrum skall vara så öppet att alla känner att de kan vara sig själva. Att jag vill ha det så i mitt klassrum är en sak men att lyckas med det är en annan sak. Det finns så mycket som kan få oss att tappa fokus från det positiva tänkandet men en grundfilosofi som jag har är att alltid bygga på det som eleverna lyckas med. Det kanske är det viktigaste av allt. För vem vill höra det som de är dåliga på. Förmodligen vet de redan sina svagheter ändå. Men vi är ganska dåliga på att verkligen lyfta våra styrkor. Det leder till utveckling.

Undrar egentligen hur det är att vara elev på mina lektioner?

Det blev nog bra i alla fall

Vilken dag det har varit. Redan när dagen började var jag ur form, det kändes nästan som jag gick ett halvt steg efter mig själv. Efter att ha känt så här hela dagen, haft lite konflikthantering, elevsamtal och andra oplanerade saker som krävde min uppmärksamhet och närvarande fick jag sätta igång sista lektionen fortfarande med en halvt-steg-efter-känsla och en känsla av frustration eftersom jag inte hade hunnit med det jag borde.

Eleverna kom till salen och jag inledde med att berätta om att min dag inte varit den bästa och jag inte var på topp denna lektion. Det märktes med en gång att det var en lugn lektion med arbetsro och när vi avslutade lektionen och eleverna var på väg ut så vänder sig den siste eleven om, tittar på mig, ler och säger: -Leif, nästa vecka kanske du kan ha en dålig dag också för det har varit så lugnt under lektionen idag.

Jag förstår vad eleven menade, det var verkligen en lektion där alla jobbade för sig själva lugnt och målinriktat. Och även om jag nu inte hade hunnit förbereda allt som jag borde inför lektionen så blev det ju bra i alla fall.

Det blev en rivstart.

Jösses, det hade jag inte räknat med. Allt sker på en gång. Det är planeringar, elevsamtal, förberedelser, journalistbesök, mentorstid, bowling, extramöten och mycket mycket mer. Det mesta visste jag att det skulle hända men efter ett sportlov så hade jag tänkt mig en lugn start på veckan. Var dock förberedd på det motsatta. Nu sitter man här med arbete upp över öronen som vanligt. Men det är ju då jag trivs. När det händer saker. Nu blev det mycket på en gång men efter att ha roddat i det en stund så verkar det lösa sig. Snart kommer nästa grupp elever och jag har förberett mig på att dels ge en blänkare om Särlaskolan slöjdar men också en liten måluppföljning. Hur skall du göra för att nå målen? Vi kommer ha samtal om detta den första stunden på lektionen. Inte bara samtal, jag tänker mig någon form av kamratbedömning där eleverna kan ge varandra tips och idéer för att komma vidare. Vi får hoppas att det ger något för dem. Mer kommer om detta!

QR-koder öppnar fönster

Slöjden på Särlaskolan fortsätter som vanligt. Jag fortsätter att spela in instruktionsfilmer och skapa dokument och andra hjälpmedel för att ge eleverna möjligheter att ytterligare öka på sin kunskap. I och med att Särlaskolan år 7-9 är en skolan med en dator till varje elev så har dessa elever möjlighet att komma åt slöjd även utanför ordinarie undervisning.

Idag var jag tvungen att testa att ytterligare öka möjligheterna att hitta till mina resurser på nätet. Detta gjorde jag genom utskrifter med QR-koder som länkar till en film eller annan resurs. Jag placerade utskrifterna på strategiska plaster i slöjdsalen som exempelvis ihop med verktyg så hamnade denna.

IMG_0964

QR-blad verktygskunskap

Ni kan ju själva testa att scanna in koden på dokumentet som finns på länken ovan. Jag använde QRencoder för att göra QR-koden. Fördelen med att ha QR-koder som är länkade direkt till mina resurser är att det öppnas ytterligare en väg för eleverna. Sen är det ju ganska bra att jag kan sätta koden precis intill det som länken handlar om. Som exempelvis vid målarummet.

IMG_0962

Även om det kanske inte är det lättaste att scanna in en QR-kod med Macbook som vi använder på min skola så är det ett faktum att många elever har smartphones idag och dessa kan de då använda för att komma åt mina ”flippar” (filmer). Det är till och med oftast enklare om de snabbt vill ha en enkel instruktion om något under lektionen. Kanske tänker någon att måste eleverna då ha egna mobiler för att använda mina flippar. Självklart inte, men det blir ett komplement som de kan använda om de vill. Huvudvägen in på Särlaskolan slöjdar är fortfarande genom att skriva in adressen i webläsaren. Jag har även med skrivit med webadressen till respektive resurs på lapparna med QR-koder. Jag hoppas att detta skall öka möjligheterna för eleverna att komma åt rätt material vid rätt tillfälle. Testa själva, det ger ganska många möjligheter med QR-koder. Man kan ju till och med bara lägga fram en kod utan att tala om var den går eller vad som händer om  de scannar in den. Jag börjar dock med att ”bara” leda dem in till Särlaskolan slöjdar!

IMG_0963

Det funkar!

Jag har hört mycket om flippade klassrum och hur det blir ett annat klimat och diskussionerna som följer blir bättre och mer utvecklande för eleverna. Jag har precis haft en lektion där jag såg att det funkade. Som slöjdlärare är man ganska bortskämd med små grupper och mycket tid till varje elev. Denna lektionen hade jag tvärt om förhållandevis många elever och då borde det vara lite tid till varje elev. Men så var det inte. Tack vare att jag i mitt sätt att flippa klassrummet genom att ha instruktioner eller tips filmade (som jag i vanliga fall går igenom vid behov med varje elev eller mindre grupp elever) kunde tipsa eleverna om att kolla ”särlaskolan slöjdar” så lösgjorde jag både resurser för eleverna och de kunde ställa frågor och komma med kloka kommentarer. Jag inser att detta sätt att ha inspelade instruktioner för eleverna att titta på ger mig möjlighet att bedriva bättre undervisning och få eleverna att nå längre. I slutet av lektionen frågade jag de elever som jag vet hade tittat på instruktioner om det hade känt sig hjälpta av detta. Det var ingen som tvekade när de sa ”JA”. Dock var det en av eleverna som sa att hon inte kollat på filmen men det var en kompis som kunde hjälpa henne vidare tack vare filmerna.

Nu låter det som om jag försöker att lägga över min undervisning på inspelat material och det är inte tanken. Tanken är att jag, genom elevernas loggböcker som de använder för att dokumentera sina vunna insikter under sin arbetsprocess i slöjden, skall kunna ge dem förslag till en instruktion, film e.d. att titta på inför kommande lektion för att de skall vara förberedda på deras framtida problemlösningar. Det blir någon form av läxa i förväg.

Kanske beror den lyckade lektionen på att just gruppen fungerade bra eller att det var nyhetens behag som gjorde att eleverna tog till sig det. Jag är dock övertygad om att jag kommer få liknande reaktioner från de andra klasserna och efter den senaste lektionen känner jag mig fylld av ny kraft och längtar till nästa lektion då jag skall fortsätta att utmana eleverna med frågeställningar och problemlösningar som de nu har större möjlighet att ta del av efter min början till ett flippat klassrum. Är det någon annan därute som har lika positiva erfarenheter som jag av att flippa klassrummet? Jag vet i alla fall att jag tänker fortsätta i min jakt mot mer kunskap för mina elever. Nu när jag vet vad det kan ge känns det självklart att flippa klassrummet.