4 år senare och 1000 prenumeranter

Tusen prenumeranter på min youtube-kanal, det kanske inte låter så mycket för dagens youtubers men för mig, en liten slöjdlärare, är det massor. Att jag skulle ha 1000 st prenumeranter på min youtubekanal är för mig jättestort. Jag som i januari 2013 startade min slöjdblogg för att hjälpa mina elever och strax innan dess startade jag också min youtubekanal. Jag tänkte att jag skulle hjälpa mina elever att bli bättre och känna sig säkrare i slöjd och de utmaningar de ställs inför när de slöjdar. Hade någon sagt detta till mig för fyra år sen så hade jag antagligen tyckt att de var tokiga men nu  är jag här och antalet följare ökar hela tiden. unspecified-4Riktigt roligt att det är så många som tycker slöjd är så viktigt att de vill följa mig. Jag tycker att det är kul att få så många positiva kommentarer av er ute i landet och jag hoppas att ni hänger med mig i framtiden för det kommer fler nya filmer om spännande projekt och tips i slöjdsalen.

Ett stort tack till er alla!

Utveckla noggrannhet

Härom dagen var det en elev som jag tipsade om att hen skulle använda kontursågen till en detalj på ett projekt och eleven svarade då att hen tyckte det var så svårt att såga på den. Det var svårt att följa linjen och sågbladet brukade ofta inte såga dit man ville. Det fick mig att börja fundera över hur det skulle gå att utveckla förmågan att såga på kontursåg, och även om det kanske inte finns direkt utskrivet i centralt innehåll eller kunskapskrav så kan det ändå vara en förmåga som kan leda eleverna närmare sina mål i slöjden. Och visst måste det vara roligt att såga på kontursågen om man blir duktig på det. Skulle det kanske gå att göra en enkel övning för att utveckla noggrannhet på maskinkontursågen.

unspecified-3

Kontursågsövning

 

Jag började fundera och kom tillslut fram till en sågövning där jag har en enkel figur som eleverna kan öva på. Denna övning bygger en del på några övningar jag har sett att någon lärare använder då eleverna för första gången kommer i kotakt med symaskinen och skall lära sig den. I det fall jag tänker på så skall eleven, med eller utan tråd (det jag har sett har varit utan tråd), sy mellan två linjer på ett papper. Svårighetsgraden ökar successivt och tillslut är det riktigt tätt mellan linjerna som slingrar sig fram över pappret.

Figuren som du ser exempel på härintill består
av en linje som är sluten och de olika figurerna har olika tjocka linjer. Eleven skriver ut pappret klipper ut den figur hen vill använda och limmar fast på en tunn plywood eller något annat material som är lämpligt. Målet med övningen är sen att såga så att man håller sig med sågbladet i det svarta på linjen hela tiden. Ju säkrare man känner sig på kontursågen desto tunnare linje kan man välja på sin figur. Och ju tunnare linje man använder desto svårare är det att såga i linjen. Jag har ännu inte testat att använda detta med eleverna men när jag ser ett problem eller utvecklingsområde så måste jag bara börja utveckla och förändra  för att långsamt närma mig en lösning på det. Jag gjorde en liten film till mina tankar. Vad tror du? Kan det fungera? Hör gärna av dig om du har några funderingar kring detta eller om du kanske prövat något liknande.

Kolla gärna slöjdbloggen för fler sågexempel

Tillsammans lyfter vi slöjdunderviningen i Borås

Under ett år har slöjdlärarna i Borås kompetensutveckla sig på ett speciellt sätt. Vi har använt skolverkets material för ”kompetensutveckling i slöjd” som ni hittar på denna länk. Detta kompetensutvecklingsmaterial togs fram för ett par år sen och jag har själv varit med i en referensgrupp under framtagningen. Just det gör det lite extra roligt att det verkligen gått att genomföra.

Det var väl kanske jag som initierade att vi skulle använda detta under ett år och det var inte självklart att det skulle gå. Vi hade våra vanliga slöjdträffar men dessa tider räckte inte riktigt till så jag och min förstelärarkollega i slöjd Helene tog kontakt med rektorerna i Borås för att kunna få loss lite mer tid för det som fick arbetsnamnet ”slöjdlyftet”. Namnet hängde kvar och begreppet blev det vi använde under träffarna. Varför inte? Det fanns ju läslyft och matematiklyft så varför inte slöjdlyft. Men i alla fall så var rektorerna positiva till vårt förslag och vi körde hörsten 2015 igång med första träffen som tog upp ”Slöjd – ett ämne, två lärare, flera material och ett sammanhållet betyg”.

Vi har under träffarna varit runt mellan 25-40 stycken slöjdlärare, någon gång har sjukdomar och annat som livet medför gjort att vi varit något färre. Men trots allt har vi varit laddade och entusiastiska till upplägget som innebar att vi jobbade med ett nytt tema varje gång efter det att vi återkopplat och diskuterat förra träffens tema och de arbetsuppgifter och frågeställningar som var hemuppgifter från förra träffen. Så förutom det vi pratat om på träffarna har vi också haft uppgifter att göra och fundera på mellan träffarna. Kanske har det handlat om att läsa en text/bok och/eller så har det varit ena uppgift som skulle göras med våra undervisningsgrupper. Just det där vi skulle göra mellan träffarna med elevgrupper tyckte jag var något som gav en hel del. Eleverna har ofta väldigt kloka tankar.

Skärmklipp 2016-05-22 12.34.58Denna kompetensutveckling eller slöjdlyftet hade inte varit någonting utan dessa fantastiska slöjdlärare i Borås. De har jobbat med uppgifterna och varit delaktiga under samtalen och reflektionerna under träffarna och verkligen gjort allt för slöjdlyftet skulle Skärmklipp 2016-05-22 12.36.52bli så bra som möjligt. Och jag tror att det blev bra. Den utvärdering vi gjorde i samband med sista träffen för året och för ”slöjdlyftet” visade att alla (som svarade på utvärderingen) var i stort sett nöjda. Det finns ju naturligtvis enskilda svar att redovisa här men jag väljer att visa de övergripande diagram som syns här intill. Vi kommer naturligtvis fortsätta våra slöjdträffar nästa år men vad de kommer innehålla återkommer jag säkert till i ett senare inlägg men vad jag vet är att det kommer innebära att vi utvecklar slöjdundervisningen i Borås ännu mer. Men vad jag vet är att vi kommer göra något gemensamt med alla slöjdlärare i Borås för det är tillsammans som vi kan göra varandra bättre!

Höjda bänkar, mer fokus!

När jag började jobba på Sandgärdskolan blev jag förundrad över att eleverna satt ner när de skulle jobba i slöjdsalen. Det väckte tankar i mig och jag tänkte att detta måste jag ändra på. För genom att de satt ner och jobbade så fick de i många fall en dålig arbetsställning och vad jag tror ett sämre resultat på sina arbeten. Vad var det som ledde fram till att dessa låga pallar köptes in och varför är hyvelbänkarna/arbetsbänkarna så låga. Mer förundrad blev jag att jag inte gjorde något åt det direkt. Jag lät det vara och sen blev det en sak som skjutits på framtiden. Lustigt egentligen hur snabbt man vänjer sig vid sin egna omgivning. Eleverna får definitivt ingen bra arbetsställning när det sitter ner och skall försöka jobba med handverktyg. Sen kan de också lätt bli sittande en stund extra istället för att att  vara aktiva och jobba på med att lära sig nya saker och tekniker, lösa problem och reflektera.

Så en dag för ett par veckor sen berättade våra idrottslärare om en konferens de varit på och de pratade bland annat om hur mycket eleverna sitter ner under en skoldag, och det är mycket. Det blev en väckarklocka för mig. Jag gick direkt över till slöjdsalen och lossade på skruvarna och höjde bänkarna så att det skulle bli bättre ståhöjd. Sen var ju frågan hur hög en ståhöjd för ungdomar som växer så det knakar är, men jag gjorde en klok avvägning, nja…jag chansade och hoppades på det bästa. Min tanke är ju att eleverna skall få en bättre arbetsställning. Jag samlade även ihop pallarna och ställde dem på hög. Jag tog däremot inte bort dem för det finns ju fortfarande tillfällen då det är bättre att sitta ner för att jobba. 

Sen började jag fundera över vad eleverna skulle tycka om detta. Tänk om de skulle bli arga, ledsna eller rent av omotiverade av att jag tar bort pallarna och höjer bänkarna. Men det blev faktiskt helt tvärt om. Nästan alla och då menar jag alla utom möjligtvis en eller två elever under en hel dag blev hur glada som helst av att jag hade höjt bänkarna. Och jag är helt säker på att eleverna blev mer aktiva och fokuserade på lektionen vilket förhoppningsvis kommer leda till att de blir mer motiverade och lär sig mer. Jag kommer säkert återkomma i detta ämne längre fram.

Nu förstår jag

Den andra dagen på #SETT2016 blev för mig en aha-dag. Det kanske inte var något revolutionerande som presenterades men för mig blev jag påminns om en del saker och jag fick nya perspektiv på andra saker. Det blir ganska tydligt att vi behöver varandra även om jag tycker att jag försöker byta perspektiv och se saker och ting från många håll.

Den första föreläsningen jag var på var en som skulle handla om framtidens slöjd. Jag hade en föreställning om CNC-fräsar, laserskärmaskiner, 3D-printers, arduino, lilypads och mycket mer som jag ännu inte har jobbat med i min undervisning. Men när jag kom dit så fick jag höra om tre riktigt engagerade slöjdlärare, Annika Lorensson, Jennie Haraldsson och Fredrik Lindgren på Nordlyckeskolan utanför Göteborg, berätta om hur de förändrat sin undervisning från att vara en delad undervisning med tre individuella lärare som gjorde sina saker enskilt till att vara ett gemensamt ämne där två lärare samarbetade med planering, undervisning och bedömning.

Eftersom de ville jobba med slöjden som ett ämne, som det varit i läroplanen i många år, så valde de att kalla sig team slöjd.IMG_5519

En av de nyckelfaktorer som jag upplevde att de hade för att lyckas var att de hade en samsyn men kanske det viktigaste av allt var att de förändrade sakerna de jobbade med. Det var inte längre tillverkning av kläder och möbler (eller det kanske var lite åt det hållet också) men deras startuppgifter för terminen var alltid ett område som var något som inte var beroende av strukturen textilslöjd och trä/metallslöjd. Detta tror jag var det som efter samsynen och samarbetet var det viktigaste för att det skall lyckas. Sen att de jobbade med kamratbedömning, självbedömning och mycket mer som jag upplever som mycket vanligt i skolan idag var ju bara en bonus som gjorde att undervisningen blev ännu bättre.

Ytterligare en sak som jag gillade var att de, eller snarare eleverna, förde sina loggböcker i google apps for education, gafe, något som jag uppfattade gjorde att eleverna såg en helhet i sina projekt. Det blir något att ta efter tror jag. Måste dock kolla upp om jag som lärare får meddelande varje gång det har lagts till något i en elevs loggbok. Det behövs nästan eftersom det är svårt att hålla koll på drygt 200 loggböcker.

De avslutade att säga att man måste våga släppa sina favoritområden och testa att förändra. Skulle det inte bli bra så finns ju det andra kvar att ta upp igen och om man misslyckas så lär man sig. Att jobba som en grupp ger så mycket och man lär sig av varandra. Ett plus ett är inte två utan så mycket mycket mer. 

Föreläsningen var inspirerande att lyssna på och jag längtar till en slöjdsal som är gemensam. Där eleverna kan utvecklas utan att tänka på material utan genom att tänka på förmågor och mål och nå en högre måluppfyllelse. Så det kanske är nästa steg att ta för att utveckla slöjden till ett ämne på Sandgärdskolan.

Sen var det till att bli upplyft och ta till sig en heldel aha-upplevelser. Micke Gunnarsson stod på agendan och jag hade verkligen sett fram emot denna föreläsning. Hela hans IMG_5560föreläsning byggde på att vi måste göra något meningsfullt. VI har 80 år på en liten boll ute i rymden, snurrisnurr, som han sa. Och visst har han en poäng i det. Vi är här och vi skall leva när vi är här. Ett litet tepops som jag tar med mig är att göra lite vardagsbus. Tillexempel stoppa i en krona i en tuggummiautomat och vrid till hälften. Tänk känslan och glädjen på det barnet som kommer sen och med en önskan i huvudet går och vrider på vreden och märker att hen får ut ett tuggummi. Glädje.

Det gick undan och det var nästa omöjligt att få ner allt han sa men jag vet att jag gick därifrån med en skön känsla i kroppen. Och får du någon gång chansen att lyssna till Micke Gunnarsson så gör det.

IMG_5572Direkt efter lunch hittade jag in till Tomas Kroksmark som under 45 minuter vred och vände på begreppet beprövad erfarenhet. Det var ingen direkt hit att gå på denna föreläsning direkt efter lunch då fokus inte riktigt var på topp men det mynnade ut i skolverkets texter.

I slutet av dagen var det dags för den stora händelsen för dagen. #SETTkodar där Karin Nygårds berättade om varför vi skall ha programmering i skolan. Nästan allt vi har runt omkring oss styrs av algoritmer. Hon berättade om vad programmering är eller vad det handlar om: Skriva kod, Bryta ner i delar, Använda logiskt tänkande, Debugging (försöka hitta felen), Problemlösning, Samarbete, Se mönster, Abstraktion var några av de saker hon nämnde.

Sen fick vi testa att koda enkelt på code.org där vi skulle få Steve eller Alex att utföra olika handlingar. Kul! Jag hade innan denna föreläsning trott att det skulle handla om mer och tyckte kanske att scratch är för enkelt. Men jag inser nu att som Karin sa att skall man lära sig läsa så börjar man inte med Strindberg utan kanske rim och ramsor. Och samma är det med kodning. Någonstans måste man lära sig grunderna och då kan det vara bra att börja med Scratch och jobba sig vidare sen.

En skön och mycket lärorik dag var till ända och jag åkte mot gamla stan och vandrarhemmet med en schysst känsla i kroppen.

IMG_5561Just det ja, ett litet vid sidan-uppdrag som jag hade fått hemifrån. Kolla hur vanligt det var med stora touch-skärmar. Och även om det fortfarande fanns projektorer och dukar så upplevde jag det som att de fanns en hel del stora skärmar med touch-funktion (kanske benämns dessa skärmar på något annat sätt men ni förstår säkert vad jag menar). Blir detta det som kommer byta ut projektorer med smartboards i framtiden? Vem vet, vi får väl se!

Reflektion från en dag på SETT

Första dagen är avverkad på SETT2016 och jag är full av intryck och avtryck. Även om dagen avslutades med att mitt SL-kort försvann från den plats jag lagt det på från början så har jag en positiv bild av alla de intryck som dagen gav mig. Jag gillar verkligen det myller av lärare, skolutvecklare, rektorer m.fl. som samlas på ett ställe för att träffa andra, lära sig nya saker och få nya idéer till sin undervisning. I detta myller fanns jag och jag hade i programmet letat fram spännande föreläsningar som jag ville gå på. Det är lite synd att man inte kan gå på alla föreläsningar men visst är det en styrka att vi är flera stycken från Sandgärdskolan som kan dela med sig av sina intryck under dagen. Även om jag vid vissa av föreläsningarna fick sällskap av andra från skolan så är det mina tankar som jag berättar om.

IMG_5511Jag började med att lyssna på Sofia Kruth från Sandhultskolan som berättade om sitt arbete med 3D-classroom. Eleverna blev mer engagerade och lärandet stärktes genom att använda denna digitala resurs. Och jag måste medge att det blir en lite wow-effekt när men med 3D-glasögon får följa med rakt in i örat och se hur örat arbetar när ljudvågorna kommer in i hörselgången eller när man får åka med in nära ett löv och in i det och ser hur fotosyntesen går till.

Min nästa föreläsning var det Anna Josefsson och Johan Klavins från Hultsfreds kommun som höll i. De berättade om vad som hände när 3D-printern kom in i klassrummet. Jag vet egentligen inte riktigt om det var något av de som de sa som var viktigt för mig men de som hände i mitt huvud under tiden var än viktigare. Jag ser stora möjligheter att jobba med 3D-skrivare i slöjden. Kanske som en designuppgift eller kanske mer riktigt när eleverna jobbar med estetiska uttryck. Kanske få programmera fram en modell av en stol. Varför riste sen när de skrivit ut den så bygga den i naturlig storlek i slöjden. Eller använda utskrivna delar som delar i ett projekt som de jobbar med i slöjden. Kanske är det ett sätt att föra slöjden vidare och utveckla undervisningen och redskapen. Hoppas att det någonting kommer finnas möjlighet att låna en 3D-skrivare och få testa den med eleverna för att se hur och vad den kan tillföra. Men jag tror att det finns många fler saker som den skulle kunna tillföra till min undervisning.

Efter lunchen var det dags för Elisabeth Jagell Växthusets slöjdsalar att berätta om hur hon jobbar med digitala hjälpmedel i sin slöjdundervisning. Hon använder bloggen mycket i sin undervisning och det är ofta eleverna som gör att bloggen utvecklas. I sin föreläsning berättade Elisabeth om många appar och nätbaserade digitala resurser som tinytap (bygga frågespel till begrepp), chatterpix (gör att verktygen kan tala), Lexin (översätter ord) och conqr (för att göra flash-kort för att koppla begrepp med bild) men det är ändå hennes arbete med eleverna som jag blir imponerad av. Det känns som att Elisabeth är mycket bra på att fånga elevernas intressen och möta dem precis där de är. Kanske är jag där också men det har fått mig att verkligen fundera över det jag gör och på vilket sätt jag kan bli bättre.

Under dagen träffade jag många personer och som alltid är det jättetrevligt att träffa dem som man annars bara ser på nätet. Det blir liksom något annat att prata ”in real life”. Jag hade bland annat ett långt samtal med ett ”stort” utbildningsföretag om läromedel i slöjd. Och framför allt digitala läromedel. Jag vet att jag blev mycket klokare under samtalet och jag hoppas att jag tillförde en del tankar till företagets framtida arbete. Och vem vet, kanske har jag sått ett frö till ett nytt digitalt läromedel och kanske är jag i framtiden en del av ett sådant läromedel. Men till dess kommer jag ta med mig alla mina lärdomar och tankar från dagen till min egna undervisning och min egna digitala undervisning.

Ha det så gott. Vi ses snart igen!

Denna text är även publicerad på http://skolutveckling.sandgardskolan.se/#post16

Tittar ut och ser en värld av kubformade block.

Sitter just nu med mina grabbar här hemma och söndagsmyser. Tittar ut genom fönstret och ser hur ljust det är ute. Det får bli en utedag efter lunch. En av mina grabbar, 8-åringen, sitter med sin Ipad och skapar i Minecraft. Han skall bygga byn vi bor i. Jag funderar lite över detta och ser många delar av slöjden i det han gör. Kanske inte direkt hantverket i slöjd som han tränar på men att lösa problem, att se samband och att få allt att stämma ihop i slutet. Han springer iväg till dörren eller fönstret för att se hur grannarnas hus ser ut och han försöker överväga hur stort deras hus är i förhållande till vårt. För det är vårt hus som han utgår ifrån. I alla fall så var det så från början.

Jag ser hur han tar ställning för att göra på ett visst sätt om det inte går att lösa på ett sätt som han tänkte från början. Han löser problem, tar egna beslut, funderar och bygger vidare. Han berättade om att han ville ha med allt och jag och han pratade om hur mycket varje block i Minecraft skulle motsvara i verkligheten. Egentligen villa han nog att varje block skulle motsvara runt 10-20 cm men han bestämde sig för att inte göra så noggrant för då skulle det ta så lång stund. Jag berättade för honom att man också kan bjuda in andra personer till att hjälpa till att bygga. Det verkade spännande tyckte han och jag tror att han kommer att fortsätta bygga, räkna, göra överväganden och lösa problem i samband med att han bygger upp närmiljön i Mincraft

Violvägen 3.PNG

Vårt hus är det vita med blåa knutar. Vår husvagn står utanför och väntar på sommarsäsongen.

Sen går det ju att hämta topografin i Minecraft på nätet, Lantmäteriet tror jag bestämt att det är. Jag vet dock inte om den kartan går att använda i Ipad-appen Minecraft eller om man måste in i spelet på datorn. Kanske är det nästa steg att gå för honom.

Jag tycker det verkar häftigt att faktiskt kunna utveckla förmågor som man annars rent praktiskt över i slöjdsalen i en app på en Ipad. Tänk sen att kunna göra det tillsammans i en klass eller med en klass på andra sidan jorden. Det är fantastiskt vilka möjligheter man har med dagens teknik.