Tittar ut och ser en värld av kubformade block.

Sitter just nu med mina grabbar här hemma och söndagsmyser. Tittar ut genom fönstret och ser hur ljust det är ute. Det får bli en utedag efter lunch. En av mina grabbar, 8-åringen, sitter med sin Ipad och skapar i Minecraft. Han skall bygga byn vi bor i. Jag funderar lite över detta och ser många delar av slöjden i det han gör. Kanske inte direkt hantverket i slöjd som han tränar på men att lösa problem, att se samband och att få allt att stämma ihop i slutet. Han springer iväg till dörren eller fönstret för att se hur grannarnas hus ser ut och han försöker överväga hur stort deras hus är i förhållande till vårt. För det är vårt hus som han utgår ifrån. I alla fall så var det så från början.

Jag ser hur han tar ställning för att göra på ett visst sätt om det inte går att lösa på ett sätt som han tänkte från början. Han löser problem, tar egna beslut, funderar och bygger vidare. Han berättade om att han ville ha med allt och jag och han pratade om hur mycket varje block i Minecraft skulle motsvara i verkligheten. Egentligen villa han nog att varje block skulle motsvara runt 10-20 cm men han bestämde sig för att inte göra så noggrant för då skulle det ta så lång stund. Jag berättade för honom att man också kan bjuda in andra personer till att hjälpa till att bygga. Det verkade spännande tyckte han och jag tror att han kommer att fortsätta bygga, räkna, göra överväganden och lösa problem i samband med att han bygger upp närmiljön i Mincraft

Violvägen 3.PNG

Vårt hus är det vita med blåa knutar. Vår husvagn står utanför och väntar på sommarsäsongen.

Sen går det ju att hämta topografin i Minecraft på nätet, Lantmäteriet tror jag bestämt att det är. Jag vet dock inte om den kartan går att använda i Ipad-appen Minecraft eller om man måste in i spelet på datorn. Kanske är det nästa steg att gå för honom.

Jag tycker det verkar häftigt att faktiskt kunna utveckla förmågor som man annars rent praktiskt över i slöjdsalen i en app på en Ipad. Tänk sen att kunna göra det tillsammans i en klass eller med en klass på andra sidan jorden. Det är fantastiskt vilka möjligheter man har med dagens teknik.

 

Annonser

Bara en vecka kvar

IMG_1442Under sommaren har jag detta år valt att inte lägga så mycket kraft på min undervisning och inte heller förbereda massor av undervisning till hösten. Ganska skönt vill jag säga men samtidigt vet jag att när terminen närmar sig till hösten så kommer jag ändå sitta och planera och förbereda undervisningen. Jag vill nämligen vara förberedd och veta att jag har gjort allt för att eleverna och deras olika behov skall ha all möjlighet att tillgodogöra sig min undervisning. Att vara förberedd och ha planerat undervisningen betyder dock inte att jag måste följa planeringen till punkt och pricka. Att jag är förberedd betyder samtidigt att jag kan vara flexibel och göra anpassningar i stunden.

Men som överskriften säger så förstår ni ju själva att jag inte avser terminstart med de orden utan det är o-ringen som är i antågande och i år genomförs den i Borås. Kanske är det där att jag har valt att inte lägga massa tid på undervisningen inte så självvalt utan jag har faktiskt varit tvungen att lägga mer kraft på att förbereda mig och den personal som jag skall jobba med inför den dryga vecka med orientering som är i antågande. Jag är chef för en av starterna, den som är sponsrad av SIA-glass, och det har inneburit att jag lagt åtskilliga timmar på att fundera hur starten skall gå till? Hur eventuella problem skall åtgärdas? Hur skall vi få schemat att hänga ihop under dagen så att all personal hinner få lite rast? De flesta av frågorna får jag färdiga svar på från de som är övergripande ansvariga (det är ju inte första gången tävlingen genomförs och mycket erfarenhet finns sen tidigare) men en del får jag fundera över själv. Oavsett vilket så är det mycket att sätta sig in i och det har tagit mycket av min tid de senaste veckorna. Hur skall startmodulerna sitta ihop? Vilka klasser skall jag ha vid min start? Var ligger startplatserna och hur skall vi bugga upp startplatserna så att några tusen löpare kan passera smidigt? Hur skall egentligen ställningen som håller den så viktiga klockan se ut? Hur skall vi spärra av på starten för att flödet skall fungera bra. Avprickning, check och annat måste flyta på smidigt? Vägen till start, kommer vi verkligen dit med allt material eller behöver vi ha hjälp med terränggående transport? Var parkerar vi våra bilar så att de inte står i vägen?

leif keps oringenNu vet jag att pusselbitarna har fallit på plats eller rättare sagt så börjar pusslet bli klart och jag kan ladda för att genomföra min del av o-ringen 2015. Jag känner mig färdigplanerad och taggad till tusen. Jag kommer säkert, om jag hinner,  skriva mer om denna fantastiska tävling och mina upplevelser under tävlingsveckan i min blogg men i första hand så skall jag genomföra min uppgift och den innefattar tidiga morgonar, kanske så tidiga som klockan fyra, till sena eftermiddagar och jag hoppas att jag får se just dig där ute i skogen under O-ringen 2015 i Borås om ungefär en vecka.

Det där skall bli fina blommor!

  Det där skall bli fina blommor. Med olika färger, säger min son till mig när vi försöker fånga lite av vårsolen med ett mellanmål på altanen.

Jaha säger jag. Hur skall vi göra för att det skall bli fina blommor då? 
Min son säger utan att tveka: Vi måste ge dem vatten. Och ställa dem i solen. Och ta hand om dem. 
Jaha, ungefär som med människor överlag tänker jag tyst för mig själv. Men jag hinner inte säga det högt innan min son är borta och på nästa tanke. Självklarheter från min 7-åring
Och visst är det fantastiskt hur naturen är beskaffad. Väldigt mycket är detsamma fast i olika kostymer. Fröet i krukan är inte helt olikt en människa. De måste ha omtanke för att kunna växa och utvecklas. Omtanken kan vara olika beroende på behoven. 
Även elever behöver omtanke, närhet och ett sammanhang för att kunna växa. I min slöjdsal kan eleverna få det sammanhang som ger dem möjlighet att växa och utvecklas.
Jag är inte så duktig på att ta hand om växter, eller som jag ibland säger, det finns utvecklingspotential i mitt sätt att ta hand om växter, men jag tror att jag kompenserar det genom att ta hand om mina elever. Trots det tror jag att jag skall göra ett försök att hjälpa dessa plantor så att det blir smultron. Det vore gott, och somrigt! 

 

Ta hand om er och se till att ge era plantor, elever eller vad det är ni vill skall växa den omtanken de behöver.

Första veckorna

Det senaste har jag varit nybörjare på jobbet igen. Mina första två veckor på Sandgärdskolan där jag numera har min arbetsplats är avklarade. Slöjdläraren på Sandgärdskolan skall gå i pension och jag skall ta över. Jag har fått gå tillsammans med honom under ett par veckor. Vilken ynnest det är att få gå tillsammans med den avgående läraren, som också var min handledare när jag studerade till slöjdlärare för nästan 15 år sen, och verkligen lära känna eleverna i lugn och ro. Kanske borde det vara ett krav när man skall hoppa in mitt i terminen. Jag har iallafall hunnit se lokalen, hitta utvecklingsbehov och se andra små saker som jag lägger till på min attgöra-lista. Det kommer ta en stund att få till slöjdsalen och undervisningen så att den återspeglar mina tankar med slöjdundervisningen men det viktigaste är ju att alla eleverna får fortsätta att utvecklas och känna glädjen i att slöjda. Jag pratade häromdagen med några av eleverna om mina tankar när det gäller undervisningen och hur de digitala kan användas för att komma vidare. De verkade tycka att det är en bra idé men jag kanske inte skall dra på för fulla spjäll från början utan successivt öka den digitala delen av undervisningen.

IMG_2886

Slöjdsalen på Sandgärdskolan

 

IMG_2885

Slöjdsalen på Sandgärdskolan

 

Jag har också hunnit träffa den härliga klass jag skall vara mentor för under de två månader de har kvar på sin högstadietid. De kommer nog knappt hinna lära känna mig innan de skall sluta. Men jag skall göra mitt bästa för att de skall ha en bra sista tid på Sandgärdskolan.

Jag är övertygad om att jag kommer få en underbar vardag på Sandgärdskolan tillsammans med kollegor som håller det pedagogiska samtalet levande. De första veckorna har varit omtumlande med mycket nytt att lära sig och jag antar och hoppas att jag kommer hitta nya saker att lära mig framöver. Nya saker som utvecklar mig och får mig att skapa den bästa tänkbara undervisning för mina elever.

Till sist vill jag önska min företrädare Christian ett underbart liv med många nya fantastiska upplevelser.

 

 

På måndag är jag där och inte här

Idag är det fredag och jag har min sista arbetsdag på Särlaskolan i Borås. På Särlaskolan har jag varit nästan tio år och nu flyttar jag vidare till Sandgärdskolan. Det känns lite pirrigt, väldigt roligt och lite tomt men jag ser med spänning fram emot att fylla mina dagar med nya erfarenheter. Jag vet att jag har sagt det förr men ni är många som gett mig många reflektioner och härliga möten så än en gång TACK!IMG_2782

Samtidigt som jag byter arbetsplats byter också ”min” slöjdblogg namn till Slöjd-Sandgärdskolan/Särlaskolan men det är fortfarande samma adress för att hitta dit. Anledningen till att den skall vara kvar är för att det är enkelt. Adressen är inarbetad och även min kollega som är kvar på Särlaskolan vill ju ha kvar den hos sig också. Så min tanke är att du kommer att mötas av något åt detta hållet.

Bild till slöjdbloggens sidhuvud

Men bara så att du vet. På måndag är jag där och inte här eller kanske är jag här och inte där. Oavsett vilket så kommer jag fortsätta att skriva och reflektera både här och där. Ha en bra helg!

Jag finns även på twitter: @leifhblomqvist

Jag finns även på facebook: Slöjdläraren Leif Blomqvist

Jag finns även på instagram: slojdlararen

Jag finns även på youtube: Leif Blomqvist på youtube

Falla omkull och resa sig igen!

Jag tittar gärna på film och en del repliker sätter sig fast i hjärnan. En del bara för att de är lite lustiga, en del för att de låter bra och andra för att de säger något till mig. En sådan replik är när en pappa säger till sin son: -Vet du varför vi faller omkull? Sonen svarar smått förvirrat: -Nej! Pappan svarar då: -Det är för att du skall lära dig att ta dig upp på fötter igen.
Detta replikskifte har etsat sig fast i mitt medvetande och jag ser tydliga likheter till mitt förhållningssätt till lärande och hur jag och andra lär oss. Kanske är det inte så att jag varje dag faller omkull men jag gör misstag och dessa ger mig erfarenheter. Erfarenheter som gör att jag lättare klarar nästa situation. Genom att jag låter mina elever lösa problem och att jag tillåter dem att göra fel så ger jag dem erfarenheter som gör dem rustade för framtiden. Jag låter mina elever, precis som jag själv, helt enkelt samla på misstag (läs erfarenheter) och jag kommer förmodligen inte någonsin hinna få en komplett samling. Men jag tänker aldrig sluta att samla på dem.

Utvärdera för att utveckla

Jag beskriver här delar av två olika dagar ur mitt liv dels o-ringen, en orienteringstävling i fem etapper som går av stapeln varje år i juli månad,  och dels mitt jobb som lärare.

En dag på semestern

05:30, fredag morgon mitt i semestern och telefonen surrar till, familjen Blomqvist vaknar sakta till liv i husvagnen som står uppställd på ett fält utanför Kristianstad tillsammans med nästan 3000 andra vagnar. Det är dags att gå upp och förbereda det sista för femte etappen av årets O-ringen. I husvagnen är det så där lite fuktigt som det brukar vara på morgonen särskilt när det varit varmt på dagen innan. Det senaste dagarna har termometern snuddat vid 30-gradersstrecket och det gäller att vara förberedd för att orka springa i den stekheta skånesolen. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten i stora mängder. Dessa förberedelser IMG_1442tillsammans med att ta på sig rätta kläderna, nummerlappen, skorna och packa ner ombyte, kompass, sportident-pinne (stämpingspinne) och mer vatten är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Vi tar bussen ut mot arenan och går några hundra meter den sista biten. Väl på plats trängs vi med flera tusen andra orienterare och åskådare som också skall springa sin sista etapp i årets o-ringen. Jag gör mig klar, snörar på mig orienteringsskorna och beger mig till starten som ligger cirka 2000 meter från arenan. Kompass, angivelsehållare och stämplingspinnen tas med. Väl vid start går jag in i min fålla och tar angivelse och karta sen startstämplarjag och ger mig av. På väg mot startpunkten tittar jag på kartan för att läsa in min väg till första kontrollen.

IMG_1443Vägen till första kontrollen går smärtfritt precis som jag i min tänkt mig och efter stämpling vid kontrollen ser jag en tydlig väg mot andra kontrollen. Jag skall gå uppför höjden och ut på den vänstra åsen för att hitta den lilla stenen på åsens kant. När jag kommer upp på kanten av höjden och skall vidare ut på åsen ser jag direkt att jag behöver korrigera min planerade rutt. Jag ser att den vägen mot stenen på åsens kant inte är gynnsam utan jag ser direkt att jag kommer lättare mot kontrollen om jag tar mig ner en bit i sänkan och sen springer på skrå utmed åsen. Jag gör ett snabb korrigering och känner mig nöjd med mitt val. Väl framme vi kontrollen känns det som jag gjort ett klokt val. Så fortsätter jag under banan att korrigera och förändra mina vägval utifrån de förutsättningar som terrängen och min kondition ger mig. Jag tar hela tiden nya beslut som gör att jag kommer fram dit jag skall snabbt, rätt och enkelt. Väl i mål denna sista etapp känner jag att jag tagit rätt beslut och med tanken på att jag är godkänd och tagit mig runt på en för mig mycket snabb tid så får jag mina val bekräftade.

En dag under terminen

05:30 på morgonen en arbetdag under terminen och väckarklockan startar radion. Jag vaknar sakta till en ny arbetsdag. Jag tar mig upp samtidigt som de andra i familjen vaknar. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten. Jag packar ihop min väska med dator, ipad, jobbsaker från kvällens hemmaarbete och lunchlådan tillsammans med lite frukt och en vattenflaska. Dessa förberedelser tillsammans med att ha en planering för dagens arbete är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Jag sätter mig i bilen och tar mig mot jobbet. Börjar med en kopp kaffe och lite snack med några kollegor. När detta är gjort går jag iväg till min sal, slöjdsalen, där jag börjar fundera över de lektioner jag skall ha under dagen. på den första lektionen har jag 15 elever med olika förutsättningar och behov (precis som vilken grupp som helst). Jag vet att jag bland andra har två elever som behöver öva på processförmåga lära in ett nytt moment och detta har jag förberett genom att spela in momenten på film och publicerat på Youtube och slöjdbloggen. Jag vet att under en lektion kommer det en elev som behöver utveckla DSC_0235begreppslig fömåga och det har jag förberett genom att skicka över ett dokument till eleven där hen kan plugga hemma på material, verktyg och tekniker. Detta är en liten del av de anpassningar och förberedelser jag har gjort inför arbetsdagen.

Lektionen startar och jag går efter det till de två elever som skulle kollat på filmen inför lektionen. Det visar sig att bara en av eleverna har förberett sig inför lektionen. Jag frågar eleven som missat förberedelserna inför lektionen om hen vill titta på filmen nu. Det visar sig att eleven har kollat men förstår inte vad jag menar. Jag fortsätter att prata med eleven och kommer fram till att jag behöver göra en korrigering på min planering för lektionen. Jag talar om för eleven vad hen skall ta fram och sen gör jag en snabb överblick i salen. Det är två andra som behöver lite tips. Jag löser det innan jag är tillbaka hos den första eleven. Vi sätter oss ner och tillsammans går vi igenom det eleven behöver ha reda på. Genom hela lektionen gör jag små korrigeringar och anpassningar utifrån vad jag ser och upplever i KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAförhållande till de mål som finns. Lektionen närmar sig sitt slut och jag känner mig nöjd. Jag ser på eleverna att de upplever detsamma som mig. Genom att jag upplever och ser saker så kan jag utifrån det mål jag och eleverna har göra anpassningar och förändringar som gör att eleven hamnar på rätt spår mot målet.

Formativt

Att bedöma situationer formativt varje ögonblick, varje tillfälle och varje dag är ganska självklart i de flesta, eller kanske alla, situationer. Exempelvis om du kör bil och håller på att krocka så är det väl ganska självklart att du korrigerar din rutt eller hur du kör. Om du springer en orienteringsbana och märker att du håller på att hamna fel så är det också ganska självklart att korrigera och förändra hur du springer. Jag upplever att jag hittar fler och fler likheter i mitt privata liv och mitt yrkesliv. Saker och erfarenheter som jag kan dra nytta av både som orienterare, lärare och som människa.

Vad har du för intressen eller fritidssysselsättningar som ger dig erfarenheter?

En liten Leif mellan sin pappa och sin mamma på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

En liten Leif mellan sin pappa och mamma samt syster på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen