En liten tanke från den här sidan av hyvelbänken

Den senaste tiden har vissa politiker pratat eller vurmat för att eleverna skall ha betyg redan år 4. Jag har egentligen inte velat säga för mycket om detta i min blogg för att undvika att hamna i politiska debatter men eftersom jag upplever att de utelämnar en stor och viktig del i sitt resonemang vill jag utveckla det här. Motivet till att de tycker att vi lärare skall betygsätta elevernas kunskaper i dessa låga åldrar verkar vara att vi inte har en chans att veta hur de ligger till annars. Betygen tycks i deras ögon vara till för att lärarna skall kunna utvärdera sin undervisning och elevernas kunskaper. Jag kan hålla med till viss del att betyg kan vara ett sätt att utvärdera kunskaper och undervisning men jag tycker att det är ett ganska trubbigt verktyg. Och med trubbigt menar jag att det inte ger så mycket. Att utvärdera kunskaper och undervisning i slutet av en undervisningsperiod ger inte de redskap vi lärare behöver för att utveckla undervisningen på det sätt som behövs. Om jag som lärare får reda på hur mina elever har lärt sig och skall förändra min undervisning eller sätta in extra resurser (som vissa politiker vill hävda att betygen från år fyra skall bidraga till) ger det inte så mycket om jag förändrar eller förnyar undervisningen efter att eleverna är klara med undervisningsperioden. Jag måste ju göra förändringen i realtid och då måste jag också utvärdera i realtid och inte i efterhand. Inte heller eleven har så stor användning för betygen under den pågående undervisningen om det inte återföljs av vad som behöver utvecklas och hur eleven skall göra. Detta brukar benämnas med formativ bedömning eller bedömning för lärande och när vi pratar om bedömning för lärande så är det alltid målen, nuläget i lärandet och hur eleven skall gå vidare som är i fokus och då går det inte vänta på betygen utan bedömningen måste ske ”minute by minute” och ”day by day”. Du kan läsa mer om bedömning för lärande här.

Det finns massor av sätt att utvärdera utan betyg om hur elevernas kunskaper är i förhållande till målen och hur undervisningen behöver förändras. Man kan göra prov inför ett område och se vad du behöver lägga fokus på i undervisningen, man kan låta eleverna fylla i enkäter, man kan vara en närvarande lärare under lektioner och se hur eleverna utvecklas. Man kan naturligtvis göra vanliga prov men jag tycker att prov är ganska meningslösa om de inte används för att föra eleverna vidare i sin utveckling. Man kan låta eleverna göra undervisningssituationer för varandra och därigenom se hur eleverna ligger till. Du kan låta eleverna själva bedöma hur de ligger till genom olika aktiviteter kopplade till målen och undervisningen. Det finns så många olika arbetssätt när det gäller detta så jag skulle vilja säga att det finns lika många sätt att arbeta med att synliggöra lärande och kunskap som det finns lärare.

Jag som lärare vet att jag ständigt uppdaterar den information jag har om eleverna och gör justeringar i min undervisning. För det behöver jag inte betyg men jag behöver ständig utvärdering av undervisningen och lärandet och jag måste låta min undervisning vila på beprövad erfarenhet och forskning. Så snälla politiker tänk er för innan ni tar ert beslut. Det finns andra sätt att utvärdera undervisning än betyg.

Dagens smiley-fråga!

Jag har länge genomfört snabba utvärderingsfrågor i slutet av lektionerna s.k. exit pass i syfte att utvärdera lektionen och lärandet för att kunna förbättra och anpassa undervisningen. Utvärderingarna har tyvärr oftast handlat om hur eleverna tycker att lektionen varit, deras arbetsinsats eller kanske om de har lärt sig något nytt. Det sistnämnda är kanske ganska självklart med tanke på att jag har som grundsyn att det är omöjligt att inte lära sig något nytt oavsett vad man gör. Jag har även sett andra ställa liknande frågor som svaras på med hjälp av smileys. Jag gillar idén att eleverna på vägen ut genom dörren snabbt kan ge ett omdöme nästan som de man kan ge i vissa affärer genom att trycka på en av tre knappar. En glad, neutral eller ledsen smiley. smileysJag gjorde helt helt enkelt inplastade smileysar i tre olika varianter där jag snabbt och enkelt kan få svar på frågor som jag ställer till eleverna. Frågorna kan precis som jag nämnt förut vara av karaktären hur lektionen har varit men jag tycker det är mer intressant och utvärderande att fråga om ett givet moment eller en sak som vi pratat om på lektionen. Då kan jag kolla av hur eleverna känner att de hänger med i det centrala som tagits upp under lektionen och jag får en fingervisning i hur jag skall inleda nästa lektion.

Ledighet med prövning, kommunikologi och hemligt projekt

Höstlov, det är underbart att få den möjligheten att ta igen sig under ledigheten. Slappna av och riktigt hänge sig åt familjen. Men nu blev det inte riktigt så. Jag tackade ja till att genomföra en prövning i slöjd för en elev så idag fick grabbarna hänga med till slöjdsalen. De är ju inte ledsna att få vara där och spika, tälja och testa slöjdens alla möjligheter.

Anledningen till att jag tackade ja till att genomföra prövningen var i stort sett bara för att det är en ny upplevelse för mig och jag tror att jag kommer lära mig mycket av detta. Bara att förbereda denna uppgift tog ett antal timmar i anspråk och sen att genomföra den har tagit runt 10 timmar totalt sett hittills. Det verkar som om eleven börjar bli klar och nu handlar det bara om att väga alla delar eleven visat upp praktiskt och de samtal vi har haft under processen samt den skriftliga dokumentationen han fört under processens gång mot kunskapskraven i kursplanen för slöjd i LGR11.

Hela situationen är spännande, det är första gången jag gör en prövning för en elev och det är mycket som jag skall ta hänsyn till. Alla delar av kunskapskraven skall kunna uppnås under en begränsad tid. Jag förstår att det inte är en ultimat situation och önskvärt är att processen skall pågå. Delar av det centrala innehållet kommer inte beröras under detta arbete men med tanke på situationen så tror jag att jag kan bortse från en del centralt innehåll. Det är ju ”bara” kunskapskraven jag skall kontrollera. Jag antar att det hela blir en otroligt lärande situation för mig och jag hoppas att jag får möjlighet att dela med mig till er om mina upplevelser i samband med prövningen. Håll utkik om ni är intresserade, det kommer mera jag vill bara strukturera upp mina tankar lite mer först.

Resten av veckan kommer tillbringas med jobbaktiviteter på ett eller annat sätt. I morgon skall jag ner till Göteborgs universitet för arbete i en referensgrupp som arbetar med kompetensutvecklingsmaterial för slöjdlärare. Ett riktigt spännande arbete som ger otroligt mycket för mig. Jag får tänka till och utveckla mina tankar när det gäller arbetet med bedömning och LGR11. Sen på fredagen så skall jag testa något helt nytt för mig privat och i yrket. Jag skall gå på en introduktion i kommunikologi, en tvärvetenskaplig meta-disiplin. Jag vet egentligen inte så mycket om det men hoppas att få reda på mer under fredagen. Jag återkommer om detta i ett senare inlägg.

Jag håller också på med ett par andra projekt som tar lite tid men som kommer ge mycket tillbaka till mig personligen. Jag kan tyvärr inte berätta mer om det just nu mer än att det handlar om slöjd, jag kommer dock återkomma till det snart oavsett om det lyckas eller ej.

Även om jag faktiskt tagit en hel del av min ledighet till att utveckla mitt arbete, yrke eller mig som person så tycker jag att jag får ut så mycket av det. Jag får nya infallsvinklar som gör att jag kan ta det lugnare under dagarna och jag blir mer medveten om hur eleverna lyckas och vad som är gott lärande. Jag trivs verkligen med min vardag just nu.

Lev väl och ta hand om er där ute!

Tillsammans blir vi starkare!

IMG_1835Sommaren börjar lida mot sitt slut och terminen närmar sig för eleverna. På onsdag är det skolstart för eleverna på Särlaskolan i Borås. Det kommer bli en riktigt rolig och bra termin, kanske den bästa genom tiderna. I slutet av förra veckan hade vi kick-off med jobbet. Två dagar på Löftadalens folkhögskola i Åsa i Halland. Där har vi pratat om temaarbete och ämnesövergripande arbete inför hösten. Ett arbete som kommer öppna mer utvecklingsvägar och skapa fler resurser.

Anledningen till att det skapar fler resurser är att vi lärare jobbar tillsammans istället för bredvid varandra. Varför skall både jag och mina kollegor skapa möjligheter för eleverna att lära samma saker. När vi istället kan dela på arbetet. Jag tar en del och min kollega tar en annan del. Förmågorna (the big five) som ligger till grund för mycket av arbetet och då spelar det ingen roll om det är matematik eller religionskunskap som gör att eleven övar på exempelvis metakognitiv förmåga. Nu vet jag att det centrala innehållet i ämnena kräver att vi skall ta upp vissa delar rent ämnesmässigt men de delar där vi kan samarbeta kommer göra att vi som pedagoger öppnar för mer resurser och möjligheter.

Det ämnesövergripande temat som vi diskuterat tangerar miljö och resurshushållning vilket alla ämnen i skolan på något sätt har med i sin kursplan. Ganska naturligt för oss att välja detta område till att börja med. Detta arbete gör inte bara lärarnas jobb lättare det kommer även skapa en känsla av sammanhang för eleverna. När vi läser en sak i ett ämne så kopplas de andra ämnenas arbete till detta.

Jag skulle vilja hävda att vi inte är experter utan håller på att lära oss (måtte jag aldrig sluta lära mig saker) detta arbetssättet. Det är inte säkert att alla håller med mig men oavsett så skall det bli riktigt roligt och intressant att börja jobba med detta. Även i slöjden kommer vi angripa detta område på lite olika sätt med bl.a. självbilder och uttryck (vilka avtryck vill du ge i världen, låter lite flummigt, jag vet men det kommer bli tydligare för eleverna) och/eller återvinningsprojekt där eleverna gör om skräp & gamla saker till nya produkter. Det är lite förenklat förklarat nu och jag vill inte gå in djupare på det just nu men återkommer i ett annat blogginlägg om hur det går.

En annan sak som blir positivt är att det blir enklare att bedöma elevernas insatser. Även om eleven naturligtvis är med själv till stor del i sann ”bedömning för lärande”-anda så ligger ansvaret även hos läraren och om vi är fler så har vi stor hjälp av varandra. Det ger även möjlighet att se eleven i många olika situationer där vi kan fokusera på en förmåga i det ena ämnet och nästa förmåga i det andra ämnet o.s.v. Genom att vi jobbar tillsammans så kommer eleverna ha möjlighet till ökad kunskap genom att vi jobbar med samma bedömningsfokus från flera håll.

Jag tycker denna terminen skall bli riktigt rolig med tanke på att nu kommer vi lärare på skolan kunna jobba tillsammans och hjälpa eleverna att få den bästa terminen genom tiderna. Tillsammans lär vi oss mer, tillsammans ger vi mer, tillsammans har vi roligare, tillsammans blir vi starkare.

Betygstider är utvärderingstider

Det är den tiden på året då det är dags att sätta betygen på pränt. Tycka vad man vill om betygen men egentligen är det inte så stor sak utan bara en bekräftelse på det som eleverna redan vet. Genom att eleverna har varit delaktiga i undervisningen och medvetna om målen och hur de skall ta vidare i sitt lärande så vet de redan var i betygsskalan deras kunskap motsvarar. Så borde det vara i alla fall. Och det är min målsättning. Men det blir inte alltid så. Eleverna hamnar fortfarande i frågan: ”Vad ligger jag på för betyg?”. Det i sig tyder på en osäkerhet av eleven om vad som förväntas av dem, alltså vad som är målen. Jag brukar kontra med frågan: ”Vad tycker du?” och då har eleverna oftast god koll på hur de ligger till i förhållande till målen och det är ju en bra återkoppling till mig. Jag vet att jag har hållit målen levande under undervisningen och gett eleverna bra feedback som gör att de är medvetna hur de skall gå vidare. Men trots det så kommer ibland frågan som jag nämnde förut. ”Vilket betyg ligger jag på?”

Jag kan inte vara nöjd med min undervisning förrän den frågan är borta och inte existerar längre, inte ens i elevens huvud. Viktigare är att där finns kunskap om hur eleven ligger till i förhållande till målet och hur eleven skall ta sig vidare till målet. 

När jag har det tankesättet kan jag också använda betygen som en utvärdering för min undervisning och hur väl jag har lyckats hjälpa eller handleda eleven vidare mot målen. Ju fler elever som når högre mål desto bättre har jag lyckats med min undervisning. En del skulle då direkt säga att hur väl undervisningen lyckats beror på vilka elever man ha i sin undervisningsgrupp. Men jag anser att det inte inte är ett framgångsreceptet att tänka så. Ni som följt min blogg vet att jag hela tiden försöker möta mina elever där de befinner sig och därför funkar det inte att säga att misslyckanden skulle bero på delar av undervisningsgruppen. Det är enligt mig mitt jobb att anpassa min undervisning så att den funkar för alla elever. Och det är väl självklart att om jag märker att en elev har svårt att följa med i min undervisning så måste jag ju förändra mitt sätt att undervisa. Därför kan jag säga att betygen blir som en utvärdering för min undervisning.

Jag vill avsluta med att faktiskt förstärka att det är jag som har framtiden i min hand. Hur det blir är det jag som kan påverka. Jag formar min verklighet och för att citera den  mentale tränaren Olof Röhlander: ”Det blir alltid som man tänkt sig”

Lev väl!

Videofilmning utvecklar tekniker!

Jag har inte varit en stor vurmade för att eleverna skall lära sig massa slöjdtekniker i slöjden på skolan. Det är sekundärt men oftast ett krav eller möjlighet för att komma vidare i sin process. Jag anser att det viktiga är tänkandet och hur eleven reflekterar över lärandet. Då är det viktigt att eleven får syn på utvecklingsmöjligheter för att komma vidare i sin process och därmed sitt tänkande om sitt lärande.

Jag fick inspiration efter gårdagens föreläsningar då jag, Henrik Almér och Emma Holström föreläste och berättade hur vi arbetade. När Emma berättade hur hon arbetade med videofilmning i sin undervisning och hur eleverna använde det för att utveckla sina tekniker och kunskap blev jag inspirerad. Jag testade detta med en elev som tyckte sågandet var svårt. Jag provade att filma eleven och sen visade jag hur jag gör. Vi satte oss ner och jämförde våra tekniker och eleven såg väldigt många saker som hon kunde förändra. Hon testade att förändra detta och sågade igen.

Det gick lättare och hon utbrister: -Vad lätt det gick nu!

Videofilmning är helt klart ett redskap för att eleverna skall lyckas bättre i slöjden. Filma med Ipad och diskutera lärandet är utvecklande för både lärare och elev. Det synliggör det svårupptäckta!. Det är riktig utveckling och det ger eleven möjlighet att nå längre i sitt lärande och tänkande. Det är framtiden för slöjden!

Möta eleverna där de befinner sig!

I detta underbara vårväder sitter jag och funderar över ett samtal med kollegor där det dök det upp en fråga i mitt huvud som egentligen jag har funderat över flera gånger. Hur skall man sätta målen med sin undervisning? Skall jag ta för givet att alla eleverna kommer nå målen eller skall jag förvänta mig att en del elever inte når målen? Jag tror att jag alltid sen jag började jobba som lärare haft som utgångspunkt att alla elever har möjlighet att nå målen. Och om man tänker att det är min undervisning som skall leda eleverna till målen så är det väl kanske så att betygen som jag ger eleverna i grund och botten är en utvärdering av min undervisning. Om en elev inte når målen så kanske det är så att jag får ta mig en funderare och försöka hitta vägar för att eleven skall nå målen. Även om eleven har ansvar att göra sitt bästa så måste jag samtidigt möta eleven där den befinner sig annars är det stor risk att eleven inte når målen.

Jag gillar att likna detta vid en orienteringsbana. Om eleven behöver hjälp och befinner sig vid första kontrollen så blir det lite konstig om jag försöker hjälpa eleven som om eleven befinner sig vid sjunde kontrollen (det finns naturligtvis självgående elever som skulle klara sig bra men de skulle klara sig bra även i andra sammanhang). I detta fall kommer eleven inte bli hjälpt utan i värsta fall struntar eleven i att försöka ta sig vidare och då har jag inte lyckats som lärare. Det behöver inte vara direkta kunskaper som skiljer sig mellan elevens nuvarande position och lärarens förväntade utgångspunkt.

Det kan lika gärna vara andra saker som gör att vi måste anpassa undervisningen. Men min utgångspunkt i detta resonemang är att jag aldrig kan lägga ansvaret på eleven för att den skall lyckas i skolan, det ansvaret är mitt. Sen att det är eleven som måste finnas där och ta emot det som erbjuds det är en annan fråga men naturligtvis inte oviktigt. Även om jag kanske också där måste möte eleven där den befinner sig och för att ingen skall misstolka detta, jag som lärare bär ansvaret för att undervisningen möter alla elever. Det är ingen lätt uppgift att möta alla eleverna där de för tillfället befinner sig, ibland har jag upptill 20 elever i klassrummet. Det finns inte ett svar för hur man kan kan lyckas med detta men ett av många olika sätt jag använder för att möta alla elever är modellen flippa klassrummet. I min blogg Särlaskolan slöjdar ger jag eleverna möjlighet att förbereda sig i sin egen takt inför lektionerna. Kolla gärna in denna eller kolla artikeln som handlar om min undervisning och som publicerades i tidningen uttryck.

Förutom att jag har börjat flippa mitt klassrum denna terminen så har jag gjort en annan förändring för att eleverna skall finna arbetsro. Det grundar sig i iakttagelser som jag gjorde under förra terminen. Jag började mina lektioner med att göra en närvarokontroll och sen hade jag en genomgång. De elever som då råkade komma försent blev ett störmoment och genomgången var förstörd. Denna termin har jag istället gjort så att eleverna har när de kommer till lektion tagit fram sina arbeten och börjat slöjda. Det funkar ju även om jag inte hade varit slöjdlärare genom att ha ett par enklare uppgifter som eleverna kan börja med direkt när det kommer till lektionen. Att de kan börja direkt medför att de elever som råkar komma försent inte blir ett störmoment. De kan bara flyta in i klassrummet och sätta igång. När det sen har gått några minuter då kan jag om det finns behov (sen jag börjat flippa mitt klassrum har behovet av instruktionsgenomgångar minskat drastiskt) ha min genomgång. Jag har sen jag började med lektionerna så fått en mycket lugnare start och det blir en mer harmonisk lektion. Det har till och med blivit så att en hel del elever kommer innan lektionen börjar för att få lite extra tid. Och det är riktigt roligt att veta att eleverna tycker det är så roligt att de kommer i förväg för att få mer tid. Eftersom jag kanske inte riktigt är klar med för och efterarbete (dokumentation m.m.) när eleverna kommer till lektionen i förväg så har det oftast blivit så att jag är djup försjunken i datorn eller liknande och det är ju inte så trevligt för eleverna att möte detta. Därför har jag funderat på om jag istället skall stå i dörren och ta emot eleverna genom att hälsa på dem när de kommer. Det är ju inte så att jag helt struntar i eleverna nu men jag vill verkligen att alla skall bli sedda och känna sig varmt välkomna när det kommer och därför så kommer jag nog att redan från det att eleverna kommer till lektionen. Bemötandet blir viktigt i mötet med eleven. Att bli bemött som en människa är väl allas önskan. Alla vill vara någon innerst inne, även den som inte vill synas. Jag tror dessutom att det ytterligare kommer öka trivseln och därmed måluppfyllelsen. Möta eleverna där de befinner sig och på ”deras villkor” är förmodligen det viktigaste målet för mig.

Lev väl därute, och ta hand om er!