En liten tanke från den här sidan av hyvelbänken

Den senaste tiden har vissa politiker pratat eller vurmat för att eleverna skall ha betyg redan år 4. Jag har egentligen inte velat säga för mycket om detta i min blogg för att undvika att hamna i politiska debatter men eftersom jag upplever att de utelämnar en stor och viktig del i sitt resonemang vill jag utveckla det här. Motivet till att de tycker att vi lärare skall betygsätta elevernas kunskaper i dessa låga åldrar verkar vara att vi inte har en chans att veta hur de ligger till annars. Betygen tycks i deras ögon vara till för att lärarna skall kunna utvärdera sin undervisning och elevernas kunskaper. Jag kan hålla med till viss del att betyg kan vara ett sätt att utvärdera kunskaper och undervisning men jag tycker att det är ett ganska trubbigt verktyg. Och med trubbigt menar jag att det inte ger så mycket. Att utvärdera kunskaper och undervisning i slutet av en undervisningsperiod ger inte de redskap vi lärare behöver för att utveckla undervisningen på det sätt som behövs. Om jag som lärare får reda på hur mina elever har lärt sig och skall förändra min undervisning eller sätta in extra resurser (som vissa politiker vill hävda att betygen från år fyra skall bidraga till) ger det inte så mycket om jag förändrar eller förnyar undervisningen efter att eleverna är klara med undervisningsperioden. Jag måste ju göra förändringen i realtid och då måste jag också utvärdera i realtid och inte i efterhand. Inte heller eleven har så stor användning för betygen under den pågående undervisningen om det inte återföljs av vad som behöver utvecklas och hur eleven skall göra. Detta brukar benämnas med formativ bedömning eller bedömning för lärande och när vi pratar om bedömning för lärande så är det alltid målen, nuläget i lärandet och hur eleven skall gå vidare som är i fokus och då går det inte vänta på betygen utan bedömningen måste ske ”minute by minute” och ”day by day”. Du kan läsa mer om bedömning för lärande här.

Det finns massor av sätt att utvärdera utan betyg om hur elevernas kunskaper är i förhållande till målen och hur undervisningen behöver förändras. Man kan göra prov inför ett område och se vad du behöver lägga fokus på i undervisningen, man kan låta eleverna fylla i enkäter, man kan vara en närvarande lärare under lektioner och se hur eleverna utvecklas. Man kan naturligtvis göra vanliga prov men jag tycker att prov är ganska meningslösa om de inte används för att föra eleverna vidare i sin utveckling. Man kan låta eleverna göra undervisningssituationer för varandra och därigenom se hur eleverna ligger till. Du kan låta eleverna själva bedöma hur de ligger till genom olika aktiviteter kopplade till målen och undervisningen. Det finns så många olika arbetssätt när det gäller detta så jag skulle vilja säga att det finns lika många sätt att arbeta med att synliggöra lärande och kunskap som det finns lärare.

Jag som lärare vet att jag ständigt uppdaterar den information jag har om eleverna och gör justeringar i min undervisning. För det behöver jag inte betyg men jag behöver ständig utvärdering av undervisningen och lärandet och jag måste låta min undervisning vila på beprövad erfarenhet och forskning. Så snälla politiker tänk er för innan ni tar ert beslut. Det finns andra sätt att utvärdera undervisning än betyg.

Annonser

Betygstider är utvärderingstider

Det är den tiden på året då det är dags att sätta betygen på pränt. Tycka vad man vill om betygen men egentligen är det inte så stor sak utan bara en bekräftelse på det som eleverna redan vet. Genom att eleverna har varit delaktiga i undervisningen och medvetna om målen och hur de skall ta vidare i sitt lärande så vet de redan var i betygsskalan deras kunskap motsvarar. Så borde det vara i alla fall. Och det är min målsättning. Men det blir inte alltid så. Eleverna hamnar fortfarande i frågan: ”Vad ligger jag på för betyg?”. Det i sig tyder på en osäkerhet av eleven om vad som förväntas av dem, alltså vad som är målen. Jag brukar kontra med frågan: ”Vad tycker du?” och då har eleverna oftast god koll på hur de ligger till i förhållande till målen och det är ju en bra återkoppling till mig. Jag vet att jag har hållit målen levande under undervisningen och gett eleverna bra feedback som gör att de är medvetna hur de skall gå vidare. Men trots det så kommer ibland frågan som jag nämnde förut. ”Vilket betyg ligger jag på?”

Jag kan inte vara nöjd med min undervisning förrän den frågan är borta och inte existerar längre, inte ens i elevens huvud. Viktigare är att där finns kunskap om hur eleven ligger till i förhållande till målet och hur eleven skall ta sig vidare till målet. 

När jag har det tankesättet kan jag också använda betygen som en utvärdering för min undervisning och hur väl jag har lyckats hjälpa eller handleda eleven vidare mot målen. Ju fler elever som når högre mål desto bättre har jag lyckats med min undervisning. En del skulle då direkt säga att hur väl undervisningen lyckats beror på vilka elever man ha i sin undervisningsgrupp. Men jag anser att det inte inte är ett framgångsreceptet att tänka så. Ni som följt min blogg vet att jag hela tiden försöker möta mina elever där de befinner sig och därför funkar det inte att säga att misslyckanden skulle bero på delar av undervisningsgruppen. Det är enligt mig mitt jobb att anpassa min undervisning så att den funkar för alla elever. Och det är väl självklart att om jag märker att en elev har svårt att följa med i min undervisning så måste jag ju förändra mitt sätt att undervisa. Därför kan jag säga att betygen blir som en utvärdering för min undervisning.

Jag vill avsluta med att faktiskt förstärka att det är jag som har framtiden i min hand. Hur det blir är det jag som kan påverka. Jag formar min verklighet och för att citera den  mentale tränaren Olof Röhlander: ”Det blir alltid som man tänkt sig”

Lev väl!

Allt börjar med dig själv

Idag har jag lagt in mina elevers slöjdbetyg i betygssystemet. Det är med en viss splittrad tanke som jag registrerar in betygen för eleverna. Man vet att de elever som klarar sig bra mår ganska väl av att få positiv förstärkning genom höga betyg. Men problemet är ju egentligen inte de elever som klarar ämnet bra utan de elever som trots mina försök och trots deras egna försök inte ännu nått hela vägen. Trots att jag under varje lektionstillfälle försöker leda eleverna rätt, förklara, hjälpa dem att reflektera, ”ge” dem kunskaper, uppmuntra och stötta dem, samtala om deras kunskap och hur de skall ta sig vidare så når de inte hela vägen än. De sistnämnda eleverna påverkas enligt mig negativt av betygen. I den bästa av världar borde inte betyg behövas. Det torde räcka med att lärare och eleverna har bedömningen levande under varje lektion. Genom formativ bedömning får eleverna (och läraren också för den delen) ständig återkoppling av var eleven befinner sig, vad som är målet för uppgiften, lektionen eller ämnet samt hur eleven skall göra för att ta sig vidare mot målet. Bedömning för lärande är något som kan hjälpa eleven att nå ”hela” vägen i ämnet men trots att jag försöker ha detta i undervisningen hela tiden finns det fortfarande elever som behöver mer hjälp.

Så vad kan jag förändra  i min undervisning för att alla elever, jag skriver alla för det måste ändå vara målet, skall nå hela vägen. Det jag har funderat på är att flippa mit klassrum. Nu vet jag inte om jag har förstått rätt när det gäller att flippa mitt klassrum men jag tänker mig att göra inspelade instruktioner där eleverna kn se mig förklara olika moment i slöjden. Då kan eleven i lugn och ro titta igenom instruktionen så många gånger som krävs för att denne skall förstå. Eleven kan titta hemma eller på lektionen. Det innebär att jag också kan förändra mitt beteende i klassrummet till att utmana eleverna till svårare saker, til att reflektera mer över vunna insikter och pröva mer där det inte är slumpen som avgör om de lyckas utan det faktiskt är förståelsen som leder till ökade kunskaper. Nu är jag inte så naiv så jag tror att detta är lösningen på allt men jag är såpass nyfiken att jag är tvungen att pröva för att se om det fungerar. Det kommer ju inte leda till någon försämring utan snarare en ökad tillgänlighet för eleven.

Frågan är bara hur skall dessa instruktionsfilmer se ut. Skall det vara korta moment urtagna ur sitt sammanhang eller skall det vara hela projekt med flera ingående moment? Kanske skall jag satsa på projekt och ur dessa kan jag plocka ur moment som jag kan publicera sen för att göra det lätt för eleverna att hitta.

Kom ihåg att allt oavsett vad börjar med dig själv!