Beröm gör underverk!

Hörde ett samtal för ett tag sen men kom av någon anledning att tänka på detta idag. Samtalet handlade om beröm och huruvida man skulle ge eleven beröm och hur mycket. Samtalet gav uttryck i att man inte skulle ge eleverna för mycket beröm för då skulle de minsann bli lata och inte göra så mycket. De måste ju ha något att fortsätta kämpa för. Kanske skulle de få falska förhoppningar om goda betyg även om de i själva verket låg på gränsen till att nå kunskapskraven.

Jag vill inte hålla mig fast vid betygsdiskussionen utan detta inlägget kommer att handla om hur vi kan få eleven att orka mer och lyckas bättre. Jag är fast övertygad om att ett barn eller elev aldrig kan få för mycket beröm eller positiv feedback. Kanske bör man tänka på att det ligger något i det också men jag kan inte komma på någon elev som inte har något denna är duktig på (kanske är det just detta som gör att det faktiskt funkar att säga att ”tillsammans gör vi varandra bättre”).

Alla har något den är bra på och den personen förtjänar att höra det. Även om det ibland kan tyckas att personen bara hittar på dumheter så behövs beröm och klappar på axeln. Ofta och gärna upprepande (även om man inte skall uppmuntra negativt beteende så finns det positiva delar som behövs uppmärksammas). Tänk bara på dig själv. Har det någon gång hänt att när du fått positiv feedback där du fått höra hur bra du är på just det du gör att du tänkt: Vad skönt, då kan jag lägga det åt sidan och ta det lugnt. Det händer inte, eller hur? Nej snarare blir det tvärtom att om får du höra hur bra du är på något så vill du genast försöka utveckla dig själv och bli bättre.

Kan det bli för mycket av det goda? När det gäller beröm tror jag inte det. Det kan inte finnas någon gräns för hur mycket beröm en människa klarar av. Jag tror att om du bara är konkret när du ger den positiva feedbacken eller berömmet så kommer det inverka positivt på elevens motivation. Så fortsätt att överösa de runtomkring dig med positiv feedback. Det ger ringar på vattnet. Och det göra att alla utvecklas mer och nåt längre. När vi är glada sprider vi glädje och då kan vi samtidigt glädja andra och då blir de glada och då glädjer de andra och så fortsätter det.

Annonser

Nå längre

Funderar över hur det jag säger och lägger fokus på påverkar eleverna? Jag har mer och mer uteslutit att fokusera på brister och mer och mer koncentrerat mig på att synliggöra styrkor hos mina elever.

Om man skulle tänka sig att påtala brister hos eleven i förhoppning om att ge dem en stöttning för att de skall veta vad de skall utveckla kanske man kan tycka att det borde väl ligga i vårt uppdrag som lärare att faktiskt göra detta. Jag säger inget om detta för visst är det vårt uppdrag att synliggöra utvecklingsområden för eleverna men om en elev ofta får berättat för sig om vad denne inte kan så blir det snart en sanning som är svår att förändra.

Om jag istället förstärker elevernas styrkor och utvecklar dessa kommer vad jag tror elevernas svaga sidor automatiskt att utvecklas. Fördelen med positiv förstärkning måste vara att eleverna ökar sitt positiva tänkande om sig själva och genom ökad självförtroende kan man övervinna mycket.

Detta berättade även Carl-Axel Hageskog, tidigare tränare för tennislandslaget, under en föreläsning som jag bevistade. Genom att individerna i dåvarande tennislandslaget enkom övade på sina styrkor utvecklade de även sina svagheter till det bättre. Om jag skall dra någon förenklad slutsats från detta så borde jag faktiskt som jag redan sagt ge positiv förstärkning eller utveckla elevernas styrkor för att på så sätt komma åt deras svagheter. Tyvärr är det ju inte alltid så enkelt med tanke på våra styrdokument men det tål att tänkas på.

Oavsett hur jag gör så är det väl bara att gå till sig själv (med tanke på mitt förra inlägg) och fundera över vad skulle jag tycka om att få jobba med det som jag var dålig på kontra det som jag är bra på? Då blir svaret ganska givet, eller?