Etthundratusentjugoen stycken!

Sitter just nu och fixar det sista inför en workshop som jag skall hålla i på Häggetorpsskolan i Tibro. Riktigt roligt och spännande att få börja terminen genom att träffa runt 20 slöjdlärare från Skaraborg. Tänker berätta om mina erfarenheter när det gäller digitala resurser och hur jag har gjort. Sen blir det deltagarna själva som får testa och pröva de olika sakerna jag berättat om. Jag hoppas att hinna med att hjälpa till efter förmåga.

Ser det som en ynnest att faktiskt får träffa andra slöjdlärare, få berätta om mina tankar men det viktigaste att få ta del av andras tankar. För jag har inte kunnat utveckla mig själv och min undervisning utan de runt omkring mig, de i min omedelbara närhet och de som kanske finns på lite avstånd men som finns nära med hjälp av facebook, twitter och andra sociala medier. Skärmavbild 2015-01-03 kl. 08.40.01Jag är helt förundrad över hur många som faktiskt följer mig och tittar på mina klipp på min youtube-kanal. Just nu är det uppe i 317 prenumeranter och jag har haft 100 021 visningar på min kanal. Visst det kanske inte är så mycket om man jämför med andra youtube-kanaler men för mig är det megastort. Jag vill tacka er alla för ert stöd och hoppas att ni fortsätter följa mig och ge mig nya tankar och funderingar som gör att vi blir bättre tillsammans.

Utställning

Imorgon är det dags för slöjdinriktningsklassens utställning. Det är ett resultat av flera veckors idogt arbete som började med en skulpturvandring där vi fick guidning bland Borås skulpturer. Eleverna fick sen göra egna skulpturer med inspiration från Borås stads skulpturer. En spännande resa som utvecklade kunskaper under processen. Många olika tekniker användes under arbetet.

imageimageimageimageimageimage

Den bästa feedback jag kan ge är att förändra min undervisning så att den möter eleven.

Läser just nu John Hatties Synligt lärande för lärare. En bra bok för alla som vill veta hur man når längre som lärare och vill veta en del av de bakomliggande orsakerna till detta. Hattie har gjort en översikt på en hel hög avhandlingar, artiklar och skrifter som handlar om skolan. Detta har han sammanställt i sin forskningsöversikt. En sak han nämner i boken är detta:

”Alltför ofta fokuserar nya lärare och den fortbildning som erbjuds mer erfarna lärare på undervisning och inte på lärande. Uppmärksamheten måste flyttas från hur man undervisar till hur man lär sig – och inte förrän lärare förstår hur varje elev lär sig kan de gå vidare och fatta beslut om hur de skall undervisa.”

Hattie, Synligt lärande sid 127

Ganska intressant med tanke på att lärare ibland försöker hitta färdiga lösningar till sina lektioner. Vi vill inte hitta vägar att möte elevernas lärande utan helst av allt vill vi att vi får lektionen serverad och vi kommer in och river av lektionen. Eller? Är det kanske inte så längre? Kanske har vi insett att vi måste formatera om undervisningen så att vi kan möta eleverna där de befinner sig. Och för att kunna göra det måste vi om Hattie skriver veta hur varje elev lär sig. Detta får mig att komma in på feedback.

Länge har jag tänkt att feedback bara handlar om att jag ser vad och hur eleven lär sig och jag ger eleven tips om hur han/hon skall komma vidare. Men feedback handlar ju också om det jag gör med min undervisning när jag har utvärderat lektionen. Vad måste jag göra för att eleven skall lyckas nå längre? Jag kan ju visserligen förvänta mig att eleven skall göra saker men det är inte där kärna ligger. Jag kan aldrig få någon annan att förändra sig eller sitt lärande om denne inte är med på det. Och för att lyckas måste jag gå tillbaka till mig själv. Jag måste använda utvärderingen till att dels ge eleven feedback men även till att låta utvärderingen förändra mitt sätt att undervisa eller mitt sätt att möta min elever. Den bästa feedback jag kan ge en elev är att förändra min undervisning så att den möter eleven där den befinner sig. Allt börjar med mig själv!

Lev väl!

Hur är det att vara elev på mina lektioner?

Frågan är svår att svara på för mig utan att fråga eleverna och inte ens då är det säkert att jag får ett bra svar eller ett svar som visar hela sanningen. Men trots detta är det en mycket viktig fråga att ställa. Oavsett om man får svar eller inte så är det mycket viktigt att ställa denna fråga. Hur vill jag att eleverna skall känna på mina lektioner? Hur vill jag att de skall känna när de går från lektionerna? Hur vill jag att de skall känna på väg till lektionerna? Vill jag att de skall känna hopplöshet och förtvivlan eller glädje och hopp. Naturligtvis är det ju de sistnämnda. Jag vill att eleverna skall känna glädje och viljan att utvecklas. Jag vill att eleverna skall våga ta steget ut i det ”okända” och utforska och lära sig mer. Jag vill att mitt klassrum skall vara så öppet att alla känner att de kan vara sig själva. Att jag vill ha det så i mitt klassrum är en sak men att lyckas med det är en annan sak. Det finns så mycket som kan få oss att tappa fokus från det positiva tänkandet men en grundfilosofi som jag har är att alltid bygga på det som eleverna lyckas med. Det kanske är det viktigaste av allt. För vem vill höra det som de är dåliga på. Förmodligen vet de redan sina svagheter ändå. Men vi är ganska dåliga på att verkligen lyfta våra styrkor. Det leder till utveckling.

Undrar egentligen hur det är att vara elev på mina lektioner?

Nu är det fredag och allt är väl!

Nu är det fredag igen och veckorna börjar gå fortare och fortare. Jag evt inte om det beror på att jag blir äldre och att varje vecka är en mindre del av mitt liv ju äldre jag blir eller om det beror på att våren börjar närma sig och att det är så mycket att göra så tiden flyger fram (om nu tid kan flyga?????). Jag ser nöjt tillbaka på en bra vecka med många kloka tankar från elever. Det är nog det bästa som finns när man ser att en elev förstår. När de får den där ”aha”-upplevelsen. Det har varit många sådana den här veckan. Det har faktiskt varit ett par sådana för mig också och det kanske är ännu bättre. För visst är utveckling ett måste även för oss lärare. Tänk vad tråkigt att bara låta dagarna gå utan att få lära sig något nytt eller utan utmaningar. Men det kanske är därför man har valt att bli lärare, just för att dagarna alltid bjuder på nya utmaningar och upptäckter.

I eftermiddag skall min son på simskola. Jag hinner inte dit i tid eftersom den börjar samtidigt som jag slutar så ofta får morfar hänga med honom. Men min son vill att jag skall komma dit så fort jag kan. Jag ser ofta hur han kikar efter mig från bassängen och när han ser mig komma dit så vinkar han lätt och plaskar vidare. Jag har funderat på varför han verkligen vill att jag skall komma dit vilket jag tycker är jättekul. Jag tror att det har att göra med att vi oavsett vem vi är vill ha bekräftelse. Vi vill att människor skall se vad vi kan och vi vill visa oss duktiga. Vi vill ju inte att våra dåliga sidor skall synas utåt eller åtminstonde vill vi inte att andra skall fokusera på det. Det är väl en lärdom att ta med sig in i skolans värld. Vi vill ju att våra bra saker skall bli synliga. Vi vill utveckla det som vi är bra på. Då kanske vi lärare måste bygga på det positiva för att få eleverna att visa det bästa de kan och samtidigt utvecklas.

Livet är gott och jag är tillbaka på banan igen:-)

 

Leif, vad bra det här är!

Måste bara göra ett kort inlägg om en sak som hände idag. Under lektionen kom en elev fram till mig efter att ha tittat på ett par instruktionsfilmer som skulle hjälpa honom vidare i hans arbetsprocess. Han ser bestämd ut och han tittar mig djupt in i ögonen och säger: Leif, vad bra det här är. Jag frågar vilket som är bra och han säger med tryck i rösten: Hemsidan med filmer (han menar http://sarlaslojd.wordpress.com/). Jag tar ett djupt andetag och ler och säger: Tack!

Jag får fler och fler positiva responser som denna från elever och det kommer hela tiden fler och fler tecken på att min flippade undervisning funkar för de flesta eleverna. Det man måste ha i åtanke är att det inte är för alla elever. Det finns de elever som alltid kommer strunta i att titta på filmerna, och inte ens gör det när de får tid under lektionen. Men för dem och alla andra som vill så finns jag ju där som vanligt under lektionen. Trots att jag finns där i salen så kommer jag fortsätta utveckla mina ”flippar” för att eleverna skall få tillgång till min undervisning när helst de vill. Och jag har med mig känslan när eleven tittar på mig och säger: Leif, vad bra det här är!