En stunds analys under lektionen – BFL i slöjden!

IMG_0274

Problemformulering

I slöjden handlar lektionsarbetet bland annat om att utveckla idéer, hantera redskap, analysera problem och lösa dem. Naturligtvis finns det mycket mer som utvecklas i slöjdarbetet men jag tänker berätta om en del av en lektion där jag tog upp ett problem som ibland uppstår för elever. Jag tänkte dock att det blir ju inte så bra om jag bara står där och pratar utan jag ville få eleverna engagerade och delaktiga i samtalet kring problemet. Jag ville samtidigt utveckla fler metoder för att arbeta med bedömning för lärande i slöjden.

Problemet som en del elever ställs inför är just att när eleven skall göra en låda, skåp eller liknande så händer det att när de kommer till sista fogen så stämmer inte bitarna ihop med varandra. Det kan finnas många orsaker till detta och av orsakerna kan vara att bitarna inte är vinkelräta. Att bitarna inte är vinkelräta kan också bero på en del olika orsaker som exempelvis att eleverna inte har använt lämpliga verktyg och redskap men det kan också bero på ett handhavande av verktygen och redskapen som gör att det inte blir den vinkel som var tänkt från början.

Hur genomförde jag då lektionspasset?

Kaplåda

Jag hade sågat till bitarna i en kaplåda i förväg. Motstående bitar hade samma storlek och var exakt likadana. Dock hade jag låtit lite sågspån ligga mellan anhållet på såglådan och biten som skulle sågas till så att biten inte blev riktigt vinkelrät utan lite ”sned”. När jag spikade ihop lådan var jag extra noggrann så att bitarna vara sitta ihop så det blev jämt i kanterna. Jag spikade ihop lådan (jag kallar den det under detta inlägg) inför eleverna och när jag kom till sista fogen blev en aha-upplevelse för eleverna då de märkte att bitarna inte passade ihop. Då stannade vi upp och jag ställde frågan varför blev det så här.

IMG_0276

Motstående bitar hade samma storlek

När vi nu gick igenom detta använda jag någon form av EPA-metod (enskilt-par-alla). Eleverna fick fundera för sig själva under en stund utan att prata med någon annan. Efter en stund var det dags att berätta för den som stod närmast om vad man själv hade funderat över och enas om en orsak till att det blivit så här. Sen var det dags att berätta i gruppen om vad paren hade kommit fram till och försöka enas i gruppen om vad det skulle kunna bero på. Förslagen som framkom var allt mellan att jag inte hade spikat bra till att det inte gör något för det brukar gå att vrida till ändå, men även om det i diskussionerna kom upp några olika alternativ till att lådan inte passade ihop så blev svaret för de flesta att bitarna kanske var sneda och det var det alternativet som de enades om.

Leder detta arbetssätt till någon utveckling för eleverna?

Varför stämmer inte bitarna med varandra?

Varför stämmer inte bitarna med varandra?

Detta kan vara ett bra sätt att få eleverna engagerade i i sitt lärande och låta dem bli resurser för varandra. Här får de fundera över ett problem och försöka hitta en lösning. När de sen får diskutera med sina kompisar värderar de olika alternativ och försöker hitta den bästa lösningen. Tillsammans i helgrupp får de sen ytterligare en gång fundera och reflektera över den lösning som de tycker är bäst. Hela stunden mynnar ut i att eleverna utvecklar varandra och tar del av varandras erfarenheter och det är ju en fantastiskt. Att hjälpa varandra att bli bättre!

Annonser

Att plocka isär drömmar!

Överskriften låter hårdare än vad det är, eller kanske inte. Idag har jag tagit tag i de halvfärdiga saker från elever som inte längre går på skolan. Elever som inte riktigt hann klart med sina saker och som lämnade sina slöjdalster i salen för att söka sig vidare mot livet. Dessa saker berättar saker för mig. De berättar om de drömmar eleverna hade när de startade med sitt projekt. De berättar om hur de gjort i sina processer från idé till färdig produkt (eller nästan färdig). Jag skrattar till lite för mig själv när jag ser en halvfärdig bricka som jag tar isär och minns hur eleven slet för att få bort märkena efter sågen men inte riktigt lyckades. Jag skrattar inte åt eleven men åt situationen. Eleven som kämpade så men inte riktigt fick till det. Trots allt är jag säker på att eleven fick med sig ganska mycket kunskap i sin strävan att nå ett resultat som denne skulle vara nöjd med. Lite senare hittar jag en pall som ser riktigt fin ut, men av någon anledning står den kvar. Varför gjorde eleven denna? Varför står den kvar? Är det jag som kanske borde ha styrt in uppgiften på något annat (nu har jag ingen bestämd uppgift som handlar om att göra en pall, men jag kanske borde ha styrt in eleven på något annat). Vilken betydelse har egentligen uppgiften på hur väl eleven lyckas med att nå de kunskapskvaliteter den vill? Jag tror den är viktig och måste vara välgenomtänkt, men det är en annan fråga som jag får beröra i ett annat inlägg.

Tankarna svävar genom mitt medvetande och jag kommer på mig själv med att tänka att genom att jag tar isär halvfärdiga saker och återvinner materialet så räcker ju budgeten längre. Jag skakar av mig tanken ganska så direkt och återgår till att fundera över de saker som fortfarande inte är isärplockade. På ett sätt är det skönt att bli av med dem men på ett sätt är det med sorg jag tar isär sakerna. Saker som någon skapat med en idé eller en dröm i fokus. Saker som inte blev klara eller som inte blev som de tänkt sig och jag antar i det stora hela är det kanske inte det viktigaste. Jag har alltid hävdat att det viktigaste en elev kan få med sig från slöjden är inte produkterna utan den kunskap och de förmågor som arbetet med produkterna har varit med att utveckla.

Ha det bra där ute och lev väl!

Allt börjar med dig själv

Idag har jag lagt in mina elevers slöjdbetyg i betygssystemet. Det är med en viss splittrad tanke som jag registrerar in betygen för eleverna. Man vet att de elever som klarar sig bra mår ganska väl av att få positiv förstärkning genom höga betyg. Men problemet är ju egentligen inte de elever som klarar ämnet bra utan de elever som trots mina försök och trots deras egna försök inte ännu nått hela vägen. Trots att jag under varje lektionstillfälle försöker leda eleverna rätt, förklara, hjälpa dem att reflektera, ”ge” dem kunskaper, uppmuntra och stötta dem, samtala om deras kunskap och hur de skall ta sig vidare så når de inte hela vägen än. De sistnämnda eleverna påverkas enligt mig negativt av betygen. I den bästa av världar borde inte betyg behövas. Det torde räcka med att lärare och eleverna har bedömningen levande under varje lektion. Genom formativ bedömning får eleverna (och läraren också för den delen) ständig återkoppling av var eleven befinner sig, vad som är målet för uppgiften, lektionen eller ämnet samt hur eleven skall göra för att ta sig vidare mot målet. Bedömning för lärande är något som kan hjälpa eleven att nå ”hela” vägen i ämnet men trots att jag försöker ha detta i undervisningen hela tiden finns det fortfarande elever som behöver mer hjälp.

Så vad kan jag förändra  i min undervisning för att alla elever, jag skriver alla för det måste ändå vara målet, skall nå hela vägen. Det jag har funderat på är att flippa mit klassrum. Nu vet jag inte om jag har förstått rätt när det gäller att flippa mitt klassrum men jag tänker mig att göra inspelade instruktioner där eleverna kn se mig förklara olika moment i slöjden. Då kan eleven i lugn och ro titta igenom instruktionen så många gånger som krävs för att denne skall förstå. Eleven kan titta hemma eller på lektionen. Det innebär att jag också kan förändra mitt beteende i klassrummet till att utmana eleverna till svårare saker, til att reflektera mer över vunna insikter och pröva mer där det inte är slumpen som avgör om de lyckas utan det faktiskt är förståelsen som leder till ökade kunskaper. Nu är jag inte så naiv så jag tror att detta är lösningen på allt men jag är såpass nyfiken att jag är tvungen att pröva för att se om det fungerar. Det kommer ju inte leda till någon försämring utan snarare en ökad tillgänlighet för eleven.

Frågan är bara hur skall dessa instruktionsfilmer se ut. Skall det vara korta moment urtagna ur sitt sammanhang eller skall det vara hela projekt med flera ingående moment? Kanske skall jag satsa på projekt och ur dessa kan jag plocka ur moment som jag kan publicera sen för att göra det lätt för eleverna att hitta.

Kom ihåg att allt oavsett vad börjar med dig själv!