Göra film!

Ibland när jag ser ett problem i min undervisning, eller att många elever efterfrågar samma sak, eller kanske att jag ser elever misslyckas med samma sak ofta. Även om det är viktigt för eleverna att få misslyckas och hitta sina egna lösningar så finns det tillfällen då jag har en lösning som hjälper dem vidare. Då kanske det blir en film som besvarar det problemet för eleverna. När jag gör filmen händer det ibland att jag vill göra den lite utöver det vanliga. Glädjen och humorn måste få ta plats i undervisningen. Idag blev det en sådan film som sorterar under ”tips & trix”.

En sådan här film använder jag sällan för att flippa min undervisning, alltså ge eleverna i uppgift att kolla på inför undervisningen för att vara förberedda utan denna film använde jag som en ren instruktionsfilm som eleverna använder under lektionerna. Men jag använder den naturligtvis också för att skapa intresse för slöjden och för all del att eleverna skall känna att det är ok att göra fel och visst tycker jag det är lite roligt också och det är ju bra att det är kul att jobba.

Annonser

…och till slut lyckades jag!

Sen en tid tillbaka har jag inte gjort några filmer eller andra resurser för mina elever i slöjdsalen. Jag har inte riktigt haft tid. Förut trodde jag att jag hade tappat inspirationen men jag tror snarare att det beror på att jag bytte arbetsplats och att jag jobbat på att hitta min plats där. Bitarna börjar falla på plats och jag känner att jag får mer tid till att utveckla undervisningen och planera för framtiden på Sandgärdskolan. En skön känsla börjar infinna sig.

En sak som jag har brottats med är en film om sammansättningsmetoden ”laxskjärtsinkning”. Den har jag gjort fyra inspelningsförsök med som jag kommer berätta om här. om du inte vill läsa om alla mina försök så kan du scrolla ner så hittar du hur filmen blev det senaste försöket.

IMG_5173Mitt första försök var bra. Det blev ett bra resultat och sammansättningen blev snygg. Jag var helt enkelt nöjd men insåg när jag redigerade att något inte stämde. Jag hittade det ganska snabbt och det var att jag hade gjort delarna i fel ordning. Egentligen kanske inte det spelar någon roll men jag kollade i min gamla skolbok och hittade att jag skulle göra tappstycket först och sen sinkstycket. Det hade jag inte gjort. Så även om jag fick ett perfekt resultat så var min arbetsprocess inte riktigt i enlighet med hur jag ville att den skulle vara. Det var bara att tänka: gör om, gör rätt!

Den andra filmen eller inspelningen som jag var helt nöjd med, var när jag kom hem och skulle redigera på fredagskvällen, helt tyst. En snabb återblick i tankarna och jag kom på att jag glömde slå på mikrofonen. En ganska viktig detalj när jag har extern mikrofon. Funderade först på om jag skulle lägga på ljud efteråt men det blir så konstigt, enligt mig, om jag använder exempelvis en hammare och det inte låter något. En person som jag berättade detta för föreslog att jag skulle lägga på ljud och effekter a la ”Batman och Robin” där det dök upp tecknade effektstjärnor eller rutor där det stod ”pow” och ”bang” osv. varje gång de slog till någon. Jag kan se det framför mig och det kanske inte är en dum idé men kanske tar fokus från det som filmen handlar om. Men jag sparar på den idén och vem vet om jag kanske använder det i en framtida film.

Mitt tredje försök att spela in filmen som jag gjorde direkt efter på helgen, blev konstigt. Kanske för att det var för nära inpå mitt första försök. Men det var något som inte stämde. Jag sa fel saker, jag gjorde fel saker o.s.v. så det hamnade in papperskorgen eller åtminstone använde jag inte råmaterialet även om jag har det kvar.

Och mitt fjärde försök gjorde jag igår, ett par veckor efter det andra och tredje försöket. Resultatet blev helt ok, kanske inte helt perfekt i alla delar i processen men det viktiga är att jag fick till filmen och jag är nöjd. Det blev en film som ganska tydligt beskriver hur man kan göra om man skall göra en laxskjärtsinkning. Den kommer att hjälpa elever (och kanske andra också) vidare i sina arbetsprocesser.

Jag har lärt mig en del under framtagandet av min film om laxskjärtsinkning. Dels att man tjänar på att inte ge sig utan försöka om och om igen. Fel kan alla göra och säkerligen kommer jag göra fel igen. Men det viktiga är att lära sig under tiden och att göra fel på nya sätt. Så nu sitter jag här med ett par timmars råfilm som jag inte kan använda och många erfarenheter rikare. Jag kommer säkerligen göra misstag igen och jag kommer säkerligen bli frustrerad igen men jag vet att varje situation kommer leda mig vidare i min utveckling.

ever tried ever failed

Finn fem ”fel”

Ibland kommer elever som på något sätt inte kan arbeta med sina händer i slöjden, kanske har de brutit armen eller något liknande. Jag har då ibland gett dem någon teoretisk uppgift som kan handla om att lära sig begrepp. Kanske ett självrättande quiz e.d. men om eleven har gjort detta förut kan det bli tråkigt eller för en del elever inte alls så utvecklande som jag vill så jag tänkte så här. Ni vet de där bilderna i tidningarna där man skall hitta fem fel eller avvikelser från den ena bilden till den andra. Jag funderade på om jag skulle kunna använda det i min undervisning. Jag gjorde helt enkelt så här.

Jag filmade mig i en process där jag gjorde ett enkelt skåp med en sammansättning. I denna arbetsprocess gjorde jag ett antal fel eller saker som man skulle kunna förbättra eller utveckla. Eleven kan testa sina kunskaper och se hur denne skulle gjort. Eleverna får öva sig att analysera och fundera på hur man kan göra och jämföra med sina kunskaper med filmens. Ni kan se filmen nedan.

Dock sitter jag fortfarande och funderar. Jag kallar filmen finn fem fel och det är inte ofta jag tvekar när det gäller mina filmer men skall jag kalla den finn fem förbättringsmöjligheter istället? Vad tycker du? Jag tänker mig att det skall finnas ett samband med de bilder som man kan hitta i tidningar och där känner eleverna förhoppningsvis igen sig eftersom det fortfarande används i barntidningar och då kanske eleverna kommer ihåg detta. Men så tänker jag att en elev som ser detta och kanske känner igen sig att denne brukar göra så och blir nedtryckt av att jag säger att det är fel, även om jag inte menar det så. Det kan ju faktiskt vara så att en del av dessa s.k. fel inte behöver vara fel. Det kan mycket väl fungera att göra så som jag gör i filmen och uppenbarligen fungerar det ju eftersom jag gör så. Men samtidigt så kompletterar jag ju mitt ”fel” med att nämna förbättringsmöjligheter. Så jag är rådvill och vet inte hur jag skall göra. Kanske skall jag redigera om den och ta bort allt som jag säger och skriver om fel och bara nämna det som förbättringsmöjligheter. Vad tycker du? Jag vore tacksam om just du ville komma med din åsikt och gärna kommentera här på bloggen.

Avlutningsvis så håller jag på med en kompletterande film till denna ”finn fem fel”-filmen där jag berättar om några av de förbättringar som jag tycker att man borde göra i arbetsprocessen.

Efter att ha fått många varierande kommentarer på facebook, twitter och blogg så gjorde jag lite förändringar som jag känner mig nöjd med. Kolla gärna hur den blev nu.

Nyinspelning av en gammal film – Skall vi jämföra?

I går filmade jag lite material till en film för min flippade undervisning i slöjd. Ikväll tillbringade jag en dryg halvtimma (eller var det en timma?) med att redigera den. Det var ändå ett par månader sen jag filmade något senast pga sommarlov, o-ringen m.m. och jag har märkt att jag har behov i undervisningen för några olika filmer. Denna gång blev det en uppfräschning och nyinspelning av en film jag gjorde för över två år sen. Om du vill får du gärna jämföra den gamla med den nya. Det är inte riktigt samma innehåll men liknande. Jag hoppas att jag blivit tydligare och jag tror också att jag har bättre kamerautrustning nu. Jag har förhoppningsvis gjort en liten resa i utveckling både som människa och lärare men även i mitt kunnande om filmning och redigering. Jag har testat mig fram och lärt mig under tiden. En sak som jag märkt och försöker ta fasta på är att filmerna som jag skall använda i min flippade undervisning inte får vara för långa. Jag ser ju dels på statistiken,  och dels hur eleverna kollar, hur långa filmerna kan vara och längre än tre minuter är jag tveksam på om jag håller intresset uppe. Men jag lägger upp youtube-länken till den gamla filmen först och sen till den nya så kan du själv jämföra vilken du tycker är bäst.

Den gamla:

Den nya:

Några veckor sen sist men nu gjorde jag det igen!

IMG_0343Idag fick jag lite tid över till att göra ett par enkla flippar. Det var ett tag sen jag gjorde några filmade flippar och det är riktigt skönt att börja filma och fundera över hur jag skall lägga upp filmen och hur den skall redigeras. Har visserligen bara filmat dem än men kommer förmodligen redigera dem redan i kväll. Två korta flippar av mer instruerande karraktär. En om strykmåttet och en om vinkelhaken. Det har helt enkelt visat sig att finnas ett behov för dessa och då får jag anpassa mig därefter. Det känns skönt idag och jag har mycket kraft även om huvudet börjar värka lite. Kanske är det bara så att utvecklingssamtalen med omdömen och IUP:er närmar sig. Eller så är det väderomslaget som har gjort det. Oavsett vilket så är jag på topppenhumör och det är skönt att hinna med att göra ett par flippar. Lev väl alla där ute och ta hand om er!

Tillagt efteråt: Här kan du se en av de flippar jag gjorde för att förenkla mina elevers kunskapsutveckling i slöjden.

Hur ser min undervisning ut egentligen?

Hur var det för ett par år sen?

I min slöjdsal var eleverna nöjda med det som de gjorde. De hade kul. De gjorde saker. Jag visade hur och de gjorde på samma sätt som jag visade. Jag ville att de skulle testa saker och göra fel och därigenom lära sig. Problemet var bara att de inte visste hur. De vågade inte ta steget. När en grupp med upp till 20 elever (för det mesta bara 10-16) vill ha stöd för fortsatt arbete och inte har den blekaste aning hur de skall komma vidare ställs jag inför ett dilemma. Det skall tilläggas att dessa elever oftast i min sal jobbar med olika projekt som bygger på deras egna idéer inom av mig givna ramar vilket innebär att de befinner sig på olika platser i sitt lärande. Tänk er att lektionen är runt 80 minuter. Det blir 4 minuter per elev i bästa fall och då har jag inte räknat in att något annat händer alls under lektionen. I realiteten kan det ju bli kanske max 2 minuter per elev och lektion fördelat så att en lektion kanske hälften av eleverna han få min hjälp och resten fick ingen hjälp. Ibland blev det till och med så att det gick snabbare om jag löste problemet åt dem. Jag hade en hektisk situation där jag inte räckte till och eleverna hade en frustrerande situation där de inte blev sedda och jag inte mötte eleverna där de befann sig och de som inte var ”självgående” (ursäkta ordvalet, men jag tror ni förstår vad jag menar) lärde sig inget, snarare hamnade de i en situation där de tappade lusten för slöjden och kanske till och med lärandet och de nådde inte längre än var det var från början i förhållande till kursplanemålen. Vilket var lärandet då egentligen? Jag var tvungen att göra en radikal förändring. Det var mörkt och jag eller eleverna såg inte mycket av lärandet och det som var viktigt.

Bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Symbolisk bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Kanske ser det ut så här på en del skolor fortfarande, vi glömmer av att vi har elever som skall med eller elever som faktiskt skall vara delaktiga i lärandet och istället kör vi vårt eget ”race” som lärare. Vi måste som Kiirkegaard säger möta eleverna där de befinner sig annars sitter vi helt plötsligt ensamma i skogen och tror att eleverna skall hitta oss och inte tvärt om. Den bästa feedback jag kan göra för att föra lärandet framåt är att förändra min undervisning så att den möter eleven där den befinner sig. Jag skulle vilja att lärandet som på bilden blev mer synligt. Alla kvaliteter skall vara synliga.

Det är en utmaning i slöjden där vi har 20 olika individuella projekt i en grupp och vi skall handleda dem vidare så att de hittar till nästa kontroll eller vägval om man så vill. Och jag funderade och i mötet med kollegor och forskning samt elever vände jag min syn på lärande och insåg att jag måste möta eleverna där de befinner sig. Jag kan inte sitta och vänta på att eleverna skall hitta till mig utan jag måste hitta eleverna där de befinner sig för tillfället.

Hur ser det ut nu?

Jag har förändrat mitt synsätt under det senaste året och det blev nästan en naturlig del att börja flippa min slöjdsal. Jag visar helt enkelt hur en process kan se ut genom mina filmer. En del använder dem som inspiration och en del använder dem som instruktioner. Huvudsaken är att de utmanas och får testa nya hantverksmetoder och tekniker som gör att de kan utveckla sitt lärande. Jag menar inte att jag kommer med exakta metoder eller modeller för eleverna men det är en ingång i en process och en möjlig väg att komma vidare på

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Jag visar och de gör på samma sätt, ibland. För det mesta har de egna lösningar och får inspiration av det som jag lagt ut i form av filmer, dokument m.m. Skillnaden är att nu kan de om de så vill och behöver kolla en film eller instruktion i förväg innan lektionen och när de kommer till lektionen så kan jag och eleven lägga våra två minuter på att prata lärande, bedömning, feedforward och hur de tänker gå vidare. Jag springer inte längre omkring i salen stressad och undrar vem det är som är på tur, utan eleverna har oftast god koll på hur de skall göra och vad de skall lära sig.

Eleverna & jag använder vår lärplattforms loggbok för att göra anteckningar om dels vad de gjort men också problemlösningar och reflektioner som de gjort under lektionen. De tar också upp hur de tänker gå vidare och de bifogar även bilder/filmer på det som passar till texten. 

Här kommer det finurliga i kråksången: När jag läser loggböckerna kan jag nickande bekräfta att de förstått, jag kan berätta att det som de gör visar på dessa kunskaper bland målen och jag kan också lägga till länkar som kan hjälpa eleven inför nästa lektion. Många av dessa länkar om inte alla är något som jag lagt ut på min blogg Särlaskolan slöjdar. De får alltså något som kan liknas vid en en läxa i förväg. Jag flippar mitt klassrum för då behöver jag inte ta dyrbar lektionstid till att förklara vad & hur utan vi (jag & eleven) kan ta lektionstiden till att analysera varför det blir som det blir. 

En annan bonuseffekt som jag sett som växt fram spontant, tack vare att jag flippar min undervisning, är att de blir resurser för varandra. Jag har sett ett nytt mönster bland eleverna där en elev spontant kan säga till en annan elev när denne märker att det håller på att gå galet, säga till eller tipsa om vägar att lösa problemet. Det blir ett lärande samtal mellan eleverna och att se dessa samtal och kollaborationer är ett underbart sätt att tillbringa sin arbetsdag på.

 Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Jag har samtidigt gjort några förändringar. Egentligen tror jag den största förändringen har skett inom mig. Jag har alltid haft ett väldigt kontrollbehov och det har jag under den senaste terminen försökt att jobba bort. Som ett led i detta har jag kastat ut min arbetsbänk, eller kateder om man vill kalla det så, ur klassrummet. Egentligen inte någon stor förändring men det leder till att jag bjuder in till samtal med eleverna på ett annat sätt. Min bänk blir inte längre ett hinder som jag gömmer mig bakom. 

En annan sak som går hand i hand med detta är att jag förut alltid hade en gemensam samling för eleverna i början av lektionerna. Ganska onödigt egentligen eftersom alla elever befann sig på olika ställen i sin lärandeprocess. Det ledde till att de som kom i tid alltid fick vänta på de som trillade in några minuter sent. Och det var alltid sena ankomster. Det blev ett problem. Jag valde att släppa min kontroll på detta också och har något av flextid kan man väl säga. Eleverna börjar direkt när de kommer dit (jag är ju ändå oftast där för att förbereda och fixa i ordning) och slipper vänta på de som kommer för sent. Men faktum är att sen jag började med detta så är det väldigt ovanligt att eleverna kommer sent. Det är istället så att de kommer för tidigt och sätter igång. Det blir eleven som äger klassrummet och lärandet. Är det så att jag vill gå igenom något gemensamt så kan jag ju lika gärna göra det en bit in på lektionen.

Har jag märkt någon förändring i min undervisning sen jag började flippa min undervisning. Jag har fått mer medvetna elever som ni säkert har förstått. Samtalet i klassrummet har fokuserats på lärandet och hur eleverna lär sig. Tydlighet i goda exempel, självbedömning, Eleverna blir resurser för varandra. Min arbetsbelastning har minskat vilket medfört att jag får mer tid över till att handleda eleverna. Fokus på det viktiga. Mer tid under lektion för eleverna, ingen onödig väntan. Det viktigaste kanske är att jag faktiskt har fått mer respons från andra om min undervisning genom att jag lägger ut mycket på nätet. Det gör att utvecklingen ständigt går åt rätt håll. Tillsammans med andra kollegor som finns på nätet kan vi utveckla undervisningen och samtala om framtiden.

Hur skall utvecklingen gå vidare 

Textilslöjden skall vara med i flippandet eftersom slöjd är ett ämne och inte någon företeelse som är beroende av vilket material man råkar ha i händerna. Eleverna kommer att dokumentera sina processer genom att filma det som de gör och redigera filmerna och kan ju samtidigt med redigeringen lägga till sådant som missats och därmed bli ännu mer medvetna om sin egna lärprocess. Eleverna blir resurser för sitt eget lärande. Samtidigt kan de genom kamratrespons bli resurser för varandra. De viktiga delarna i lärandet måste fortsättningsvis vara centrala i undervisningen.

Ha det så gott och lev väl!

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Färdiga lösningar, bra eller dåligt?

Fick för ett par dagar sen ett reklamblad ner i min brevlåda på jobbet. Det gjordes reklam för att jag kunde för runt en tusenlapp köpa en terminsplanering för min undervisning i slöjd. Blev genast fundersam och tänkte: Är detta bra? Min andra tanke var att i dagens skola med stressade lärare så är det nog en del som köper detta, och det kanske passar dem, men mig passar det inte. Det blir ju inte min undervisning om någon annan planerar den åt mig. Visst, jag kan ju köpa detta och förändra den så att den passar mig men då missar jag ju processen med att skapa och forma undervisningen. Och mina elever får ju inte heller vara med och forma den undervisning som skall leda dem vidare.

Hur skall eleverna kunna vara delaktiga om de blir serverade färdiga lösningar? Då genast till min nästa fråga: Är det som jag håller på med i ”särlaskolan slöjdar”? Kanske är det en björntjänst jag gör mina elever? Visst de kommer vidare med sin arbetsprocess men kanske blir så att de bara härmar och inte vågar testa? Jag vill ju att de skall vara kreativa och våga testa för att vinna kunskaper. En del instruktionsfilmer är nog väldigt styrande och en del av de filmer jag har lagt ut är mer inspirerande. Mina filmer skall vara redskap för eleverna att komma vidare i arbetsprocesserna utan att vara för styrande och vara ett hinder i den kreativa processen. Jag tror att mina filmer leder till utveckling för eleverna utan att sätta stop för kreativiteten. Eleverna kan ju välja att ta till sig de som de vill. Det ger utrymme för individen.

Vad tycker ni, är jag för styrande med de instruktionsfilmer jag har gjort eller är det en hjälp för eleverna att komma vidare? Kan filmerna vara ett hinder för en del? Detta är en frågeställning jag funderar mycket över och en annan fråga är den jag började detta inlägg med. Är det bra med färdiga lösningar? Blir vi för låsta i vår kreativitet av dem? Vad tycker ni?

Leif