På måndag är jag där och inte här

Idag är det fredag och jag har min sista arbetsdag på Särlaskolan i Borås. På Särlaskolan har jag varit nästan tio år och nu flyttar jag vidare till Sandgärdskolan. Det känns lite pirrigt, väldigt roligt och lite tomt men jag ser med spänning fram emot att fylla mina dagar med nya erfarenheter. Jag vet att jag har sagt det förr men ni är många som gett mig många reflektioner och härliga möten så än en gång TACK!IMG_2782

Samtidigt som jag byter arbetsplats byter också ”min” slöjdblogg namn till Slöjd-Sandgärdskolan/Särlaskolan men det är fortfarande samma adress för att hitta dit. Anledningen till att den skall vara kvar är för att det är enkelt. Adressen är inarbetad och även min kollega som är kvar på Särlaskolan vill ju ha kvar den hos sig också. Så min tanke är att du kommer att mötas av något åt detta hållet.

Bild till slöjdbloggens sidhuvud

Men bara så att du vet. På måndag är jag där och inte här eller kanske är jag här och inte där. Oavsett vilket så kommer jag fortsätta att skriva och reflektera både här och där. Ha en bra helg!

Jag finns även på twitter: @leifhblomqvist

Jag finns även på facebook: Slöjdläraren Leif Blomqvist

Jag finns även på instagram: slojdlararen

Jag finns även på youtube: Leif Blomqvist på youtube

Annonser

Vilka misstag har du gjort?

Fick en fråga om vilka misstag jag har gjort som lärare som gjorde att jag började fundera Jag vet att det finns en del men när jag tänker efter så är jag inte helt säker på att jag kommer ihåg alla. Dock vet jag att misstagen har gett mig mycket i form av nya insikter och lärande som har lett till utveckling. Men när jag tänker tillbaka på livet så kommer jag ändå ihåg en del saker som har betytt en vändpunkt för mig både innan jag utbildade mig till lärare och efter. Jag kommer hålla mig till ett exempel som har hänt mig under min lärarkarriär som pågått sen 2006 då jag var klar med min lärarutbildning.

En sak som faktiskt förändrade mitt synsätt till min roll som lärare var en sak som hände mig ganska tidigt i min lärarkarriär. En elev och jag diskuterade hur eleven skulle komma vidare med sitt projekt. Eleven hade en tydlig bild på hur han ville att det skulle bli när det var klart. Jag har för mig att det var ett skåp eller något liknande eleven ville göra. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa eleven vidare och kom med förslag på hur eleven skulle göra. Eleven förstod inte riktigt hur jag tänkte (observera ”hur jag tänkte”) men till slut lyckades jag få eleven att förstå hur han skulle gå vidare. När eleven hade gjort klart det såg jag på eleven att han var missnöjd. Eleven tog med sitt arbete, som för övrigt var mycket välgjort, från slöjdsalen och jag tänkte inte så mycket mer på det. När jag senare under dagen gick från salen såg jag något bekant sticka upp ur en papperskorg på skolgården och där var elevens skåp.

Jag frågade eleven vid nästa tillfälle varför han hade slängt det och han sa att det var ju inte alls så han hade tänkt att det skulle vara. Jag kände direkt att det var delvis mitt fel som faktiskt inte lyssnat på det han hade tänkt. Det visade sig att det han hade velat ha hjälp med var en konstruktionslösning och inte en designlösning som jag antagligen hade gett honom ofrivilligt. Jag hade helt enkelt inte lyssnat på eleven och jag tänker fortfarande på det varje gång jag går förbi papperskorgen där på skolgården. Även om jag inte berättade det för eleven där och då så var denna händelse en sak som ledde till att mitt förhållningssätt förändrades och blev mer elevcentrerat. Jag vill inte att detta skall hända igen och jag vill att det skall vara elevens behov som formar min undervisning och det är min uppgift att förändra och utveckla så att den möter eleven där den befinner sig.

Även om det inte är jag som står bakom nästa misstag så måste jag ändå även berätta om en kurs jag läste på universitetet under min lärarutbildning. Det var en allmänt utbildningsområde som alla som gick lärarutbildningen skulle gå och handlade om matematik och något mer. Vi var ett 60-tal studenter med olika inriktningar på sin lärarutbildning, allt från förskolelärare till gymnasielärare. Jag minns fortfarande den första föreläsningen i kursen och jag satt spänd med pennan i högsta hugg för att anteckna vad som kunde tänkas komma från föreläsaren. Föreläsaren började att berätta om ett matematiskt problem och vände sig sedan för att skriva problemet på whiteboarden. Han började i övre vänstra hörnet på tavlan och fortsatte att skriva ner formler, siffror och konstiga tecken, hela tiden vänd mot tavlan, tills han till slut var i nedre högre hörnet av tavlan. Då och först då vänder han sig om och tittar på oss studenter. Jag kan inte svara för alla men det var många som såg ut som levande frågetecken, jag inkluderad, och följande 5 veckor fortsatte med träffar med samme lärare (jag vet att det benämns på annat sätt i universitetsvärlden men för enkelhetens skull använder jag lärare). Men det skedde en skillnad. Han gjorde små förändringar i sina föreläsningar så att de skulle möta oss studenter på ett bättre sätt. På samma gång minskade antalet studenter i gruppen och det sista tillfället var vi runt 15 stycken kvar och vi satt och hade matematiska samtal runt ett bord där alla studenter var delaktiga. Han gjorde en utvecklingsresa, och jag gjorde en utvecklingsresa som satt spår. Jag minns fortfarande att han, som visade sig vara en doktorand i matematik, sa som avslutande ord: ”Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, Tack!”

Misstag är lärande oavsett var, vem eller hur de görs.

Hur många misstag har jag gjort!

Undrar hur många misstag har jag gjort sen den här bilden togs? Oavsett vilket så har jag antagligen lärt mig något vid varje tillfälle!

Utvärdera för att utveckla

Jag beskriver här delar av två olika dagar ur mitt liv dels o-ringen, en orienteringstävling i fem etapper som går av stapeln varje år i juli månad,  och dels mitt jobb som lärare.

En dag på semestern

05:30, fredag morgon mitt i semestern och telefonen surrar till, familjen Blomqvist vaknar sakta till liv i husvagnen som står uppställd på ett fält utanför Kristianstad tillsammans med nästan 3000 andra vagnar. Det är dags att gå upp och förbereda det sista för femte etappen av årets O-ringen. I husvagnen är det så där lite fuktigt som det brukar vara på morgonen särskilt när det varit varmt på dagen innan. Det senaste dagarna har termometern snuddat vid 30-gradersstrecket och det gäller att vara förberedd för att orka springa i den stekheta skånesolen. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten i stora mängder. Dessa förberedelser IMG_1442tillsammans med att ta på sig rätta kläderna, nummerlappen, skorna och packa ner ombyte, kompass, sportident-pinne (stämpingspinne) och mer vatten är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Vi tar bussen ut mot arenan och går några hundra meter den sista biten. Väl på plats trängs vi med flera tusen andra orienterare och åskådare som också skall springa sin sista etapp i årets o-ringen. Jag gör mig klar, snörar på mig orienteringsskorna och beger mig till starten som ligger cirka 2000 meter från arenan. Kompass, angivelsehållare och stämplingspinnen tas med. Väl vid start går jag in i min fålla och tar angivelse och karta sen startstämplarjag och ger mig av. På väg mot startpunkten tittar jag på kartan för att läsa in min väg till första kontrollen.

IMG_1443Vägen till första kontrollen går smärtfritt precis som jag i min tänkt mig och efter stämpling vid kontrollen ser jag en tydlig väg mot andra kontrollen. Jag skall gå uppför höjden och ut på den vänstra åsen för att hitta den lilla stenen på åsens kant. När jag kommer upp på kanten av höjden och skall vidare ut på åsen ser jag direkt att jag behöver korrigera min planerade rutt. Jag ser att den vägen mot stenen på åsens kant inte är gynnsam utan jag ser direkt att jag kommer lättare mot kontrollen om jag tar mig ner en bit i sänkan och sen springer på skrå utmed åsen. Jag gör ett snabb korrigering och känner mig nöjd med mitt val. Väl framme vi kontrollen känns det som jag gjort ett klokt val. Så fortsätter jag under banan att korrigera och förändra mina vägval utifrån de förutsättningar som terrängen och min kondition ger mig. Jag tar hela tiden nya beslut som gör att jag kommer fram dit jag skall snabbt, rätt och enkelt. Väl i mål denna sista etapp känner jag att jag tagit rätt beslut och med tanken på att jag är godkänd och tagit mig runt på en för mig mycket snabb tid så får jag mina val bekräftade.

En dag under terminen

05:30 på morgonen en arbetdag under terminen och väckarklockan startar radion. Jag vaknar sakta till en ny arbetsdag. Jag tar mig upp samtidigt som de andra i familjen vaknar. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten. Jag packar ihop min väska med dator, ipad, jobbsaker från kvällens hemmaarbete och lunchlådan tillsammans med lite frukt och en vattenflaska. Dessa förberedelser tillsammans med att ha en planering för dagens arbete är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Jag sätter mig i bilen och tar mig mot jobbet. Börjar med en kopp kaffe och lite snack med några kollegor. När detta är gjort går jag iväg till min sal, slöjdsalen, där jag börjar fundera över de lektioner jag skall ha under dagen. på den första lektionen har jag 15 elever med olika förutsättningar och behov (precis som vilken grupp som helst). Jag vet att jag bland andra har två elever som behöver öva på processförmåga lära in ett nytt moment och detta har jag förberett genom att spela in momenten på film och publicerat på Youtube och slöjdbloggen. Jag vet att under en lektion kommer det en elev som behöver utveckla DSC_0235begreppslig fömåga och det har jag förberett genom att skicka över ett dokument till eleven där hen kan plugga hemma på material, verktyg och tekniker. Detta är en liten del av de anpassningar och förberedelser jag har gjort inför arbetsdagen.

Lektionen startar och jag går efter det till de två elever som skulle kollat på filmen inför lektionen. Det visar sig att bara en av eleverna har förberett sig inför lektionen. Jag frågar eleven som missat förberedelserna inför lektionen om hen vill titta på filmen nu. Det visar sig att eleven har kollat men förstår inte vad jag menar. Jag fortsätter att prata med eleven och kommer fram till att jag behöver göra en korrigering på min planering för lektionen. Jag talar om för eleven vad hen skall ta fram och sen gör jag en snabb överblick i salen. Det är två andra som behöver lite tips. Jag löser det innan jag är tillbaka hos den första eleven. Vi sätter oss ner och tillsammans går vi igenom det eleven behöver ha reda på. Genom hela lektionen gör jag små korrigeringar och anpassningar utifrån vad jag ser och upplever i KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAförhållande till de mål som finns. Lektionen närmar sig sitt slut och jag känner mig nöjd. Jag ser på eleverna att de upplever detsamma som mig. Genom att jag upplever och ser saker så kan jag utifrån det mål jag och eleverna har göra anpassningar och förändringar som gör att eleven hamnar på rätt spår mot målet.

Formativt

Att bedöma situationer formativt varje ögonblick, varje tillfälle och varje dag är ganska självklart i de flesta, eller kanske alla, situationer. Exempelvis om du kör bil och håller på att krocka så är det väl ganska självklart att du korrigerar din rutt eller hur du kör. Om du springer en orienteringsbana och märker att du håller på att hamna fel så är det också ganska självklart att korrigera och förändra hur du springer. Jag upplever att jag hittar fler och fler likheter i mitt privata liv och mitt yrkesliv. Saker och erfarenheter som jag kan dra nytta av både som orienterare, lärare och som människa.

Vad har du för intressen eller fritidssysselsättningar som ger dig erfarenheter?

En liten Leif mellan sin pappa och sin mamma på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

En liten Leif mellan sin pappa och mamma samt syster på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

Leif, var har du varit?

Jag har den senaste tiden varit ute och föreläst en del om min undervisning och träffat andra slöjdlärare och lärare och det har inneburit att vissa elever har haft vikarie istället för mig under några lektioner. Och idag när jag kom till skolan mötte jag direkt några elever och jag sa hej. Då möttes jag direkt av: -Var har du varit? Vi har saknat dig (min tolkning av det som eleven verkligen sa). Jag svarade lite snabbt att jag varit och föreläst och frågade hur de hade haft det och samtalet fortsatte en stund men på väg därifrån började jag fundera på vad som låg bakom att eleven i det denne sa uttryckte att jag skulle varit i slöjdsalen.

Att eleverna reagerar så, kan jag tolka på flera olika sätt och det första är ju vad skönt att de har saknat mig. Det måste ju samtidigt innebära att de trivs ganska bra med mina lektioner och min undervisning. En snabb reflektion är att min undervisning är bra och att jag möter mina elever på ett bra sätt.

IMG_0627

Att försöka tänka om och hitta lösningen kan ibland innebära att ta ett steg tillbaka.

Men jag kan också se det på ett annat sätt vilket jag skall försöka förklara nu. Jag tänker även på detta sätt eftersom jag vill utveckla min undervisning och göra den mer lärande för eleverna. Tänk om det är så att min undervisning är beroende av mig. Tänk om eleverna måste ha mig i närheten för att klara slöjden? Tänk om jag inte når min tanke om att skapa självständiga elever utan att jag serverar eleverna svar hela tiden. Det var min andra reflektion och kanske är det så. Jag kanske är för snabb att ge eleverna de rätta svaren när jag istället vill att eleverna skall söka och testa lösningar och därigenom lära sig.
Tanken slog mig så hårt att jag tog ytterligare ett steg tillbaka under min sista lektion för dagen. Under lektionen var det en elev som frågade mig om ett ganska enkelt problem som jag snabbt hade kunnat svara på. Men istället för att snabbt svara eleven med ”rätt” svar så ställde jag istället en fråga tillbaka som löd: Vad tycker du själv? Eleven gav sig inte utan fortsatte fråga men jag gav mig inte och eleven sökte sig vidare och tillslut hade en grupp med sex elever samlats runt eleven och dessa försökte gemensamt lösa problemet som inte längre var den enskilda elevens problem utan en angelägenhet för gruppen. De
diskuterade, ifrågasatte och funderade hur problemet skulle kunna lösas. De kom med förslag och testade. Och det mest fantastiska var att de löste problemet och gick alla stärkta därifrån. Med lite mer kunskap och lite mer självkänsla än någon minut tidigare.

Skärmavbild 2014-05-19 kl. 23.24.26

Kanske så här?

Jag vill ju att eleverna skall känna sig tillräckligt självständiga för att de skall kunna klara sig utan mig. Kanske måste jag fundera på hur? Kanske kommer eleverna bli mer självständiga ju mer tiden lider? Kanske handlar det bara om att våga ta ett steg tillbaka och släppa kontrollen. Jag har en tanke på att införa en ”måndagsfråga” (mitt arbetsnamn på min tanke) där jag ställer en fråga via bloggen som eleverna får fundera på, reflektera över och kommentera via kommentarsfältet eller i klassrummet. Håll ögonen öppna så kanske också ni kan vara med och reflektera kring kommande måndagsfrågor.

Visst är det lustigt vad en liten fråga eller påstående från en elev kan göra.IMG_0576

Tvivel leder till utveckling!

Idag tänker jag beröra ett område som nog de flesta som prövar flippad undervisning kommer in på någon gång. För mig tog det nästan 1,5 år innan jag började tvivla. Inte på förträffligheten med det flippade klassrummet men på min förmåga att vara flippad slöjdlärare. Jag har hela tiden hävdat att det funkar i ur och skur. Men så för en vecka sen funderade jag över varför jag gör som som gör och då växte det fram tankar om jag verkligen är på rätt spår. Detta gjorde att jag testade ett nytt sätt att bemöta mina elever. Förut har mina flippar till mesta del handlat om tekniker, inspiration och processer. Ämnet slöjd har varit i fokus och det kanske egentligen är tanken med undervisningen också. Men jag såg också att elever, som förut har förstått det flippade klassrummet och dess innebörd och även visat det, som har tappat fokus och blivit elever som bara gör för görandets skull. Nu skulle jag testa att göra en flip som uttalat får eleverna att tänka, analysera sina funderingar och tänka utanför ramarna.

Jag har hittills tyckt att min undervisning flutit på bra sen jag började flippa. En del elever tittar på flipparna inför lektionen med hjälp av min feedforward i loggboken, en del elever förbereder sig utan min hjälp, en del elever använder flipparna under lektionerna och en del elever passar inte arbetssättet för alls och därmed finns jag också tillgänglig. Jon Bergmann och Aron Sams benämner mitt sätt att flippa som ”flipped classroom 101” om jag nu inte har helt fel. Ni får gärna rätta mig om ni vill. Jag bemöter varje individ efter dennes förutsättningar och jag vill inte se det flippade klassrummet som en universallösning. Jag vill ge mina elever de förutsättningar som alla har rätt till för att nå så långt de vill och har möjlighet till. Jag skall inte vara en stoppklots utan snarare en påhejare och en coach som hjälper eleven vidare genom att ställa de frågor som gör att eleven måste tänka. Jag vill inte att mina elever bara gör saker för att jag säger att de skall göra detta. Jag vill inte att mina elever frågar mig: ”vad skall jag göra nu?” Jag vill att mina elever skall ifrågasätta mig, de skall ställa kloka frågor och de skall analysera sina möjligheter. Det kanske var därför jag gjorde min senaste flipp ”vilket verktyg skulle du ta med dig till en öde ö”. Denna typen av flippar kommer jag utveckla och använda för att skapa undervisningssituationer där eleverna kan samarbeta och utveckla förmågor exempelvis genom att lösa problem som kräver att de använder hittills vunna insikter och tillsammans kommer de utveckla fantastiska lösningar. Men mer om detta i senare inlägg.

Jag hade mina tvivel i början av detta inlägg om huruvida jag verkligen klarar av att möta mina elever och huruvida jag kan hjälpa mina elever att komma vidare i sin utveckling. Men under tiden jag reflekterar och skriver om det så kommer jag vidare i mitt tänkande. Bara för att jag tvivlade började jag tänka. Ifrågasättande leder till vidare utveckling, och egentligen spelar det ingen roll om det är jag själv som ifrågasätter eller om det är någon annan. Precis som jag vill få eleverna att tänka så vill jag också få mig själv att tänka. För då utvecklas jag.

Ledighet med prövning, kommunikologi och hemligt projekt

Höstlov, det är underbart att få den möjligheten att ta igen sig under ledigheten. Slappna av och riktigt hänge sig åt familjen. Men nu blev det inte riktigt så. Jag tackade ja till att genomföra en prövning i slöjd för en elev så idag fick grabbarna hänga med till slöjdsalen. De är ju inte ledsna att få vara där och spika, tälja och testa slöjdens alla möjligheter.

Anledningen till att jag tackade ja till att genomföra prövningen var i stort sett bara för att det är en ny upplevelse för mig och jag tror att jag kommer lära mig mycket av detta. Bara att förbereda denna uppgift tog ett antal timmar i anspråk och sen att genomföra den har tagit runt 10 timmar totalt sett hittills. Det verkar som om eleven börjar bli klar och nu handlar det bara om att väga alla delar eleven visat upp praktiskt och de samtal vi har haft under processen samt den skriftliga dokumentationen han fört under processens gång mot kunskapskraven i kursplanen för slöjd i LGR11.

Hela situationen är spännande, det är första gången jag gör en prövning för en elev och det är mycket som jag skall ta hänsyn till. Alla delar av kunskapskraven skall kunna uppnås under en begränsad tid. Jag förstår att det inte är en ultimat situation och önskvärt är att processen skall pågå. Delar av det centrala innehållet kommer inte beröras under detta arbete men med tanke på situationen så tror jag att jag kan bortse från en del centralt innehåll. Det är ju ”bara” kunskapskraven jag skall kontrollera. Jag antar att det hela blir en otroligt lärande situation för mig och jag hoppas att jag får möjlighet att dela med mig till er om mina upplevelser i samband med prövningen. Håll utkik om ni är intresserade, det kommer mera jag vill bara strukturera upp mina tankar lite mer först.

Resten av veckan kommer tillbringas med jobbaktiviteter på ett eller annat sätt. I morgon skall jag ner till Göteborgs universitet för arbete i en referensgrupp som arbetar med kompetensutvecklingsmaterial för slöjdlärare. Ett riktigt spännande arbete som ger otroligt mycket för mig. Jag får tänka till och utveckla mina tankar när det gäller arbetet med bedömning och LGR11. Sen på fredagen så skall jag testa något helt nytt för mig privat och i yrket. Jag skall gå på en introduktion i kommunikologi, en tvärvetenskaplig meta-disiplin. Jag vet egentligen inte så mycket om det men hoppas att få reda på mer under fredagen. Jag återkommer om detta i ett senare inlägg.

Jag håller också på med ett par andra projekt som tar lite tid men som kommer ge mycket tillbaka till mig personligen. Jag kan tyvärr inte berätta mer om det just nu mer än att det handlar om slöjd, jag kommer dock återkomma till det snart oavsett om det lyckas eller ej.

Även om jag faktiskt tagit en hel del av min ledighet till att utveckla mitt arbete, yrke eller mig som person så tycker jag att jag får ut så mycket av det. Jag får nya infallsvinklar som gör att jag kan ta det lugnare under dagarna och jag blir mer medveten om hur eleverna lyckas och vad som är gott lärande. Jag trivs verkligen med min vardag just nu.

Lev väl och ta hand om er där ute!

Nytt verktyg

Jag har fått ett nytt verktyg till slöjden. Då skulle de flesta tänka kanske stämjärn, såg, hammare eller något liknande. Men mitt nya verktyg är en Ipad. Tanken är att göra det ännu enklare för eleverna att filma sin process och att dela med sig av detta. Eleverna har sedan tidigare sina datorer och det är ett fantastisk redskap. Men med den nya plattan förenklas dokumentationen genom bilder och film. Eleverna kan logga in på sin lärplattform och bifoga bilderna direkt. Och sen kan de ta sina bild/film-filer och sätta samman till en dokumentation och publicera till nätet och föräldrar och andra kan lätt bli delaktiga i den sista delen av processen. Till hösten skall vi, min textila kollega och jag tillsammans med bildläraren, köra ett återvinningsprojekt där de skall använda filmen som ett redskap att visa sina kunskaper. Skall bli riktigt spännande.IMG_1250

Sen har jag ytterligare en vinst med att ha en Ipad och det är i de lägre åldrarna där datorer till varje elev inte är implementerat (än) kan eleverna använda plattan för att kolla på instruktionsfilmer, lära sig mer om tekniker, och hitta inspiration. Mina QR-koder i klassrummet kommer också kunna användas mer eftersom det går lätt att scanna in dessa med plattan och komma vidare till instruktioner och inspiration. Eleverna kan också här använda den för att filma sina processer och visa på kunskaper som ibland är svåra att upptäcka.

Just nu känns det som om det finns otroligt många utvecklingsmöjligheter, kanske till och med så många utvecklingsmöjligheter att det är svårt att veta var jag skall börja. Jag antar att jag får ta en sak i taget och testa mig fram, precis som jag vill att eleverna skall göra.

Lev väl!