Finn fem förbättringsmöjligheter

Efter att ha stött och blött många olika kommentarer på olika medier så blev det så att jag gjorde om min film från ”finn fem fel”-inlägget häromdagen. Det är ganska häftigt vad många olika kreativa förslag som dyker upp när jag ställer en fråga. Det förstärker bara uttrycket som jag har haft som ett mantra senaste åren ”tillsammans blir vi bättre”.

Den nya filmen har blivit publicerad men den ligger dold på min youtube-kanal. Det är väl kanske för att jag så genomtänkt gjort några fel och jag vill inte att någon skall tro att det är så jag vill att de skall göra. I och för sig är filmen märkt med ”finn fem förbättringsmöjligheter” genom hela filmen så kanske skall jag lägga den öppet. Kanske kan någon lära sig något eller fundera över hur man skulle kunna förbättra processen i just detta projektet. Oavsett vilket så kommer den uppdaterade filmen här:

Vad tror du? Hittar du något som do skulle vilja förbättra?

En liten tanke från den här sidan av hyvelbänken

Den senaste tiden har vissa politiker pratat eller vurmat för att eleverna skall ha betyg redan år 4. Jag har egentligen inte velat säga för mycket om detta i min blogg för att undvika att hamna i politiska debatter men eftersom jag upplever att de utelämnar en stor och viktig del i sitt resonemang vill jag utveckla det här. Motivet till att de tycker att vi lärare skall betygsätta elevernas kunskaper i dessa låga åldrar verkar vara att vi inte har en chans att veta hur de ligger till annars. Betygen tycks i deras ögon vara till för att lärarna skall kunna utvärdera sin undervisning och elevernas kunskaper. Jag kan hålla med till viss del att betyg kan vara ett sätt att utvärdera kunskaper och undervisning men jag tycker att det är ett ganska trubbigt verktyg. Och med trubbigt menar jag att det inte ger så mycket. Att utvärdera kunskaper och undervisning i slutet av en undervisningsperiod ger inte de redskap vi lärare behöver för att utveckla undervisningen på det sätt som behövs. Om jag som lärare får reda på hur mina elever har lärt sig och skall förändra min undervisning eller sätta in extra resurser (som vissa politiker vill hävda att betygen från år fyra skall bidraga till) ger det inte så mycket om jag förändrar eller förnyar undervisningen efter att eleverna är klara med undervisningsperioden. Jag måste ju göra förändringen i realtid och då måste jag också utvärdera i realtid och inte i efterhand. Inte heller eleven har så stor användning för betygen under den pågående undervisningen om det inte återföljs av vad som behöver utvecklas och hur eleven skall göra. Detta brukar benämnas med formativ bedömning eller bedömning för lärande och när vi pratar om bedömning för lärande så är det alltid målen, nuläget i lärandet och hur eleven skall gå vidare som är i fokus och då går det inte vänta på betygen utan bedömningen måste ske ”minute by minute” och ”day by day”. Du kan läsa mer om bedömning för lärande här.

Det finns massor av sätt att utvärdera utan betyg om hur elevernas kunskaper är i förhållande till målen och hur undervisningen behöver förändras. Man kan göra prov inför ett område och se vad du behöver lägga fokus på i undervisningen, man kan låta eleverna fylla i enkäter, man kan vara en närvarande lärare under lektioner och se hur eleverna utvecklas. Man kan naturligtvis göra vanliga prov men jag tycker att prov är ganska meningslösa om de inte används för att föra eleverna vidare i sin utveckling. Man kan låta eleverna göra undervisningssituationer för varandra och därigenom se hur eleverna ligger till. Du kan låta eleverna själva bedöma hur de ligger till genom olika aktiviteter kopplade till målen och undervisningen. Det finns så många olika arbetssätt när det gäller detta så jag skulle vilja säga att det finns lika många sätt att arbeta med att synliggöra lärande och kunskap som det finns lärare.

Jag som lärare vet att jag ständigt uppdaterar den information jag har om eleverna och gör justeringar i min undervisning. För det behöver jag inte betyg men jag behöver ständig utvärdering av undervisningen och lärandet och jag måste låta min undervisning vila på beprövad erfarenhet och forskning. Så snälla politiker tänk er för innan ni tar ert beslut. Det finns andra sätt att utvärdera undervisning än betyg.

Utvärdera för att utveckla

Jag beskriver här delar av två olika dagar ur mitt liv dels o-ringen, en orienteringstävling i fem etapper som går av stapeln varje år i juli månad,  och dels mitt jobb som lärare.

En dag på semestern

05:30, fredag morgon mitt i semestern och telefonen surrar till, familjen Blomqvist vaknar sakta till liv i husvagnen som står uppställd på ett fält utanför Kristianstad tillsammans med nästan 3000 andra vagnar. Det är dags att gå upp och förbereda det sista för femte etappen av årets O-ringen. I husvagnen är det så där lite fuktigt som det brukar vara på morgonen särskilt när det varit varmt på dagen innan. Det senaste dagarna har termometern snuddat vid 30-gradersstrecket och det gäller att vara förberedd för att orka springa i den stekheta skånesolen. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten i stora mängder. Dessa förberedelser IMG_1442tillsammans med att ta på sig rätta kläderna, nummerlappen, skorna och packa ner ombyte, kompass, sportident-pinne (stämpingspinne) och mer vatten är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Vi tar bussen ut mot arenan och går några hundra meter den sista biten. Väl på plats trängs vi med flera tusen andra orienterare och åskådare som också skall springa sin sista etapp i årets o-ringen. Jag gör mig klar, snörar på mig orienteringsskorna och beger mig till starten som ligger cirka 2000 meter från arenan. Kompass, angivelsehållare och stämplingspinnen tas med. Väl vid start går jag in i min fålla och tar angivelse och karta sen startstämplarjag och ger mig av. På väg mot startpunkten tittar jag på kartan för att läsa in min väg till första kontrollen.

IMG_1443Vägen till första kontrollen går smärtfritt precis som jag i min tänkt mig och efter stämpling vid kontrollen ser jag en tydlig väg mot andra kontrollen. Jag skall gå uppför höjden och ut på den vänstra åsen för att hitta den lilla stenen på åsens kant. När jag kommer upp på kanten av höjden och skall vidare ut på åsen ser jag direkt att jag behöver korrigera min planerade rutt. Jag ser att den vägen mot stenen på åsens kant inte är gynnsam utan jag ser direkt att jag kommer lättare mot kontrollen om jag tar mig ner en bit i sänkan och sen springer på skrå utmed åsen. Jag gör ett snabb korrigering och känner mig nöjd med mitt val. Väl framme vi kontrollen känns det som jag gjort ett klokt val. Så fortsätter jag under banan att korrigera och förändra mina vägval utifrån de förutsättningar som terrängen och min kondition ger mig. Jag tar hela tiden nya beslut som gör att jag kommer fram dit jag skall snabbt, rätt och enkelt. Väl i mål denna sista etapp känner jag att jag tagit rätt beslut och med tanken på att jag är godkänd och tagit mig runt på en för mig mycket snabb tid så får jag mina val bekräftade.

En dag under terminen

05:30 på morgonen en arbetdag under terminen och väckarklockan startar radion. Jag vaknar sakta till en ny arbetsdag. Jag tar mig upp samtidigt som de andra i familjen vaknar. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten. Jag packar ihop min väska med dator, ipad, jobbsaker från kvällens hemmaarbete och lunchlådan tillsammans med lite frukt och en vattenflaska. Dessa förberedelser tillsammans med att ha en planering för dagens arbete är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Jag sätter mig i bilen och tar mig mot jobbet. Börjar med en kopp kaffe och lite snack med några kollegor. När detta är gjort går jag iväg till min sal, slöjdsalen, där jag börjar fundera över de lektioner jag skall ha under dagen. på den första lektionen har jag 15 elever med olika förutsättningar och behov (precis som vilken grupp som helst). Jag vet att jag bland andra har två elever som behöver öva på processförmåga lära in ett nytt moment och detta har jag förberett genom att spela in momenten på film och publicerat på Youtube och slöjdbloggen. Jag vet att under en lektion kommer det en elev som behöver utveckla DSC_0235begreppslig fömåga och det har jag förberett genom att skicka över ett dokument till eleven där hen kan plugga hemma på material, verktyg och tekniker. Detta är en liten del av de anpassningar och förberedelser jag har gjort inför arbetsdagen.

Lektionen startar och jag går efter det till de två elever som skulle kollat på filmen inför lektionen. Det visar sig att bara en av eleverna har förberett sig inför lektionen. Jag frågar eleven som missat förberedelserna inför lektionen om hen vill titta på filmen nu. Det visar sig att eleven har kollat men förstår inte vad jag menar. Jag fortsätter att prata med eleven och kommer fram till att jag behöver göra en korrigering på min planering för lektionen. Jag talar om för eleven vad hen skall ta fram och sen gör jag en snabb överblick i salen. Det är två andra som behöver lite tips. Jag löser det innan jag är tillbaka hos den första eleven. Vi sätter oss ner och tillsammans går vi igenom det eleven behöver ha reda på. Genom hela lektionen gör jag små korrigeringar och anpassningar utifrån vad jag ser och upplever i KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAförhållande till de mål som finns. Lektionen närmar sig sitt slut och jag känner mig nöjd. Jag ser på eleverna att de upplever detsamma som mig. Genom att jag upplever och ser saker så kan jag utifrån det mål jag och eleverna har göra anpassningar och förändringar som gör att eleven hamnar på rätt spår mot målet.

Formativt

Att bedöma situationer formativt varje ögonblick, varje tillfälle och varje dag är ganska självklart i de flesta, eller kanske alla, situationer. Exempelvis om du kör bil och håller på att krocka så är det väl ganska självklart att du korrigerar din rutt eller hur du kör. Om du springer en orienteringsbana och märker att du håller på att hamna fel så är det också ganska självklart att korrigera och förändra hur du springer. Jag upplever att jag hittar fler och fler likheter i mitt privata liv och mitt yrkesliv. Saker och erfarenheter som jag kan dra nytta av både som orienterare, lärare och som människa.

Vad har du för intressen eller fritidssysselsättningar som ger dig erfarenheter?

En liten Leif mellan sin pappa och sin mamma på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

En liten Leif mellan sin pappa och mamma samt syster på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

Hur ser min undervisning ut egentligen?

Hur var det för ett par år sen?

I min slöjdsal var eleverna nöjda med det som de gjorde. De hade kul. De gjorde saker. Jag visade hur och de gjorde på samma sätt som jag visade. Jag ville att de skulle testa saker och göra fel och därigenom lära sig. Problemet var bara att de inte visste hur. De vågade inte ta steget. När en grupp med upp till 20 elever (för det mesta bara 10-16) vill ha stöd för fortsatt arbete och inte har den blekaste aning hur de skall komma vidare ställs jag inför ett dilemma. Det skall tilläggas att dessa elever oftast i min sal jobbar med olika projekt som bygger på deras egna idéer inom av mig givna ramar vilket innebär att de befinner sig på olika platser i sitt lärande. Tänk er att lektionen är runt 80 minuter. Det blir 4 minuter per elev i bästa fall och då har jag inte räknat in att något annat händer alls under lektionen. I realiteten kan det ju bli kanske max 2 minuter per elev och lektion fördelat så att en lektion kanske hälften av eleverna han få min hjälp och resten fick ingen hjälp. Ibland blev det till och med så att det gick snabbare om jag löste problemet åt dem. Jag hade en hektisk situation där jag inte räckte till och eleverna hade en frustrerande situation där de inte blev sedda och jag inte mötte eleverna där de befann sig och de som inte var ”självgående” (ursäkta ordvalet, men jag tror ni förstår vad jag menar) lärde sig inget, snarare hamnade de i en situation där de tappade lusten för slöjden och kanske till och med lärandet och de nådde inte längre än var det var från början i förhållande till kursplanemålen. Vilket var lärandet då egentligen? Jag var tvungen att göra en radikal förändring. Det var mörkt och jag eller eleverna såg inte mycket av lärandet och det som var viktigt.

Bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Symbolisk bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Kanske ser det ut så här på en del skolor fortfarande, vi glömmer av att vi har elever som skall med eller elever som faktiskt skall vara delaktiga i lärandet och istället kör vi vårt eget ”race” som lärare. Vi måste som Kiirkegaard säger möta eleverna där de befinner sig annars sitter vi helt plötsligt ensamma i skogen och tror att eleverna skall hitta oss och inte tvärt om. Den bästa feedback jag kan göra för att föra lärandet framåt är att förändra min undervisning så att den möter eleven där den befinner sig. Jag skulle vilja att lärandet som på bilden blev mer synligt. Alla kvaliteter skall vara synliga.

Det är en utmaning i slöjden där vi har 20 olika individuella projekt i en grupp och vi skall handleda dem vidare så att de hittar till nästa kontroll eller vägval om man så vill. Och jag funderade och i mötet med kollegor och forskning samt elever vände jag min syn på lärande och insåg att jag måste möta eleverna där de befinner sig. Jag kan inte sitta och vänta på att eleverna skall hitta till mig utan jag måste hitta eleverna där de befinner sig för tillfället.

Hur ser det ut nu?

Jag har förändrat mitt synsätt under det senaste året och det blev nästan en naturlig del att börja flippa min slöjdsal. Jag visar helt enkelt hur en process kan se ut genom mina filmer. En del använder dem som inspiration och en del använder dem som instruktioner. Huvudsaken är att de utmanas och får testa nya hantverksmetoder och tekniker som gör att de kan utveckla sitt lärande. Jag menar inte att jag kommer med exakta metoder eller modeller för eleverna men det är en ingång i en process och en möjlig väg att komma vidare på

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Jag visar och de gör på samma sätt, ibland. För det mesta har de egna lösningar och får inspiration av det som jag lagt ut i form av filmer, dokument m.m. Skillnaden är att nu kan de om de så vill och behöver kolla en film eller instruktion i förväg innan lektionen och när de kommer till lektionen så kan jag och eleven lägga våra två minuter på att prata lärande, bedömning, feedforward och hur de tänker gå vidare. Jag springer inte längre omkring i salen stressad och undrar vem det är som är på tur, utan eleverna har oftast god koll på hur de skall göra och vad de skall lära sig.

Eleverna & jag använder vår lärplattforms loggbok för att göra anteckningar om dels vad de gjort men också problemlösningar och reflektioner som de gjort under lektionen. De tar också upp hur de tänker gå vidare och de bifogar även bilder/filmer på det som passar till texten. 

Här kommer det finurliga i kråksången: När jag läser loggböckerna kan jag nickande bekräfta att de förstått, jag kan berätta att det som de gör visar på dessa kunskaper bland målen och jag kan också lägga till länkar som kan hjälpa eleven inför nästa lektion. Många av dessa länkar om inte alla är något som jag lagt ut på min blogg Särlaskolan slöjdar. De får alltså något som kan liknas vid en en läxa i förväg. Jag flippar mitt klassrum för då behöver jag inte ta dyrbar lektionstid till att förklara vad & hur utan vi (jag & eleven) kan ta lektionstiden till att analysera varför det blir som det blir. 

En annan bonuseffekt som jag sett som växt fram spontant, tack vare att jag flippar min undervisning, är att de blir resurser för varandra. Jag har sett ett nytt mönster bland eleverna där en elev spontant kan säga till en annan elev när denne märker att det håller på att gå galet, säga till eller tipsa om vägar att lösa problemet. Det blir ett lärande samtal mellan eleverna och att se dessa samtal och kollaborationer är ett underbart sätt att tillbringa sin arbetsdag på.

 Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Jag har samtidigt gjort några förändringar. Egentligen tror jag den största förändringen har skett inom mig. Jag har alltid haft ett väldigt kontrollbehov och det har jag under den senaste terminen försökt att jobba bort. Som ett led i detta har jag kastat ut min arbetsbänk, eller kateder om man vill kalla det så, ur klassrummet. Egentligen inte någon stor förändring men det leder till att jag bjuder in till samtal med eleverna på ett annat sätt. Min bänk blir inte längre ett hinder som jag gömmer mig bakom. 

En annan sak som går hand i hand med detta är att jag förut alltid hade en gemensam samling för eleverna i början av lektionerna. Ganska onödigt egentligen eftersom alla elever befann sig på olika ställen i sin lärandeprocess. Det ledde till att de som kom i tid alltid fick vänta på de som trillade in några minuter sent. Och det var alltid sena ankomster. Det blev ett problem. Jag valde att släppa min kontroll på detta också och har något av flextid kan man väl säga. Eleverna börjar direkt när de kommer dit (jag är ju ändå oftast där för att förbereda och fixa i ordning) och slipper vänta på de som kommer för sent. Men faktum är att sen jag började med detta så är det väldigt ovanligt att eleverna kommer sent. Det är istället så att de kommer för tidigt och sätter igång. Det blir eleven som äger klassrummet och lärandet. Är det så att jag vill gå igenom något gemensamt så kan jag ju lika gärna göra det en bit in på lektionen.

Har jag märkt någon förändring i min undervisning sen jag började flippa min undervisning. Jag har fått mer medvetna elever som ni säkert har förstått. Samtalet i klassrummet har fokuserats på lärandet och hur eleverna lär sig. Tydlighet i goda exempel, självbedömning, Eleverna blir resurser för varandra. Min arbetsbelastning har minskat vilket medfört att jag får mer tid över till att handleda eleverna. Fokus på det viktiga. Mer tid under lektion för eleverna, ingen onödig väntan. Det viktigaste kanske är att jag faktiskt har fått mer respons från andra om min undervisning genom att jag lägger ut mycket på nätet. Det gör att utvecklingen ständigt går åt rätt håll. Tillsammans med andra kollegor som finns på nätet kan vi utveckla undervisningen och samtala om framtiden.

Hur skall utvecklingen gå vidare 

Textilslöjden skall vara med i flippandet eftersom slöjd är ett ämne och inte någon företeelse som är beroende av vilket material man råkar ha i händerna. Eleverna kommer att dokumentera sina processer genom att filma det som de gör och redigera filmerna och kan ju samtidigt med redigeringen lägga till sådant som missats och därmed bli ännu mer medvetna om sin egna lärprocess. Eleverna blir resurser för sitt eget lärande. Samtidigt kan de genom kamratrespons bli resurser för varandra. De viktiga delarna i lärandet måste fortsättningsvis vara centrala i undervisningen.

Ha det så gott och lev väl!

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Bedömning för lärande och flippat i slöjden

Nu är det fredag igen och vardagen har återkommit med vanliga lektioner. Igår och i förrgår hade vi på skolan utvecklingssamtal och jag var inget undantag utan hade mina samtal då med. Skönt att de flesta är över och att jag kan återgå till min dagliga feedback och utveckling under lektionerna tillsammans med eleverna. Igår eftermiddag var jag och en kollega på en föreläsning på Pulsen i Borås. Föreläsningen som hölls av Torulf Palm från Umeå universitet handlade om BFL (bedömning för lärande) eller formativ bedömning om man så vill och matematik. Det var en mycket givande eftermiddag som gav mig många reflektioner. Eftersom jag har skrivit mycket om hur jag flippar i mitt ämne och min undervisning så kanske det är på tiden att jag försöker koppla samman en annan sak som jag brinner för i min undervisning, nämligen formativ bedömning eller bedömning för lärande.

Jag är ju inte bara ”flipper” i slöjden utan även samtalsledare för BFL på Särlaskolan och vill utveckla min bedömning ännu mer och få bedömningen och undervisningen ännu mer formativ. Och det är kanske just formativ bedömning som har varit det centrala i min tanke även när jag började jobba med ”särlaskolan slöjdar”. Min undervisning har blivit ännu mer formativ då jag började med särlaskolan slöjdar. Varje elev har ju även en loggbok där de skriver kortfattat om vad de har gjort och hur de tänker gå vidare. De bifogar någon bild eller film från sitt arbete och sen kommer det finurliga. Jag kan ge varje elev feedback om hur det kan vara klokt att gå vidare, exempelvis genom att titta på en inspelad film där jag berättar om en teknik eller dylikt,  om det inte själva redan vet det. Då kan jag bara nickande bekräfta deras tankar eller ge dem utmanande frågor som får dem att tänka till ett varv extra. Just nu är det bara jag och eleven som kan se loggboksinläggen men jag hoppas att jag hittar ett sätt att få dem tillgängliga för alla i klassen. Jag vill ju att alla skall kunna hjälpa alla framåt och att eleverna skall kollaborera med varandra även utanför det praktiska arbetet i den fysiska slöjdsalen. Jag ser olika vägar att göra detta. Jag kan lägga upp större grupper i vår lärplattform där de kan beskriva sitt arbete och kommentera varandras arbete med exempelvis ”two stars and a wish” eller så kan jag lägga upp frågeställningar på ”särlaskolan slöjdar” och låta dem vara med och föra en diskussion om min fråga. Det sista kanske inte blir detsamma som loggböcker men det skapar ändå ett utrymme för att få testa sina kunskaper i ett forum som faktiskt är öppet för vem som helst att se. Kanske kan jag till och med få in kommentarer från andra runt om i världen. Oavsett hur jag jobbar vidare med att ge eleverna feedback så är det viktigt för deras utveckling. Torulf visade ett diagram där det blev helt synligt varför vi skall ha formativ undervisning och formativ bedömning. När man ser detta så kan man fundera över varför det ens finns lärare som inte använder bedömning för lärande. Sen är ju naturligtvis elevens kunskapsutveckling beroende av hur den feedback läraren ger är förskaffad. Feedbacken måste vara av den karaktär att den tydligt ger eleven möjlighet att gå vidare i sitt lärande. Är feedbacken av sådan art att den exempelvis bara talar om för eleven vad den kan eller kanske vad den gör fel eller i allra värsta fall om elevens uppförande men helt utelämnar hur elevens skall gå vidare med så kommer elevens utveckling inte komma vidare.

Bedömning för lärande En annan målande beskrivning som Torulf berättade om som också ger ytterligare förtydligar varför man skall använda bedömning för lärande. Han berättade om man tänker sig att man är ute och cyklar och läraren ser att eleven håller på att köra omkull. Då funkar det ju inte om läraren väntar till om tre veckor då provet är innan bedömningen sker. Då har eleven redan fallit och skadan är ett faktum. Nej istället gör läraren en bedömning och hjälper eleven vidare genom att kanske tipsa om att du behöver luta dig åt andra hållet så kommer det gå bättre. Till slut kanske eleven själv hittar vägar att förebygga fallet i fortsättningen. Vi får vara försiktiga bara så att vi inte ger eleverna dålig feedback (en kollega till mig, Camilla, jämförde det med att ge eleven stödhjul), vi kanske hjälper eleven för stunden men inte i längden. Vi måste ge eleven den feedback som krävs för att eleven skall få cykeln på rätt köl igen och kunna cykla vidare. Om sen inte eleverna använder feedbacken så är det inte formativ bedömning. Vi måste ge eleverna möjlighet att kunna använda våra eller sina kompisars kommentarer och bli bättre. Vi måste än en gång ge bra feedback och om man tänker på den grundläggande idén med bedömning för lärande så skall vi använda belägg för lärande för att justera undervisningen för att bättre möta elevernas behov.

Jag vet att jag är rätt ute när jag ger eleverna feedback hur de skall gå vidare, inte bara feedback en gång varje termin, utan feedback varje minut och varje tillfälle som ges.

Ha en trevlig helg!

Det funkar!

Jag har hört mycket om flippade klassrum och hur det blir ett annat klimat och diskussionerna som följer blir bättre och mer utvecklande för eleverna. Jag har precis haft en lektion där jag såg att det funkade. Som slöjdlärare är man ganska bortskämd med små grupper och mycket tid till varje elev. Denna lektionen hade jag tvärt om förhållandevis många elever och då borde det vara lite tid till varje elev. Men så var det inte. Tack vare att jag i mitt sätt att flippa klassrummet genom att ha instruktioner eller tips filmade (som jag i vanliga fall går igenom vid behov med varje elev eller mindre grupp elever) kunde tipsa eleverna om att kolla ”särlaskolan slöjdar” så lösgjorde jag både resurser för eleverna och de kunde ställa frågor och komma med kloka kommentarer. Jag inser att detta sätt att ha inspelade instruktioner för eleverna att titta på ger mig möjlighet att bedriva bättre undervisning och få eleverna att nå längre. I slutet av lektionen frågade jag de elever som jag vet hade tittat på instruktioner om det hade känt sig hjälpta av detta. Det var ingen som tvekade när de sa ”JA”. Dock var det en av eleverna som sa att hon inte kollat på filmen men det var en kompis som kunde hjälpa henne vidare tack vare filmerna.

Nu låter det som om jag försöker att lägga över min undervisning på inspelat material och det är inte tanken. Tanken är att jag, genom elevernas loggböcker som de använder för att dokumentera sina vunna insikter under sin arbetsprocess i slöjden, skall kunna ge dem förslag till en instruktion, film e.d. att titta på inför kommande lektion för att de skall vara förberedda på deras framtida problemlösningar. Det blir någon form av läxa i förväg.

Kanske beror den lyckade lektionen på att just gruppen fungerade bra eller att det var nyhetens behag som gjorde att eleverna tog till sig det. Jag är dock övertygad om att jag kommer få liknande reaktioner från de andra klasserna och efter den senaste lektionen känner jag mig fylld av ny kraft och längtar till nästa lektion då jag skall fortsätta att utmana eleverna med frågeställningar och problemlösningar som de nu har större möjlighet att ta del av efter min början till ett flippat klassrum. Är det någon annan därute som har lika positiva erfarenheter som jag av att flippa klassrummet? Jag vet i alla fall att jag tänker fortsätta i min jakt mot mer kunskap för mina elever. Nu när jag vet vad det kan ge känns det självklart att flippa klassrummet.

Allt börjar med dig själv

Idag har jag lagt in mina elevers slöjdbetyg i betygssystemet. Det är med en viss splittrad tanke som jag registrerar in betygen för eleverna. Man vet att de elever som klarar sig bra mår ganska väl av att få positiv förstärkning genom höga betyg. Men problemet är ju egentligen inte de elever som klarar ämnet bra utan de elever som trots mina försök och trots deras egna försök inte ännu nått hela vägen. Trots att jag under varje lektionstillfälle försöker leda eleverna rätt, förklara, hjälpa dem att reflektera, ”ge” dem kunskaper, uppmuntra och stötta dem, samtala om deras kunskap och hur de skall ta sig vidare så når de inte hela vägen än. De sistnämnda eleverna påverkas enligt mig negativt av betygen. I den bästa av världar borde inte betyg behövas. Det torde räcka med att lärare och eleverna har bedömningen levande under varje lektion. Genom formativ bedömning får eleverna (och läraren också för den delen) ständig återkoppling av var eleven befinner sig, vad som är målet för uppgiften, lektionen eller ämnet samt hur eleven skall göra för att ta sig vidare mot målet. Bedömning för lärande är något som kan hjälpa eleven att nå ”hela” vägen i ämnet men trots att jag försöker ha detta i undervisningen hela tiden finns det fortfarande elever som behöver mer hjälp.

Så vad kan jag förändra  i min undervisning för att alla elever, jag skriver alla för det måste ändå vara målet, skall nå hela vägen. Det jag har funderat på är att flippa mit klassrum. Nu vet jag inte om jag har förstått rätt när det gäller att flippa mitt klassrum men jag tänker mig att göra inspelade instruktioner där eleverna kn se mig förklara olika moment i slöjden. Då kan eleven i lugn och ro titta igenom instruktionen så många gånger som krävs för att denne skall förstå. Eleven kan titta hemma eller på lektionen. Det innebär att jag också kan förändra mitt beteende i klassrummet till att utmana eleverna till svårare saker, til att reflektera mer över vunna insikter och pröva mer där det inte är slumpen som avgör om de lyckas utan det faktiskt är förståelsen som leder till ökade kunskaper. Nu är jag inte så naiv så jag tror att detta är lösningen på allt men jag är såpass nyfiken att jag är tvungen att pröva för att se om det fungerar. Det kommer ju inte leda till någon försämring utan snarare en ökad tillgänlighet för eleven.

Frågan är bara hur skall dessa instruktionsfilmer se ut. Skall det vara korta moment urtagna ur sitt sammanhang eller skall det vara hela projekt med flera ingående moment? Kanske skall jag satsa på projekt och ur dessa kan jag plocka ur moment som jag kan publicera sen för att göra det lätt för eleverna att hitta.

Kom ihåg att allt oavsett vad börjar med dig själv!