Jag är där.

Den senaste tiden har det förekommit diskussioner i sociala medier om ordning och reda och komma till rätta med ordningen i klassrummet. Det har varit öppna brev från lärare som säger att från och med måndag kommer jag förändra min undervisning och inte tolerera ursäkter för sena inlämningar och annat och repliker i olika forum och medior. Det kanske skulle gå att raljera och övertolka detta öppna brev men jag tror att läraren vill att eleverna skall få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt och det är väl vår uppgift som lärare.

Jag har sen jag började med min lärarkarriär varit ganska säker på hur jag vill vara som lärare. För mig är svaret självklart och det är att det finns inget givet svar, det är inte svart eller vitt, hårt eller mjukt. Eftersom alla elever är olika så måste jag också anpassa mig till detta. Nu vill jag inte att ni misstokar mig och säger ”flum” för det är det inte. Det är anpassningar efter omgivning och de personer som finns där. Jag tycker det är är viktigt att inte glömma av att det är eleverna vi är där för. Och om det är mer disciplin som krävs för att eleverna skall fungera i klassrummet och lära sig mer så är det det som är ”rätt” eller om eleverna behöver mer frihet för att utvecklas och lära sig mer så är det ”rätt” väg att gå. Jag kan inte svara för hur andra lärare gör och tänker när det gäller deras undervisning men jag vet i alla fall att jag vill, för att citera Sten, en av mina utbildare på lärarutbildningen, vara en vuxen med förmåga till närhet och distans. Och jag hoppas att det är det som eleverna i mitt klassrum möter. En lärare som ser dem och möter dem där de befinner sig.

Du som vet…

Det händer att människor kommer till mig med frågor. Ibland handlar de om slöjd och ibland handlar de om IKT och teknik men det kan lika gärna handla om andra saker. Men när frågorna handlar om slöjd eller IKT händer det att frågeställarna använder ”du som vet allt om detta” i samband med frågan. Detta ställer till det för mig. Det innebär att frågeställaren har höga krav på att jag skall vara någon form av expert. Jag vet att jag faktiskt vet en del men långt ifrån allt. Och det är inte huruvida jag vet allt som jag vill belysa här utan just vad frågorna gör med mig.

När jag får en fråga eller om det dyker upp en fråga i min skalle så tror jag att jag sällan känner mig säker på svaret. Samtidigt som jag formulerar svaret börjar jag ställa mig frågor som gör att jag inte längre är säker på om jag har rätt. Och det är ganska lustigt. Ju säkrare jag tror att jag är på något desto mer fundersam blir jag på om det verkligen är så. Är det någon mer som känner igen sig i detta?

Längre pass i slöjden!

Jag har egentligen varit för att ha slöjd varje vecka och då runt 80-90 minuter. Tanken med att ha slöjd varje vecka tycker jag är bra för att om eleven är sjuk försvinner inte så mycket tid och det är lättare att hålla igång tanken om det är stadigt återkommande slöjdlektionen. Arbetsprocessen blir levande.

Nu har jag en annan syn på det hela. Genom att jag skall byta skola mitt i terminen (jag sökte en tjänst på en annan skola och fick den) så blir det lite tråkigt för niorna som måste byta slöjdlärare i slutet av sin grundskoletid. För att ge dem lite extra tid i slöjden så har jag erbjudit dem en förmiddag i slöjden för att de skall få chansen att visa mig mer förmågor och att jag även skall se deras kunskaper mer och bättre. Och det har sina fördelar att ha långa slöjdpass. De kommer igång och kan jobba utan avbrott för städning och annat. De har längre tid att fundera över kreativa lösningar för att de slipper känna sig stressade över att tiden inte räcker till och de måste prestera synliga resultat. Det blev en helt annan stämning i klassrummet när eleverna kände att de hade tid att jobba.

Eleverna själva var nog tvådelade när det gäller att det var bra eller ej. De tyckte att det var bra och att det hade hunnit mycket med det praktiska men samtidigt insåg de att om man har längre pass men mer sällan så hinner man glömma av mellan slöjdtillfällena och då tar det längre tid att komma igång.

Nu står jag här splittrad utan anledning men i mig gror en tanke hur mycket man kan åstadkomma genom att förlänga slöjdpassen något. Nu ligger det kanske utanför mina händer men jag kan ändå försöka påverka genom att berätta vad det ger för eleverna att få längre sammanhängande pass. Hur tycker ni andra slöjdlärare?

IMG_0576

Den senaste tiden

Den senaste tiden har varit fylld av olika uppdrag för mig. Jag har föreläst, jag har haft uppdrag på min skola, och jag har utvecklat en del nya filmer till min flippade eller digitala slöjdsal. Jag har samtidigt byggt på min lista med idéer och tankar som jag vill genomföra i slöjden och den börjar bli lång nu. Den innehåller allt från idéer på filmer och flippar till idéer på hur jag kan göra elever mer delaktiga eller medvetna om målen med undervisningen. Några av dem kommer du säkert få ta del av här på min blogg i framtiden. En del tankar och idéer är riktigt bra och en del kanske behöver vändas på ett par gånger till innan det blir ganska bra och ytterligare ett par tankevändor för att bli riktigt bra. En del idéer blir aldrig något mer än idéer men gemensamt för alla idéer och tankar är att de är min drivkraft. Att få en idé och göra något av den är nog en av de saker som verkligen får mig att tända till och inspireras. Känslan av att se en elev lyckas för att jag har anpassat min undervisning till elevens behov är häftigt.

Att inspireras och utvecklas är det som jag har upplevt vara det viktigaste för mig och jag tror att jag hela tiden måste söka mig mot nya utmaningar och hitta fler saker som låter mig växa och utvecklas. Som låter mig inspireras och inspirera. Vet du vad som inspirerar dig och får dig att göra det där extra?

IMG_2500

Vilka misstag har du gjort?

Fick en fråga om vilka misstag jag har gjort som lärare som gjorde att jag började fundera Jag vet att det finns en del men när jag tänker efter så är jag inte helt säker på att jag kommer ihåg alla. Dock vet jag att misstagen har gett mig mycket i form av nya insikter och lärande som har lett till utveckling. Men när jag tänker tillbaka på livet så kommer jag ändå ihåg en del saker som har betytt en vändpunkt för mig både innan jag utbildade mig till lärare och efter. Jag kommer hålla mig till ett exempel som har hänt mig under min lärarkarriär som pågått sen 2006 då jag var klar med min lärarutbildning.

En sak som faktiskt förändrade mitt synsätt till min roll som lärare var en sak som hände mig ganska tidigt i min lärarkarriär. En elev och jag diskuterade hur eleven skulle komma vidare med sitt projekt. Eleven hade en tydlig bild på hur han ville att det skulle bli när det var klart. Jag har för mig att det var ett skåp eller något liknande eleven ville göra. Jag gjorde mitt bästa för att hjälpa eleven vidare och kom med förslag på hur eleven skulle göra. Eleven förstod inte riktigt hur jag tänkte (observera ”hur jag tänkte”) men till slut lyckades jag få eleven att förstå hur han skulle gå vidare. När eleven hade gjort klart det såg jag på eleven att han var missnöjd. Eleven tog med sitt arbete, som för övrigt var mycket välgjort, från slöjdsalen och jag tänkte inte så mycket mer på det. När jag senare under dagen gick från salen såg jag något bekant sticka upp ur en papperskorg på skolgården och där var elevens skåp.

Jag frågade eleven vid nästa tillfälle varför han hade slängt det och han sa att det var ju inte alls så han hade tänkt att det skulle vara. Jag kände direkt att det var delvis mitt fel som faktiskt inte lyssnat på det han hade tänkt. Det visade sig att det han hade velat ha hjälp med var en konstruktionslösning och inte en designlösning som jag antagligen hade gett honom ofrivilligt. Jag hade helt enkelt inte lyssnat på eleven och jag tänker fortfarande på det varje gång jag går förbi papperskorgen där på skolgården. Även om jag inte berättade det för eleven där och då så var denna händelse en sak som ledde till att mitt förhållningssätt förändrades och blev mer elevcentrerat. Jag vill inte att detta skall hända igen och jag vill att det skall vara elevens behov som formar min undervisning och det är min uppgift att förändra och utveckla så att den möter eleven där den befinner sig.

Även om det inte är jag som står bakom nästa misstag så måste jag ändå även berätta om en kurs jag läste på universitetet under min lärarutbildning. Det var en allmänt utbildningsområde som alla som gick lärarutbildningen skulle gå och handlade om matematik och något mer. Vi var ett 60-tal studenter med olika inriktningar på sin lärarutbildning, allt från förskolelärare till gymnasielärare. Jag minns fortfarande den första föreläsningen i kursen och jag satt spänd med pennan i högsta hugg för att anteckna vad som kunde tänkas komma från föreläsaren. Föreläsaren började att berätta om ett matematiskt problem och vände sig sedan för att skriva problemet på whiteboarden. Han började i övre vänstra hörnet på tavlan och fortsatte att skriva ner formler, siffror och konstiga tecken, hela tiden vänd mot tavlan, tills han till slut var i nedre högre hörnet av tavlan. Då och först då vänder han sig om och tittar på oss studenter. Jag kan inte svara för alla men det var många som såg ut som levande frågetecken, jag inkluderad, och följande 5 veckor fortsatte med träffar med samme lärare (jag vet att det benämns på annat sätt i universitetsvärlden men för enkelhetens skull använder jag lärare). Men det skedde en skillnad. Han gjorde små förändringar i sina föreläsningar så att de skulle möta oss studenter på ett bättre sätt. På samma gång minskade antalet studenter i gruppen och det sista tillfället var vi runt 15 stycken kvar och vi satt och hade matematiska samtal runt ett bord där alla studenter var delaktiga. Han gjorde en utvecklingsresa, och jag gjorde en utvecklingsresa som satt spår. Jag minns fortfarande att han, som visade sig vara en doktorand i matematik, sa som avslutande ord: ”Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, Tack!”

Misstag är lärande oavsett var, vem eller hur de görs.

Hur många misstag har jag gjort!

Undrar hur många misstag har jag gjort sen den här bilden togs? Oavsett vilket så har jag antagligen lärt mig något vid varje tillfälle!

Omtyckt av alla!

432px-Ericofon_1956_2

Jag blev uppringd av en lokal idrottsförening och tillfrågad om jag ville hjälpa dem med en sak (vad det var är oviktigt för detta inlägget) och då kom det helt självklart ett ja från mina läppar trots att jag kanske egentligen inte har tid för att hjälpa till. Mitt svar var med reservation för om min fru var hemma med tanke på att barnen är för små för att lämnas själva. Direkt efter samtalet kände jag att jag hade tagit på mig lite för mycket och att jag inte kommer hinna men tänkte samtidigt att det är kul att hjälpa till. Jag slängde iväg ett sms till min fru för att kolla om hon var hemma den aktuella kvällen och samtidigt lade jag till frågan: ”Varför kan jag inte säga nej!”. Alldeles för snabbt kom svaret: ”För att du vill vara omtyckt av alla…”

IMG_2307

Min fru är en klok kvinna som känner mig alltför väl. Hon har ju helt rätt. Visst vill jag bli omtyckt av alla, vem vill inte det. Men samtidigt ger det mycket att hjälpa till. För om jag kan hjälpa någon så kan ju kanske den personen fortsätta att hjälpa någon annan. Och den personen hjälper en tredje och så vidare. Och för att upprepa ett känt ”mantra”, tillsammans gör vi varandra bättre. Om vi hjälps åt kan vi uträtta storverk.

 

Telefonbild: CC:BY, SA http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ericofon_1956_2.jpg

Snapguide som allmän stödåtgärd

DSC_0476När jag har funderat kring stödåtgärder och vad jag kan göra i min slöjdsal för att hjälpa elever som behöver lite extra stöd vidare. Kanske tänker jag fel men jag är villig att testa allt en gång i alla fall och utvärdera hur det fungerar och om det är värt att fortsätta med det. När jag för ett tag sen (kanske var det något år sen) stötte på Snapguide hade jag inte en tanke på att jag skulle kunna använda det i min slöjdundervisning men just idag har jag gjort en guide som jag kan använda som ett stöd för elever som behöver det. Om eleven behöver struktur och tydliga instruktioner för hur denna skall göra så borde detta vara rätt väg att gå. Det blir ju det samma som om jag hade gjort en lista på ett papper med steg att följa men med denna guide kan eleven koncentrera sig på ett moment i taget. Jag vet faktiskt inte hur det kommer fungera eller hur guiden kommer tas emot av de som kommer använda den. Hur som helst följ länken så kan du kolla själv.

http://snapguide.com/guides/tillverka-en-hylla/

När jag suttit med detta arbetet för denna guide slog mig tanken att det borde gå att använda guiden som ett redskap för elever att dokumentera sitt arbete i slöjden. Kanske en idé att testa till nästa gång.

Kanske kan passa med att avsluta med ett citat av Samuel Beckett: ”Ever tried. Ever failed. No matter. Try Again. Fail again. Fail better.”