Eleverna skall få gnistra!

Denna termin är den första för mig på Sandgärdskolan. Åtminstonde den första som jag inleder. Förra terminen kom jag in i slutet på terminen och kunde inte riktigt undervisa som jag ville. Men denna terminen är jag med från början och i början av terminen brukar det bli en del snack om tankar för terminen, mål och de kommande projekten och annat som eleverna behöver veta. Det blev det också idag.

När jag för en av grupperna har gått igenom det viktigaste (tänker att allt annat kan vänta till senare för det tenderar att bli mycket prat från mig annars), sätter eleverna igång och börjar fundera över hur de skall jobba vidare med den bit trä de fått för projektet. Nästan alla elever är igång och jag närmar mig en elev som inte riktigt fått fram en idé att jobba vidare med trots att eleven verkligen försökt. Eleven tittar på mig och säger: ”Jag är så dålig på slöjd”. Jag kontrar med att säga till honom att han inte alls är dålig. Sen kommer jag på mig själv med att fundera över mitt svar och undrar samtidigt vad eleven varit med om tidigare i slöjden eftersom han tänker så. Sen tänker jag på ett citat som jag sett någonstans som säger: ”alla kan inte vara stjärnor, men alla kan gnistra”. Just så vill jag att eleverna skall känna hos mig. Även om de själva känner sig ”dåliga” på slöjd så skall de få lyckas. Eleverna skall känna att de kan och vågar testa för att lära sig nya saker. I det läget ger jag eleven och alla andra elever i salen ett löfte om att han och de skall få lyckas. Jag kommer inte ge mig förrän han och de andra lyckas. Jag skall de dem möjlighet få gnistra som en stjärna och kunna säga att ”jag kan slöjda”

Hitta en paus

Att arbeta med händerna kan vara riktigt avslappnande och inspirerande. Det ger en frihetskänsla som ger en känsla av att vilja ha mer och testa nya saker. Att arbeta med slöjd i skolan kan vara den andningspaus som en del elever behöver i skolan. Lika gärna som att matematikundervisningen är en skön inspirerande lucka i skolvardagen eller något annat ämne kan vara inspirerande för någon annan elev. Att hitta den paus som ger ett mervärde är viktigt för alla människor.

Men bara för att jag säger paus så menar jag inte att det är en stund utan utveckling. Det är tvärtom en stund som sker med mycket utveckling. Jag menar att om du trivs med något så vill du veta mer. Du lägger omedvetet ner mer arbete för att lära dig mer. Du gör det för att du tycker det är roligt och du vill lära dig mer. Att hitta denna stund för paus är viktig. Du behöver ha roligt och känna dig inspirerad för att komma vidare i ditt lärande.

Jag försöker få fler elever även de som inte känner sig inspirerade att känna glädje och lycka när de är i slöjden. Detta försöker jag göra genom att vara närvarande med eleverna i slöjdsalen, vara närvarande i deras utveckling och lärande. Jag försöker också möta eleverna i deras utveckling genom att skapa resurser i undervisningen. Många av dessa resurser är digitala resurser som exempelvis, dokument med verktygsnamn, memory, quiz, filmer, qr-koder, steg-för-steg instruktioner m.m. Det finns ju ingen universallösning utan jag söker hela tiden efter nya verktyg som kan hjälpa eleverna vidare.

Jag tror att eleverna upplever att jag är närvarande hela tiden och att de kan komma vidare i sin utveckling. Jag märkte det häromdagen då ett antal elever, som nyligen fått reda på att jag skall flytta till en annan skola (jag berättar mer om det i ett senare inlägg), kom och kramade om mig och tyckte att jag inte får sluta på skolan. De skulle hålla fast mig tills jag stannade. Det värmer att få höra en sådan sak och jag tror att jag har min paus när jag får arbeta tillsamman med eleverna i undervisningen på skolan. Det är eleverna som gör att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden. Det är med eleverna i undervisningen som jag har som roligast och det är tillsammans med dem som jag hittar min inspiration.