Du som vet…

Det händer att människor kommer till mig med frågor. Ibland handlar de om slöjd och ibland handlar de om IKT och teknik men det kan lika gärna handla om andra saker. Men när frågorna handlar om slöjd eller IKT händer det att frågeställarna använder ”du som vet allt om detta” i samband med frågan. Detta ställer till det för mig. Det innebär att frågeställaren har höga krav på att jag skall vara någon form av expert. Jag vet att jag faktiskt vet en del men långt ifrån allt. Och det är inte huruvida jag vet allt som jag vill belysa här utan just vad frågorna gör med mig.

När jag får en fråga eller om det dyker upp en fråga i min skalle så tror jag att jag sällan känner mig säker på svaret. Samtidigt som jag formulerar svaret börjar jag ställa mig frågor som gör att jag inte längre är säker på om jag har rätt. Och det är ganska lustigt. Ju säkrare jag tror att jag är på något desto mer fundersam blir jag på om det verkligen är så. Är det någon mer som känner igen sig i detta?

Beröm gör underverk!

Hörde ett samtal för ett tag sen men kom av någon anledning att tänka på detta idag. Samtalet handlade om beröm och huruvida man skulle ge eleven beröm och hur mycket. Samtalet gav uttryck i att man inte skulle ge eleverna för mycket beröm för då skulle de minsann bli lata och inte göra så mycket. De måste ju ha något att fortsätta kämpa för. Kanske skulle de få falska förhoppningar om goda betyg även om de i själva verket låg på gränsen till att nå kunskapskraven.

Jag vill inte hålla mig fast vid betygsdiskussionen utan detta inlägget kommer att handla om hur vi kan få eleven att orka mer och lyckas bättre. Jag är fast övertygad om att ett barn eller elev aldrig kan få för mycket beröm eller positiv feedback. Kanske bör man tänka på att det ligger något i det också men jag kan inte komma på någon elev som inte har något denna är duktig på (kanske är det just detta som gör att det faktiskt funkar att säga att ”tillsammans gör vi varandra bättre”).

Alla har något den är bra på och den personen förtjänar att höra det. Även om det ibland kan tyckas att personen bara hittar på dumheter så behövs beröm och klappar på axeln. Ofta och gärna upprepande (även om man inte skall uppmuntra negativt beteende så finns det positiva delar som behövs uppmärksammas). Tänk bara på dig själv. Har det någon gång hänt att när du fått positiv feedback där du fått höra hur bra du är på just det du gör att du tänkt: Vad skönt, då kan jag lägga det åt sidan och ta det lugnt. Det händer inte, eller hur? Nej snarare blir det tvärtom att om får du höra hur bra du är på något så vill du genast försöka utveckla dig själv och bli bättre.

Kan det bli för mycket av det goda? När det gäller beröm tror jag inte det. Det kan inte finnas någon gräns för hur mycket beröm en människa klarar av. Jag tror att om du bara är konkret när du ger den positiva feedbacken eller berömmet så kommer det inverka positivt på elevens motivation. Så fortsätt att överösa de runtomkring dig med positiv feedback. Det ger ringar på vattnet. Och det göra att alla utvecklas mer och nåt längre. När vi är glada sprider vi glädje och då kan vi samtidigt glädja andra och då blir de glada och då glädjer de andra och så fortsätter det.

Är det något du vet eller är det något du tror?

I detta inlägg tänker jag backa tillbaka till för drygt 30 år sen då jag var med och spelade fotboll i en helt vanlig klubb. Jag tror bestämt att det var miniputte eller något liknande ålderskategorin jag spelade i hette och vad jag minns var att vi sprang för glatta livet och försökte sparka till den där bollen och kanske till och med få in den i målet. Jag hade aldrig en tanke att bli något fotbollsproffs eller inte ens någon fotbollsspelare. Jag ville bara vara med och spela och ha roligt. Men det blev inte riktigt så. Jag var med på alla ”träningar” och kämpade efter bästa förmåga.  Mitt minne av det hela är att jag när det var dags för match satt på bänken och aldrig fick aldrig spela. Jag kanske blev inpetat i på plan de sista minuterna i matchen och detta tror jag var för att jag inte riktigt levde upp till standarden för vad en fotbollsspelare skall kunna. Vem vet vad som hade hänt om jag hade fått rätt uppmuntran, fått vara med på matcherna och utvecklas i min takt. En ny Zlatan kanske…

Denna historien är kanske överspelad för mig men blev väldigt levande då min son, 6 år gammal,  skulle börja spela fotboll i samma klubb. Jag blev genast tveksam för jag mindes hur det var att bli satt på bänken utan att få spela. Jag ville inte att han skulle få uppleva samma sak som jag hade gjort. Men eftersom jag har en väldigt klok fru som påpekade att tiden har förändrat hur klubbar förhåller sig till vilka som får spela och hur hela tankesättet är kring deltagande i fotbollsträningar så tänkte jag att vi gör ett försök. Och tur var väl det. Träningarna byggde på samarbete, lekfullhet och att alla skulle få vara med. Det skulle inte finnas någon som skulle känna sig utanför och hela verksamheten byggde på gemenskap. Kvar fanns inte utanförskapet och uteslutandet som jag kände när jag var med. Kvar fanns inte den mentalitet som hade funnits då för drygt 30 år sen. Det hade blivit ett nytt och modernt synsätt på fotbollsspel som gjorde att jag genast ändrade min åsikt. Och att min son älskar att spela fotboll och ser fram emot varje träning är ju helt underbart. Men hade jag inte varit med och upplevt detta så hade jag ju fortfarande trott att fotboll är ett spel som handlar om uteslutning.

Tänk så skönt att människor och även saker och ting kan förändras och jag vill uppmana er alla att innan du sprider vidare något så fundera om det är något du vet eller om det bara är något du tror.

Nästa vecka – den bästa veckan!

En ny vecka brukar innebära nya möjligheter och nya utmaningar. Så kommer även denna vecka vara. Nya projekt på gång. Men innan jag kommer in på det så vill jag ankyta till överskriften på detta inlägg. För faktum är att jag skulle kunna skriva denna överskrift på alla inlägg. Jag skall förklara varför. För några år sen så ledde jag och en kompis ett antal första hjälpare från Röda Korset under Gothia cup. Arbetet bestod i att hålla samman gruppen och att ge alla förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag som handlade om att ta hand om de skador som uppstod under denna fotbollsturnering. I detta arbete hade vi varje morgon en samling där vi tog upp om det var något speciellt som hände under dagen. Men vi började alltid morgonsamlingen med att välkomna alla till den bästa dagen. Den bästa dagen, hur kunde vi veta det? Det kunde vi inte men genom att vi sa så kunde vi förekomma en del av de småproblem som alltid uppstår under en så stor cup. Genom att vi sa så så kanske det inte gjorde så mycket om maten blev försenad med en kvart för det var ju den bästa dagen. Att ha ett positivt tankesätt redan från början gjorde att vårt arbete under Gothia cup-veckan blev det bästa genom tiderna. Jag menar inte att du kan förändra allt med detta men du kan förändra förutsättningarna genom att tänka positivt. Så därför är nästa vecka den bästa veckan.

Jag funderar på att dra igång ett Särladerby i en klass på mellanstadiet. En bilbyggarprojekt där eleverna efter vissa förutsättningar skall bygga var sin bil som skall gå så fort som möjligt utför en byggd ramp. För eleverna innebär detta att testa sina bilar och utveckla dem för att de skall rulla så snabbt som möjligt och faktiskt ta sig vidare till final. Banan kommer bestå av två parallella banor där bilarna tävlar mot varandra. den snabbast går vidare. För att utveckla detta vidare så kan man ha flera deltävlingar där de får testa sina bilar och sen försöka göra dem bättre och bättre. Jag tror att detta kan vara en ganska rolig idé för eleverna och jag kommer att testa den och se hur det funkar. Jag lovar att berätta mer i ett senare inlägg.

IMG_0203Jag har till denna termin byggt en ny basningslåda för att kunna utveckla svepteknikens möjligheter med eleverna. För er som inte vet vad svepteknik är så är det en teknik där man värmer trä med ånga och böjer det. Man kan exempelvis göra svepfat och andra traditionella slöjdalster. Hur jag gjorde när jag byggde lådan kan du se här nedan. Det tog ett tag att bli klar med filmen men den är här och som en utveckling av denna basningslåda kommer jag göra en i transparent polykarbonat så att elever kan titta in i lådan under tiden bassningen pågår. Förhoppningsvis går det se hur träet blir påverkat av ångan genom ångdimman i lådan.

I vecka kommer Borås stads första Edcamp hållas. Ett initiativ av Susanne Nystedt och Hanna Holmén. Det skall bli riktigt spännande att få vara med om dessa samtal med andra intresserade kollegor. Att få tala med kollegor om utveckling, undervisning och allt som rör lärarens vardag. Ser fram emot detta och många fler i framtiden.

Nu tänker jag ta det lite lugnt resten av kvällen och bara invänta den bästa veckan.

Välkommen!

 

Det passar aldrig bra att vara sjuk

Nu har det hänt igen! Jag har blivit så pass sjuk att jag inte orkar med jobbet. Får helt enkelt vara hemma ett par dagar och kurera mig. Tyvärr passar det aldrig bra att vara sjuk. Just nu händer det mycket för eleverna på jobbet och lite tråkigt är det att missa detta. Det händer även mycket som inte rör eleverna just nu men i förlängningen kommer det göra det. Men blir man sjuk så blir man och det passar aldrig bra oavsett när det är.

Jag skrev för drygt ett halvår sen ett inlägg om att jag var sjuk och hur jag när det blir mindre att göra och belastningen minskar blir sjuk. Hur skulle jag kunna göra för att det inte skall bli så. Det enklaste lösningen kanske är att minska arbetsbelastningen men då får jag antagligen byta jobb och det vill jag ju inte göra. Jag tycker om att hela tiden försöka hitta nya vägar till utveckling, nya vägar till att lära mig mer, nya vägar till elevernas förståelse och då går det inte bara att sätta sig ner och göra samma sak år efter år. Jag måste hela tiden utvärdera min undervisning och förändra det som behövs förändras. Vill jag inte göra ett försök att utveckla min undervisning och anpassa den efter alla elever, och jag menar alla och inte de flesta elever, så kan jag lika gärna söka mig vidare och börja jobba med något annat.

Men jag tänker fortsätta utveckla, förändra, förbättra undervisningen oavsett när eller hur. Jag tänker fortsätta jobba med världens bästa yrke.

Ledig helg!

I helgen har jag ledigt från mitt jobb som slöjdlärare. Men kanske inte ledig helt och hållet för nu står jag i en paus och gör detta blogginlägget. Var gör jag då i helgen, för inte kan jag väl vara helt ledig?

Vid sidan om mitt ”vanliga” jobb har jag sen 13 år tillbaka utbildat i hjärt-lungräddning och första hjälpen för Röda Korset. I helgen har vi en träff med alla utbildare/instruktörer för Röda Korset. Ett tillfälle att utbyta erfarenheter och möjligheter för att kunna utveckla sin verksamhet. Det mest intressanta är att även om jag inte skall jobba i helgen så blir det naturligt för mig att koppla idéer och tankar till mitt vanliga jobb. Så är jag egentligen ledig?

Arbetsveckan var en fulltecknad vecka och jag kände redan på resan hit till träffen att förkylningen kom smygande. Och visst är det väl underligt hur jag kan genom att arbeta för fullt och när arbetsbelastningen släpper då kommer förkylningen som antagligen har legat och väntat i kroppen. Vi får bara hoppas att förkylningen inte blir långvarig, det finns så mycket kvar att utveckla.

Nu skall vi sätta igång här igen och vi kommer börja med en kvalitetsavstämning där vi skall utveckla våra metoder att undervisa människor att rädda liv. En av de viktigaste kunskaperna som finns enligt mig. Inte ens slöjd är viktigare!

Lev väl och ta hand om varandra och har du inte gått en utbildning i HLR/första hjälpen de senaste två åren så är det hög tid att göra det nu.

Ledighet med prövning, kommunikologi och hemligt projekt

Höstlov, det är underbart att få den möjligheten att ta igen sig under ledigheten. Slappna av och riktigt hänge sig åt familjen. Men nu blev det inte riktigt så. Jag tackade ja till att genomföra en prövning i slöjd för en elev så idag fick grabbarna hänga med till slöjdsalen. De är ju inte ledsna att få vara där och spika, tälja och testa slöjdens alla möjligheter.

Anledningen till att jag tackade ja till att genomföra prövningen var i stort sett bara för att det är en ny upplevelse för mig och jag tror att jag kommer lära mig mycket av detta. Bara att förbereda denna uppgift tog ett antal timmar i anspråk och sen att genomföra den har tagit runt 10 timmar totalt sett hittills. Det verkar som om eleven börjar bli klar och nu handlar det bara om att väga alla delar eleven visat upp praktiskt och de samtal vi har haft under processen samt den skriftliga dokumentationen han fört under processens gång mot kunskapskraven i kursplanen för slöjd i LGR11.

Hela situationen är spännande, det är första gången jag gör en prövning för en elev och det är mycket som jag skall ta hänsyn till. Alla delar av kunskapskraven skall kunna uppnås under en begränsad tid. Jag förstår att det inte är en ultimat situation och önskvärt är att processen skall pågå. Delar av det centrala innehållet kommer inte beröras under detta arbete men med tanke på situationen så tror jag att jag kan bortse från en del centralt innehåll. Det är ju ”bara” kunskapskraven jag skall kontrollera. Jag antar att det hela blir en otroligt lärande situation för mig och jag hoppas att jag får möjlighet att dela med mig till er om mina upplevelser i samband med prövningen. Håll utkik om ni är intresserade, det kommer mera jag vill bara strukturera upp mina tankar lite mer först.

Resten av veckan kommer tillbringas med jobbaktiviteter på ett eller annat sätt. I morgon skall jag ner till Göteborgs universitet för arbete i en referensgrupp som arbetar med kompetensutvecklingsmaterial för slöjdlärare. Ett riktigt spännande arbete som ger otroligt mycket för mig. Jag får tänka till och utveckla mina tankar när det gäller arbetet med bedömning och LGR11. Sen på fredagen så skall jag testa något helt nytt för mig privat och i yrket. Jag skall gå på en introduktion i kommunikologi, en tvärvetenskaplig meta-disiplin. Jag vet egentligen inte så mycket om det men hoppas att få reda på mer under fredagen. Jag återkommer om detta i ett senare inlägg.

Jag håller också på med ett par andra projekt som tar lite tid men som kommer ge mycket tillbaka till mig personligen. Jag kan tyvärr inte berätta mer om det just nu mer än att det handlar om slöjd, jag kommer dock återkomma till det snart oavsett om det lyckas eller ej.

Även om jag faktiskt tagit en hel del av min ledighet till att utveckla mitt arbete, yrke eller mig som person så tycker jag att jag får ut så mycket av det. Jag får nya infallsvinklar som gör att jag kan ta det lugnare under dagarna och jag blir mer medveten om hur eleverna lyckas och vad som är gott lärande. Jag trivs verkligen med min vardag just nu.

Lev väl och ta hand om er där ute!