Sjukt jobbigt att vara sjuk!

Idag tänkte jag avsluta jobbveckan med att skriva om hur jag faktiskt lät jobbet ligga medan jag var sjuk under veckans fyra dagar. Men när jag skrev insåg jag ganska snart att så inte var fallet:

Jag har varit hemma fyra dagar från jobbet. Feber och förkylning som behövde försvinna ut från kroppen. Tyvärr brukar det inte bli riktigt jobbfritt även om jag är hemma och det kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Jag kan ju låta jobbet ligga och bara ta hand om mig själv. Det finns visserligen nackdelar med att låta jobbet vara och det är att det blir mer när man kommer tillbaka, för det är ju ingen som gör jobbet åt mig när jag är borta. Men denna gången tänkte jag låta jobbet ligga ändå. När jag idag efter att ha varit tillbaka på jobbet funderade på om jag verkligen låtit jobbet vara under mina fyra dagar hemma blev resultatet detta:

  • Bedömningsmatriser uppdaterade
  • Flera loggboksinlägg besvarade
  • Pedagogisk planering för ett nytt arbetsområde uppdaterad
  • Flertalet mail besvarade och kontakter tagna angående jobb
  • Jobbmöten inbokade
  • Ett par nya filmprojekt planerade
  • Uppdatering av föreläsningsmaterial inför de kommande föreläsningarna

Det skumma i detta är att när jag första funderade så tänkte jag knappt på att jag jobbat något men vid närmare eftertanke så blev det en del. Jag säger inte att det är fel eller oönskat men hur kommer det sig att jag inte ens tänkte på att jag hade jobbat trots att jag gjort det. Det är egentligen sjukt jobbigt att vara sjuk!

Annonser

Hur ser min undervisning ut egentligen?

Hur var det för ett par år sen?

I min slöjdsal var eleverna nöjda med det som de gjorde. De hade kul. De gjorde saker. Jag visade hur och de gjorde på samma sätt som jag visade. Jag ville att de skulle testa saker och göra fel och därigenom lära sig. Problemet var bara att de inte visste hur. De vågade inte ta steget. När en grupp med upp till 20 elever (för det mesta bara 10-16) vill ha stöd för fortsatt arbete och inte har den blekaste aning hur de skall komma vidare ställs jag inför ett dilemma. Det skall tilläggas att dessa elever oftast i min sal jobbar med olika projekt som bygger på deras egna idéer inom av mig givna ramar vilket innebär att de befinner sig på olika platser i sitt lärande. Tänk er att lektionen är runt 80 minuter. Det blir 4 minuter per elev i bästa fall och då har jag inte räknat in att något annat händer alls under lektionen. I realiteten kan det ju bli kanske max 2 minuter per elev och lektion fördelat så att en lektion kanske hälften av eleverna han få min hjälp och resten fick ingen hjälp. Ibland blev det till och med så att det gick snabbare om jag löste problemet åt dem. Jag hade en hektisk situation där jag inte räckte till och eleverna hade en frustrerande situation där de inte blev sedda och jag inte mötte eleverna där de befann sig och de som inte var ”självgående” (ursäkta ordvalet, men jag tror ni förstår vad jag menar) lärde sig inget, snarare hamnade de i en situation där de tappade lusten för slöjden och kanske till och med lärandet och de nådde inte längre än var det var från början i förhållande till kursplanemålen. Vilket var lärandet då egentligen? Jag var tvungen att göra en radikal förändring. Det var mörkt och jag eller eleverna såg inte mycket av lärandet och det som var viktigt.

Bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Symbolisk bild som symboliserar vad som var synligt av lärandet förut

Kanske ser det ut så här på en del skolor fortfarande, vi glömmer av att vi har elever som skall med eller elever som faktiskt skall vara delaktiga i lärandet och istället kör vi vårt eget ”race” som lärare. Vi måste som Kiirkegaard säger möta eleverna där de befinner sig annars sitter vi helt plötsligt ensamma i skogen och tror att eleverna skall hitta oss och inte tvärt om. Den bästa feedback jag kan göra för att föra lärandet framåt är att förändra min undervisning så att den möter eleven där den befinner sig. Jag skulle vilja att lärandet som på bilden blev mer synligt. Alla kvaliteter skall vara synliga.

Det är en utmaning i slöjden där vi har 20 olika individuella projekt i en grupp och vi skall handleda dem vidare så att de hittar till nästa kontroll eller vägval om man så vill. Och jag funderade och i mötet med kollegor och forskning samt elever vände jag min syn på lärande och insåg att jag måste möta eleverna där de befinner sig. Jag kan inte sitta och vänta på att eleverna skall hitta till mig utan jag måste hitta eleverna där de befinner sig för tillfället.

Hur ser det ut nu?

Jag har förändrat mitt synsätt under det senaste året och det blev nästan en naturlig del att börja flippa min slöjdsal. Jag visar helt enkelt hur en process kan se ut genom mina filmer. En del använder dem som inspiration och en del använder dem som instruktioner. Huvudsaken är att de utmanas och får testa nya hantverksmetoder och tekniker som gör att de kan utveckla sitt lärande. Jag menar inte att jag kommer med exakta metoder eller modeller för eleverna men det är en ingång i en process och en möjlig väg att komma vidare på

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Symbolisk bild om hur mycket eleverna och jag kan upptäcka av det viktiga delarna av lärandet efter min förändring av undervisningen.

Jag visar och de gör på samma sätt, ibland. För det mesta har de egna lösningar och får inspiration av det som jag lagt ut i form av filmer, dokument m.m. Skillnaden är att nu kan de om de så vill och behöver kolla en film eller instruktion i förväg innan lektionen och när de kommer till lektionen så kan jag och eleven lägga våra två minuter på att prata lärande, bedömning, feedforward och hur de tänker gå vidare. Jag springer inte längre omkring i salen stressad och undrar vem det är som är på tur, utan eleverna har oftast god koll på hur de skall göra och vad de skall lära sig.

Eleverna & jag använder vår lärplattforms loggbok för att göra anteckningar om dels vad de gjort men också problemlösningar och reflektioner som de gjort under lektionen. De tar också upp hur de tänker gå vidare och de bifogar även bilder/filmer på det som passar till texten. 

Här kommer det finurliga i kråksången: När jag läser loggböckerna kan jag nickande bekräfta att de förstått, jag kan berätta att det som de gör visar på dessa kunskaper bland målen och jag kan också lägga till länkar som kan hjälpa eleven inför nästa lektion. Många av dessa länkar om inte alla är något som jag lagt ut på min blogg Särlaskolan slöjdar. De får alltså något som kan liknas vid en en läxa i förväg. Jag flippar mitt klassrum för då behöver jag inte ta dyrbar lektionstid till att förklara vad & hur utan vi (jag & eleven) kan ta lektionstiden till att analysera varför det blir som det blir. 

En annan bonuseffekt som jag sett som växt fram spontant, tack vare att jag flippar min undervisning, är att de blir resurser för varandra. Jag har sett ett nytt mönster bland eleverna där en elev spontant kan säga till en annan elev när denne märker att det håller på att gå galet, säga till eller tipsa om vägar att lösa problemet. Det blir ett lärande samtal mellan eleverna och att se dessa samtal och kollaborationer är ett underbart sätt att tillbringa sin arbetsdag på.

 Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Numera finns det ingen arbetsbänk för läraren i slöjdsalen. Den fyller helt enkelt ingen funktion längre.

Jag har samtidigt gjort några förändringar. Egentligen tror jag den största förändringen har skett inom mig. Jag har alltid haft ett väldigt kontrollbehov och det har jag under den senaste terminen försökt att jobba bort. Som ett led i detta har jag kastat ut min arbetsbänk, eller kateder om man vill kalla det så, ur klassrummet. Egentligen inte någon stor förändring men det leder till att jag bjuder in till samtal med eleverna på ett annat sätt. Min bänk blir inte längre ett hinder som jag gömmer mig bakom. 

En annan sak som går hand i hand med detta är att jag förut alltid hade en gemensam samling för eleverna i början av lektionerna. Ganska onödigt egentligen eftersom alla elever befann sig på olika ställen i sin lärandeprocess. Det ledde till att de som kom i tid alltid fick vänta på de som trillade in några minuter sent. Och det var alltid sena ankomster. Det blev ett problem. Jag valde att släppa min kontroll på detta också och har något av flextid kan man väl säga. Eleverna börjar direkt när de kommer dit (jag är ju ändå oftast där för att förbereda och fixa i ordning) och slipper vänta på de som kommer för sent. Men faktum är att sen jag började med detta så är det väldigt ovanligt att eleverna kommer sent. Det är istället så att de kommer för tidigt och sätter igång. Det blir eleven som äger klassrummet och lärandet. Är det så att jag vill gå igenom något gemensamt så kan jag ju lika gärna göra det en bit in på lektionen.

Har jag märkt någon förändring i min undervisning sen jag började flippa min undervisning. Jag har fått mer medvetna elever som ni säkert har förstått. Samtalet i klassrummet har fokuserats på lärandet och hur eleverna lär sig. Tydlighet i goda exempel, självbedömning, Eleverna blir resurser för varandra. Min arbetsbelastning har minskat vilket medfört att jag får mer tid över till att handleda eleverna. Fokus på det viktiga. Mer tid under lektion för eleverna, ingen onödig väntan. Det viktigaste kanske är att jag faktiskt har fått mer respons från andra om min undervisning genom att jag lägger ut mycket på nätet. Det gör att utvecklingen ständigt går åt rätt håll. Tillsammans med andra kollegor som finns på nätet kan vi utveckla undervisningen och samtala om framtiden.

Hur skall utvecklingen gå vidare 

Textilslöjden skall vara med i flippandet eftersom slöjd är ett ämne och inte någon företeelse som är beroende av vilket material man råkar ha i händerna. Eleverna kommer att dokumentera sina processer genom att filma det som de gör och redigera filmerna och kan ju samtidigt med redigeringen lägga till sådant som missats och därmed bli ännu mer medvetna om sin egna lärprocess. Eleverna blir resurser för sitt eget lärande. Samtidigt kan de genom kamratrespons bli resurser för varandra. De viktiga delarna i lärandet måste fortsättningsvis vara centrala i undervisningen.

Ha det så gott och lev väl!

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Slappnar av i solen efter en hård dag på jobbet.

Sportlov och tid för rekreation/tillfrisknande!

Nu är det sportlov och tid för återhämtning och rekreation. Naturligtvis är man som vanligt lite krasslig. Hur kommer det sig att lärare över lag alltid blir sjuka lagom till lov och ledighet? Kan det vara så att arbetstempot ofta är väldigt högt under terminerna och man har ingen tid att slappna av. När sen lugnet börjar infinna sig inför och under lov så blir kroppen mer motaglig för diverse åkommor som man inte har haft tid med förut. Jag har naturligtvis inga vetenskapliga belägg för att det är så men jag är övertygad att om man frågar sveriges lärare om detta så skulle en stor del känna igen sig. Nåja, det är väl bara att bita ihop och komma igen:-)

Jag tänker i alla fall inte göra så mycket jobbrelaterat under lovet. Tänkte visserligen kanske hinna in till skolan för att röja lite i salen och kanske filma in ett par ”flippar”. Skönt att kunna filma i lugn och ro och inte behöva stressa ihop något. Jag såg det på en film som jag filmade här om dagen (som ännu inte är färdigredigerad) att jag nästan springer fram mellan de olika momenten. Jag har för mig att jag gjorde den inspelningen när jag hade ett hål på tjugo minuter mellan ett par lektioner och det är klart att då kanske det blir lite forcerat. Förhoppningsvis kan jag vara lite lugnare vid nästa tillfälle. Jag har ju en hel vecka på mig.

Ha ett underbart lov och ta hand om er!

Gjorde jag verkligen allt?

Terminen är slut och en skön julledighet väntar. Men tankarna kommer upp i skallen. Gjorde jag verkligen allt som jag kunde göra. Det enkla svaret är kanske att säga javisst har jag gjort det. Men jag tror att om jag inte ställer mig frågan så kommer jag inte att utvecklas. Såg jag varje elev för det den är? Mötte jag varje individ likvärdigt? Fick alla samma möjligheter? Jag vet i alla fall att mina intentioner har varit att jobba för det (skulle det inte varit det så kanske jag borde söka nytt jobb). Men tänk om jag missat någon, tänk om jag borde gjort på något annat sätt?

Jag är mitt inne i en förändringsprocess och förhoppningsvis skall det leda till att mina elever kommer få ännu större chans att lyckas, att nå så långt som möjligt. Jag och min slöjdlärarkollega har jobbat hårt med att förtydliga läroplansmålen i slöjd så att våra elever förstår vad de innebär. Även om jag har tydliggjort dem förut så är det arbete vi gjort nu ännu mer tydligt. Att målen är tydliga är ju bland det viktigaste som finns för eleverna skall lyckas. För tänk om du skulle ut på en orienteringstävling. Du vet var starten är och du vet var målet är och du vet att mellan start och mål finns det tio kontroller som du måste passera. Men du vet eller förstår inte var kontrollerna är. Jag jämför här kontrollerna med läroplansmålen och start och mål med skolstart och skolslut (kan man säga skolslut?). Då blir det genast självklart att vi måste rita in kontrollerna på kartan och visa vilka vägar som är de bästa för att komma till nästa kontroll. Annars kommer ju eleverna vandra omkring i skogen och har de tur hittar de kontrollerna. Jag kommer förmodligen lägga ut lite av de arbete som jag och min kollega jobbat med så snart det går att presentera.

Igår hade Särlaskolan avslutning för terminen. Så duktiga elever vi har på skolan. Igår sjöng och spelade de för oss alla. Det var nästan så tårarna kom när man satt i stolen och tittade.

Efter avslutningen med eleverna var det dags för lärarna att ha avslutning. En riktigt rolig tillställning med många minnesvärda detaljer (Tack Lotta, Anna och Pierre). Bland annat våra rektorer som äntligen erkände att djupt inne i själen är de Elfsborgare oavsett vad de tidigare sagt.

Jag är så lyckligt lottad som har så fantastiska kollegor som bidrar till så mycket både i skolan och utanför. TACK till er alla!