Färdiga lösningar, bra eller dåligt?

Fick för ett par dagar sen ett reklamblad ner i min brevlåda på jobbet. Det gjordes reklam för att jag kunde för runt en tusenlapp köpa en terminsplanering för min undervisning i slöjd. Blev genast fundersam och tänkte: Är detta bra? Min andra tanke var att i dagens skola med stressade lärare så är det nog en del som köper detta, och det kanske passar dem, men mig passar det inte. Det blir ju inte min undervisning om någon annan planerar den åt mig. Visst, jag kan ju köpa detta och förändra den så att den passar mig men då missar jag ju processen med att skapa och forma undervisningen. Och mina elever får ju inte heller vara med och forma den undervisning som skall leda dem vidare.

Hur skall eleverna kunna vara delaktiga om de blir serverade färdiga lösningar? Då genast till min nästa fråga: Är det som jag håller på med i ”särlaskolan slöjdar”? Kanske är det en björntjänst jag gör mina elever? Visst de kommer vidare med sin arbetsprocess men kanske blir så att de bara härmar och inte vågar testa? Jag vill ju att de skall vara kreativa och våga testa för att vinna kunskaper. En del instruktionsfilmer är nog väldigt styrande och en del av de filmer jag har lagt ut är mer inspirerande. Mina filmer skall vara redskap för eleverna att komma vidare i arbetsprocesserna utan att vara för styrande och vara ett hinder i den kreativa processen. Jag tror att mina filmer leder till utveckling för eleverna utan att sätta stop för kreativiteten. Eleverna kan ju välja att ta till sig de som de vill. Det ger utrymme för individen.

Vad tycker ni, är jag för styrande med de instruktionsfilmer jag har gjort eller är det en hjälp för eleverna att komma vidare? Kan filmerna vara ett hinder för en del? Detta är en frågeställning jag funderar mycket över och en annan fråga är den jag började detta inlägg med. Är det bra med färdiga lösningar? Blir vi för låsta i vår kreativitet av dem? Vad tycker ni?

Leif

Annonser

Gjorde jag verkligen allt?

Terminen är slut och en skön julledighet väntar. Men tankarna kommer upp i skallen. Gjorde jag verkligen allt som jag kunde göra. Det enkla svaret är kanske att säga javisst har jag gjort det. Men jag tror att om jag inte ställer mig frågan så kommer jag inte att utvecklas. Såg jag varje elev för det den är? Mötte jag varje individ likvärdigt? Fick alla samma möjligheter? Jag vet i alla fall att mina intentioner har varit att jobba för det (skulle det inte varit det så kanske jag borde söka nytt jobb). Men tänk om jag missat någon, tänk om jag borde gjort på något annat sätt?

Jag är mitt inne i en förändringsprocess och förhoppningsvis skall det leda till att mina elever kommer få ännu större chans att lyckas, att nå så långt som möjligt. Jag och min slöjdlärarkollega har jobbat hårt med att förtydliga läroplansmålen i slöjd så att våra elever förstår vad de innebär. Även om jag har tydliggjort dem förut så är det arbete vi gjort nu ännu mer tydligt. Att målen är tydliga är ju bland det viktigaste som finns för eleverna skall lyckas. För tänk om du skulle ut på en orienteringstävling. Du vet var starten är och du vet var målet är och du vet att mellan start och mål finns det tio kontroller som du måste passera. Men du vet eller förstår inte var kontrollerna är. Jag jämför här kontrollerna med läroplansmålen och start och mål med skolstart och skolslut (kan man säga skolslut?). Då blir det genast självklart att vi måste rita in kontrollerna på kartan och visa vilka vägar som är de bästa för att komma till nästa kontroll. Annars kommer ju eleverna vandra omkring i skogen och har de tur hittar de kontrollerna. Jag kommer förmodligen lägga ut lite av de arbete som jag och min kollega jobbat med så snart det går att presentera.

Igår hade Särlaskolan avslutning för terminen. Så duktiga elever vi har på skolan. Igår sjöng och spelade de för oss alla. Det var nästan så tårarna kom när man satt i stolen och tittade.

Efter avslutningen med eleverna var det dags för lärarna att ha avslutning. En riktigt rolig tillställning med många minnesvärda detaljer (Tack Lotta, Anna och Pierre). Bland annat våra rektorer som äntligen erkände att djupt inne i själen är de Elfsborgare oavsett vad de tidigare sagt.

Jag är så lyckligt lottad som har så fantastiska kollegor som bidrar till så mycket både i skolan och utanför. TACK till er alla!