…och till slut lyckades jag!

Sen en tid tillbaka har jag inte gjort några filmer eller andra resurser för mina elever i slöjdsalen. Jag har inte riktigt haft tid. Förut trodde jag att jag hade tappat inspirationen men jag tror snarare att det beror på att jag bytte arbetsplats och att jag jobbat på att hitta min plats där. Bitarna börjar falla på plats och jag känner att jag får mer tid till att utveckla undervisningen och planera för framtiden på Sandgärdskolan. En skön känsla börjar infinna sig.

En sak som jag har brottats med är en film om sammansättningsmetoden ”laxskjärtsinkning”. Den har jag gjort fyra inspelningsförsök med som jag kommer berätta om här. om du inte vill läsa om alla mina försök så kan du scrolla ner så hittar du hur filmen blev det senaste försöket.

IMG_5173Mitt första försök var bra. Det blev ett bra resultat och sammansättningen blev snygg. Jag var helt enkelt nöjd men insåg när jag redigerade att något inte stämde. Jag hittade det ganska snabbt och det var att jag hade gjort delarna i fel ordning. Egentligen kanske inte det spelar någon roll men jag kollade i min gamla skolbok och hittade att jag skulle göra tappstycket först och sen sinkstycket. Det hade jag inte gjort. Så även om jag fick ett perfekt resultat så var min arbetsprocess inte riktigt i enlighet med hur jag ville att den skulle vara. Det var bara att tänka: gör om, gör rätt!

Den andra filmen eller inspelningen som jag var helt nöjd med, var när jag kom hem och skulle redigera på fredagskvällen, helt tyst. En snabb återblick i tankarna och jag kom på att jag glömde slå på mikrofonen. En ganska viktig detalj när jag har extern mikrofon. Funderade först på om jag skulle lägga på ljud efteråt men det blir så konstigt, enligt mig, om jag använder exempelvis en hammare och det inte låter något. En person som jag berättade detta för föreslog att jag skulle lägga på ljud och effekter a la ”Batman och Robin” där det dök upp tecknade effektstjärnor eller rutor där det stod ”pow” och ”bang” osv. varje gång de slog till någon. Jag kan se det framför mig och det kanske inte är en dum idé men kanske tar fokus från det som filmen handlar om. Men jag sparar på den idén och vem vet om jag kanske använder det i en framtida film.

Mitt tredje försök att spela in filmen som jag gjorde direkt efter på helgen, blev konstigt. Kanske för att det var för nära inpå mitt första försök. Men det var något som inte stämde. Jag sa fel saker, jag gjorde fel saker o.s.v. så det hamnade in papperskorgen eller åtminstone använde jag inte råmaterialet även om jag har det kvar.

Och mitt fjärde försök gjorde jag igår, ett par veckor efter det andra och tredje försöket. Resultatet blev helt ok, kanske inte helt perfekt i alla delar i processen men det viktiga är att jag fick till filmen och jag är nöjd. Det blev en film som ganska tydligt beskriver hur man kan göra om man skall göra en laxskjärtsinkning. Den kommer att hjälpa elever (och kanske andra också) vidare i sina arbetsprocesser.

Jag har lärt mig en del under framtagandet av min film om laxskjärtsinkning. Dels att man tjänar på att inte ge sig utan försöka om och om igen. Fel kan alla göra och säkerligen kommer jag göra fel igen. Men det viktiga är att lära sig under tiden och att göra fel på nya sätt. Så nu sitter jag här med ett par timmars råfilm som jag inte kan använda och många erfarenheter rikare. Jag kommer säkerligen göra misstag igen och jag kommer säkerligen bli frustrerad igen men jag vet att varje situation kommer leda mig vidare i min utveckling.

ever tried ever failed

Hitta en paus

Att arbeta med händerna kan vara riktigt avslappnande och inspirerande. Det ger en frihetskänsla som ger en känsla av att vilja ha mer och testa nya saker. Att arbeta med slöjd i skolan kan vara den andningspaus som en del elever behöver i skolan. Lika gärna som att matematikundervisningen är en skön inspirerande lucka i skolvardagen eller något annat ämne kan vara inspirerande för någon annan elev. Att hitta den paus som ger ett mervärde är viktigt för alla människor.

Men bara för att jag säger paus så menar jag inte att det är en stund utan utveckling. Det är tvärtom en stund som sker med mycket utveckling. Jag menar att om du trivs med något så vill du veta mer. Du lägger omedvetet ner mer arbete för att lära dig mer. Du gör det för att du tycker det är roligt och du vill lära dig mer. Att hitta denna stund för paus är viktig. Du behöver ha roligt och känna dig inspirerad för att komma vidare i ditt lärande.

Jag försöker få fler elever även de som inte känner sig inspirerade att känna glädje och lycka när de är i slöjden. Detta försöker jag göra genom att vara närvarande med eleverna i slöjdsalen, vara närvarande i deras utveckling och lärande. Jag försöker också möta eleverna i deras utveckling genom att skapa resurser i undervisningen. Många av dessa resurser är digitala resurser som exempelvis, dokument med verktygsnamn, memory, quiz, filmer, qr-koder, steg-för-steg instruktioner m.m. Det finns ju ingen universallösning utan jag söker hela tiden efter nya verktyg som kan hjälpa eleverna vidare.

Jag tror att eleverna upplever att jag är närvarande hela tiden och att de kan komma vidare i sin utveckling. Jag märkte det häromdagen då ett antal elever, som nyligen fått reda på att jag skall flytta till en annan skola (jag berättar mer om det i ett senare inlägg), kom och kramade om mig och tyckte att jag inte får sluta på skolan. De skulle hålla fast mig tills jag stannade. Det värmer att få höra en sådan sak och jag tror att jag har min paus när jag får arbeta tillsamman med eleverna i undervisningen på skolan. Det är eleverna som gör att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden. Det är med eleverna i undervisningen som jag har som roligast och det är tillsammans med dem som jag hittar min inspiration.

Hur tänker du?

Tänk dig att du genom en utvärdering fått höra att några av alla dina elever är missnöjda med din undervisning. Hur väljer du att ta emot den informationen?

Du kanske tänker: Det är nog något fel på undersökningen. Eleverna har haft fel förutsättningar inför enkäten. De kanske inte har fattat frågorna eller de kanske har fel. Lektionen då du har eleverna har ju väldigt lite tid för förberedelser eller det är väldigt många i den gruppen. Det är elevernas fel att det blir så här. Du har försökt att lösa det men eftersom det inte finns några extra pengar så finns det ingen möjlighet att lösa det. Salen som du har undervisningen i är gammal och funkar inte.

IMG_1887Eller så kanske du tänker: Det skulle vara intressant att få reda på mer av eleverna och deras tankar så att jag kan göra förändringar i min undervisning så att fler elever känner sig nöjda med undervisningen. Skulle jag inte få reda på vad det beror på så måste jag ändå fortsätta min utveckling för att skapa fler möjligheter för eleverna att lyckas.

Hur tänker du?

Positiva saker händer…

Uppdatering av nuläget

Jag har hittat några nya appar och redskap på nätet som just nu håller på att testas och utvärderas. Går det använda dem i undervisningen?

Har bokat resa och hotell till Skolforum för att titta på prisutdelningen av Guldäpplet. Även om jag inte vunnit något pris så är det fantastiskt att kunna komma dit och träffa många härliga pedagoger. Samtidigt tänkte jag passa på att ara med på några intressanta föreläsningar.

På grund av ett nytt uppdrag som tar en del tid har jag fått lite mindre tid över till utveckling av min egna undervisning men även praktiska saker så som slöjdsal- och verktygsunderhåll. Nu har jag hittat en lösning för hur jag skall planera min tid. Känns skönt och oron över att inte hinna med har i stort sett försvunnit eller åtminstone minskat markant. Nya sätt att se på saker och ting skapar möjligheter

IMG_1766I min slöjdgrupp där jag använder Moxtra som loggboksverktyg har det uppstått spontana utvecklingsmöjligheter. I syftet att kunna hjälpa eleverna vidare i sin arbetsprocess har jag velat hitta ett enklare verktyg än loggboken i den lärplattform vi har i kommunen. Moxtra är enkelt och lätt för eleverna att förstå. När vi startade upp arbetet med appen myllrade det av kontakter via appen i slöjdsalen. I appen kan man organisera grupperna eller ämnena med pärmar (binders). En elev hade en pärm som inte jag hade gjort och jag undrade vad det var för pärm. Eleven berättade att det var en pärm som de hade för att kunna hjälpa varandra med läxor och annat skolarbete på kvällarna. Min tanke att appen skulle utveckla eleverna i slöjden men det ledde till att hela skolarbetet utvecklades.

Min kollega och jag har satt igång ett projekt med år nio där de skall göra modeller av stolar med inspiration av popkonst och Andy Warhol. De skall tillsammans med en kompis jobba med sitt projekt och det är så roligt att se hur de bidrar till att utveckla varandras tankar. Tillsammans blir vi bättre.

DSC_0034Har fått tennisarmbåge som gör att det smärtar ganska mycket och det gör att jag blir trött. Nu har jag fått tid hos en naprapat och jag känner stor förhoppning att smärtan kommer att försvinna.

På skolan har vi inte haft ett bra ställe för att ställa ut slöjdföremål som eleverna har gjort. Visserligen har vi ju tagit en del bilder och visat upp det på det sättet men nu har vi en fysisk plats att ha utställningar. Känns bra!

Omdömena inför utvecklingssamtalen för denna termin är gjorda. Det innebär inte att jag slutar att ge eleverna feedforward. Den viktigaste feedforwarden jag kan ge eleven är den som sker varje dag och varje sekund i mötet.

Hela känslan från stort till smått känns positiv och jag känner förhoppning om att utvecklas vidare i min roll som lärare och människa.

Och sist men definitivt inte minst. Jag har en underbar fru och två fantastiska barn.

IMG_1733

Från denna plats, från denna stund

Jag kan bli vad jag vill. Jag kan uppnå vad jag vill. Begränsningarna finns inom mig i mitt medvetande. Eftersom jag inte vet något om framtiden, vet inte vad som skall hända så är det upp till mig att forma min framtid. Jag kan påverka, jag kan forma, jag kan skapa min framtid. Framtiden är ett oskrivet blad och jag måste förändra för att uppnå förändring.
En sak är helt säker att om jag inte gör något så kan jag heller inte veta vad som händer. Kanske blir det som jag vill och kanske inte. Tänker du vänta för att se vad som händer eller tänker du göra något? Har du bestämt dig för att följa strömmen oavsett vart den går eller tänker du skapa förändring?

Jag som liten kopia

Undrar vad jag tänkte när jag var cirka 4-5 år gammal?

 

Utvärdera för att utveckla

Jag beskriver här delar av två olika dagar ur mitt liv dels o-ringen, en orienteringstävling i fem etapper som går av stapeln varje år i juli månad,  och dels mitt jobb som lärare.

En dag på semestern

05:30, fredag morgon mitt i semestern och telefonen surrar till, familjen Blomqvist vaknar sakta till liv i husvagnen som står uppställd på ett fält utanför Kristianstad tillsammans med nästan 3000 andra vagnar. Det är dags att gå upp och förbereda det sista för femte etappen av årets O-ringen. I husvagnen är det så där lite fuktigt som det brukar vara på morgonen särskilt när det varit varmt på dagen innan. Det senaste dagarna har termometern snuddat vid 30-gradersstrecket och det gäller att vara förberedd för att orka springa i den stekheta skånesolen. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten i stora mängder. Dessa förberedelser IMG_1442tillsammans med att ta på sig rätta kläderna, nummerlappen, skorna och packa ner ombyte, kompass, sportident-pinne (stämpingspinne) och mer vatten är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Vi tar bussen ut mot arenan och går några hundra meter den sista biten. Väl på plats trängs vi med flera tusen andra orienterare och åskådare som också skall springa sin sista etapp i årets o-ringen. Jag gör mig klar, snörar på mig orienteringsskorna och beger mig till starten som ligger cirka 2000 meter från arenan. Kompass, angivelsehållare och stämplingspinnen tas med. Väl vid start går jag in i min fålla och tar angivelse och karta sen startstämplarjag och ger mig av. På väg mot startpunkten tittar jag på kartan för att läsa in min väg till första kontrollen.

IMG_1443Vägen till första kontrollen går smärtfritt precis som jag i min tänkt mig och efter stämpling vid kontrollen ser jag en tydlig väg mot andra kontrollen. Jag skall gå uppför höjden och ut på den vänstra åsen för att hitta den lilla stenen på åsens kant. När jag kommer upp på kanten av höjden och skall vidare ut på åsen ser jag direkt att jag behöver korrigera min planerade rutt. Jag ser att den vägen mot stenen på åsens kant inte är gynnsam utan jag ser direkt att jag kommer lättare mot kontrollen om jag tar mig ner en bit i sänkan och sen springer på skrå utmed åsen. Jag gör ett snabb korrigering och känner mig nöjd med mitt val. Väl framme vi kontrollen känns det som jag gjort ett klokt val. Så fortsätter jag under banan att korrigera och förändra mina vägval utifrån de förutsättningar som terrängen och min kondition ger mig. Jag tar hela tiden nya beslut som gör att jag kommer fram dit jag skall snabbt, rätt och enkelt. Väl i mål denna sista etapp känner jag att jag tagit rätt beslut och med tanken på att jag är godkänd och tagit mig runt på en för mig mycket snabb tid så får jag mina val bekräftade.

En dag under terminen

05:30 på morgonen en arbetdag under terminen och väckarklockan startar radion. Jag vaknar sakta till en ny arbetsdag. Jag tar mig upp samtidigt som de andra i familjen vaknar. Frukosten dukas fram och vi äter oss mätta med gröt, yoghurt, flingor, smörgåsar och inte minst vatten. Jag packar ihop min väska med dator, ipad, jobbsaker från kvällens hemmaarbete och lunchlådan tillsammans med lite frukt och en vattenflaska. Dessa förberedelser tillsammans med att ha en planering för dagens arbete är viktiga för att det skall fungera under dagen.

Jag sätter mig i bilen och tar mig mot jobbet. Börjar med en kopp kaffe och lite snack med några kollegor. När detta är gjort går jag iväg till min sal, slöjdsalen, där jag börjar fundera över de lektioner jag skall ha under dagen. på den första lektionen har jag 15 elever med olika förutsättningar och behov (precis som vilken grupp som helst). Jag vet att jag bland andra har två elever som behöver öva på processförmåga lära in ett nytt moment och detta har jag förberett genom att spela in momenten på film och publicerat på Youtube och slöjdbloggen. Jag vet att under en lektion kommer det en elev som behöver utveckla DSC_0235begreppslig fömåga och det har jag förberett genom att skicka över ett dokument till eleven där hen kan plugga hemma på material, verktyg och tekniker. Detta är en liten del av de anpassningar och förberedelser jag har gjort inför arbetsdagen.

Lektionen startar och jag går efter det till de två elever som skulle kollat på filmen inför lektionen. Det visar sig att bara en av eleverna har förberett sig inför lektionen. Jag frågar eleven som missat förberedelserna inför lektionen om hen vill titta på filmen nu. Det visar sig att eleven har kollat men förstår inte vad jag menar. Jag fortsätter att prata med eleven och kommer fram till att jag behöver göra en korrigering på min planering för lektionen. Jag talar om för eleven vad hen skall ta fram och sen gör jag en snabb överblick i salen. Det är två andra som behöver lite tips. Jag löser det innan jag är tillbaka hos den första eleven. Vi sätter oss ner och tillsammans går vi igenom det eleven behöver ha reda på. Genom hela lektionen gör jag små korrigeringar och anpassningar utifrån vad jag ser och upplever i KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAförhållande till de mål som finns. Lektionen närmar sig sitt slut och jag känner mig nöjd. Jag ser på eleverna att de upplever detsamma som mig. Genom att jag upplever och ser saker så kan jag utifrån det mål jag och eleverna har göra anpassningar och förändringar som gör att eleven hamnar på rätt spår mot målet.

Formativt

Att bedöma situationer formativt varje ögonblick, varje tillfälle och varje dag är ganska självklart i de flesta, eller kanske alla, situationer. Exempelvis om du kör bil och håller på att krocka så är det väl ganska självklart att du korrigerar din rutt eller hur du kör. Om du springer en orienteringsbana och märker att du håller på att hamna fel så är det också ganska självklart att korrigera och förändra hur du springer. Jag upplever att jag hittar fler och fler likheter i mitt privata liv och mitt yrkesliv. Saker och erfarenheter som jag kan dra nytta av både som orienterare, lärare och som människa.

Vad har du för intressen eller fritidssysselsättningar som ger dig erfarenheter?

En liten Leif mellan sin pappa och sin mamma på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

En liten Leif mellan sin pappa och mamma samt syster på en orienteringstävling en dag för nästan 40 år sen

Tankar från en slöjdkonferens!

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001Skolporten bjöd in till en konferens för oss som utbildar i slöjd och det märktes att det var stort intresse för denna konferens. Cirka 250 deltagare i en fullbokad konferens som var så fullbokad att skolporten var tvungen att göra en kopia på konferensen om en månad. Jag var en av talarna och jag kommer vara en av talarna under nästa konferens som går av stapeln 12-13 maj 2014.

Jag tänkte sammanfatta lite tankar från slöjdkonferensen. Det kanske blir en del tokiga tankar men en konferens handlar alltid om vad det du får ta del av gör med dig. Vilka tankar du får hur du anknyter dessa tankar till din roll i ditt yrke eller privatliv. Så det jag skriver här är helt och hållet mina tolkningar på en lysande konferens med många goda människor som delade med sig.

Vi började med Esko Mäkelä som pratade om Slöjdens estetiska uttrycksformer. Han visade lite bilder och hur man rent praktiskt kan tänka kring estetiska uttrycksformer. Han berättade hur läroplanerna har förändrats genom tiderna när det gällde det estetiska. Men jag funderar på om vi håller på att teoretisera slöjdämnet. Men genast när jag tänker det så är det nog en tolkningsfråga som handlar om erfarenheter och utgångspunkter. Jag kan nog förstå varför det finns de tankarna hos en del men jag ser samtidigt att vi behöver teoretisera och fundera över ”varför det blir som det blir när man gör som man gör”. Att skapa förståelse varför saker och ting händer och hänger ihop är en viktig sak för att skapa förståelse. Jag ser hela ämnet mer som teopraktik. En blandning där vi inte får glömma av att fråga oss frågan varför?

Efter det fick vi höra Barbro Sköldenberg från Sofielundsskolan prata om hennes arbete med att blogga med elever. Hon berättade om nalleresan. Ett riktigt inspirerande arbetssätt där många ämnen var innefattade och hur en nalle reste genom sverige och till slut hittade hem. Det kanske inte var det som var det centrala utan det faktum att eleverna utvecklade ett språk genom att öppet skriva om sitt arbete i en blogg. Som jag förstod det innebar arbetet att eleverna utvecklade mycket kunskaper i arbetet. Jag tyckte det verkade vara ett spännande arbete och funderar på om vi kanske skall göra något liknande. 

Peter Hasselskog tog med oss in på djupet i LGR 11 och berättade hur vi skulle tänka när det handlar om bedömning och betyg. Jag kände igen mig ganska mycket i det han pratade om. Ett av det viktigaste budskapen som jag tror är ett stort problem på många skolor är det faktum att vi ser slöjd som två ämnen. Vill knappt säga det, men det många tänker är trä & metallslöjd respektive textilslöjd. Jag känner att på Särlaskolan har vi kommet en bit åt att tänka ämnet som ett ämne men vi har en bit kvar. Vi samtalar om bedömning och om uppgifter för att klara av att ge eleverna det centrala innehåll som är obligatoriskt. Men jag kommer så fort jag kommer hem väcka frågan med min kollega för att vi skall bli ännu bättre på att möta eleverna i slöjden.

Annika Lundin, Mårten Hansen och Stefan Karlsson från Ålstensskolan berättade om ett ämnesövergripande arbete där många av skolans ämnen kom in. Det handlade om äventyrspedagogik och ett tematiskt arbete som avslutades i en äventyrsdag som kallades för vikingaäventyret med massor av olika äventyr och problemlösningar som gjorde eleverna engagerade och intresserade. Å den som hade gått i fyran på Ålstensskolan. Jag blev helt såld på idén och det faktum att eleverna kunde lära sig så mycket på ett sådant arbete.

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.005Sista passet den första dagen var det jag skulle hålla i. Jag berättade om min flippade slöjdsal och hur jag genom att flippa undervisningen kan möta alla elever och anpassa undervisningen. Jag missade en del men försökte ändå att få fram de viktigaste budskapen. Vill ni se min presentation kan ni se den här även om det bara är de bilder jag pratade till. Eller så får ni helt enkelt boka mig så kommer jag till er skola eller enhet och berättar mer.

Det första passet den andra dagen berättade Frida Arnqvist Engsström som skapat bloggen kurbits.se om DIY (do it yourself), craftivism och gerillaslöjd. Det jag funderar över är om stickgrafitti är snyggt eller fult? Men det vikigaste från Frida eller det som jag tog med mig är att vi kan påverka genom slöjd. Att använda slöjd som ett sätt att skapa opinion eller väcka politiska frågor är en cool tanke och väl värd att tänka på.

Emma Gyllerfelt berättade om hennes arbete med att skapa en slöjdsal för hela slöjdämnet. Jag blev inspirerad och kända att det hade varit bra att kunna göra det även på Särlaskolan. Tänk om eleverna kunde få möta ett helt ämne och inte två halva. Det kanske får bli nästa utvecklingsmål för slöjden på Särlaskolan. Emma visade även lite exempel från hennes fantastiska undervisning i slöjd som ett sammanhållet ämne. Några idéer tar jag med mig hem för att använda vidare i undervisningen.

Jenny Frohagen berättade om hur hon och kollegor använt learning study och lesson study för att utveckla undervisningen. Hon tog upp många saker men den tanke som väcktes i mig med hjälp av min slöjdkollega Mattias var att genomföra just lessonstudy eller learningstudy i slöjdlärargruppen i Borås. Jag slängde iväg en fråga direkt till utvecklingsenheten i Borås för att väcka tanken. Kanske blir detta nästa projektplans innehåll för mitt uppdrag som slöjdlärare. Kul tanke men frågan är hur det skall genomföras och om alla skall göra det samtidigt. Det får funderas på….

PLING….en rutan dyker upp på skärmen med ett mail från skolan till all personal på skolan(nackdelen med att vara ständigt uppkopplad)….”kopieringsapparaten är sönder… Panik!” Frågan är om det inte är en möjlighet att utveckla och närma sig en undervisning där pappret inte behövs och där vi använder mer digitala hjälpmedel eller kanske en praktisk undervisning med andra sinnen inblandade. Tänk ALLTID på möjligheterna först och sen på eventuella svårigheter….

Sista punkten på agendan var Inger Möller Degerfält som berättade om slöjdportfolio som finns på hemsidan slojd.nu som har det välbekanta hjärtat med ”slöjd.nu” skrift i sig som logotyp. Inger visade hur man kan använda slöjdportfolio för dokumentation och bedömning. Inger skapat ett läromedel som gör lärares arbete lättare och i allt administrativt arbete som vi lärare har har alla lättnader välkomna. Hos oss har vi ungefär samma möjligheter i vår lärplattform som hela Borås stad använder. Och jag förstår förträffligheten med att kunna ge eleverna feedback under hela processen från idén till den färdiga produkten. Det är ju under processen eleverna behöver feedback för att kunna utveckla sina tankar i sann formativ anda.

Jag tyckte att denna konferens var ett riktigt bra initiativ från skolporten och jag hoppas att det blir fler tillfällen. Det kanske viktigaste med hela konferensen var alla de möten som inträffade. Flera ansikten som man tidigare bara sett på skärmen fick jag nu se i verkligheten. Idéer utbyttes, samtal blev av, kontakter skapades och nya krafter växte. Ett lysande exempel på att tillsammans blir vi bättre. En stor tummen upp från mig!Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.020