Det kom ett mail…

Har ni tänkt på hur mycket lite positiv feedback betyder för mottagaren. Jag har fått mycket återkoppling för mitt arbete med att utveckla min undervisning och det har betytt väldigt mycket för min utveckling. Att få en positiv tanke eller någon som talar om hur bra du jobbat med en viss sak kan ge ny energi för att fortsätta utvecklingen. Jag vill berätta om ett mail till mig från en förälder till en elev som inte går på Särlaskolan och det återger jag nu här. Jag har dock ändrat eller tagit bort namn och platser.

När min son började med slöjd i skolan så visade jag honom några av dina filmer. Han var väl måttligt intresserad. Det gick en tid och och han hade både trä- och textilslöjd. Sen exploderade det! Han önskar sig verktyg mest hela tiden och hans rum börjar mer och mer se ut som en slöjdsal! I höst har han haft träslöjd och med stor iver väntat på slöjddagarna. Titt som tätt har han också visat oss dina filmer och berättar att Leif gör si eller så. Igår kom han på att han nu skulle börja göra filmer, precis som du. Han berättade hur han skulle klippa i filmen så att det går snabbare och kanske också lägga på musik för det gör du ibland. I dag har han filmat och har nu sin första film på 18 minuter färdig! Nu ska han bara lära sig hur man lägger ut den på youtube 🙂

Jag vill bara med detta mail tacka för den inspiration du och dina filmer ger och berätta att de inte bara finns inom Särlaskolans väggar! TACK!

När jag läste mailet blev jag sprudlande glad och kände genast att jag ville sätta igång och göra ett par nya filmer. Att bara några ord och en tanke från någon annan kan betyda så mycket och ge så mycket energi är ganska fantastiskt. Jag hoppas att kunna fortsätta sprida inspiration och idéer till människor i alla åldrar.

När gav du någon positiv feedback senast?

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 18.04.34

Beröm gör underverk!

Hörde ett samtal för ett tag sen men kom av någon anledning att tänka på detta idag. Samtalet handlade om beröm och huruvida man skulle ge eleven beröm och hur mycket. Samtalet gav uttryck i att man inte skulle ge eleverna för mycket beröm för då skulle de minsann bli lata och inte göra så mycket. De måste ju ha något att fortsätta kämpa för. Kanske skulle de få falska förhoppningar om goda betyg även om de i själva verket låg på gränsen till att nå kunskapskraven.

Jag vill inte hålla mig fast vid betygsdiskussionen utan detta inlägget kommer att handla om hur vi kan få eleven att orka mer och lyckas bättre. Jag är fast övertygad om att ett barn eller elev aldrig kan få för mycket beröm eller positiv feedback. Kanske bör man tänka på att det ligger något i det också men jag kan inte komma på någon elev som inte har något denna är duktig på (kanske är det just detta som gör att det faktiskt funkar att säga att ”tillsammans gör vi varandra bättre”).

Alla har något den är bra på och den personen förtjänar att höra det. Även om det ibland kan tyckas att personen bara hittar på dumheter så behövs beröm och klappar på axeln. Ofta och gärna upprepande (även om man inte skall uppmuntra negativt beteende så finns det positiva delar som behövs uppmärksammas). Tänk bara på dig själv. Har det någon gång hänt att när du fått positiv feedback där du fått höra hur bra du är på just det du gör att du tänkt: Vad skönt, då kan jag lägga det åt sidan och ta det lugnt. Det händer inte, eller hur? Nej snarare blir det tvärtom att om får du höra hur bra du är på något så vill du genast försöka utveckla dig själv och bli bättre.

Kan det bli för mycket av det goda? När det gäller beröm tror jag inte det. Det kan inte finnas någon gräns för hur mycket beröm en människa klarar av. Jag tror att om du bara är konkret när du ger den positiva feedbacken eller berömmet så kommer det inverka positivt på elevens motivation. Så fortsätt att överösa de runtomkring dig med positiv feedback. Det ger ringar på vattnet. Och det göra att alla utvecklas mer och nåt längre. När vi är glada sprider vi glädje och då kan vi samtidigt glädja andra och då blir de glada och då glädjer de andra och så fortsätter det.

En bra dag ger nya erfarenheter!

En gåva från besökande slöjdlärare från Värmland

En gåva från besökande slöjdlärare. Tack!

Kvällen börjar närma sig Sandhult, det samhälle där jag och min familj bor och där jag har växt upp. Jag sitter tillsammans med min minste kille och tittar på Nicke nyfiken på TV:n och samlar ihop erfarenheterna från dagen. I fönstret står den fina orkidén som jag fick av de slöjdlärare som gjorde ett stopp för ett studiebesök på min skola. Det blev en liten stund extra på jobbet en lördag. Men det gör inget för mötet med andra slöjdlärare utvecklar mig, min undervisning och mitt lärande och gör mig bättre.

Det var ett 30-tal slöjdlärare från Värmland som valde att besöka mig och höra mig berätta om min undervisning eller kanske min förändringsresa under 2013. Jag berättade om både flippar(instruktionsfilmer, dokument m.m.) och lektionssituationen men även om andra redskap som jag använder i mötet med eleverna bland annat min slöjdblogg.

Vi gjorde naturligtvis också en liten rundvandring i slöjdsalarna och tittade på hur dessa såg ut. De är tyvärr ganska slitna men jag tycker det är viktigt att inte fokusera för mycket på detta utan faktiskt acceptera de förutsättningarna man har, det vinner både jag och eleverna mest på.

Det jag uppskattar mest av besöket är alla de frågor som besökarna hade. Det vara frågor som både bekräftade mitt arbetssätt och frågor som gav mig idéer för framtiden. Och just dessa möten blir i någon form det mest utvecklande för min undervisning. I mötet med andra utvecklar jag mina tankar och blir bättre. Jag vet att dagen satt spår i mina tankar och jag hoppas att det bidragit på något sätt att utveckla slöjdundervisningen i Värmland. Jag menar inte att det skall bli på exakt mitt sätt utan jag menar att det kanske lämnat något spår som tillsammans med all den erfarenhet som redan finns utvecklar undervisningen ytterligare.

Lev väl därute och ta hand om er!

Betygstider är utvärderingstider

Det är den tiden på året då det är dags att sätta betygen på pränt. Tycka vad man vill om betygen men egentligen är det inte så stor sak utan bara en bekräftelse på det som eleverna redan vet. Genom att eleverna har varit delaktiga i undervisningen och medvetna om målen och hur de skall ta vidare i sitt lärande så vet de redan var i betygsskalan deras kunskap motsvarar. Så borde det vara i alla fall. Och det är min målsättning. Men det blir inte alltid så. Eleverna hamnar fortfarande i frågan: ”Vad ligger jag på för betyg?”. Det i sig tyder på en osäkerhet av eleven om vad som förväntas av dem, alltså vad som är målen. Jag brukar kontra med frågan: ”Vad tycker du?” och då har eleverna oftast god koll på hur de ligger till i förhållande till målen och det är ju en bra återkoppling till mig. Jag vet att jag har hållit målen levande under undervisningen och gett eleverna bra feedback som gör att de är medvetna hur de skall gå vidare. Men trots det så kommer ibland frågan som jag nämnde förut. ”Vilket betyg ligger jag på?”

Jag kan inte vara nöjd med min undervisning förrän den frågan är borta och inte existerar längre, inte ens i elevens huvud. Viktigare är att där finns kunskap om hur eleven ligger till i förhållande till målet och hur eleven skall ta sig vidare till målet. 

När jag har det tankesättet kan jag också använda betygen som en utvärdering för min undervisning och hur väl jag har lyckats hjälpa eller handleda eleven vidare mot målen. Ju fler elever som når högre mål desto bättre har jag lyckats med min undervisning. En del skulle då direkt säga att hur väl undervisningen lyckats beror på vilka elever man ha i sin undervisningsgrupp. Men jag anser att det inte inte är ett framgångsreceptet att tänka så. Ni som följt min blogg vet att jag hela tiden försöker möta mina elever där de befinner sig och därför funkar det inte att säga att misslyckanden skulle bero på delar av undervisningsgruppen. Det är enligt mig mitt jobb att anpassa min undervisning så att den funkar för alla elever. Och det är väl självklart att om jag märker att en elev har svårt att följa med i min undervisning så måste jag ju förändra mitt sätt att undervisa. Därför kan jag säga att betygen blir som en utvärdering för min undervisning.

Jag vill avsluta med att faktiskt förstärka att det är jag som har framtiden i min hand. Hur det blir är det jag som kan påverka. Jag formar min verklighet och för att citera den  mentale tränaren Olof Röhlander: ”Det blir alltid som man tänkt sig”

Lev väl!

Ny dag, nya utmaningar!

Välkommen till den bästa dagen! En ny dag innebär alltid nya chanser. Vi börjar alltid om och därför kan man alltid sätta upp nya mål. Jag har alltid nya saker jag vill förbättra och andra saker som jag inte vill göra längre. Testa nya saker, uppleva nya människor och hitta nya utmaningar. Jag vill bara påminna er om alla dessa möjligheter som finns överallt. Till och med i situationer som är svåra att hantera finns det möjligheter.

Börja alltid dagen med att säga:

Det här kommer bli den bästa dagen! 

 

Bedömning för lärande och flippat i slöjden

Nu är det fredag igen och vardagen har återkommit med vanliga lektioner. Igår och i förrgår hade vi på skolan utvecklingssamtal och jag var inget undantag utan hade mina samtal då med. Skönt att de flesta är över och att jag kan återgå till min dagliga feedback och utveckling under lektionerna tillsammans med eleverna. Igår eftermiddag var jag och en kollega på en föreläsning på Pulsen i Borås. Föreläsningen som hölls av Torulf Palm från Umeå universitet handlade om BFL (bedömning för lärande) eller formativ bedömning om man så vill och matematik. Det var en mycket givande eftermiddag som gav mig många reflektioner. Eftersom jag har skrivit mycket om hur jag flippar i mitt ämne och min undervisning så kanske det är på tiden att jag försöker koppla samman en annan sak som jag brinner för i min undervisning, nämligen formativ bedömning eller bedömning för lärande.

Jag är ju inte bara ”flipper” i slöjden utan även samtalsledare för BFL på Särlaskolan och vill utveckla min bedömning ännu mer och få bedömningen och undervisningen ännu mer formativ. Och det är kanske just formativ bedömning som har varit det centrala i min tanke även när jag började jobba med ”särlaskolan slöjdar”. Min undervisning har blivit ännu mer formativ då jag började med särlaskolan slöjdar. Varje elev har ju även en loggbok där de skriver kortfattat om vad de har gjort och hur de tänker gå vidare. De bifogar någon bild eller film från sitt arbete och sen kommer det finurliga. Jag kan ge varje elev feedback om hur det kan vara klokt att gå vidare, exempelvis genom att titta på en inspelad film där jag berättar om en teknik eller dylikt,  om det inte själva redan vet det. Då kan jag bara nickande bekräfta deras tankar eller ge dem utmanande frågor som får dem att tänka till ett varv extra. Just nu är det bara jag och eleven som kan se loggboksinläggen men jag hoppas att jag hittar ett sätt att få dem tillgängliga för alla i klassen. Jag vill ju att alla skall kunna hjälpa alla framåt och att eleverna skall kollaborera med varandra även utanför det praktiska arbetet i den fysiska slöjdsalen. Jag ser olika vägar att göra detta. Jag kan lägga upp större grupper i vår lärplattform där de kan beskriva sitt arbete och kommentera varandras arbete med exempelvis ”two stars and a wish” eller så kan jag lägga upp frågeställningar på ”särlaskolan slöjdar” och låta dem vara med och föra en diskussion om min fråga. Det sista kanske inte blir detsamma som loggböcker men det skapar ändå ett utrymme för att få testa sina kunskaper i ett forum som faktiskt är öppet för vem som helst att se. Kanske kan jag till och med få in kommentarer från andra runt om i världen. Oavsett hur jag jobbar vidare med att ge eleverna feedback så är det viktigt för deras utveckling. Torulf visade ett diagram där det blev helt synligt varför vi skall ha formativ undervisning och formativ bedömning. När man ser detta så kan man fundera över varför det ens finns lärare som inte använder bedömning för lärande. Sen är ju naturligtvis elevens kunskapsutveckling beroende av hur den feedback läraren ger är förskaffad. Feedbacken måste vara av den karaktär att den tydligt ger eleven möjlighet att gå vidare i sitt lärande. Är feedbacken av sådan art att den exempelvis bara talar om för eleven vad den kan eller kanske vad den gör fel eller i allra värsta fall om elevens uppförande men helt utelämnar hur elevens skall gå vidare med så kommer elevens utveckling inte komma vidare.

Bedömning för lärande En annan målande beskrivning som Torulf berättade om som också ger ytterligare förtydligar varför man skall använda bedömning för lärande. Han berättade om man tänker sig att man är ute och cyklar och läraren ser att eleven håller på att köra omkull. Då funkar det ju inte om läraren väntar till om tre veckor då provet är innan bedömningen sker. Då har eleven redan fallit och skadan är ett faktum. Nej istället gör läraren en bedömning och hjälper eleven vidare genom att kanske tipsa om att du behöver luta dig åt andra hållet så kommer det gå bättre. Till slut kanske eleven själv hittar vägar att förebygga fallet i fortsättningen. Vi får vara försiktiga bara så att vi inte ger eleverna dålig feedback (en kollega till mig, Camilla, jämförde det med att ge eleven stödhjul), vi kanske hjälper eleven för stunden men inte i längden. Vi måste ge eleven den feedback som krävs för att eleven skall få cykeln på rätt köl igen och kunna cykla vidare. Om sen inte eleverna använder feedbacken så är det inte formativ bedömning. Vi måste ge eleverna möjlighet att kunna använda våra eller sina kompisars kommentarer och bli bättre. Vi måste än en gång ge bra feedback och om man tänker på den grundläggande idén med bedömning för lärande så skall vi använda belägg för lärande för att justera undervisningen för att bättre möta elevernas behov.

Jag vet att jag är rätt ute när jag ger eleverna feedback hur de skall gå vidare, inte bara feedback en gång varje termin, utan feedback varje minut och varje tillfälle som ges.

Ha en trevlig helg!

Nå längre

Funderar över hur det jag säger och lägger fokus på påverkar eleverna? Jag har mer och mer uteslutit att fokusera på brister och mer och mer koncentrerat mig på att synliggöra styrkor hos mina elever.

Om man skulle tänka sig att påtala brister hos eleven i förhoppning om att ge dem en stöttning för att de skall veta vad de skall utveckla kanske man kan tycka att det borde väl ligga i vårt uppdrag som lärare att faktiskt göra detta. Jag säger inget om detta för visst är det vårt uppdrag att synliggöra utvecklingsområden för eleverna men om en elev ofta får berättat för sig om vad denne inte kan så blir det snart en sanning som är svår att förändra.

Om jag istället förstärker elevernas styrkor och utvecklar dessa kommer vad jag tror elevernas svaga sidor automatiskt att utvecklas. Fördelen med positiv förstärkning måste vara att eleverna ökar sitt positiva tänkande om sig själva och genom ökad självförtroende kan man övervinna mycket.

Detta berättade även Carl-Axel Hageskog, tidigare tränare för tennislandslaget, under en föreläsning som jag bevistade. Genom att individerna i dåvarande tennislandslaget enkom övade på sina styrkor utvecklade de även sina svagheter till det bättre. Om jag skall dra någon förenklad slutsats från detta så borde jag faktiskt som jag redan sagt ge positiv förstärkning eller utveckla elevernas styrkor för att på så sätt komma åt deras svagheter. Tyvärr är det ju inte alltid så enkelt med tanke på våra styrdokument men det tål att tänkas på.

Oavsett hur jag gör så är det väl bara att gå till sig själv (med tanke på mitt förra inlägg) och fundera över vad skulle jag tycka om att få jobba med det som jag var dålig på kontra det som jag är bra på? Då blir svaret ganska givet, eller?