Första veckan

Nu är de första veckorna klara och jag sitter här på fredagskvällen och återkopplar dessa för mig själv. Det var ett tag sen jag jobbade med yngre elever och jag var ganska nervös innan terminen drog igång. Skulle det jag hade planerat vara på en lagom nivå? Skulle eleverna tycka att min undervisning var bra? Skulle allt fungera? Jag har ju tillbringat några dagar under sommaren och och nästan hela terminsstarten med att planera undervisning men framför allt att städa i salen efter föregående lärare. Det var verkligen helt fullt med både användbara och icke användbara verktyg. Även skräp och elevarbeten om vartannat i salen. Men jag fick ordning på det och nu har jag haft alla klasser (en del har jag haft två gånger) och det känns bra. Eleverna verkar gilla det jag har planerat och de lär sig nya saker och utvecklar slöjdförmågor. I treorna blir det mest grundläggande säkerhet och verktygshantering och ju längre upp i åldrarna jag undervisar desto mer avancerade saker handlar det om. I sexorna arbetar vi med automator till att börja med. Ett riktigt roligt arbete med många hinder att övervinna samt att de lär sig en riktigt bra sammansättningsmetod när de gör själva vevhuset som hela automatan är uppbyggd på. Jag har helt enkelt haft ett par riktigt bra veckor och jag ler och myser ända in i hjärtat. Längtar redan nu till måndag igen.

Annonser

Tittar ut och ser en värld av kubformade block.

Sitter just nu med mina grabbar här hemma och söndagsmyser. Tittar ut genom fönstret och ser hur ljust det är ute. Det får bli en utedag efter lunch. En av mina grabbar, 8-åringen, sitter med sin Ipad och skapar i Minecraft. Han skall bygga byn vi bor i. Jag funderar lite över detta och ser många delar av slöjden i det han gör. Kanske inte direkt hantverket i slöjd som han tränar på men att lösa problem, att se samband och att få allt att stämma ihop i slutet. Han springer iväg till dörren eller fönstret för att se hur grannarnas hus ser ut och han försöker överväga hur stort deras hus är i förhållande till vårt. För det är vårt hus som han utgår ifrån. I alla fall så var det så från början.

Jag ser hur han tar ställning för att göra på ett visst sätt om det inte går att lösa på ett sätt som han tänkte från början. Han löser problem, tar egna beslut, funderar och bygger vidare. Han berättade om att han ville ha med allt och jag och han pratade om hur mycket varje block i Minecraft skulle motsvara i verkligheten. Egentligen villa han nog att varje block skulle motsvara runt 10-20 cm men han bestämde sig för att inte göra så noggrant för då skulle det ta så lång stund. Jag berättade för honom att man också kan bjuda in andra personer till att hjälpa till att bygga. Det verkade spännande tyckte han och jag tror att han kommer att fortsätta bygga, räkna, göra överväganden och lösa problem i samband med att han bygger upp närmiljön i Mincraft

Violvägen 3.PNG

Vårt hus är det vita med blåa knutar. Vår husvagn står utanför och väntar på sommarsäsongen.

Sen går det ju att hämta topografin i Minecraft på nätet, Lantmäteriet tror jag bestämt att det är. Jag vet dock inte om den kartan går att använda i Ipad-appen Minecraft eller om man måste in i spelet på datorn. Kanske är det nästa steg att gå för honom.

Jag tycker det verkar häftigt att faktiskt kunna utveckla förmågor som man annars rent praktiskt över i slöjdsalen i en app på en Ipad. Tänk sen att kunna göra det tillsammans i en klass eller med en klass på andra sidan jorden. Det är fantastiskt vilka möjligheter man har med dagens teknik.

 

Höstens planering börjar nu.

Nu är snart terminen slut och sommarlovet börjar för eleverna på Sandgärdskolan i Sandared utanför Borås. För mig är det lika med att planeringen inför hösten börjar. Jag vill vara redo när hösten kommer och därför känns det skön att vara klar innan semestern börjar på riktigt.

IMG_2886

Men då till den stora frågan. Jag började på en ny skola där eleverna har i stort sett fått jobba fritt med olika arbeten. Hur skall jag då göra inför hösten? Jag har ju alternativet att antingen låta eleverna göra det de vill eller att styra det som de gör. Sen finns det ju olika grader av ”styrande” (ursäkta ordvalet). Jag tror ju inte att det funkar att låta eleverna göra vad de vill. Hur skall jag då kunna veta att eleverna får den undervisning som de skall få? Om jag istället ger dem ett område att arbeta inom, ett specifikt inspirationsområde, en teknik eller grupp med tekniker att jobba med så blir det lättare för mig att se till att alla elever får den undervisning de skall ha. Det är samtidigt lättare att göra en undervisning som blir bedömningsbar. Bedömningsbar eftersom vi är ålagda att kunna sätta betyg. Bedömningsbar för att kunna hjälpa eleven vidare mot målen. Bedömningsbar för att veta om jag har tagit upp allt inom de centrala innehållet. Bedömningsbart för att kunna utveckla min egna undervisning. Bedömningsbar för att veta att undervisningen leder dit den skall. Bedömningsbar för att kunna göra en rolig undervisning. Alltså inte bara bedömningsbar för att sätta betyg utan bedömningsbar för att utveckla kunskap och lärande.

Sen finns det några andra fördelar med att ha arbetsområden eller ramar som eleverna jobbar med och det är att jag kan planera mina materialinköp. Jag kan se till att ha det material som behövs just för det projektet. Exempelvis om jag under hösten tänker arbeta med gjutning i betong så kan jag ju ha ordnat hem betong och plywood att göra formar med. Sen kanske det är att styra eleverna för mycket men jag tycker att det är att ge eleverna möjlighet att testa på saker som de annars inte skulle göra. En annan fördel är att jag kan förbereda mig bättre, oavsett om det handlar om att läsa på teoretisk kunskap, göra en film för att använda som flipp, ordna inspirationsmaterial, testa och pröva så ger det mig bättre förförståelse och därmed kan jag ge eleverna större möjligheter att nå längre.

Jag har än så länge grovplanerat för att veta att jag tar upp alla delar i det centrala innehållet. Jag har än så länge några arbetsområden som eleverna startar med där år 9 kommer jobba med arkitektur som inspiration i ett förvaringsprojekt, år 8 kommer jobba med några klassiska sammansättningsmetoder och år 7 kommer jobba med spel. Detta är bara en början och jag skall fortsätta planera och strukturera upp min undervisning på den ”nya” skolan. Jag har ju visserligen en hel del arbetsområden sen tidigare som jag kan använda men jag vill samtidigt också ha flexibilitet för att möta eleverna. Det jag vet nu är att det kommer bli en spännande höst med många nya intryck för både mig och eleverna.

Förmågor i slöjd

På måndag är jag där och inte här

Idag är det fredag och jag har min sista arbetsdag på Särlaskolan i Borås. På Särlaskolan har jag varit nästan tio år och nu flyttar jag vidare till Sandgärdskolan. Det känns lite pirrigt, väldigt roligt och lite tomt men jag ser med spänning fram emot att fylla mina dagar med nya erfarenheter. Jag vet att jag har sagt det förr men ni är många som gett mig många reflektioner och härliga möten så än en gång TACK!IMG_2782

Samtidigt som jag byter arbetsplats byter också ”min” slöjdblogg namn till Slöjd-Sandgärdskolan/Särlaskolan men det är fortfarande samma adress för att hitta dit. Anledningen till att den skall vara kvar är för att det är enkelt. Adressen är inarbetad och även min kollega som är kvar på Särlaskolan vill ju ha kvar den hos sig också. Så min tanke är att du kommer att mötas av något åt detta hållet.

Bild till slöjdbloggens sidhuvud

Men bara så att du vet. På måndag är jag där och inte här eller kanske är jag här och inte där. Oavsett vilket så kommer jag fortsätta att skriva och reflektera både här och där. Ha en bra helg!

Jag finns även på twitter: @leifhblomqvist

Jag finns även på facebook: Slöjdläraren Leif Blomqvist

Jag finns även på instagram: slojdlararen

Jag finns även på youtube: Leif Blomqvist på youtube

To boldly go…

Jag gillar att kolla på Star Trek, inte på det sättet att jag går på konvent och star trek-träffar. Men jag gillar att titta på det och jag gillar grundtanken med idén att tillsammans blir världen en bättre plats. Nu kanske jag får hela star trek-världen på mig men det är min tolkning och den rätten är förbehållen betraktaren, alltså mig.

I en av seriernas inledning nämns ”to boldly go where no one has gone before” och detta tänker jag hålla mig kvar vid ett tag. När jag hör detta känner jag direkt att det är precis så jag vill känna. Jag vill hitta nya vägar att utveckla min undervisning. Jag vill testa saker som ingen annan har gjort förut. Jag vill utveckla mig. Nu är jag inte så naiv så jag tror att det jag gör är det ingen som gjort förut. Jag vet att det är andra som gör precis samma saker som jag gör men jag vill ändå testa nya saker för mig, saker som jag inte mött förut. Saker som kan göra att min slöjdundervisning blir den bästa slöjdundervisningen i hela världen. Och skulle det inte bli den bästa undervisningen i hela världen så skall den åtminstone möta eleverna och framtiden.

IMG_0576

Leif, var har du varit?

Jag har den senaste tiden varit ute och föreläst en del om min undervisning och träffat andra slöjdlärare och lärare och det har inneburit att vissa elever har haft vikarie istället för mig under några lektioner. Och idag när jag kom till skolan mötte jag direkt några elever och jag sa hej. Då möttes jag direkt av: -Var har du varit? Vi har saknat dig (min tolkning av det som eleven verkligen sa). Jag svarade lite snabbt att jag varit och föreläst och frågade hur de hade haft det och samtalet fortsatte en stund men på väg därifrån började jag fundera på vad som låg bakom att eleven i det denne sa uttryckte att jag skulle varit i slöjdsalen.

Att eleverna reagerar så, kan jag tolka på flera olika sätt och det första är ju vad skönt att de har saknat mig. Det måste ju samtidigt innebära att de trivs ganska bra med mina lektioner och min undervisning. En snabb reflektion är att min undervisning är bra och att jag möter mina elever på ett bra sätt.

IMG_0627

Att försöka tänka om och hitta lösningen kan ibland innebära att ta ett steg tillbaka.

Men jag kan också se det på ett annat sätt vilket jag skall försöka förklara nu. Jag tänker även på detta sätt eftersom jag vill utveckla min undervisning och göra den mer lärande för eleverna. Tänk om det är så att min undervisning är beroende av mig. Tänk om eleverna måste ha mig i närheten för att klara slöjden? Tänk om jag inte når min tanke om att skapa självständiga elever utan att jag serverar eleverna svar hela tiden. Det var min andra reflektion och kanske är det så. Jag kanske är för snabb att ge eleverna de rätta svaren när jag istället vill att eleverna skall söka och testa lösningar och därigenom lära sig.
Tanken slog mig så hårt att jag tog ytterligare ett steg tillbaka under min sista lektion för dagen. Under lektionen var det en elev som frågade mig om ett ganska enkelt problem som jag snabbt hade kunnat svara på. Men istället för att snabbt svara eleven med ”rätt” svar så ställde jag istället en fråga tillbaka som löd: Vad tycker du själv? Eleven gav sig inte utan fortsatte fråga men jag gav mig inte och eleven sökte sig vidare och tillslut hade en grupp med sex elever samlats runt eleven och dessa försökte gemensamt lösa problemet som inte längre var den enskilda elevens problem utan en angelägenhet för gruppen. De
diskuterade, ifrågasatte och funderade hur problemet skulle kunna lösas. De kom med förslag och testade. Och det mest fantastiska var att de löste problemet och gick alla stärkta därifrån. Med lite mer kunskap och lite mer självkänsla än någon minut tidigare.

Skärmavbild 2014-05-19 kl. 23.24.26

Kanske så här?

Jag vill ju att eleverna skall känna sig tillräckligt självständiga för att de skall kunna klara sig utan mig. Kanske måste jag fundera på hur? Kanske kommer eleverna bli mer självständiga ju mer tiden lider? Kanske handlar det bara om att våga ta ett steg tillbaka och släppa kontrollen. Jag har en tanke på att införa en ”måndagsfråga” (mitt arbetsnamn på min tanke) där jag ställer en fråga via bloggen som eleverna får fundera på, reflektera över och kommentera via kommentarsfältet eller i klassrummet. Håll ögonen öppna så kanske också ni kan vara med och reflektera kring kommande måndagsfrågor.

Visst är det lustigt vad en liten fråga eller påstående från en elev kan göra.IMG_0576

I morgon!

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.001I morgon skall jag åka upp till Stockholm och berätta om hur jag jobba i slöjden med min undervisning. Det flippade klassrummet kommer ligga i fokus men även hur jag med hjälp av digitala hjälpmedel kan möta eleverna där de befinner sig. Men bara för att göra detta klart en gång för alla. Det är inte tekniken som är det centrala, det är inte heller att jag jobbar med modellen det flippade klassrummet som är det som bär upp min undervisning. Det som bär upp min undervisning är det som händer i huvudet på eleven under undervisningen och kanske är det också det som händer i huvudet på mig som är det mest intressanta med undervisningen. Det är inte hur snabbt en elev kan slå i en spik eller hur rakt eleven slår i spiken utan att eleven vet varför den skall slå i spiken eller vad som påverkar kvaliteten i just det eleven håller på med. Därför är det inte heller vilken teknik jag använder i min flippade undervisning som är det viktiga för eleven måluppfyllelse utan det som händer på lektionen och i huvudet på eleven.

Leif Blomqvist april maj 2014 tillfällig.006Jag kommer trots det prata om hur jag använder tekniken som en resurs i min undervisning. Min föreläsning kommer handla om min förändringsresa från att jag ville att eleverna skulle komma till mig till att jag möter eleverna där de befinner sig. Det kommer handla en del om de förändringar jag gjorde i realiteten i min undervisning och i mitt tankesätt. Jag kommer utgå från hur det var i min undervisning förut och hur jag ville att det skulle vara. Jag skall också berätta hur jag flippar min undervisning och låter eleverna förbereda sig inför lektionen genom olika digitala resurser, där ibland filmer från min youtubekanal som jag länkar till genom slöjdbloggen Särlaskolan slöjdar. Det finns också andra digitala hjälpmedel som jag under min föreläsning kommer lyfta upp och berätta om. Jag hoppas och tror att jag kanske kommer väcka en eller annan tanke bland de drygt 200 deltagarna och kanske blir det någon av dem som påbörjar samma resa som jag gjorde för drygt ett år sen. Hur som helst kommer det bli riktigt spännande och roligt att dela med sig. Jag hoppas att vi ses där