Helg med maximerad slöjd och härliga möten

I helgen var jag på textom i Skåne. Textom var en helg med massor med slöjd. Workshops eller verkstäder i smide, ull, sömnad, virkiska, automata, växtfärgning, återbruk, blinkande lampor och broderi samt lite småslöjd. Jag höll i workshopen om småslöjd och huvudarbetet handlade om att göra en ask med broderat lock. Jag har tidigare testat den med några av mina elever och nu fick jag chansen att testa den med vuxna. Det gick riktigt bra men jag har sett vissa delar som jag skall förändra till nästa version. Inga stora förändringar men jag vill ju att deltagarna skall känna sig säkra i sitt arbete och att de skal gå stärkta ur workshopen med verktyg för sin undervisning där hemma. Nu var det ju inte bara slöjdlärare med i workshopen utan det var även andra intresserade och det var extra kul tycker jag. Några av deltagarna hade tidigare inte broderat och lyckades mycket bra med denna utmaning vilket jag blir superglad för. Vi jobbade även med andra saker som spel, ormkub, popcornburk, träknutar och lite annat. Och på kvällen vad det lite dans och även ”discotovning” då vi alla hjälptes åt att tova ett stort stycke som låg mellan presenningar på dansgolvet till tonerna av härlig discomusik.

Att få träffas och bara slöjda, tjöta och umgås var välbehövligt och jag hoppas att initiativet återkommer fler gånger och att fler av våra slöjdlärarkår får ta del av detta. Känns att det är viktigt. Det enda som jag kände var lite tråkigt var att inte hinna med att testa även de andra verkstäderna. Jag hade gärna varit med och pratat virkiska eller växtfärgat garn eller varför inte på automata eller inte minst smide med Ulf.

Känslan sitter i och jag är övertygad att när jag ser mina tovade band (från Textom) på min arm så kommer känslan från Textom tillbaka.

Under helgen nere på Textom fick jag ett telefonsamtal från en man som var ute och sprang för att samla in pengar för flyktingbarn i Västsahara. Han behövde någonstans att sova natten mellan söndag och måndag då han passerade Sandhult. Det kunde jag ju inte säga nej till och fick när jag kom hem på söndagskvällen möta en riktigt härlig människa som gillade att springa. Han hade hittills (sedan augusti 2017) sprungit 121 mil från Timrå och söderut, vilket motsvarar 28 av de 42 maraton han har som målsättning att springa innan han kommit hem till Skåne. Det blev ett härligt samtal med honom under kvällen och jag hoppas att du går in och stöttar honom och inte minst hans insamling till barnen i Västsahara. Hans blogg hittar du här och hans facebooksida hittar du här.

Här kommer några bilder från helgen på Textom:

Annonser

Projektsidor

För några veckor sen började jag på allvar ta tag i en idé som legat och grott i min tanke länge. Jag vill ha en samlingsida med projekt för mina elever för att på så sätt förnya min flippade slöjdsal. Jag började kika på wikispaces och gjorde ett allvarligt försök men det var inte så jag ville ha det. Har även prövat med blendspaces som är ganska bra och kanske får jag anledning att återkomma till det. Men det som har varit mest lättarbetat för mig har varit google sites. Det finns visserligen inte så många olika alternativ i hur jag kan lägga upp sidan men kanske är det enkelheten som lockar mig. Jag har gjort några olika sidor där jag lagt till en del filmer, begrepp, mallar, självrättade quiz där eleven kan testa sig själv men på något ställe har jag även länkat till steg för steg instruktioner och flashkort som också är en hjälp för elever. Vad tror ni. Funkar det? Skall testa med några elever nästa vecka och kanske får jag anledning att återkomma men en analys.

Gå gärna in och titta på en av sidorna och därifrån kan du klicka dig vidare. Men kom ihåg att sidan är under uppbyggnad. https://sites.google.com/view/slojdlararen/automata

 

Höjda bänkar, mer fokus!

När jag började jobba på Sandgärdskolan blev jag förundrad över att eleverna satt ner när de skulle jobba i slöjdsalen. Det väckte tankar i mig och jag tänkte att detta måste jag ändra på. För genom att de satt ner och jobbade så fick de i många fall en dålig arbetsställning och vad jag tror ett sämre resultat på sina arbeten. Vad var det som ledde fram till att dessa låga pallar köptes in och varför är hyvelbänkarna/arbetsbänkarna så låga. Mer förundrad blev jag att jag inte gjorde något åt det direkt. Jag lät det vara och sen blev det en sak som skjutits på framtiden. Lustigt egentligen hur snabbt man vänjer sig vid sin egna omgivning. Eleverna får definitivt ingen bra arbetsställning när det sitter ner och skall försöka jobba med handverktyg. Sen kan de också lätt bli sittande en stund extra istället för att att  vara aktiva och jobba på med att lära sig nya saker och tekniker, lösa problem och reflektera.

Så en dag för ett par veckor sen berättade våra idrottslärare om en konferens de varit på och de pratade bland annat om hur mycket eleverna sitter ner under en skoldag, och det är mycket. Det blev en väckarklocka för mig. Jag gick direkt över till slöjdsalen och lossade på skruvarna och höjde bänkarna så att det skulle bli bättre ståhöjd. Sen var ju frågan hur hög en ståhöjd för ungdomar som växer så det knakar är, men jag gjorde en klok avvägning, nja…jag chansade och hoppades på det bästa. Min tanke är ju att eleverna skall få en bättre arbetsställning. Jag samlade även ihop pallarna och ställde dem på hög. Jag tog däremot inte bort dem för det finns ju fortfarande tillfällen då det är bättre att sitta ner för att jobba. 

Sen började jag fundera över vad eleverna skulle tycka om detta. Tänk om de skulle bli arga, ledsna eller rent av omotiverade av att jag tar bort pallarna och höjer bänkarna. Men det blev faktiskt helt tvärt om. Nästan alla och då menar jag alla utom möjligtvis en eller två elever under en hel dag blev hur glada som helst av att jag hade höjt bänkarna. Och jag är helt säker på att eleverna blev mer aktiva och fokuserade på lektionen vilket förhoppningsvis kommer leda till att de blir mer motiverade och lär sig mer. Jag kommer säkert återkomma i detta ämne längre fram.

Nu förstår jag

Den andra dagen på #SETT2016 blev för mig en aha-dag. Det kanske inte var något revolutionerande som presenterades men för mig blev jag påminns om en del saker och jag fick nya perspektiv på andra saker. Det blir ganska tydligt att vi behöver varandra även om jag tycker att jag försöker byta perspektiv och se saker och ting från många håll.

Den första föreläsningen jag var på var en som skulle handla om framtidens slöjd. Jag hade en föreställning om CNC-fräsar, laserskärmaskiner, 3D-printers, arduino, lilypads och mycket mer som jag ännu inte har jobbat med i min undervisning. Men när jag kom dit så fick jag höra om tre riktigt engagerade slöjdlärare, Annika Lorensson, Jennie Haraldsson och Fredrik Lindgren på Nordlyckeskolan utanför Göteborg, berätta om hur de förändrat sin undervisning från att vara en delad undervisning med tre individuella lärare som gjorde sina saker enskilt till att vara ett gemensamt ämne där två lärare samarbetade med planering, undervisning och bedömning.

Eftersom de ville jobba med slöjden som ett ämne, som det varit i läroplanen i många år, så valde de att kalla sig team slöjd.IMG_5519

En av de nyckelfaktorer som jag upplevde att de hade för att lyckas var att de hade en samsyn men kanske det viktigaste av allt var att de förändrade sakerna de jobbade med. Det var inte längre tillverkning av kläder och möbler (eller det kanske var lite åt det hållet också) men deras startuppgifter för terminen var alltid ett område som var något som inte var beroende av strukturen textilslöjd och trä/metallslöjd. Detta tror jag var det som efter samsynen och samarbetet var det viktigaste för att det skall lyckas. Sen att de jobbade med kamratbedömning, självbedömning och mycket mer som jag upplever som mycket vanligt i skolan idag var ju bara en bonus som gjorde att undervisningen blev ännu bättre.

Ytterligare en sak som jag gillade var att de, eller snarare eleverna, förde sina loggböcker i google apps for education, gafe, något som jag uppfattade gjorde att eleverna såg en helhet i sina projekt. Det blir något att ta efter tror jag. Måste dock kolla upp om jag som lärare får meddelande varje gång det har lagts till något i en elevs loggbok. Det behövs nästan eftersom det är svårt att hålla koll på drygt 200 loggböcker.

De avslutade att säga att man måste våga släppa sina favoritområden och testa att förändra. Skulle det inte bli bra så finns ju det andra kvar att ta upp igen och om man misslyckas så lär man sig. Att jobba som en grupp ger så mycket och man lär sig av varandra. Ett plus ett är inte två utan så mycket mycket mer. 

Föreläsningen var inspirerande att lyssna på och jag längtar till en slöjdsal som är gemensam. Där eleverna kan utvecklas utan att tänka på material utan genom att tänka på förmågor och mål och nå en högre måluppfyllelse. Så det kanske är nästa steg att ta för att utveckla slöjden till ett ämne på Sandgärdskolan.

Sen var det till att bli upplyft och ta till sig en heldel aha-upplevelser. Micke Gunnarsson stod på agendan och jag hade verkligen sett fram emot denna föreläsning. Hela hans IMG_5560föreläsning byggde på att vi måste göra något meningsfullt. VI har 80 år på en liten boll ute i rymden, snurrisnurr, som han sa. Och visst har han en poäng i det. Vi är här och vi skall leva när vi är här. Ett litet tepops som jag tar med mig är att göra lite vardagsbus. Tillexempel stoppa i en krona i en tuggummiautomat och vrid till hälften. Tänk känslan och glädjen på det barnet som kommer sen och med en önskan i huvudet går och vrider på vreden och märker att hen får ut ett tuggummi. Glädje.

Det gick undan och det var nästa omöjligt att få ner allt han sa men jag vet att jag gick därifrån med en skön känsla i kroppen. Och får du någon gång chansen att lyssna till Micke Gunnarsson så gör det.

IMG_5572Direkt efter lunch hittade jag in till Tomas Kroksmark som under 45 minuter vred och vände på begreppet beprövad erfarenhet. Det var ingen direkt hit att gå på denna föreläsning direkt efter lunch då fokus inte riktigt var på topp men det mynnade ut i skolverkets texter.

I slutet av dagen var det dags för den stora händelsen för dagen. #SETTkodar där Karin Nygårds berättade om varför vi skall ha programmering i skolan. Nästan allt vi har runt omkring oss styrs av algoritmer. Hon berättade om vad programmering är eller vad det handlar om: Skriva kod, Bryta ner i delar, Använda logiskt tänkande, Debugging (försöka hitta felen), Problemlösning, Samarbete, Se mönster, Abstraktion var några av de saker hon nämnde.

Sen fick vi testa att koda enkelt på code.org där vi skulle få Steve eller Alex att utföra olika handlingar. Kul! Jag hade innan denna föreläsning trott att det skulle handla om mer och tyckte kanske att scratch är för enkelt. Men jag inser nu att som Karin sa att skall man lära sig läsa så börjar man inte med Strindberg utan kanske rim och ramsor. Och samma är det med kodning. Någonstans måste man lära sig grunderna och då kan det vara bra att börja med Scratch och jobba sig vidare sen.

En skön och mycket lärorik dag var till ända och jag åkte mot gamla stan och vandrarhemmet med en schysst känsla i kroppen.

IMG_5561Just det ja, ett litet vid sidan-uppdrag som jag hade fått hemifrån. Kolla hur vanligt det var med stora touch-skärmar. Och även om det fortfarande fanns projektorer och dukar så upplevde jag det som att de fanns en hel del stora skärmar med touch-funktion (kanske benämns dessa skärmar på något annat sätt men ni förstår säkert vad jag menar). Blir detta det som kommer byta ut projektorer med smartboards i framtiden? Vem vet, vi får väl se!

Reflektion från en dag på SETT

Första dagen är avverkad på SETT2016 och jag är full av intryck och avtryck. Även om dagen avslutades med att mitt SL-kort försvann från den plats jag lagt det på från början så har jag en positiv bild av alla de intryck som dagen gav mig. Jag gillar verkligen det myller av lärare, skolutvecklare, rektorer m.fl. som samlas på ett ställe för att träffa andra, lära sig nya saker och få nya idéer till sin undervisning. I detta myller fanns jag och jag hade i programmet letat fram spännande föreläsningar som jag ville gå på. Det är lite synd att man inte kan gå på alla föreläsningar men visst är det en styrka att vi är flera stycken från Sandgärdskolan som kan dela med sig av sina intryck under dagen. Även om jag vid vissa av föreläsningarna fick sällskap av andra från skolan så är det mina tankar som jag berättar om.

IMG_5511Jag började med att lyssna på Sofia Kruth från Sandhultskolan som berättade om sitt arbete med 3D-classroom. Eleverna blev mer engagerade och lärandet stärktes genom att använda denna digitala resurs. Och jag måste medge att det blir en lite wow-effekt när men med 3D-glasögon får följa med rakt in i örat och se hur örat arbetar när ljudvågorna kommer in i hörselgången eller när man får åka med in nära ett löv och in i det och ser hur fotosyntesen går till.

Min nästa föreläsning var det Anna Josefsson och Johan Klavins från Hultsfreds kommun som höll i. De berättade om vad som hände när 3D-printern kom in i klassrummet. Jag vet egentligen inte riktigt om det var något av de som de sa som var viktigt för mig men de som hände i mitt huvud under tiden var än viktigare. Jag ser stora möjligheter att jobba med 3D-skrivare i slöjden. Kanske som en designuppgift eller kanske mer riktigt när eleverna jobbar med estetiska uttryck. Kanske få programmera fram en modell av en stol. Varför riste sen när de skrivit ut den så bygga den i naturlig storlek i slöjden. Eller använda utskrivna delar som delar i ett projekt som de jobbar med i slöjden. Kanske är det ett sätt att föra slöjden vidare och utveckla undervisningen och redskapen. Hoppas att det någonting kommer finnas möjlighet att låna en 3D-skrivare och få testa den med eleverna för att se hur och vad den kan tillföra. Men jag tror att det finns många fler saker som den skulle kunna tillföra till min undervisning.

Efter lunchen var det dags för Elisabeth Jagell Växthusets slöjdsalar att berätta om hur hon jobbar med digitala hjälpmedel i sin slöjdundervisning. Hon använder bloggen mycket i sin undervisning och det är ofta eleverna som gör att bloggen utvecklas. I sin föreläsning berättade Elisabeth om många appar och nätbaserade digitala resurser som tinytap (bygga frågespel till begrepp), chatterpix (gör att verktygen kan tala), Lexin (översätter ord) och conqr (för att göra flash-kort för att koppla begrepp med bild) men det är ändå hennes arbete med eleverna som jag blir imponerad av. Det känns som att Elisabeth är mycket bra på att fånga elevernas intressen och möta dem precis där de är. Kanske är jag där också men det har fått mig att verkligen fundera över det jag gör och på vilket sätt jag kan bli bättre.

Under dagen träffade jag många personer och som alltid är det jättetrevligt att träffa dem som man annars bara ser på nätet. Det blir liksom något annat att prata ”in real life”. Jag hade bland annat ett långt samtal med ett ”stort” utbildningsföretag om läromedel i slöjd. Och framför allt digitala läromedel. Jag vet att jag blev mycket klokare under samtalet och jag hoppas att jag tillförde en del tankar till företagets framtida arbete. Och vem vet, kanske har jag sått ett frö till ett nytt digitalt läromedel och kanske är jag i framtiden en del av ett sådant läromedel. Men till dess kommer jag ta med mig alla mina lärdomar och tankar från dagen till min egna undervisning och min egna digitala undervisning.

Ha det så gott. Vi ses snart igen!

Denna text är även publicerad på http://skolutveckling.sandgardskolan.se/#post16

Tittar ut och ser en värld av kubformade block.

Sitter just nu med mina grabbar här hemma och söndagsmyser. Tittar ut genom fönstret och ser hur ljust det är ute. Det får bli en utedag efter lunch. En av mina grabbar, 8-åringen, sitter med sin Ipad och skapar i Minecraft. Han skall bygga byn vi bor i. Jag funderar lite över detta och ser många delar av slöjden i det han gör. Kanske inte direkt hantverket i slöjd som han tränar på men att lösa problem, att se samband och att få allt att stämma ihop i slutet. Han springer iväg till dörren eller fönstret för att se hur grannarnas hus ser ut och han försöker överväga hur stort deras hus är i förhållande till vårt. För det är vårt hus som han utgår ifrån. I alla fall så var det så från början.

Jag ser hur han tar ställning för att göra på ett visst sätt om det inte går att lösa på ett sätt som han tänkte från början. Han löser problem, tar egna beslut, funderar och bygger vidare. Han berättade om att han ville ha med allt och jag och han pratade om hur mycket varje block i Minecraft skulle motsvara i verkligheten. Egentligen villa han nog att varje block skulle motsvara runt 10-20 cm men han bestämde sig för att inte göra så noggrant för då skulle det ta så lång stund. Jag berättade för honom att man också kan bjuda in andra personer till att hjälpa till att bygga. Det verkade spännande tyckte han och jag tror att han kommer att fortsätta bygga, räkna, göra överväganden och lösa problem i samband med att han bygger upp närmiljön i Mincraft

Violvägen 3.PNG

Vårt hus är det vita med blåa knutar. Vår husvagn står utanför och väntar på sommarsäsongen.

Sen går det ju att hämta topografin i Minecraft på nätet, Lantmäteriet tror jag bestämt att det är. Jag vet dock inte om den kartan går att använda i Ipad-appen Minecraft eller om man måste in i spelet på datorn. Kanske är det nästa steg att gå för honom.

Jag tycker det verkar häftigt att faktiskt kunna utveckla förmågor som man annars rent praktiskt över i slöjdsalen i en app på en Ipad. Tänk sen att kunna göra det tillsammans i en klass eller med en klass på andra sidan jorden. Det är fantastiskt vilka möjligheter man har med dagens teknik.

 

Utvärdering ett par veckor in i terminen

Sitter i Stockholm och blir kvar ett tag till på grund av tekniska problem. Hoppas att jag hinner hem ikväll. Imorgon börjar en ny vecka på Sandgärdskolan och eleverna kommer förväntansfulla till slöjden och andra lektioner. Eftersom jag började min anställning på skolan mitt i förra terminen eller närmare bestämt i slutet av förra termien så hann jag aldrig riktigt testa min undervisning och mina tankar förra terminen. Det är först nu som jag får se hur eleverna reagerar på mitt tankesätt och min flippade slöjdsal. På förra skolan hade ju de flesta eleverna tagit till sig detta och de visste hur de kunde göra för att förbereda sig inför kommande lektioner.

Jag har haft de flesta elever 2-3 gånger under denna terminen och med allt arbete i början av en termin så har det gått bra och eleverna är igång. De jobbar målinriktat (nu kanske det är svårt att dra alla över en kant men min känsla är ändå att alla vill göra sitt bästa och vill lära sig nya saker som verktyg, tekniker och utvecklas i kunskaperna i slöjden) De berättar i sin loggbok i samband med lektionen och jag försöker svara och instämma i deras tankar och ibland kanske jag ger dem lite nya infallsvinklar att tänka på i arbetet med deras projekt. Gemensamt är att jag ofta ger dem en eller flera länkar till filmer, klipp eller andra resurser som kan hjälpa dem vidare. Dessa länkar kan leda till mina filmer på youtube eller till min blogg. Då kan eleverna förbereda sig inför kommande slöjdlektion och de kan komma igång med sina projekt direkt under lektionen. I bland kan det ju vara så att de ändå inte riktigt vet hur de skall göra men då har vi faktiskt en annan ingångsvinkel eftersom de har förberett sig och vet lite mer än innan. Därmed får samtalet en annan inriktning som gör att vi kan hålla oss till lite djupare kunskap och inte bara prat om hur eleven skall göra utan mer om varför vi gör på ett visst sätt. Det gör eleven mer benägen att klara nya situationer i slöjden i fortsättningen.

Nu skulle jag ju prata utvärdering efter dessa första veckor och jag måste säga att eleverna har fattat hur jag tänker med min flippade slöjdsal och de har så smått börjat kolla en del klipp i förväg men även på lektionen för att veta hur de skall göra i sina projekt. Jag är spänd att se hur deras fina arbeten tar form och hur deras lärande ökar framöver. Jag skall fortsätta med att utveckla och implementera mina tankar i slöjden, Just nu kan jag i alla fall säga att undervisningen fungerar bra. Mycket på grund av alla härliga elever på Sandgärdskolan.

Nöjd LeifSå det är en nöjd slöjdlärare som kopplar av i huvudstaden i väntan på anslutningar hem mot Sandhult och jag tar sakta men säkert sats mot en ny givande vecka på Sandgärdskolan med många härliga möten.